Kan kyrkorna räddas?

”I STORBRITANNIEN tror man fortfarande på Gud, men man vill inte bekänna sig till Kristus”, säger Stephen Tirwomwe, en präst från Uganda. För tjugo år sedan överlevde han den våldsamma förföljelse som den anglikanska kyrkan i Uganda utsattes för. I dag håller han 10-minuterspredikningar i olika föreningar i Leeds i England, innan bingon börjar och stjäl hans åhörares uppmärksamhet.

På andra sidan Atlanten kämpar den nyligen organiserade Anglican Mission in America med en liknande andlig kris. ”Den största engelsktalande befolkningsgruppen som inte tillhör någon kyrka och som är andligt likgiltig finns nu i USA”, sägs det på den anglikanska missionsrörelsens hemsida, och vidare: ”Vi håller på att bli det nya missionsfältet.” Frustrerade på grund av sina misslyckade försök att förändra kyrkan inifrån, har medlemmarna inom den nyligen organiserade rörelsen brutit med traditionen och börjat samarbeta med asiatiska och afrikanska religiösa ledare för att påbörja ”en missionsverksamhet i USA”.

Varför håller då afrikanska, asiatiska och latinamerikanska missionärer på och ”frälser själar” i de till bekännelsen kristna länderna i Europa och Nordamerika?

Vem räddar vem?

I mer än fyra hundra år följde en stadig ström av nitiska europeiska missionärer tätt i hälarna på dem som koloniserade Afrika, Asien, Stillahavsområdet och Sydamerika. Missionärernas mål var att förmedla sin religion till de så kallade hedningarna i de här delarna av världen. Kolonierna i Amerika, som ansågs vara grundade på kristna principer, samarbetade snart med europeiska missionärer och rentav överträffade dem när det gällde att etablera egna evangeliska missionsrörelser världen över. Nu har vinden vänt.

 ”Högborgen [för namnkristendomen] har flyttat sina bopålar”, säger Andrew Walls, grundare av och ledare för ett centrum för forskning om kristendom utanför västvärlden. År 1900 var 80 procent av dem som sade sig vara kristna antingen européer eller nordamerikaner. Men i dag lever 60 procent av de till bekännelsen kristna i Afrika, Asien och Latinamerika. I ett pressmeddelande för en tid sedan sägs det att ”katolska kyrkor i Europa är beroende av präster från Filippinerna och Indien”, och att ”i katolska församlingar i Amerika kommer var sjätte präst från något annat land”. Afrikanska evangelister i Nederländerna, som för det mesta kommer från Ghana, ser sig själva som ”missionärer på en sekulariserad kontinent”. Och evangelister från Brasilien genomför nu stora predikokampanjer i olika delar av Storbritannien. En skribent säger: ”Strömmen av kristna missionärer går nu i motsatt riktning.”

En annalkande storm

Missionärer kan mycket väl behövas på de alltmer sekulariserade kontinenterna Europa och Nordamerika. ”I Skottland går mindre än 10 procent av de kristna regelbundet i kyrkan”, sägs det i en tidskrift. Och i Frankrike och Tyskland är siffran till och med ännu lägre. En annan nyhetsrapport nämner en undersökning där ”omkring 40 procent av amerikanerna och 20 procent av kanadensarna uppger att de regelbundet går i kyrkan”. Som kontrast har kyrkorna i Filippinerna en närvaro på närmare 70 procent, och situationen är ungefär likadan i andra utvecklingsländer.

Ännu mer anmärkningsvärt är att kyrkobesökarna på södra halvklotet verkar vara mer konservativa än de på norra halvklotet. Katoliker i USA och Europa uttrycker till exempel ett växande missnöje med kyrkans ledare och propagerar för att lekmän skall ha större inflytande och att kvinnor skall bli mer jämställda. Katoliker på södra halvklotet delar däremot kyrkans traditionella syn på de här frågorna. Eftersom stödet för kyrkan blir svagare på norra halvklotet och starkare på södra halvklotet, är grunden redan lagd för en framtida konfrontation. Philip Jenkins, historie- och religionsforskare, förutsäger: ”Det är mycket troligt att inom tio till tjugo år kommer ingendera delen, varken den norra eller den södra, att anse den andra delen vara verkligt kristen.”

Med tanke på den här utvecklingen säger Andrew Walls att en viktig fråga är ”hur kristna i Afrika, Latinamerika, Nordamerika och Europa skall kunna verka tillsammans i samma kyrka och uppriktigt ge uttryck för samma tro”. Vad tror du om det här? Kan kyrkorna överleva i en värld som blir alltmer splittrad? Vad är grunden för sann kristen enhet? Följande artikel tar upp Bibelns svar och ger tydliga bevis för att det redan i dag finns kristna som står enade och växer i antal världen över.

[Bild på sidan 4]

En före detta kyrka som nu är musikkafé

[Bildkälla]

AP Photo/Nancy Palmieri