”En av de största ingenjörsbedrifterna”

NÄR Jehovas tempel byggdes i Jerusalem under kung Salomos regering för omkring 3 000 år sedan, tillverkades en vacker vattenreservoar av koppar, och den placerades utanför templets ingång. Den vägde närmare 30 ton och innehöll cirka 40 000 liter vatten. Denna enorma behållare kallades det gjutna havet. (1 Kungaboken 7:23–26) ”Utan tvivel var detta en av de största ingenjörsbedrifterna som man någonsin utförde i den hebreiska nationen”, säger Albert Zuidhof, tidigare teknisk chef vid National Research Council of Canada, i tidskriften Biblical Archeologist.

Hur konstruerades havet? Bibeln konstaterar att det var ”i Jordandistriktet ... som kungen göt ... [kopparredskap] i lerformar”. (1 Kungaboken 7:45, 46) ”Gjutmetoden måste ha liknat à cire perdue-metoden som fortfarande används vid gjutning av stora bronsklockor”, säger Zuidhof. Han förklarar att detta i grova drag innebar att man formade en vaxmodell av havet över gjutformens genomtorra kärna. När detta var klart, måste gjuteriarbetarna bygga upp den yttre gjutformen över vaxmodellen och låta den torka. Slutligen återstod det att smälta vaxet, så att det rann ut ur formen, och att hälla i den flytande kopparen i håligheten.

Det gjutna havets enorma storlek och vikt gjorde att det krävdes stor skicklighet vid tillverkningen. Den inre kärnan och den yttre gjutformen behövde klara av trycket från närmare 30 ton smält koppar, och man måste göra hela gjutningen utan avbrott för att undvika sprickor och defekter. När den smälta metallen skulle hällas i gjutformen, behövdes därför antagligen en rad sammankopplade smältugnar. Vilket kolossalt arbete!

I sin bön vid invigningen av templet gav kung Salomo Jehova Gud äran för allt arbete i samband med templet, när han sade: ”Med din egen mun gav [du] löftet, och med din egen hand har du gett uppfyllelsen.” (1 Kungaboken 8:24)