Vad vi kan lära av Jesu familj på jorden

VAD känner du till om Jesu familjemedlemmar, dem som han levde med fram till sitt dop under de första 30 åren av sitt liv på jorden? Vad berättar evangelieskildringarna för oss? Vad kan vi lära oss av att granska hans familj? Du kan få nytta av svaren på de här frågorna.

Föddes Jesus så att säga med silversked i munnen? Josef, hans adoptivfar, var timmerman till yrket. Det var ett krävande fysiskt arbete som ofta innebar att man fick hugga ner träd för att få virke. När Jesu jordiska föräldrar gick till Jerusalem omkring 40 dagar efter hans födelse, frambar de ett offer, så som det var fastställt i Moses lag. Offrade de en bagge tillsammans med en turturduva eller en ung duva, som Lagen föreskrev? Nej. Det tycks vara så att de inte hade råd med sådana offer. Men då erbjöd Lagen en speciell möjlighet för de fattiga. Josef och Maria tog vara på den möjligheten och offrade ”ett par turturduvor eller två unga duvor”. Att de valde de djur som inte var så dyra visar att familjen hade begränsade resurser. (Lukas 2:22–24; 3 Moseboken 12:6, 8)

Vi kan se att Jesus Kristus, mänsklighetens framtida styresman, föddes bland enkla människor, bland dem som fick arbeta hårt för att  få det de behövde. Under sin uppväxt fick han lära sig att bli timmerman, precis som sin adoptivfar. (Matteus 13:55; Markus 6:3) ”Fastän han [Jesus] var rik”, genom att han var en mäktig andeskapelse i himlen, ”blev [han] fattig” för vår skull, sägs det i Bibeln. Han accepterade den ringare ställningen som människa och växte upp i en vanlig, enkel familj. (2 Korinthierna 8:9; Filipperna 2:5–9; Hebréerna 2:9) Jesus föddes inte av välbärgade föräldrar, och detta kan ha gjort det lättare för somliga att ansluta sig till honom. De behövde ju inte bli distraherade av hans status eller ställning. De kunde i stället uppskatta honom för hans undervisning, hans tilltalande egenskaper och hans underbara gärningar. (Matteus 7:28, 29; 9:19–33; 11:28, 29) Vi förstår att det var vist av Jehova Gud att låta Jesus födas i en helt vanlig familj.

Låt oss nu se närmare på dem som tillhörde Jesu familj och se vad vi kan lära av dem.

Josef – en rättfärdig man

När Josef fick reda på att hans fästmö, Maria, var gravid redan ”innan de blivit förenade”, måste han ha slitits mellan kärleken till henne och olusten inför allt som kunde uppfattas som omoraliskhet. Hela situationen tycktes vara en kränkning av hans rätt som hennes blivande man. På hans tid betraktades en förlovad kvinna praktiskt taget som mannens hustru. Efter att ha tänkt igenom saken noga bestämde sig Josef för att skilja sig från Maria i hemlighet, så att hon inte behövde bli stenad som äktenskapsbryterska. (Matteus 1:18; 5 Moseboken 22:23, 24)

Då visade sig en ängel för Josef i en dröm och sade: ”Var inte rädd att ta Maria, din hustru, till dig, för det som har blivit avlat i henne är genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, för han skall rädda sitt folk från deras synder.” När Josef hade fått den här anvisningen från Gud, handlade han enligt den och tog Maria till sig. (Matteus 1:20–24)

Det beslutet gjorde att den här rättfärdige och trogne mannen fick vara med om uppfyllelsen av det som Jehova hade sagt genom profeten Jesaja: ”Se! Den giftasvuxna flickan, hon kommer verkligen att bli havande, och hon föder en son, och hon kommer helt visst att ge honom namnet Immanuel.” (Jesaja 7:14) Josef var en andligt inriktad man som uppskattade privilegiet att få bli Messias adoptivfar, trots att Marias förstfödde son inte skulle bli hans egen.

Josef avhöll sig från att ha umgänge med Maria innan hon hade fött sin son. (Matteus 1:25) För det nygifta paret kan den här avhållsamheten ha varit en prövning, men de ville uppenbarligen inte att man skulle kunna ta fel på vem fadern till barnet var. Vilket enastående exempel på självbehärskning! Josef satte andliga värderingar framför sin naturliga längtan.

Vid fyra tillfällen fick Josef anvisningar av änglar om hur han skulle handla när det gällde sin adoptivson. Tre av gångerna gällde det att han skulle föra pojken till en viss plats. Att anvisningarna snabbt följdes var viktigt för att barnet skulle överleva. Vid alla de här tillfällena handlade Josef omedelbart och tog det lilla barnet först till Egypten och sedan tillbaka till Israel. Det här gjorde att den unge Jesus undkom Herodes massmord på småbarn. Dessutom ledde Josefs lydnad till att profetior om Messias gick i uppfyllelse. (Matteus 2:13–23)

Josef lärde Jesus ett yrke, så att han kunde försörja sig. Därför var Jesus inte bara känd som ”timmermannens son”, utan också som  ”timmermannen”. (Matteus 13:55; Markus 6:3) Aposteln Paulus skrev att Jesus hade ”blivit prövad i alla avseenden liksom vi”. Det här måste givetvis ha inbegripit att han fick arbeta hårt för att hjälpa till med familjens försörjning. (Hebréerna 4:15)

Slutligen har vi den sista händelsen i de kristna grekiska skrifterna som berör Josef, en händelse som visar att han var hängiven den sanna tillbedjan. Josef tog med sig familjen till Jerusalem för att fira påsk. Det var bara männen som var ålagda att närvara, men Josef hade för vana att ta med sig familjen till Jerusalem ”år efter år”. Han gjorde stora uppoffringar med tanke på att de var tvungna att gå cirka 10 mil till fots från Nasaret till Jerusalem. Vid det tillfälle som nämns i Bibeln råkade Jesus komma bort från gruppen. Man fann honom i templet, där han lyssnade till dem som var lärare i Lagen och frågade ut dem. Trots att Jesus bara var 12 år, visade han prov på stor vishet och kunskap i Guds ord. Av den här händelsen förstår vi att Jesu föräldrar måste ha gett honom bra undervisning och fostrat honom så att han blev en andligt inriktad pojke. (Lukas 2:41–50) Tydligtvis dog Josef en tid efter detta, för det nämns inget mer om honom längre fram i Bibelns skildring.

Ja, Josef var en rättfärdig man som tog väl hand om sin familj både andligt och fysiskt. Sätter du, precis som Josef, andliga intressen främst i livet när du förstår vad Guds vilja är för oss i dag? (1 Timoteus 2:4, 5) Lyder du villigt det som Gud säger i sitt ord, Bibeln, och visar därmed att du vill underordna dig Gud och lyda honom precis som Josef? Undervisar du dina barn så att de kan föra ett meningsfullt andligt samtal med andra?

Maria – en osjälvisk tjänare åt Gud

Maria, Jesu mor, var en utomordentlig tjänare åt Gud. När ängeln Gabriel meddelade att hon skulle föda ett barn, blev hon mycket överraskad. Hon var ju jungfru och hade inte haft något ”umgänge med en man”. När hon fick veta att hon skulle bli med barn genom helig ande, godtog hon ödmjukt beskedet och sade: ”Se! Jehovas slavinna! Måtte det gå mig som du har sagt.” (Lukas 1:30–38) Hon värderade det här andliga privilegiet så högt att hon var villig att stå ut med alla de svårigheter som hennes beslut skulle kunna medföra.

Ja, att hon antog uppdraget förändrade hela hennes liv som kvinna. När hon kom till Jerusalem för sin rening, mötte hon Simeon, en gudfruktig äldre man, som berättade för henne:  ”Ett långt svärd skall tränga igenom din egen själ.” (Lukas 2:25–35) Tydligtvis avsåg han hur Maria skulle känna det när hon fick se Jesus bli förkastad av många och till sist fastspikad på en tortyrpåle.

Under Jesu uppväxttid lade Maria på minnet det som hände i hans liv och ”drog slutsatser i sitt hjärta”. (Lukas 2:19, 51) Liksom Josef var hon andligt sinnad, och de händelser och uttalanden som uppfyllde profetior bevarade hon i sitt minne. Det som ängeln Gabriel sade till henne måste ha etsat sig fast i hennes minne: ”Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska som kung över Jakobs hus för evigt, och hans kungarike skall inte få något slut.” (Lukas 1:32, 33) Ja, hon tog allvarligt på uppgiften att vara Messias mor här på jorden.

Marias andlighet märktes återigen tydligt när hon träffade Elisabet, en släkting som också hade blivit gravid på ett mirakulöst sätt. När Maria fick se henne, prisade hon Jehova och visade sin kärlek till Guds ord. Hon anspelade på Hannas bön i 1 Samuelsboken, kapitel 2, och tog med tankar från andra böcker i de hebreiska skrifterna. En sådan kunskap i Skrifterna visade att hon skulle klara av att vara en hängiven mor som fruktade Gud. Hon skulle samarbeta med Josef i att ge sitt barn andlig fostran. (1 Moseboken 30:13; 1 Samuelsboken 2:1–10; Malaki 3:12; Lukas 1:46–55)

Maria hade stark tro på sin son som Messias, och den tron avtog inte ens efter Jesu död. Strax efter hans uppståndelse fanns hon bland de trogna lärjungar som samlades för att be tillsammans med apostlarna. (Apostlagärningarna 1:13, 14) Hon förblev trogen trots att hon fick utstå våndan av att se sin älskade son dö på en tortyrpåle.

Hur kan du dra nytta av kunskap om Marias liv? Tar du emot förmånen att få tjäna Gud oavsett vilka uppoffringar det innebär? Ser du vilket allvar det ligger i den här förmånen i dag? Tänker du på det som Jesus förutsade, jämför det med vad som händer i dag och drar slutsatser i ditt hjärta? (Matteus, kapitel 24 och 25; Markus, kapitel 13; Lukas, kapitel 21) Efterliknar du Maria när det gäller att bli kunnig i Guds ord och använda det ofta i dina samtal? Skulle du bevara din tro på Jesus även om du fick utstå psykisk vånda för att du är hans efterföljare?

 Jesu bröder – en förändring är möjlig

Det verkar som om Jesu bröder inte utövade tro på honom förrän efter hans död. Det var säkert ingen tillfällighet att de inte var med när han dog på tortyrpålen och att han anförtrodde sin mor åt aposteln Johannes. Jesu anhöriga visade att de inte respekterade honom, och de sade till och med vid ett tillfälle att Jesus hade ”mist förståndet”. (Markus 3:21) Eftersom Jesus hade familjemedlemmar som inte var troende, kan de som befinner sig i samma situation i dag vara övertygade om att Jesus förstår hur de känner det när släktingar hånar dem för deras tro.

Efter Jesu uppståndelse började tydligen hans bröder ändå utöva tro på honom. De ingick i den grupp som samlades i Jerusalem före pingsten år 33 v.t. och som bad innerligt tillsammans med apostlarna. (Apostlagärningarna 1:14) Deras halvbrors uppståndelse fick dem uppenbarligen att ändra inställning så pass att de blev hans lärjungar. Vi bör aldrig ge upp hoppet om släktingar som inte delar vår tro.

Jakob, den av Jesu halvbröder som han visade sig för personligen, hade enligt Bibeln en framträdande roll i den kristna församlingen. Under inspiration av Gud skrev han ett brev till sina medkristna i vilket han manade dem att bevara sin tro. (Apostlagärningarna 15:6–29; 1 Korinthierna 15:7; Galaterna 1:18, 19; 2:9; Jakob 1:1) En annan halvbror, Judas, skrev ett inspirerat brev för att uppmuntra medtroende att kämpa hårt för tron. (Judas, vers 1) Det är värt att lägga märke till att varken Jakob eller Judas i sina brev hänvisar till de köttsliga banden till Jesus för att på så vis försöka övertyga sina medkristna. Vilket fint exempel på ödmjukhet som vi kan lära av och ta efter!

Så vad kan vi lära oss av Jesu familj? Vi lär oss definitivt något om hängivenhet, som man kan visa genom att 1) troget rätta sig efter Guds uttryckliga vilja och möta alla de svårigheter som det för med sig, 2) sätta andliga värden främst, även när det innebär att man får göra uppoffringar, 3) undervisa sina barn i överensstämmelse med Bibeln, 4) inte ge upp hoppet om familjemedlemmar som inte delar ens tro, 5) inte skryta över eventuella band man har till sådana som är framträdande i den kristna församlingen. Ja, när vi lär känna Jesu jordiska familj, dras vi närmare honom, och vi uppskattar ännu mer att Jehova valde en helt vanlig familj till att uppfostra Jesus under hans barndom.

[Bilder på sidorna 4, 5]

Josef tog Maria som hustru och fick vara med om uppfyllelsen av profetior om Messias

[Bilder på sidan 6]

Josef och Maria lärde sina barn andliga värden och vikten av att arbeta

[Bilder på sidan 7]

Trots att Jesu bröder växte upp i en andligt inriktad familj, satte de inte tro till honom förrän efter hans död

[Bilder på sidan 8]

Jesu halvbröder Jakob och Judas uppmuntrade medkristna