Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Bör man tillhöra en kyrka?

Bör man tillhöra en kyrka?

Bör man tillhöra en kyrka?

”JAG behöver inte tillhöra en kyrka eller gå i kyrkan för att tro på Gud!” Så känner många människor när det gäller medlemskap i en kyrka eller en religiös organisation. Vissa säger rentav att de känner sig närmare Gud när de är ute i naturen än när de är med vid en gudstjänst i en kyrka. I dag är det en vanlig uppfattning att det inte är nödvändigt att tillhöra en religiös grupp eller ett kyrkosamfund bara för att man tror på Gud.

Men andra har en helt annan uppfattning. De menar att det är nödvändigt, ja till och med livsviktigt, att tillhöra en kyrka och besöka gudstjänster för att få Guds godkännande. Frågan om det verkligen är nödvändigt att tillhöra en religiös organisation är inte bara av statistiskt eller akademiskt intresse. I vilket fall som helst är det logiskt att ta reda på hur Gud ser på saken, eftersom vårt förhållande till honom är inbegripet. Vad visar hans ord, Bibeln, när det gäller den här frågan?

Hur Gud handlade med människor i det flydda

För nästan 4 400 år sedan drabbades hela jorden av en förödande översvämning. En sådan händelse faller inte så lätt i glömska, och hos folkslag över hela världen finns berättelser om en översvämning tidigt i historien. Även om berättelserna skiljer sig åt i detaljer har de mycket gemensamt, däribland det faktum att bara några få människor och en del djur överlevde.

Hade de som överlevde den stora översvämningen helt enkelt bara tur och överlevde av en slump? Skildringen i Bibeln visar att det inte var så. Det är värt att lägga märke till att Gud inte informerade var och en individuellt om den annalkande översvämningen. I stället berättade han om den för Noa, som i sin tur varnade sina samtida för den förestående katastrofen. (1 Moseboken 6:13–16; 2 Petrus 2:5)

Överlevnad var beroende av att man var en del av den här lilla sammansvetsade gruppen och av att man var villig att följa de anvisningar som Gud hade gett Noa. Inte ens djuren i arken överlevde oberoende av den här gruppen. Noa hade fått noggranna anvisningar om att göra lämpliga anordningar för att bevara djuren vid liv. (1 Moseboken 6:17–7:8)

Flera hundra år längre fram blev Noas avkomlingar i Sems släktlinje slavar i Egypten. Men Guds avsikt var att befria dem och föra dem till det land som han hade lovat deras förfader Abraham. Återigen var det så att detta inte uppenbarades för alla individuellt, utan i stället genom dem som hade fått i uppdrag att vara deras ledare – Mose och hans bror, Aron. (2 Moseboken 3:7–10; 4:27–31) När de före detta slavarna som grupp hade befriats ur Egypten fick de Guds lag vid berget Sinai, och Israels nation bildades. (2 Moseboken 19:1–6)

Befrielse var möjlig för enskilda israeliter enbart om de var förenade med den grupp som Gud stod bakom och om de följde den vägledning som gruppens förordnade ledare gav. Anordningar gjordes också så att enskilda egyptier kunde förena sig med den här gruppen som bevisligen hade Guds godkännande. När israeliterna lämnade Egypten följde dessa individer med och kunde på så sätt bli välsignade av Gud. (2 Moseboken 12:37, 38)

Längre fram, under det första århundradet, började Jesus sin predikoverksamhet och församlade människor som blev hans lärjungar. Han handlade med dem som grupp betraktade, även om han också uppmärksammade deras individuella behov. Till de 11 trogna apostlarna sade Jesus: ”Ni är ... de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar; och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike.” (Lukas 22:28, 29) Längre fram kom Guds heliga ande över lärjungarna när de var församlade som en grupp. (Apostlagärningarna 2:1–4)

De här exemplen visar tydligt att Gud i det flydda alltid handlade med sitt folk som en organiserad grupp. De få individer som Gud handlade med direkt – Noa, Mose, Jesus och andra – användes i själva verket av honom för att kommunicera med den grupp människor som de var knutna till. Det finns ingen anledning att tro att Gud skulle handla annorlunda med sina tjänare i vår tid. Det här väcker helt naturligt en annan fråga: Spelar det någon roll vilken religiös grupp man tillhör? I nästa artikel skall vi behandla den viktiga frågan.

[Bild på sidan 4]

Gud har under lång tid handlat med sitt folk som en organiserad grupp