Gileadelever uppmuntrade att tala om ”storslagna gärningar”

HELA 6 635 personer från 52 länder var närvarande vid examensprogrammet för den 115:e klassen av Vakttornets Bibelskola Gilead den 13 september 2003.

De fick höra hur de 48 eleverna i klassen fick uppmuntran från Bibeln att berätta om ”Guds storslagna gärningar” för människor i 17 länder. (Apostlagärningarna 2:11) Det var där som eleverna nu skulle utföra missionärsarbete.

De inledande orden framfördes av ordföranden för programmet, Stephen Lett, medlem av Jehovas vittnens styrande krets, och han påminde eleverna: ”När ni beger er till era distrikt, oberoende av vart ni beger er och vilka omständigheter ni hamnar i, är det fler som är med er än som är emot er.” Broder Lett använde kapitel 6 i Andra Kungaboken och påminde eleverna om att de kan räkna med att få stöd av Jehova Gud och myriader av änglar när de gör ”Guds storslagna gärningar” kända. (2 Kungaboken 6:15, 16) De kristna under det första århundradet mötte motstånd och likgiltighet i sitt arbete med att predika och undervisa, och de kristna i vår tid möter liknande omständigheter. De kan emellertid lita på stöd både från himlen och från Jehovas jordiska organisation. (Psalm 34:7; Matteus 24:45)

Tala om ”Guds storslagna gärningar”

Efter ordförandens inledningsord talade Harold Corkern, som tillhör kommittén för USA:s avdelningskontor, över temat ”Realistiska förväntningar – en nyckel till glädjerik och framgångsrik tjänst”. Broder Corkern framhöll att förhoppningar som inte uppfylls kan leda till besvikelse, alldeles som Ordspråken 13:12 visar. Men besvikelse blir ofta följden när man har orealistiska förväntningar som inte uppfylls. Eleverna behöver ha en balanserad och realistisk syn på sig själva och andra. De bör räkna med att begå en del misstag, men detta bör inte göra dem överdrivet nedstämda när de strävar efter att hjälpa andra att förstå ”Guds storslagna gärningar”. Broder Corkern uppmuntrade de nya missionärerna att förtrösta på Jehova, han som är ”deras belönare som uppriktigt söker honom”. (Hebréerna 11:6)

Näste talare på programmet var Daniel Sydlik, medlem av den styrande kretsen, som talade över temat ”Det kristna hoppet – Vad är det?” Han förklarade: ”Hoppet är något som varje kristen bör uppfyllas av. Hoppet är nödvändigt om vi skall få ett rätt förhållande till Gud. För en icke-kristen är det omöjligt att hoppas som vi gör.” Broder Sydlik fortsatte med att beskriva olika sidor av det kristna hoppet som hjälper oss att förbli optimistiska trots livets svårigheter. ”Med hoppet kan vi klara av det dagliga livet med förnyat nit och en triumferande ande.” En kristens hopp hjälper honom att inse att Jehova är en Gud som  förverkligar sina avsikter, och det hjälper honom att finna glädje i tjänsten för honom. (Romarna 12:12)

Wallace Liverance, Gileadskolans rektor, uppmuntrade eleverna med orden: ”Fortsätt att vandra genom ande”. (Galaterna 5:16) Han visade hur Baruk, Jeremias sekreterare, riskerade att sluta upp att vandra genom ande. Vid ett tillfälle blev Baruk trött och började trakta efter stora ting för sig själv. (Jeremia 45:3, 5) Broder Liverance framhöll sedan att somliga slutade upp att följa Jesus och förkastade den andliga sanningen, som är nödvändig för räddning. Det berodde på att de inte förstod det han lärde ut, och de blev besvikna över att inte få se sina jordiska förväntningar uppfyllda vid den tiden. (Johannes 6:26, 27, 51, 66) Vad kan missionärer, vars arbete går ut på att rikta uppmärksamheten på Skaparen och hans avsikter, lära av dessa skildringar? Eleverna uppmanades att inte inrikta sig på att uppnå en ställning, få erkännande av människor eller använda ett teokratiskt förordnande för personlig vinning.

”Kommer du att vara en som ger eller en som tar?” var den fråga som Gileadläraren Mark Noumair ställde. Han grundade sina kommentarer på Domarna 5:2, där enskilda israeliter fick beröm därför att de osjälviskt ställde upp för att tjäna i Baraks här. Gileadeleverna  lovordades för den anda de visat då de hörsammade kallelsen från den större Barak, Jesus Kristus, att bli mer engagerade i andlig krigföring. Kristi soldater bör vara intresserade av att bli godkända av honom som har värvat dem. Broder Noumair påminde eleverna: ”När vi börjar koncentrera oss på att behaga oss själva, slutar vi upp att bekämpa fienden. ... Missionärstjänsten handlar inte om dig. Den handlar om Jehova, om hans suveränitet och om att hans vilja skall utföras. Vi tjänar inte som missionärer därför att vi vill att Jehova skall göra oss lyckliga, utan vi tjänar honom därför att vi älskar honom.” (2 Timoteus 2:4)

Gileadläraren Lawrence Bowen var ordförande för ett programavsnitt som hade temat ”Helga dem med hjälp av sanningen”. (Johannes 17:17) Han sade att eleverna i den 115:e klassen är helgade tjänare åt Gud. Under tiden i skolan tog de också del i tjänsten på fältet och sökte finna uppriktiga sanningsälskare. I likhet med Jesus och hans första lärjungar talade eleverna inte av ”egen ingivelse”. (Johannes 12:49, 50) De talade nitiskt det inspirerade, livgivande sanningsordet. Eleverna framförde demonstrationer och berättade erfarenheter som visade den kraftfulla verkan som Bibeln hade haft på personer som de talat med.

Råd och erfarenhet är till uppmuntran

Anthony Pérez och Anthony Griffin, som arbetar vid avdelningen Tjänst på fältet vid USA:s avdelningskontor, intervjuade medlemmar av kommittéer vid avdelningskontor runt om i världen. De här männen beskrev svårigheter som nya missionärer råkar ut för och gav praktiska råd grundade på egen erfarenhet. Det kan vara svårigheter på grund av kulturella olikheter, ett tropiskt klimat året om eller ett religiöst och politiskt klimat som skiljer sig från det som eleverna har varit vana vid. Vad kan hjälpa nya missionärer att finna sig till rätta i sin nya omgivning? Kärlek till Jehova, kärlek till människor, att man inte ser sig tillbaka, att man inte förhastar sig. En medlem av kommittén vid ett avdelningskontor sade: ”Folket på vårt distrikt hade levt där i hundratals år innan vi kom dit. Alldeles säkert skulle vi också kunna leva där och anpassa oss. Varje gång vi mötte svårigheter betraktade vi dem som möjligheter att göra framsteg. Det gäller att förlita sig på bönen och på Jehovas ande och inse sanningen i Jesu ord: ’Jag är med er.’” (Matteus 28:20)

Samuel Herd, medlem av den styrande kretsen, förde programmet till en höjdpunkt med sitt tal ”Fortsätt att tala om Guds storslagna gärningar”. Utgjutandet av den heliga anden på pingstdagen år 33 v.t. gav Jesu lärjungar kraft att tala om ”Guds storslagna gärningar”. Vad kan hjälpa nya missionärer i vår tid att tala med liknande nit om Guds kungarike? Samma heliga ande. Broder Herd uppmanade eleverna att vara ”glödande av anden”, att vara entusiastiska över sina distrikt, att aldrig glömma den utbildning och övning som de hade fått. (Romarna 12:11) ”Bibeln är ett exempel på Guds storslagna gärningar”, sade broder Herd. ”Underskatta aldrig dess värde. Dess budskap är levande. Bibeln visar hur det egentligen förhåller sig med saker och ting. Använd den för att rätta till sådant som kan behöva korrigeras i ert liv. Låt den förändra ert sätt att tänka. Skydda er tankeförmåga genom att studera och läsa Bibeln och meditera över den. ... Gör det till ert mål och er fasta föresats att använda er Gileadutbildning till att fortsätta att tala om ’Guds storslagna gärningar’.”

Sedan man läst upp hälsningar från olika håll i världen och räckt över diplomen, läste en av eleverna upp ett brev från klassen med uttryck för uppskattning av den utbildning och övning man fått. Broder Lett avslutade sedan detta glädjerika tillfälle genom att hänvisa till 2 Krönikeboken 32:7 och 5 Moseboken 20:1, 4. Han förband sina avslutande kommentarer med inledningsorden, när han slutade med att säga: ”Kära elever: När ni nu går vidare och marscherar ut i den andliga striden på era nya distrikt, kom då ihåg att Jehova kommer att marschera med er. Förlora aldrig ur sikte att det är fler som är med er än som är emot er.”

[Ruta på sidan 25]

KLASSTATISTIK

Antal länder representerade: 7

Antal länder eleverna sändes till: 17

Antal elever: 48

Genomsnittsålder: 33,7

Genomsnittligt antal år i sanningen: 17,8

Genomsnittligt antal år i heltidstjänsten: 13,5

[Bild på sidan 26]

Den 115:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

Från vänster till höger. Första raden:

T. Brown; C. Goller; A. Hoffman; J. Bruzzese; S. Trahan. Andra raden: N. Smart; F. Cashman; K. Garcia; M. Lojan; S. Seyfert; K. Gray. Tredje raden: M. Beckett; S. Nichols; K. Smith; A. Gugliara; A. Rappenecker. Fjärde raden: S. Gray; K. Vacek; M. Fleming; L. Bethel; T. Hermansson; P. Hermansson. Femte raden: G. Rappenecker; D. Lojan; S. Dickey; C. Kim; A. Trahan; A. Washington; S. Smart. Sjätte raden: L. Goller; T. Burghoffer; D. Gugliara; R. Nichols; S. Washington; J. Kim. Sjunde raden: M. Beckett; J. Dickey; R. Smith; R. Garcia; A. Hoffman; R. Seyfert; H. Brown. Åttonde raden: S. Fleming; P. Bruzzese; W. Burghoffer; T. Bethel; J. Cashman; K. Vacek.