Ehud bryter sönder förtryckarens ok

DETTA är en berättelse om mod och krigslist hämtad ur det verkliga livet. Händelserna i denna bibliska berättelse utspelades för omkring 3 000 år sedan, och så här börjar den: ”Än en gång började Israels söner göra vad som var ont i Jehovas ögon. Då lät Jehova Eglon, Moabs kung, bli stark mot Israel, eftersom de gjorde vad som var ont i Jehovas ögon. Vidare församlade han mot dem Ammons söner och Amalek. Sedan drog de i väg och slog Israel och tog palmstaden i besittning. Och Israels söner fortsatte att tjäna Eglon, Moabs kung, i arton år.” (Domarna 3:12–14)

Moabiternas landområde låg öster om floden Jordan och Döda havet. Men de hade gått över floden och ockuperat området runt Jeriko, ”palmstaden”, och de härskade nu över israeliterna. (5 Moseboken 34:3) Den moabitiske kungen, Eglon, ”en mycket fet man”, hade under närmare två årtionden tvingat israeliterna att betala en mycket betungande och förödmjukande tribut eller skatt. (Domarna 3:17) Detta att tyrannen krävde tribut gav emellertid israeliterna ett tillfälle att göra sig av med honom.

Berättelsen lyder: ”Israels söner började anropa Jehova om hjälp. Då uppreste Jehova åt dem en räddare, Ehud, son till Gera, en benjaminit, en vänsterhänt man. Med tiden sände Israels söner genom hans förmedling tribut till Eglon, Moabs kung.” (Domarna 3:15) Jehova måste ha sett till att det var Ehud som blev utvald till att överlämna tributen. Vi får inte veta om Ehud tidigare hade utfört det här uppdraget eller inte. Men det sätt varpå Ehud noggrant förberedde sig för mötet och den taktik han använde tyder på att han kan ha haft en viss kännedom om Eglons palats och hur förhållandena var där. Det var i det här sammanhanget viktigt att han var vänsterhänt.

En handikappad man eller en krigare?

Uttrycket ”vänsterhänt” betyder ordagrant ”hämmad, ofärdig eller bunden i den högra handen”. Betyder det att Ehud var handikappad och kanske hade en vanställd högerhand? Tänk på det som sägs i Domarna 20:16 om de ”sju hundra utvalda män” av Benjamins stam som var vänsterhänta: ”Var och en av dessa var en stenslungare som kunde träffa på ett hår när och som inte brukade missa.” De hade antagligen valts ut för att de var så skickliga i strid. Enligt vissa bibelkännare betecknar uttrycket vänsterhänt en person ”som använde den vänstra handen lika bra som den högra”, dvs. en ambidexter. (Domarna 3:15, Douay Version)

Benjamins stam var faktiskt känd för sina vänsterhänta män. I Första Krönikeboken 12:1, 2 läser vi om de väldiga männen av Benjamins stam ”som hjälpte ... [David] i  kriget, beväpnade med båge, skickliga i att använda högra handen och att använda vänstra handen till att slunga stenar eller till att skjuta pilar med bågen”. Enligt ett uppslagsverk skulle denna färdighet ha kunnat förvärvas ”genom att man band högerarmen på små barn – därför bunden i den högra handen – och därigenom fick de lära sig att bli skickliga i att använda den vänstra”. Israels fiender utbildades vanligtvis för att möta högerhänta krigare. Därför var en fiendes skicklighet inte så mycket värd, om han oväntat mötte en vänsterhänt soldat.

”Ett hemligt ord” till kungen

Ehud började med att göra sig ”ett svärd” som hade två eggar och som var kort nog att kunna döljas under hans kläder. Han kan ha räknat med att bli kroppsvisiterad. Svärd bars vanligtvis på vänster sida av kroppen för att den som var högerhänt snabbt skulle kunna dra det. Men eftersom Ehud var vänsterhänt, gömde han sitt svärd ”under sin klädnad vid sitt högra lår”, där det inte var så sannolikt att kungens vakter skulle söka. Han frambar därför utan hinder ”tributen till Eglon, Moabs kung”. (Domarna 3:16, 17)

Bibeln säger inget om de inledande händelserna i Eglons palats. Den säger bara: ”Det hände sig, när han var färdig med att frambära tributen, att han genast sände i väg folket, dem som hade burit tributen.” (Domarna 3:18) Efter att ha burit fram tributen och följt bärarna i säkerhet och skickat i väg dem återvände Ehud till Eglons palats. Varför handlade han som han gjorde? Hade han med sig dessa män till skydd eller för att det var brukligt att ha med sig någon eller kanske bara för att få hjälp med att bära tributen? Och ville han att de skulle vara i säkerhet innan han genomförde sin plan? Hur Ehud än kan ha tänkt, så gick han modigt ensam samma väg tillbaka.

Ehud vände ”om vid stenbrotten som var vid Gilgal, och han sade sedan: ’Jag har ett hemligt ord till dig, o kung.’” Bibeln förklarar inte hur han lyckades att på nytt få komma inför Eglon. Borde inte vakterna ha varit misstänksamma? Tänkte de kanske att en ensam israelit inte kunde utgöra något hot mot deras herre? Gav detta att Ehud kom ensam intrycket att han skulle förråda sina landsmän? Hur det än var, så sökte Ehud enskild audiens hos kungen och fick det. (Domarna 3:19)

Den inspirerade skildringen fortsätter: ”Ehud kom till honom [Eglon], medan han satt i sin svala takkammare, som han hade för sig själv. Och Ehud sade vidare: ’Ett ord från Gud har jag till dig.’” Ehud avsåg inte att framföra något muntligt budskap från Gud. Det han avsåg var i stället att använda sitt svärd. Kungen, som kanske väntade sig att få höra ett budskap från sin gud Kemos, ”reste ... sig från sin tron”. Med blixtens hastighet drog Ehud nu sitt svärd och stötte det i Eglons buk. Svärdet hade av allt att döma ingen parerstång. Därför fortsatte fästet ”in efter klingan, så att fettet omslöt klingan, ... och tarminnehållet började komma ut”, antingen genom såret eller på grund av en ofrivillig uttömning från Eglons tarmar. (Domarna 3:20–22)

Ehud undkom utan svårighet

Ehud tog sig inte tid att få med sig sitt svärd. Skildringen lyder: ”Ehud tog sig för att gå ut genom luftöppningen, men han stängde dörrarna till takkammaren efter sig och låste dem. Och han för sin del gick ut. Och hans [Eglons] tjänare kom och började se sig omkring, och se, dörrarna till takkammaren var låsta. Då sade de: ’Han uträttar bara sina behov i det svala inre rummet.’” (Domarna 3:23, 24)

 Vad var det för ”luftöppning” som Ehud gick ut genom? I ett uppslagsverk sägs det att den exakta innebörden i det hebreiska ordet är okänd, men man har menat att det kan ha varit en kolonnad eller vestibul. Stängde Ehud dörrarna inifrån och gick ut därifrån en annan väg? Eller stängde han dörrarna utifrån med den döde kungens nyckel? Gick han sedan obesvärat ut förbi vakterna som om ingenting hade hänt? Bibeln säger inget om detta. Men hur Ehud än gjorde, så misstänkte inte Eglons tjänare omedelbart något när de fann att dörrarna var låsta. De trodde bara att kungen uträttade ”sina behov”.

Medan kungens tjänare dröjde kom Ehud undan. Därefter sammankallade han sina landsmän och sade: ”Följ efter mig, ty Jehova har gett era fiender, moabiterna, i er hand.” Genom att inta Jordans strategiska vadställen hindrade Ehuds män moabiterna, som nu saknade ledare, att fly till sitt land. Och vi läser: ”Vid den tiden grep de [israeliterna] sig an med att slå Moab, omkring tio tusen man, var och en robust och var och en en tapper man; och inte en enda kom undan. Och Moab blev den dagen kuvat under Israels hand; och landet fortsatte att ha ro i åttio år.” (Domarna 3:25–30)

Lärdomar för oss

Det som hände på Ehuds tid lär oss att det får svåra följder om man gör det som är ont i Jehovas ögon men att Jehova hjälper dem som ångerfullt vänder sig till honom.

Det var inte på grund av att Ehud var så smart och hans fiender så odugliga som hans planer lyckades. Att Guds vilja sker beror inte på mänskliga faktorer. Det var först och främst för att Ehud hade stöd av Gud som han i enlighet med Guds vilja lyckades befria Guds folk. Gud hade upprest Ehud, ”och när Jehova uppreste domare åt dem [sitt folk], visade sig Jehova vara med domaren”. (Domarna 2:18; 3:15)