Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Frågor från läsekretsen

Frågor från läsekretsen

Frågor från läsekretsen

Hur kunde leviten Hanamel, enligt Jeremia 32:7, sälja ett fält till sin kusin Jeremia, som också var levit, när leviterna inte hade någon arvedel i det forntida Israel?

Jehova sade till Aron: ”Du [kommer] inte att ha någon arvedel, och ingen andel kommer att bli din mitt ibland dem”, dvs. israeliterna. (4 Moseboken 18:20) Detta gällde leviterna, men de fick 48 städer med tillhörande betesmarker i det utlovade landet. Jeremias hemstad var Anatot, en av de städer som gavs åt ”prästen Arons söner”. (Josua 21:13–19; 4 Moseboken 35:1–8; 1 Krönikeboken 6:54, 60)

I Tredje Moseboken 25:32–34 ser vi att Jehova gav uttryckliga anvisningar som styrde ”återköpsrätten” av leviternas egendom. Av allt att döma hade de olika släkterna bland leviterna arvsrätt som gällde viss mark, som de kunde äga, bruka och avyttra. Logiskt sett måste den ha omfattats av rätten till försäljning och återköp. * I många avseenden ägde och nyttjade leviterna egendom på liknande sätt som israeliter av andra stammar gjorde.

Förmodligen gick äganderätten till den egendom som leviterna hade i arv i familjen. Men med tanke på ”återköpsrätten” var affärsuppgörelser bara tillåtna leviter emellan. Det verkar också som om försäljning och återköp av mark bara gällde egendom som låg inom städerna, eftersom ”fältet som utgör deras städers betesmark” inte fick säljas, då det var ”en besittning till obestämd tid för dem”. (3 Moseboken 25:32, 34)

Så det fält som Jeremia köpte tillbaka från Hanamel omfattades tydligen av återköpsrätten och kunde överlåtas. Det kan ha varit beläget inne i staden. Jehova själv bekräftade att fältet tillhörde Hanamel och att Jeremia hade återköpsrätt till det. (Jeremia 32:6, 7) Jehova använde den här transaktionen symboliskt för att förstärka sitt löfte att israeliterna skulle få återvända för att återkräva sin arvedel i landet efter landsflykten i Babylon. (Jeremia 32:13–15)

Det finns inget som tyder på att Hanamel hade kommit i besittning av fältet i Anatot på ett otillbörligt sätt. Ingenting antyder att han överträdde Jehovas lag när han erbjöd Jeremia att köpa det här fältet i Anatot, eller att Jeremia använde sin återköpsrätt otillbörligt när han köpte fältet. (Jeremia 32:8–15)

[Fotnoter]

^ § 4 Under det första århundradet v.t. sålde leviten Barnabas en åker som han ägde och skänkte pengarna till behövande efterföljare till Kristus i Jerusalem. Åkern kan ha funnits i Palestina eller på Cypern. Eller så var det helt enkelt en gravplats som Barnabas hade förvärvat i eller i närheten av Jerusalem. (Apostlagärningarna 4:34–37)