Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Cisterner som inte kan hålla vatten

Cisterner som inte kan hålla vatten

Cisterner som inte kan hålla vatten

PÅ Bibelns tid var cisterner uthuggna hålrum under markytan som framför allt användes som vattenförråd. Under vissa perioder var de den enda möjligheten att upprätthålla den livsviktiga vattenförsörjningen i det utlovade landet.

I samband med att profeten Jeremia återger ett uttalande av Gud, anspelar han på cisterner i bildlig bemärkelse och säger: ”Två usla ting har mitt folk gjort: Mig har de övergett, källan med levande vatten, för att hugga ut åt sig cisterner, spruckna cisterner, som inte kan hålla vatten.” (Jeremia 2:13)

Israeliterna hade övergett sin Gud, Jehova – ”källan med levande vatten” – och ingått militära allianser med hedniska nationer och börjat dyrka maktlösa, falska gudar. Men de tillflyktsorter de hoppades på visade sig, för att använda Jeremias jämförelse, inte vara något annat än läckande cisterner som inte kunde skydda eller rädda. (5 Moseboken 28:20)

Kan vi dra någon lärdom av det här historiska exemplet i vår tid? Alldeles som på Jeremias tid är den evige Guden, Jehova, fortfarande den enda källan till livgivande vatten. (Psalm 36:9; Uppenbarelseboken 4:11) Det är endast från honom och genom hans Son, Jesus Kristus, som människor kan få evigt liv. (Johannes 4:14; 17:3) Men i likhet med Jeremias samtida väljer flertalet människor i dag att förkasta och till och med urholka Guds ord, som vi finner i Bibeln. De sätter i stället sin tillit till kortsiktiga politiska lösningar, tomt mänskligt resonemang och meningslösa ideologier och filosofier som vanärar Gud. (1 Korinthierna 3:18–20; Kolosserna 2:8) Valet är enkelt. Till vem kommer du att sätta din tillit? Till Jehova, ”källan med levande vatten”, eller till ”spruckna cisterner, som inte kan hålla vatten”?

[Bild på sidan 32]

En statyett i terrakotta som påträffats i en israelitisk grav och som föreställer en modergudinna

[Bildkälla]

Foto taget genom tillmötesgående från British Museum