Den trogne slaven består provet!

”Den fastställda tiden är inne för domen att börja med Guds hus.” (1 PETRUS 4:17)

1. Vad fann Jesus när han inspekterade ”slaven”?

VID pingsten år 33 v.t. förordnade Jesus en ”slav” till att ge mat i rätt tid åt hans ”tjänstefolk”. År 1914 insattes Jesus på tronen som kung, och snart var det tid att inspektera denne ”slav”. Han fann att ”slaven” till största delen hade visat sig ”trogen och omdömesgill”. Därför satte han honom ”över alla sina tillhörigheter”. (Matteus 24:45–47) Men det fanns också en ond slav som varken var trogen eller omdömesgill.

”Den där onde slaven”

2, 3. Varifrån kom ”den där onde slaven”, och hur framträdde den?

² Jesus nämnde den onde slaven direkt efter det att han hade talat om ”den trogne och omdömesgille slaven”. Han sade: ”Men om någonsin den där onde slaven skulle säga i sitt hjärta: ’Min herre dröjer’, och skulle börja slå sina medslavar och skulle äta och dricka med vanedrinkarna, så skall den slavens herre komma på en dag då han inte väntar det och vid en timme som han inte vet av, och han skall straffa honom med den största stränghet och anvisa honom hans plats bland skrymtarna. Där skall vara hans gråt och tandagnisslan.” (Matteus 24:48–51) Uttrycket ”den där onde slaven” riktar vår uppmärksamhet på Jesu föregående ord om den trogne och omdömesgille slaven. Ja, den ”onde slaven” kom från den trogne slavens led. * Hur då?

³ Före 1914 hade många medlemmar av den trogna slavklassen högt ställda förväntningar om att det året få möta brudgummen i himlen, men deras förhoppningar infriades inte. Av den anledningen och på grund av andra omständigheter blev många besvikna, och några blev bittra. Somliga av dem började ”slå” sina förra bröder verbalt och förenade sig med ”vanedrinkarna”, religiösa grupper inom kristenheten. (Jesaja 28:1–3; 32:6)

4. Hur tog Jesus itu med den ”onde slaven” och med alla som visat samma anda?

⁴ Dessa före detta kristna visade sig vara den ”onde slaven”, och Jesus straffade dem med ”den största stränghet”. Hur då? Han förkastade dem, och de gick miste om sitt himmelska hopp. Men de blev inte omedelbart tillintetgjorda. De måste först under en tid gråta och gnissla tänder i ”mörkret utanför” den kristna församlingen. (Matteus 8:12) Sedan den tiden har ett fåtal andra smorda visat en liknande dålig anda och kommit att tillhöra den ”onde slavens” klass. På samma sätt har somliga av de ”andra fåren” blivit otrogna. (Johannes 10:16) Alla dessa fiender till Kristus hamnar i det andliga ”mörkret utanför”.

5. Hur reagerade den trogne och omdömesgille slaven i motsats till den ”onde slaven”?

⁵ Den trogne och omdömesgille slaven gick igenom samma provsättning som ”den där onde slaven”. Men i stället för att bli bittra lät de sig föras till rätta. (2 Korinthierna 13:11) Den kärlek de hade till Jehova och till sina bröder stärktes. Som en följd av detta har  de blivit ”en pelare och ett stöd för sanningen” under dessa tumultartade ”sista dagar”. (1 Timoteus 3:15; 2 Timoteus 3:1)

Omdömesgilla och dåraktiga jungfrur

6. a) Hur belyste Jesus att hans trogna slavklass skulle vara omdömesgill? b) Vilket budskap förkunnade de smorda kristna före 1914?

⁶ Efter att ha talat om ”den där onde slaven” framställde Jesus två liknelser för att visa varför somliga smorda kristna skulle vara trogna och omdömesgilla och varför andra inte skulle vara det. * För att belysa vad det innebär att vara omdömesgill sade han: ”Då skall himlarnas kungarike bli likt tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var dåraktiga, och fem var omdömesgilla. De dåraktiga tog nämligen sina lampor men tog ingen olja med sig, då däremot de omdömesgilla tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor.” (Matteus 25:1–4) De tio jungfrurna påminner oss om de smorda kristna före 1914. De hade räknat ut att brudgummen, Jesus Kristus, snart skulle komma. Därför gick de ut för att möta honom och predikade modigt att ”nationernas fastställda tider” skulle sluta 1914. (Lukas 21:24)

7. När och varför föll de smorda kristna bildligt talat i sömn?

⁷ De hade rätt. Nationernas fastställda tider slutade verkligen 1914, och Guds kungarike under Kristus Jesus började fungera. Men det var i de osynliga himlarna. På jorden började människorna drabbas av det ”ve” som förutsagts. (Uppenbarelseboken 12:10, 12) En prövningens tid följde. De smorda kristna förstod inte allt klart och tydligt och trodde att ”brudgummen dröjde”. Eftersom de kände sig förbryllade och utsattes för hat från världens sida, saktade de farten och slutade praktiskt taget upp med det organiserade offentliga predikoarbetet. Precis som jungfrurna i liknelsen satt de andligt talat och ”nickade och föll i sömn”, alldeles som otrogna till bekännelsen kristna gjorde sedan Jesu apostlar hade dött. (Matteus 25:5; Uppenbarelseboken 11:7, 8; 12:17)

8. Vad föranledde ropet: ”Här är brudgummen!”, och vad var det då tid för de smorda kristna att göra?

⁸ År 1919 hände så något oväntat. Vi läser: ”Men mitt i natten ljöd ett rop: ’Här är brudgummen! Gå ut för att möta honom.’ Då steg alla jungfrurna upp och ställde i ordning sina lampor.” (Matteus 25:6, 7) Just när allt såg som mörkast ut hördes ett rop om att göra något! År 1918 hade Jesus, ”förbundets budbärare”, kommit till Jehovas andliga tempel för att inspektera och rena Guds församling. (Malaki 3:1) Nu behövde de smorda kristna gå ut och möta honom i detta tempels jordiska förgårdar. Det var tid för dem att ”sprida ut ljus”. (Jesaja 60:1; Filipperna 2:14, 15)

9, 10. Varför var somliga kristna 1919 ”omdömesgilla” och somliga ”dåraktiga”?

⁹ Men vänta lite! I liknelsen var det några av de unga kvinnorna som hade ett problem. Jesus fortsatte: ”De dåraktiga sade till de omdömesgilla: ’Ge oss något av er olja, för våra lampor är nära att slockna.’” (Matteus 25:8) Utan olja skulle lamporna inte ge något ljus. Lampolja påminner oss därför om Guds sanningsord och hans heliga ande, som gör det möjligt för sanna tillbedjare att vara ljusspridare. (Psalm 119:130; Daniel 5:14) Före  1919 hade de omdömesgilla smorda kristna ihärdigt försökt ta reda på vad som var Guds vilja för dem, trots att de tillfälligt var i ett försvagat tillstånd. När därför ropet kom om att sprida ut ljus, var de redo. (2 Timoteus 4:2; Hebréerna 10:24, 25)

¹⁰ Vissa smorda var emellertid inte beredda att göra uppoffringar eller öka sina personliga ansträngningar – även om de uppriktigt önskade vara tillsammans med brudgummen. Så när det var dags att ta itu med arbetet att predika de goda nyheterna, var de inte redo. (Matteus 24:14) De försökte till och med hindra sina nitiska kamrater genom att be att få något av deras olja. Hur svarade de omdömesgilla jungfrurna enligt Jesu liknelse? De sade: ”Kanske räcker det inte riktigt till åt både oss och er. Ge er i stället av till dem som säljer och köp åt er själva.” (Matteus 25:9) På motsvarande sätt vägrade de lojala smorda kristna 1919 att göra något som skulle minska deras egna möjligheter att sprida ut ljus. De klarade därför inspektionen.

11. Vad hände med de dåraktiga jungfrurna?

¹¹ Jesus avslutar nu liknelsen: ”När de [dåraktiga jungfrurna] var på väg bort för att köpa, kom brudgummen, och de jungfrur som var redo gick in med honom till bröllopsfesten; och dörren stängdes igen. Efteråt kom också de övriga jungfrurna, och de sade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ Till svar sade han: ’Jag säger er sanningen: Jag känner er inte.’” (Matteus 25:10–12) Nej, somliga var inte beredda på brudgummens ankomst. De klarade därför inte inspektionen och gick miste om möjligheten att vara med vid den himmelska bröllopsfesten. Så tragiskt!

Liknelsen om talenterna

12. a) Hur belyste Jesus vad det innebär att vara trogen? b) Vem var mannen som ”reste ... utomlands”?

¹² Efter att ha belyst vad det innebär att vara omdömesgill fortsatte Jesus med att belysa vad det innebär att vara trogen. Han sade: ”Det är nämligen alldeles som när en man, beredd att resa utomlands, kallade till sig sina slavar och anförtrodde sina tillhörigheter åt dem. Och åt en gav han fem talenter, åt en annan två, åt ännu en annan en enda, åt var och en efter hans egen förmåga; så reste han utomlands.” (Matteus 25:14, 15) Mannen i liknelsen är Jesus själv, som ”reste ... utomlands” när han for upp till himlen år 33. Men innan Jesus for upp, anförtrodde han ”sina tillhörigheter” åt sina trogna lärjungar. Hur då?

13. Hur beredde Jesus ett stort verksamhetsfält, och hur bemyndigade han sina ”slavar” att göra affärer?

¹³ Under sin jordiska tjänst började Jesus bereda ett stort verksamhetsfält genom att predika de goda nyheterna om Guds kungarike i hela Israel. (Matteus 9:35–38) Innan han ”reste ... utomlands”, anförtrodde han detta fält åt sina trogna lärjungar och sade: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.”  (Matteus 28:18–20) Med dessa ord bemyndigade Jesus sina ”slavar” att göra affärer tills han kom tillbaka, ”var och en efter hans egen förmåga”.

14. Varför förväntades inte alla göra affärer i samma omfattning?

¹⁴ Det här uttrycket visar att inte alla kristna under det första århundradet hade samma omständigheter eller möjligheter. Somliga, till exempel Paulus och Timoteus, kunde i mycket stor omfattning ta del i arbetet med att predika och undervisa. Andra kan ha haft omständigheter som begränsade dem mycket. Somliga kristna var till exempel slavar, och andra var sjukliga eller gamla eller hade familjeförpliktelser. Vissa uppgifter i församlingen stod inte heller öppna för alla lärjungar. Smorda kvinnor och somliga smorda män undervisade inte i församlingen. (1 Korinthierna 14:34; 1 Timoteus 3:1; Jakob 3:1) Men oavsett hur deras personliga omständigheter var, skulle alla Kristi smorda lärjungar – män och kvinnor – göra affärer och på bästa sätt utnyttja sina möjligheter i den kristna tjänsten. Kristi lärjungar i våra dagar gör också det.

Tiden för inspektionen börjar!

15, 16. a) När var det tid att göra upp räkenskaperna? b) Vilka nya möjligheter att göra affärer gavs åt dem som var trogna?

¹⁵ Liknelsen fortsätter: ”Efter en lång tid kom de där slavarnas herre och gjorde upp räkenskaperna med dem.” (Matteus 25:19) År 1914 – sannerligen en lång tid efter år 33 – började Kristi Jesu närvaro i kunglig makt. Tre och ett halvt år senare, 1918, kom han till Guds andliga tempel och uppfyllde Petrus ord: ”Den fastställda tiden är inne för domen att börja med Guds hus.” (1 Petrus 4:17; Malaki 3:1) Det var tid att göra upp räkenskaperna.

¹⁶ Vad hade slavarna, Jesu smorda bröder, gjort med kungens ”talenter”? Från år 33 och framåt, inbegripet de år som närmast föregick 1914, hade många arbetat hårt med  att göra ”affärer” för Jesu räkning. (Matteus 25:16) Till och med under första världskriget hade de visat en stark önskan att tjäna sin herre. Nu var det lämpligt att ge dem som var trogna nya möjligheter att göra affärer. Ändens tid för den här tingens ordning hade kommit. De goda nyheterna måste predikas i hela världen. ”Jordens skörd” måste bärgas. (Uppenbarelseboken 14:6, 7, 14–16) De sista medlemmarna av veteklassen måste bli funna, och ”en stor skara” andra får måste församlas. (Uppenbarelseboken 7:9; Matteus 13:24–30)

17. Hur gick de trogna smorda kristna in i sin herres glädje?

¹⁷ Skördetiden är en glädjefylld tid. (Psalm 126:6) Därför var det passande att Jesus, när han 1919 anförtrodde sina trogna smorda bröder större ansvarsuppgifter, sade: ”Du har varit trogen då du var satt över några få ting. Jag skall sätta dig över många ting. Gå in i din herres glädje.” (Matteus 25:21, 23) Den glädje som deras herre kände över att nyss ha blivit insatt på tronen i Guds kungarike kan vi inte ens göra oss en föreställning om. (Psalm 45:1, 2, 6, 7) Den trogna slavklassen delar denna glädje genom att de representerar kungen och förökar hans intressen på jorden. (2 Korinthierna 5:20) Den glädje de känner framgår av de profetiska orden i Jesaja 61:10: ”Jag kommer med visshet att jubla i Jehova. Min själ kommer att fröjda sig i min Gud. Ty han har klätt mig i räddningens kläder.”

18. Varför klarade somliga inte inspektionen, och vad blev följden?

¹⁸ Sorgligt nog var det somliga som inte klarade inspektionen. Vi läser: ”Till sist kom den som hade fått den enda talenten fram och sade: ’Herre, jag kände dig för att vara en fordrande människa, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har kastat säd. Så jag blev rädd och gick bort och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’” (Matteus 25:24, 25) På motsvarande sätt var det somliga smorda kristna som inte hade engagerat sig i att göra ”affärer”. Före 1914 hade de inte med iver delat med sig av sitt hopp till andra, och de ville inte börja göra det 1919. Hur reagerade Jesus på deras förmätenhet? Han tog ifrån dem alla deras privilegier. Han kastade ut dem ”i mörkret utanför”, där deras ”gråt och tandagnisslan” skulle vara. (Matteus 25:28, 30)

Inspektionen fortsätter

19. På vilket sätt fortsätter inspektionen, och vad är alla smorda kristna beslutna att göra?

¹⁹ Flertalet av dem som skulle bli Kristi smorda slavar under ändens tid tjänade ännu inte Jehova när Jesus började sin inspektion 1918. Blev de därför inte inspekterade? Jo, det blev de. Inspektionen hade bara börjat 1918/1919, när den trogne och omdömesgille slaven som klass betraktad bestod provet. Enskilda smorda kristna kommer att bli inspekterade ända tills de slutgiltigt försetts med sigill. (Uppenbarelseboken 7:1–3) Kristi smorda bröder inser detta och är därför beslutna att fortsätta att troget göra affärer. De är beslutna att vara omdömesgilla och att ha ett rikligt förråd med olja så att ljuset kan lysa klart. De vet att Jesus kommer att ta emot dem i de himmelska boningarna, när de var och en i trohet når slutet av  sin livskurs. (Matteus 24:13; Johannes 14:2–4; 1 Korinthierna 15:50, 51)

20. a) Vad är de andra fåren i våra dagar beslutna att göra? b) Vad är de smorda kristna medvetna om?

²⁰ Den stora skaran av andra får har efterliknat sina smorda bröder. De är medvetna om att deras kunskap om Guds avsikter medför stort ansvar. (Hesekiel 3:17–21) Med hjälp av Jehovas ord och heliga ande, som de får del av genom studium och kristna möten, ser också de till att ha ett rikligt förråd av olja. Och de låter sitt ljus lysa genom att ta del i arbetet att predika och undervisa, och på så sätt gör de affärer tillsammans med sina smorda bröder. Men de smorda kristna är väl medvetna om att det var de som fick talenterna. De måste avlägga räkenskap för hur deras herres tillhörigheter på jorden tas om hand. Även om de är få till antalet, kan de inte överlåta sitt ansvar till den stora skaran. Med detta i tankarna fortsätter den trogne och omdömesgille slaven att ta ledningen i att sköta kungens affärer, tacksam för det stöd den får av hängivna medlemmar av den stora skaran. Dessa inser vilket ansvar deras smorda bröder har och tycker att det är en förmån att få arbeta under deras överinseende.

21. Vilken uppmuntran gäller alla kristna från tiden före 1919 ända fram till våra dagar?

²¹ Dessa båda liknelser kastar ljus över händelser som inträffade runt 1919, men principerna i dem är tillämpliga på alla sanna kristna under de sista dagarna. Så även om den uppmuntran Jesus gav i slutet av liknelsen om de tio jungfrurna i första hand gäller de smorda kristna före 1919, gäller den i princip varje kristen. Låt oss därför alla ta till hjärtat Jesu ord: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet vare sig dagen eller timmen.” (Matteus 25:13)

[Fotnoter]

Kan du förklara?

• När inspekterade Jesus sina efterföljare, och vad fann han?

• Varför utvecklade somliga smorda kristna samma inställning som ”den där onde slaven”?

• Hur kan vi visa oss vara andligen omdömesgilla?

• På vilket sätt kan vi fortsätta att göra affärer, i det vi efterliknar Jesu trogna smorda bröder?

[Frågor]

[Ruta på sidan 16]

NÄR KOMMER JESUS?

I Matteus, kapitel 24 och 25, sägs det i olika sammanhang att Jesus ”kommer”. Han behöver inte förflytta sig rent fysiskt för att ”komma”. Han ”kommer” i stället i den meningen att han riktar sin uppmärksamhet mot människorna eller mot sina efterföljare, ofta för att döma. År 1914 ”kom” han för att börja sin närvaro som den på tronen insatte kungen. (Matteus 16:28; 17:1; Apostlagärningarna 1:11) År 1918 ”kom” han som förbundets budbärare och började döma dem som påstod sig tjäna Jehova. (Malaki 3:1–3; 1 Petrus 4:17) Vid Harmageddon skall han ”komma” för att verkställa dom över Jehovas fiender. (Uppenbarelseboken 19:11–16)

När det ett antal gånger i Matteus 24:29–44 och 25:31–46 sägs att Jesus skall komma, gäller det ”den stora vedermödan”. (Uppenbarelseboken 7:14) Men när det flera gånger i Matteus 24:45 till 25:30 talas om att Jesus skall komma, syftar det på att han från 1918 och framåt skulle döma dem som bekänner sig vara hans lärjungar. Det skulle till exempel inte vara rimligt att mena att Jesus skall belöna den trogne slaven, döma de dåraktiga jungfrurna och den tröge slaven, som gömde sin herres talent, när han ”kommer” i den stora vedermödan. Det skulle i så fall innebära att många av de smorda inte kommer att befinnas trogna vid den tiden och därför måste ersättas. Men av Uppenbarelseboken 7:3 framgår det att alla Kristi smorda slavar slutgiltigt har försetts med ”sigill” vid den tiden.

[Bild på sidan 14]

Den ”onde slaven” fick inga välsignelser 1919

[Bild på sidan 15]

De förståndiga jungfrurna var redo när brudgummen kom

[Bilder på sidan 17]

De trogna slavarna hade gjort ”affärer”

Den tröge slaven hade inte gjort det

[Bilder på sidan 18]

De smorda och den ”stora skaran” fortsätter att låta sitt ljus lysa