Man kan tro på en paradisisk jord

HISTORIEN igenom har miljontals människor trott att de så småningom skall lämna jorden och komma till himlen. En del har varit av den uppfattningen att det aldrig var Skaparens avsikt att vi skulle bo på jorden för alltid. Asketerna har gått ännu längre. Många av dem betraktar jorden och allt materiellt som något ont – som ett hinder för att uppnå verklig andlig tillfredsställelse och närhet till Gud.

De som utvecklade sådana här tankar var antingen ovetande om vad Gud hade sagt om en paradisisk jord eller så valde de att ignorera det. I vår tid är det faktiskt många som inte visar något intresse för att undersöka vad Gud inspirerade människor att skriva ner om det här ämnet i sitt ord, Bibeln. (2 Timoteus 3:16, 17) Men är det inte förståndigare att lita på det som sägs i Guds ord än att lita på mänskliga teorier? (Romarna 3:4) Det är i själva verket av livsviktig betydelse att vi gör det, eftersom Bibeln varnar oss för att en mäktig men osynlig ond skapelse har förblindat människor andligen och nu ”vilseleder hela den bebodda jorden”. (Uppenbarelseboken 12:9; 2 Korinthierna 4:4)

Varför råder det förvirring?

Motstridiga uppfattningar om själen har lett till att människor blivit förvirrade när det gäller Guds uppsåt med jorden. Många tror att vi har en odödlig själ – något som är skilt från den mänskliga kroppen och som lever vidare efter döden. Andra tror att själen existerade innan den fick en mänsklig kropp. Enligt ett uppslagsverk var den grekiske filosofen Platon av den uppfattningen att själen ”är instängd i kroppen som ett straff för de synder som den begick i sin himmelska tillvaro”. Teologen Origenes, som levde på 200-talet v.t., sade på liknande sätt att ”själarna syndade [i himlen] innan de förenades med en kropp” och ”stängdes in [i den kroppen på jorden] som ett straff för sina synder”. Och miljoner tror att jorden bara är något slags prövoplats på människans väg mot himlen.

Det finns också många olika uppfattningar om vad som händer med själen, när en människa dör. Enligt boken Västerlandets filosofi utvecklade egyptierna uppfattningen att ”den dödes själ nedsteg till underjorden”. Filosofer hävdade längre fram att de dödas själar inte steg ner i en mörk underjord, utan i själva verket begav sig upp till en högre andlig värld. Den grekiske filosofen Sokrates sägs ha haft den åsikten att själen vid döden ”beger sig till en osynlig värld ... och tillbringar resten av sitt liv tillsammans med gudarna”.

Vad säger Bibeln?

Det sägs ingenstans i Guds inspirerade ord, Bibeln, att människor har en odödlig själ. Läs själv redogörelsen i 1 Moseboken 2:7. Där står det: ”Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.” Det här är klart och tydligt och kan inte missförstås. När Gud skapade den förste mannen, Adam, placerade han inte något immateriellt i honom. Nej, för Bibeln säger att ”människan blev en levande själ”. Människan hade ingen själ i sig. Hon var en själ.

När Jehova skapade jorden och människorna, var det aldrig hans mening att människan skulle dö. Guds avsikt var att människor skulle leva för evigt på jorden under paradisiska förhållanden.  Adam dog enbart på grund av att han bröt mot Guds lag. (1 Moseboken 2:8, 15–17; 3:1–6; Jesaja 45:18) När den första människan dog, kom han då till någon andlig värld? Nej! Han – själen Adam – återvände till det livlösa stoft från vilket han skapades. (1 Moseboken 3:17–19)

Vi har allesammans ärvt synd och död från vår förfader Adam. (Romarna 5:12) Den här döden innebär att man upphör att existera, precis som Adam gjorde. (Psalm 146:3, 4) Faktum är att inte någon av Bibelns 66 böcker förbinder uttrycken ”odödlig” och ”evig” med ordet ”själ”. Tvärtom visar Bibeln mycket tydligt att själen – människan – är dödlig. Själen dör. (Predikaren 9:5, 10; Hesekiel 18:4)

Är materiella ting onda till sin natur?

Hur är det då med föreställningen att materiella ting, även jorden, är onda? Den uppfattningen hade anhängare till manikeismen, en religiös rörelse som grundades i Persien under 200-talet v.t. av en man som hette Mani. I The New Encyclopædia Britannica sägs det: ”Manikeismen var ett svar på det av vånda fyllda tillstånd som människan lever i.” Mani trodde att det var ”onaturligt, outhärdligt och helt och hållet ont” att vara människa. Han ansåg också att det enda sättet att komma ur denna ”vånda” var att själen flydde från kroppen, lämnade jorden och fick andligt liv i en andlig värld.

Bibeln berättar däremot för oss att i Guds ögon var ”allt som han hade gjort” när han skapade jorden och människorna ”mycket gott”. (1 Moseboken 1:31) Vid den tiden fanns det ingen barriär mellan människorna och Gud. Adam och Eva kunde glädja sig åt en nära gemenskap med Jehova, alldeles som den fullkomlige mannen Jesus Kristus kunde glädja sig åt ett förtroligt förhållande till sin himmelske Fader. (Matteus 3:17)

Om våra första föräldrar, Adam och Eva, inte hade slagit in på syndens väg, skulle de ha haft ett nära förhållande till Jehova Gud för evigt på en paradisisk jord. Av Bibeln förstår vi att de började sitt liv i paradiset, eftersom den berättar: ”Jehova Gud [planterade] en trädgård i Eden, österut, och där satte han människan som han hade format.” (1 Moseboken 2:8) Det var i den paradisiska trädgården som Eva blev skapad. Om Adam och Eva inte hade syndat, kunde de och deras fullkomliga barn ha arbetat tillsammans  under lyckliga förhållanden tills hela jorden blev ett paradis. (1 Moseboken 2:21; 3:23, 24) Det jordiska paradiset skulle ha varit mänsklighetens hem för evigt.

Varför kommer en del till himlen?

”Men”, kanske du säger, ”Bibeln talar om att människor skall komma till himlen, eller hur?” Ja. Efter det att Adam hade syndat bestämde Jehova att han skulle bilda ett kungarike i himlen och att en del av Adams avkomlingar skulle ”härska som kungar över jorden” tillsammans med Jesus Kristus. (Uppenbarelseboken 5:10; Romarna 8:17) De skulle bli uppväckta till odödligt liv i himlen. Deras slutliga antal är 144 000, och de första bland dem var Jesu trogna lärjungar under det första århundradet. (Lukas 12:32; 1 Korinthierna 15:42–44; Uppenbarelseboken 14:1–5)

Men det var inte Guds avsikt från början att rättrådiga människor skulle lämna jorden och komma till himlen. När Jesus var på jorden, sade han faktiskt: ”Ingen [har] stigit upp till himlen utom den som steg ner från himlen, Människosonen.” (Johannes 3:13) Genom ”Människosonen”, Jesus Kristus, sörjde Gud för en lösen som gör det möjligt för dem som utövar tro på Jesu offer att leva för evigt. (Romarna 5:8) Men var någonstans kommer de här miljontals människorna att leva för evigt?

Guds ursprungliga avsikt kommer att förverkligas

Även om det var Guds avsikt att en del människor skulle regera tillsammans med Jesus Kristus i det himmelska kungariket, innebär inte det att alla goda människor kommer till himlen. Jehova skapade jorden till att vara ett paradisiskt hem för den mänskliga familjen. Gud kommer nu mycket snart att förverkliga det som var hans ursprungliga avsikt. (Matteus 6:9, 10)

Under Jesu Kristi och hans himmelska medregenters styre kommer det att vara frid och lycka över hela jorden. (Psalm 37:9–11) De som finns i Guds minne kommer att bli uppväckta och kunna glädja sig åt fullkomlig hälsa. (Apostlagärningarna 24:15) Genom sin trohet mot Gud kommer de lydiga människorna att få det som våra första föräldrar förlorade – evigt liv som fullkomliga människor på en paradisisk jord. (Uppenbarelseboken 21:3, 4)

Jehova Gud misslyckas aldrig med att genomföra det han har för avsikt att göra. Genom sin profet Jesaja förklarade han: ”Alldeles som hällregnet, och snön, kommer ner från himlarna och inte vänder tillbaka till den platsen, utan att det verkligen har genomdränkt jorden och fått den att frambringa avkastning och spira – och säd verkligen har getts åt den som sår och bröd åt den som äter – så kommer mitt ord, som utgår ur min mun, att visa sig vara. Det kommer inte att vända tillbaka utan resultat till mig, utan det kommer sannerligen att utföra det som jag har funnit behag i, och det kommer att ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” (Jesaja 55:10, 11)

I bibelboken Jesaja får vi en förhandsglimt av hur livet kommer att bli på den paradisiska jorden. Ingen i paradiset kommer att säga: ”Jag är sjuk.” (Jesaja 33:24) Djuren kommer inte att vara farliga för människor. (Jesaja 11:6–9) Människor kommer att bygga vackra hus och bo i dem och odla grödor och äta sig mätta. (Jesaja 65:21–25) Dessutom ”kommer [Gud] verkligen att uppsluka döden för alltid, och den suveräne Herren Jehova kommer sannerligen att torka bort tårarna från alla ansikten”. (Jesaja 25:8)

Snart kommer lydiga människor att få leva under sådana välsignade förhållanden. De ”skall göras fria från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet”. (Romarna 8:21) Så underbart det kommer att bli att leva för evigt i det utlovade jordiska paradiset! (Lukas 23:43) Du kan få vara med där, om du nu handlar efter den exakta kunskapen i Bibeln och utövar tro på Jehova Gud och Jesus Kristus. Och du kan lita på att det är både klokt och realistiskt att tro på en paradisisk jord.

[Bild på sidan 5]

Adam och Eva skapades för att leva för evigt på en paradisisk jord

 [Bilder på sidan 7]

I det jordiska paradiset ...

kommer de att bygga hus

kommer de att plantera vingårdar

kommer de att bli välsignade av Jehova

[Bildkälla på sidan 4]

U.S. Fish & Wildlife Service, Washington, D.C./NASA