När Guds vilja sker på jorden

DÅ JESUS lärde sina lärjungar att be ”låt din vilja ske, så som i himlen så också på jorden”, hade han erfarenhet av att leva tillsammans med Fadern i himlen. (Matteus 6:10; Johannes 1:18; 3:13; 8:42) I sin föremänskliga tillvaro hade han upplevt den tid då allt som hände både i himlen och på jorden var i harmoni med Guds vilja. Det var en underbar tid, full av verksamhet. (Ordspråksboken 8:27–31)

Guds första skapelser var andevarelser, ”änglar, som är väldiga i kraft, som fullgör hans ord”. De var och är fortfarande ”hans tjänare, som gör hans vilja”. (Psalm 103:20, 21) Hade de alla en egen fri vilja? Ja, det hade de, och när jorden skapades började ”alla Guds söner jublande ropa ut sitt bifall”. (Job 38:7) Genom sitt bifall visade de att de uppskattade det som var Guds vilja och att deras vilja var i överensstämmelse med hans.

När Gud hade skapat jorden, beredde han den så att människan skulle kunna bo på den och skapade sedan de första människorna. (1 Moseboken, kapitel 1) Var det här också något som var värt ett jublande bifall? Den inspirerade skildringen säger: ”Sedan såg Gud på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott” – ja, det var fulländat, fullkomligt. (1 Moseboken 1:31)

Vad var Guds vilja och avsikt när det gällde de första människorna och deras avkomlingar? Hans avsikter var mycket goda, vilket 1 Moseboken 1:28 visar: ”Gud välsignade dem, och Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er, och råd över havets fiskar och himlens flygande skapelser och varje levande skapelse som rör sig på jorden.’” För att kunna fullgöra det här fantastiska uppdraget skulle de första människorna, och även deras barn, behöva fortsätta att leva, ja, för evigt. Ingenting talade för att de skulle behöva uppleva tragedier, orättvisor, sorg eller död.

Det här var en tid då Guds vilja skedde både i himlen och på jorden. De som gjorde hans vilja kunde känna stor tillfredsställelse. Vad var det som gick fel?

En oväntad utmaning innebar att Guds vilja blev ifrågasatt. Det skapade inte en situation som var omöjlig att lösa, men det blev ändå början till en lång tid av sorg och smärta som i sin tur skapade stor förvirring i fråga om vad som är Guds vilja för mänskligheten. Vi har alla fått uppleva verkningarna av det. Vad var det för utmaning?

Guds vilja under en tid av uppror

En av ”den sanne Gudens söner” såg en möjlighet att hindra Guds avsikt med människan i syfte att själv dra fördel av det. Ju mer den här andevarelsen övervägde möjligheten, desto mer genomförbar verkade den och desto mer frestande blev den. (Jakob 1:14, 15) Han kan ha tänkt att om han bara kunde få de första människorna att lyssna till honom i stället för till Gud, skulle Gud vara tvungen att acceptera en rival när det gällde suveräniteten.  Han kan ha utgått från att Gud inte skulle låta dem dö, eftersom det skulle omintetgöra Guds avsikt. Skulle Jehova kanske bli tvungen att ändra på det som var hans avsikt och erkänna den här andesonens maktposition och acceptera att människorna nu skulle tillbe honom? Denne rebell fick därför det passande namnet Satan, som betyder ”motståndare”. (Job 1:6, fotnoten)

Satan började handla i enlighet med sina begär och talade med kvinnan. Han uppmanade henne att nonchalera Guds vilja och att bli moraliskt oberoende. Han sade: ”Ni kommer visst inte att dö. ... Ni kommer att bli som Gud med kunskap om gott och ont.” (1 Moseboken 3:1–5) Kvinnan tyckte att det lät befriande, och hon tilltalades av det som verkade vara ett bättre levnadssätt. Längre fram övertalade hon sin man att göra gemensam sak med henne. (1 Moseboken 3:6)

Det här var inte Guds vilja för det första människoparet. Det var deras egen vilja. Och det skulle föra med sig ödesdigra konsekvenser. Gud hade redan sagt att ett sådant val skulle leda till döden. (1 Moseboken 3:3) De var inte skapade för att leva oberoende av Gud. (Jeremia 10:23) Dessutom skulle de nu bli ofullkomliga, och ofullkomlighet och död skulle sedan föras vidare till deras barn. (Romarna 5:12) De här verkningarna kunde Satan inte förhindra.

Förändrade den här händelseutvecklingen för alltid Guds avsikter, hans vilja, när det gällde människan och jorden? Nej. (Jesaja 55:9–11) Men däremot väcktes frågor som behövde besvaras: Kan människan bli ”som Gud med kunskap om gott och ont”, vilket Satan hävdade? Med andra ord: Kan vi, om vi får tillräckligt med tid, själva komma fram till vad som är rätt och fel, till nytta eller till skada för oss, i alla sidor av livet? Förtjänar Gud fullständig lydnad, och är hans sätt att styra verkligen det bästa? Är Gud förtjänt av att människan fullständigt rättar sig efter hans vilja? Hur skulle du svara?

Det fanns bara ett sätt att få de här stridsfrågorna besvarade inför hela den förnuftsbegåvade skapelsen, nämligen att låta dem som ville vara oberoende av Gud få tillfälle att visa att deras oberoende handlingssätt skulle vara framgångsrikt. Att bara låta dem dö skulle inte besvara de här frågorna. Men genom att låta människorna gå sina egna vägar under en tillräckligt lång tid skulle följderna av deras oberoende handlingssätt bli uppenbara, och frågorna skulle på så sätt bli besvarade. Genom att tala om för kvinnan att hon skulle få barn visade Gud att det var så han skulle ta itu med saken. Den mänskliga familjen började därför breda ut sig, och tack vare det finns vi till i dag. (1 Moseboken 3:16, 20)

Men det här betydde inte att Gud skulle tillåta människorna och den upproriske andesonen att handla helt och hållet som de själva önskade. Gud avstod inte från sin suveränitet, och han ändrade inte heller sina avsikter. (Psalm 83:18) Det här klargjorde han då han förutsade att upprorsmakaren till slut skulle krossas och att de dåliga följderna av upproret skulle undanröjas. (1 Moseboken 3:15) Mänskligheten hade alltså fått ett löfte om befrielse redan från början.

De första människorna hade nu avlägsnat sig och sina framtida avkomlingar från Guds  styre. Om de skulle kunna undgå alla de sorgliga konsekvenserna av sitt beslut, hade det krävts att Gud tvingade på dem sin vilja i alla situationer. Det hade varit detsamma som att människor aldrig hade fått pröva på att leva oberoende av Gud.

Enskilda individer kunde naturligtvis välja Guds styre. De kunde få kunskap om vad som var Guds vilja för människorna under den här tidsperioden och försöka göra den i så stor utsträckning som möjligt. (Psalm 143:10) Men de skulle ändå inte slippa problem så länge som stridsfrågan om människans fullständiga oberoende fortfarande var obesvarad.

Följderna av egenmäktiga beslut visade sig tidigt i historien. Den förstfödde i den mänskliga familjen, Kain, dödade sin bror Abel, eftersom ”hans egna gärningar var onda, men hans brors rättfärdiga”. (1 Johannes 3:12) Det här var inte Guds vilja, för Gud hade varnat Kain och straffade honom senare. (1 Moseboken 4:3–12) Kain hade valt det moraliska oberoende som Satan erbjöd, och på det sättet visade han att han ”var av den onde”. Andra följde hans exempel.

Under 1 500 år av människans historia ”blev [jorden] efter hand fördärvad i den sanne Gudens ögon, och jorden uppfylldes av våld”. (1 Moseboken 6:11) Det krävdes bestämda åtgärder för att rädda jorden från att bli fullständigt fördärvad. Gud vidtog sådana åtgärder då han lät den stora översvämningen komma över jorden men räddade den enda rättfärdiga familj som levde vid den tiden, Noa, hans hustru, deras söner och sonhustrur. (1 Moseboken 7:1) Vi är alla deras avkomlingar.

Alltsedan dess, under människans hela historia, har Gud gett vägledning åt dem som uppriktigt vill göra hans vilja. Han inspirerade trogna män att skriva ner upplysningar till hjälp för alla dem som vände sig till honom för att få vägledning. De här upplysningarna är samlade i Bibeln. (2 Timoteus 3:16) Han lät kärleksfullt trogna människor få ett nära förhållande till honom, och de kunde till och med bli hans vänner. (Jesaja 41:8) Han gav dem också den styrka de behövde för att kunna uthärda de svåra problem som människor har brottats med under tusentals år av oberoende. (Psalm 46:1; Filipperna 4:13) Allt detta är verkligen något som vi kan vara tacksamma för!

”Låt din vilja ske” – fullständigt

Men det Gud har gjort fram till våra dagar är inte hans fullständiga vilja för mänskligheten. Aposteln Petrus skrev i symboliska ordalag: ”Enligt hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet skall bo.” (2 Petrus 3:13) Det här syftar på en ny regering över mänskligheten och ett nytt samhälle på jorden.

Profeten Daniel uttryckte sig i klarspråk då han skrev: ”I dessa kungars dagar skall himlens Gud upprätta ett kungarike som aldrig skall fördärvas. ... Det skall krossa och göra slut på alla dessa kungariken, men självt skall det bestå för oöverskådliga tider.” (Daniel 2:44) Den här profetian förutsäger slutet för dagens ohållbara världsordning och hur Guds kungarike, hans regering, skall ersätta den. Vilka goda nyheter! De konflikter och den själviskhet som fyller dagens samhälle med våld, och som än en gång hotar att fullständigt fördärva jorden, kommer en dag att höra till historien.

När skall allt det här inträffa? Jesu lärjungar ställde frågan: ”När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” Jesus svarade bland annat: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:3, 14)

Det är allmänt känt att det här predikoarbetet i dag utförs över hela världen. Du har säkert lagt märke till det där du bor. I sin bok These Also Believe skriver professor Charles S. Braden: ”Jehovas vittnen har bokstavligt talat  täckt jorden med sitt vittnande. ... Det kan i sanning sägas att ingen enstaka religiös grupp i världen har visat mera nit och ihärdighet i bemödandet att sprida de goda nyheterna om Riket än Jehovas vittnen.” De sprider de goda nyheterna i över 230 länder och på närmare 400 språk. Det här förutsagda arbetet har aldrig tidigare utförts i global omfattning. Det är ett av många bevis för att den tid närmar sig då Guds kungarike skall ersätta människors regeringar.

Det rike som Jesus sade skulle bli predikat är just det rike som han lärde oss att be om i bönen Fader vår: ”Låt ditt kungarike komma. Låt din vilja ske, så som i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:10) Ja, detta rike är det medel som Gud skall använda för att genomföra sina avsikter, sin vilja, för människorna och jorden.

Vad innebär det här? Uppenbarelseboken 21:3, 4 svarar: ”Jag hörde en hög röst från tronen säga: ’Se! Guds tält är bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka varje tår från deras ögon, och döden skall inte finnas mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta finnas mer. Det som en gång var är borta.’” Då sker verkligen Guds vilja både på jorden och i himlen – fullständigt. * Skulle du vilja vara med om det?

[Fotnoter]

[Bild på sidan 5]

Att handla oberoende av Guds vilja ledde till katastrof