Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Frågor från läsekretsen

Frågor från läsekretsen

Frågor från läsekretsen

Efter den stora översvämningen sände Noa ut en duva som återvände till arken med ett ”olivlöv” i näbben. Varifrån fick duvan olivlövet?

I Bibeln läser vi att ”vattenmassorna tog överhanden på jorden så mycket att alla de höga bergen som var under hela himlen kom att övertäckas”. (1 Moseboken 7:19) När vattnet sjönk undan, sände Noa vid tre tillfällen med en veckas mellanrum ut en duva. Den andra gången kom duvan tillbaka med ”ett nyss avryckt olivlöv” i näbben, ”och så fick Noa veta att vattenmassorna hade sjunkit undan från jorden”. (1 Moseboken 8:8–11)

I dag kan vi givetvis inte säga hur länge en viss del av jorden stod under vatten med tanke på att jordens topografi utan tvivel ändrades av översvämningen. Men förmodligen täckte vattnet de flesta områden tillräckligt länge för att många träd skulle dö. Ändå var tydligen en del träd fortfarande livskraftiga och kunde skjuta nya skott när vattnet sjönk undan.

Angående olivträdet sägs det i ett bibliskt uppslagsverk: ”Om det huggs ner, skjuter nya skott upp från roten så att ända upp till fem nya stammar kan utvecklas. Döende olivträd skjuter också ofta skott på det här sättet.” (The New Bible Dictionary) Det är ”som om det vore omöjligt att göra slut på dess livskraft”, sägs det i ett annat uppslagsverk. (The New Schaff-Herzog Encyclopedia of Religious Knowledge) Ingen i vår tid känner till alla detaljer, till exempel vilken salthalt och temperatur vattnet hade under översvämningen. Därför kan vi inte vara säkra på hur vattnet påverkade olivträd och annan vegetation.

Men vilda olivträd överlever inte i låga temperaturer, som det är på höga berg. De växer i allmänhet i områden under 1 000 meter där medeltemperaturen är över 10 grader. I boken The Flood Reconsidered sägs det: ”Det nyss avryckta olivlövet gjorde därför att Noa kunde dra slutsatsen att de lägre dalgångarna höll på att bli torra.” När Noa släppte ut duvan en vecka senare kom den inte tillbaka, vilket tyder på att det nu fanns mer växtlighet och fler platser där duvan kunde slå sig ner. (1 Moseboken 8:12)