Krigen har bytt skepnad

KRIG har alltid varit brutala. De har alltid gjort att soldater har fått sina liv förstörda och att civila har fått lida. Men på senare år har krigen bytt skepnad. På vilket sätt?

I dag är krigen huvudsakligen inbördeskrig – krig mellan olika grupper i samma land. Inbördeskrig pågår ofta längre, vilket skadar befolkningen och ödelägger länder i högre grad än krig som utkämpas mellan nationer. ”Inbördeskrig är en grym och blodig verksamhet som leder till tusentals människors död, sexuella övergrepp, landsflykt och, i de mest extrema fallen, folkmord”, konstaterar den spanske historikern Julián Casanova. När grymheter begås av en folkgrupp mot en annan folkgrupp, kan det ta flera hundra år för såren att läka.

Efter det kalla krigets slut har relativt få krig utkämpats mellan olika länders arméer. ”Alla utom tre av de stora väpnade konflikterna under perioden 1990–2000 har varit inbördeskrig”, rapporterar det internationella fredsforskningsinstitutet i Stockholm (SIPRI).

Naturligtvis kan interna konflikter tyckas vara mindre hotfulla och får kanske inte så stora rubriker, men det lidande och den ödeläggelse som orsakas av sådana fientliga handlingar är inte desto mindre förödande. Miljoner människor har dött i interna konflikter. Under de senaste 20 åren har faktiskt nästan fem miljoner människor mist livet bara i tre krigshärjade länder – Afghanistan, Kongo (Kinshasa) och Sudan. På Balkan har våldsamma etniska strider kostat nästan 250 000 människors liv, och ett utdraget gerillakrig i Colombia har lett till 100 000 döda.

Inbördeskrigens brutalitet blir som mest påtaglig när det gäller hur barnen påverkas. Under det senaste decenniet miste över två miljoner barn livet i inbördeskrig, rapporterar FN:s flyktingkommissariat. Ytterligare sex miljoner sårades. Allt fler barn blir soldater. En barnsoldat berättar: ”Jag tränades som soldat. De gav mig ett gevär. Jag tog droger. Jag dödade civila. Många civila. Det var ju krig. ... Jag lydde bara order. Jag visste att det var fel. Det var mot min vilja.”

Många barn i länder där inbördeskrig har blivit en del av vardagen växer upp utan att någonsin ha upplevt fred. De lever i en värld där skolor har förstörts och där man kommunicerar med hjälp av skjutvapen. Fjortonåriga Dunja säger: ”Det är så många som har dödats. ... Man kan inte längre höra någon fågelsång, bara barn som gråter över att de mist en mamma eller en pappa, en bror eller en syster.”

Vad är orsakerna?

Vad är det som underblåser sådana grymma inbördeskrig? Etniskt hat, stamhat, religiösa  olikheter, orättvisor och politisk oro är viktiga faktorer. En annan grundläggande orsak är girighet – girighet efter makt och girighet efter pengar. Många politiska ledare drivs av girighet och eggar upp hat som underblåser striderna. Av en rapport från SIPRI framgår det att många av dem som deltar i väpnade konflikter ”drivs av personlig vinningslystnad”. I rapporten sägs det vidare: ”Girigheten kommer till uttryck på många sätt, från storskalig diamanthandel som bedrivs av militära och politiska ledare till plundringar i småbyar som utförs av ungdomar med gevär.”

Att det är så lätt att skaffa billiga men dödliga vapen gör att blodbadet blir mer omfattande. Omkring 500 000 dödsfall om året – huvudsakligen kvinnor och barn – sägs bero på att det finns så mycket handeldvapen. I ett afrikanskt land kostar ett gevär av typen AK-47 inte mer än en kyckling. På vissa håll börjar det sorgligt nog bli lika vanligt med gevär som med tamhöns. Världen över beräknas det nu finnas 500 miljoner handeldvapen – ett för var tolfte levande person.

Kommer bittra inbördeskrig att bli det som kännetecknar 2000-talet? Går det att få kontroll över inbördeskrigen? Kommer dödandet någonsin att få ett slut? Följande artikel kommer att behandla de frågorna.

[Ruta på sidan 4]

Inbördeskrigens tragiska tribut

Inbördeskrig är vanligtvis lågteknologiska men brutala – 90 procent av offren är civila. ”Det är tydligt att i väpnade konflikter är barn i allt större utsträckning måltavlor och inte bara slumpmässiga offer”, konstaterar Graça Machel, FN-expert på väpnade konflikters inverkan på barn.

Våldtäkt har blivit en militärtaktik. I vissa krigshärjade områden våldtar rebeller praktiskt taget alla tonårsflickor i de byar de intar. Våldtäktsmännens mål är att sprida panik eller slita sönder familjebanden.

Hungersnöd och sjukdomar följer i krigets kölvatten. Ett inbördeskrig medför att det blir få skördar, att det inte finns mycket läkarvård att tillgå och att inte mycket internationell hjälp når fram till de behövande. När man studerade ett inbördeskrig i Afrika kom man fram till att 20 procent av offren hade dött av sjukdomar och 78 procent av svält. Endast 2 procent hade dött direkt av striderna.

I genomsnitt var tjugoandra minut förlorar någon en kroppsdel eller sitt liv, därför att de råkar trampa på en landmina. Det beräknas finnas 60–70 miljoner landminor utspridda i över 60 länder.

Människor tvingas fly från sina hem. Runt om i världen finns det nu 50 miljoner flyktingar, och hälften av dem är barn.

 [Bildkälla på sidan 2]

FRAMSIDAN: Pojke: Foto av Chris Hondros/Getty Images

[Bildkälla på sidan 3]

Foto: Chris Hondros/Getty Images