De sökte den smala vägen

FÖR nästan 550 år sedan fanns det i Prag, Chelčice, Vilémov, Klatovy och andra städer i det som i dag heter Tjeckien små grupper med bekännande kristna som valde att lämna sina hem. De bosatte sig i närheten av byn Kunwald, som ligger i en dal i nordöstra Böhmen, där de byggde små hus, odlade sin mark, läste i sin bibel och kallade sig själva Brödraförsamlingen, eller Unitas Fratrum på latin.

Dessa nybyggare hade olika bakgrund. Det var bönder, adelsmän, studenter, rika och fattiga, män och kvinnor, änkor och föräldralösa, som alla hade en och samma önskan. De skrev: ”Vi bad enträget till Gud att han skulle uppenbara sin nåderika vilja i allting. Vi önskade vandra på hans vägar.” Ja, denna brödraförsamling, eller böhmiska bröder, som detta trossamfund kom att kallas, sökte verkligen efter den smala vägen som leder till liv. (Matteus 7:13, 14) Vilka bibliska sanningar fann de genom sitt sökande? Hur skilde sig deras trosuppfattningar från dem som godtogs på den tiden, och vad kan vi lära av dem?

Inget våld – inga kompromisser

Det var flera religiösa rörelser i mitten av 1400-talet som utgjorde grund för Brödraförsamlingen. En av dessa var valdenserna, en rörelse som uppstod på 1100-talet. Till en början tog valdenserna avstånd från katolicismen, som var statsreligion  i länderna i Centraleuropa. Men längre fram återgick de delvis till de katolska lärorna. En annan inflytelserik grupp var husiterna, som var efterföljare till Jan Hus. De representerade den religion som majoriteten av den tjeckiska befolkningen bekände sig till, men de var långt ifrån eniga. En fraktion stred för sociala frågor, och en annan använde religionen för att främja vissa politiska frågor. Brödraförsamlingen påverkades också av såväl kiliastiska grupper som inhemska och utländska bibelforskare.

Peter Chelčický (ca 1390–ca 1460), en tjeckisk bibelforskare och reformator, var förtrogen med valdensernas och husiternas läror. Han tog avstånd från husiterna för den våldsamma väg de slagit in på, och han motsatte sig valdenserna därför att de kompromissade i fråga om sin tro. Han fördömde krig som någonting okristet. Han ansåg att en kristen skulle styras av ”Kristi lag”, oavsett vad konsekvenserna skulle bli. (Galaterna 6:2; Matteus 22:37–39) År 1440 skrev Chelčický ner sina läror i boken Sít Víry (Trons nät).

Den lite yngre Gregorius av Prag blev så fascinerad av Chelčickýs läror att han lämnade den husitiska rörelsen. År 1458 övertalade Gregorius en liten grupp före detta husiter att överge sina hem i olika delar av Tjeckien. Dessa var några av dem som följde honom till byn Kunwald, där de bildade ett nytt religiöst samfund. Senare förenade sig grupper  av tjeckiska och tyska valdenser med dem där.

Ett fönster mot det förflutna

Mellan åren 1464 och 1467 höll denna nybildade men växande grupp ett antal kyrkomöten i Kunwaldområdet, där man antog flera resolutioner som gav riktlinjer för deras nya religiösa rörelse. Alla resolutioner skrevs noggrant ner i en rad böcker, kända som Acta Unitatis Fratrum (Brödraförsamlingens stadgar), som finns kvar än i dag. Dessa böcker tjänar som ett fönster mot det förflutna och ger en livlig bild av det som de böhmiska bröderna trodde på. Böckerna innehåller brev, tal och till och med detaljer från deras diskussioner.

Om Brödraförsamlingens trosuppfattningar kan man läsa: ”Vi är beslutna att grunda vår ståndpunkt endast och allenast på läsning av Skriften och på begrundan av vår Herres och de heliga apostlarnas exempel, på ödmjukhet och långmodighet, på att älska våra fiender, på att göra och önska dem gott och be för dem.” Av böckerna framgår det också att Brödraförsamlingen till en början ägnade sig åt att predika. De färdades två och  två, och kvinnorna hade god framgång som missionärer där i trakten. De böhmiska bröderna ville inte ha någon politisk befattning, de svor inga eder, de tog inte del i militär verksamhet, och de bar inte vapen.

Från enighet till oenighet

Efter några decennier levde dock Brödraförsamlingen inte längre upp till sitt namn. Dispyter om hur bokstavligt de skulle tillämpa sin tro ledde till splittringar. År 1494 splittrades Brödraförsamlingen i två falanger – en större och en mindre. Den större falangen vattnade ur sina ursprungliga trosuppfattningar, men den mindre predikade att Brödraförsamlingen skulle stå fast i sin ståndpunkt mot politik och världen. (Se rutan ”Vad hände med den större falangen?”)

Så till exempel skrev en medlem av den mindre falangen: ”Människor som går på två vägar har små utsikter att kunna förbli trogna mot Gud, eftersom de endast sällan och i små ting är villiga att uppoffra sig och underordna sig honom, då de däremot i större ting går  sin egen väg. ... De som står fasta och har ett gott samvete – och varje dag med sitt kors följer Herren Kristus på den smala vägen – till dem önskar vi höra.”

Medlemmarna av den mindre falangen betraktade den heliga anden som Guds verksamma kraft, eller ”finger”. De förstod att Jesu lösenoffer innebar att den fullkomlige mannen Jesus hade betalat med sitt mänskliga liv för det som syndaren Adam hade förlorat. De vördade inte Jesu mor, Maria. De återinförde läran att alla troende utgör ett prästerskap och att de inte behöver avlägga något celibatlöfte. De menade att alla församlingsmedlemmar skulle ta del i det offentliga predikandet och uteslöt syndare som inte ångrade sig. De tog helt avstånd från militär och politisk verksamhet. (Se rutan ”Vad den mindre falangen trodde”.) Eftersom den mindre falangen höll fast vid resolutionerna i Acta Unitatis Fratrum, såg dess medlemmar sig själva som de sanna arvtagarna till den ursprungliga Brödraförsamlingen.

Frimodiga och förföljda

Den mindre falangen kritiserade öppet andra samfund, däribland den större falangen. Om dessa skrev de: ”Ni lär att man skall döpa små barn som inte har en egen tro, och när det gäller detta följer ni något som infördes av en biskop vid namn Dionysios, som på tillskyndan av några ovisa personer framhöll barndop. ... Detsamma gör nästan varje lärare och teolog: Luther, Melanchthon, Bucerus, Korvín, Jiles̆, Bullinger, ... den större falangen, och alla dras de till varandra.”

Det är inte så förvånande att den mindre falangen blev förföljd. År 1524 pryglade man en av dess ledare, Jan Kalenec, och brände honom i ansiktet. Längre fram brändes medlemmar av den mindre falangen på bål. Den mindre falangen tycks ha försvunnit omkring 1550, efter deras siste ledares död.

Den mindre falangen lämnade dock spår efter sig i det medeltida Europas religiösa landskap. Naturligtvis kunde inte den mindre falangen skingra det andliga mörker som funnits så länge, eftersom ”den sanna kunskapen” ännu inte hade blivit överflödande på den tiden. (Daniel 12:4) Men ändå är dess medlemmars starka önskan att söka den smala vägen och att följa den trots motstånd någonting för våra dagars kristna att lägga märke till.

[Infälld text på sidan 13]

50 av de 60 böhmiska (tjeckiska) böcker som trycktes mellan åren 1500 och 1510 uppges ha skrivits av medlemmar av Brödraförsamlingen

[Ruta på sidan 11]

Vad hände med den större falangen?

Vad hände med den större falangen? Sedan den mindre falangen försvunnit från scenen, fortsatte den större som en religiös rörelse, fortfarande med namnet Brödraförsamlingen. Med tiden ändrade den här gruppen sina ursprungliga uppfattningar. I slutet av 1500-talet bildade Brödraförsamlingen ett förbund med de tjeckiska utrakvisterna, * som i grunden var lutheraner. Brödraförsamlingen fortsatte dock att översätta och ge ut Bibeln och andra religiösa böcker. Det är värt att notera att på titelsidan i deras första publikationer stod tetragrammet, som de fyra hebreiska bokstäverna i Guds namn kallas.

År 1620 kom det tjeckiska riket återigen under katolska kyrkans överhöghet. Det ledde till att många ur den större falangen av Brödraförsamlingen lämnade landet och fortsatte sin verksamhet utomlands. Där fick den längre fram namnet Mähriska kyrkan (Mähren är ett landskap i Tjeckien), en kyrka som finns kvar än i dag.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 12]

Vad den mindre falangen trodde

Nedanstående citat ur Acta Unitatis Fratrum från 1400- och 1500-talen visar några av den mindre falangens trosuppfattningar. De här uttalandena, som skrivits av ledare för den mindre falangen, är framför allt riktade till den större falangen.

Treenigheten: ”Om man så går igenom hela Bibeln kan man inte finna att Gud är delad i ett slags treenighet, i tre olika personer med namn, något som människor har hittat på i sin fantasi.”

Helig ande: ”Den heliga anden är Guds finger och en Guds gåva, eller en tröstare, eller Guds kraft, som Fadern ger till troende på grundval av Kristi förtjänster. Vi finner ej i Den heliga skrift att den heliga anden skulle kallas en Gud eller en person; inte heller visar apostlarnas undervisning det.”

Prästerskap: ”De ger er helt felaktigt titeln ’präst’; ta bort tonsuren och smörjelseoljan och ni har ingenting som gör er förmer än den vanligaste lekman. Sankt Petrus kräver att alla kristna skall vara präster, när han säger: Ni är det heliga prästerskapet som frambär andliga offer. (1 Petrus 2)”

Dop: ”Herren Kristus sade till sina apostlar: Gå ut i hela världen, predika evangeliet för hela skapelsen, för dem som blir troende. (Markus, kapitel 16) Och först efter detta: när de blivit döpta, kan de bli räddade. Och ni lär att man skall döpa små barn som saknar en egen tro.”

Neutralitet: ”Det era första bröder betraktade som dåligt och orent, att gå med i armén och mörda eller gå beväpnad på vägarna, allt detta anser ni vara gott. ... Vi anser därför att ni, liksom andra lärare, tar för lätt på de profetiska ord som säger: Således bröt han kraften hos bågen, sköldarna och svärdet och striden. (Psalm 75 [Psalm 76 i Nya Världens översättning av den Heliga skrift]) Och dessutom: De skall inte göra något ont eller fördärvligt någonstans på mitt heliga berg, ty Herrens jord skall vara full av Guds kunskap, och så vidare. (Jesaja, kapitel 11)”

Predikande: ”Det är välbekant att från början hjälpte kvinnor fler att komma till tro än alla präster och deras biskop. Och nu har prästerna slagit sig ner på sitt tilldelade pastorat. Vilket misstag! Gå ut i hela världen. Predika ... för hela skapelsen.”

[Kartor på sidan 10]

(För formaterad text, se publikationen)

TYSKLAND

POLEN

TJECKIEN

BÖHMEN

Elbe

PRAG

Vltava

Klatovy

Chelčice

Kunwald

Vilémov

MÄHREN

Donau

[Bilder på sidorna 10, 11]

Vänster: Peter Chelčický; nedan: sida ur ”Trons nät”

[Bild på sidan 11]

Gregorius av Prag

[Bildkälla på sidan 13]

Alla bilder: S laskavým svolením knihovny Národního muzea v Praze, C̆esko