Frågor från läsekretsen

Varför bad Elisa om att få ”två andelar” av Elias ande?

Alldeles innan Elia avslutade sitt uppdrag som profet i Israel, framställde den yngre profeten Elisa en begäran till honom: ”[Må] två andelar av din ande ... tillfalla mig, det ber jag dig.” (2 Kungaboken 2:9) Andligt talat gjorde Elisa tydligen anspråk på att få en dubbel andel, en sådan som gavs åt en förstfödd son. (5 Moseboken 21:17) En kort tillbakablick på redogörelsen kommer att klargöra det här, och det kommer att hjälpa oss att dra lärdom av det som hände.

Helt enligt Jehovas anvisning hade profeten Elia smort Elisa till att bli hans efterträdare. (1 Kungaboken 19:19–21) I omkring sex år tjänade Elisa som Elias trogne medhjälpare och var fast besluten att göra det ända till slutet. Till och med på Elias sista dag som profet i Israel stannade Elisa kvar hos sin lärare och rådgivare. Trots att Elia försökte övertala Elisa att sluta upp att följa honom, sade den yngre profeten tre gånger: ”Jag skall inte lämna dig.” (2 Kungaboken 2:2, 4, 6; 3:11) Ja, Elisa betraktade verkligen den äldre profeten som sin andlige far. (2 Kungaboken 2:12)

Men Elisa var inte Elias ende andlige son. Elia och Elisa tillhörde en grupp män som kallades ”profetsöner”. (2 Kungaboken 2:3) Berättelsen i Andra Kungaboken visar att de här ”sönerna” också hade ett nära förhållande till Elia, sin andlige far. (2 Kungaboken 2:3, 5, 7, 15–17) Men som den smorde efterträdaren var Elisa den främste bland Elias andliga söner – han var som den förstfödde. I det forntida Israel fick en son som i bokstavlig mening var förstfödd två andelar av arvet efter sin far, medan var och en av de andra sönerna fick en andel. Det var alltså därför som Elisa bad om att få två andelar av det andliga arvet efter Elia.

Varför framställde Elisa den här begäran vid just det här tillfället? Det var på grund av att han stod i begrepp att ta sig an en viktig uppgift – att bli Elias efterträdare som profet i Israel. Elisa insåg att han, för att kunna fullgöra de förpliktelser som det här uppfordrande uppdraget förde med sig, behövde andlig kraft som gick långt utöver hans egna förmågor, kraft som endast Jehova kunde tillhandahålla. Han behövde vara lika orädd som Elia hade varit. (2 Kungaboken 1:3, 4, 15, 16) Därför bad han om att få två andelar av Elias ande – en ande som gjorde honom modig och fick honom att svartsjukt nitälska för Jehova – önskvärda egenskaper som kommer av Guds ande. (1 Kungaboken 19:10, 14) Hur svarade Elia?

Elia visste att det Elisa hade bett om var något som bara Gud hade rätt att ge. Så Elia svarade blygsamt: ”Du har begärt något svårt. Om du ser mig när jag blir tagen ifrån dig, kommer det att ske dig så.” (2 Kungaboken 2:10) Och Jehova lät verkligen Elisa få se Elia fara upp i en stormvind. (2 Kungaboken 2:11, 12) Elisas begäran blev beviljad. Jehova gav honom den ande han behövde för att ta sig an sin nya uppgift och möta kommande prövningar.

I vår tid kan de smorda kristna (som ibland kallas Elisaklassen) och övriga Guds tjänare hämta mycket uppmuntran av den här bibliska skildringen. Vi kanske ibland känner oss överväldigade och otillräckliga inför en ny uppgift, eller vi kanske till viss del håller på att tappa modet att fortsätta med vårt predikande om Guds kungarike, när vi möter allt större likgiltighet eller motstånd på vårt distrikt. Men om vi ber Jehova om hans stöd, kommer han att ge oss helig ande när vi har behov av det för att klara av utmaningar och förändrade omständigheter. (Lukas 11:13; 2 Korinthierna 4:7; Filipperna 4:13) Ja, alldeles som Jehova styrkte Elisa när han fick större ansvar, kommer han att hjälpa oss, unga och gamla, att fullgöra vår tjänst. (2 Timoteus 4:5)