Frågor från läsekretsen

Varför tillät en så trogen Jehovas tjänare som David att hans hustru Mikal hade en terafimbild eller avgud, så som det framgår av 1 Samuelsboken 19:12, 13?

Låt oss först helt kort se på sammanhanget. När Davids hustru fick veta att kung Saul planerade att döda David, reagerade hon omedelbart. Bibeln säger: ”Då släppte Mikal ner David genom fönstret, och han gav sig av och flydde och kom undan. Sedan tog Mikal terafimbilden [som av allt att döma var av en mans storlek och skepnad] och placerade den på vilobädden, och hon lade ett nät av gethår vid huvudändan, varefter hon täckte över den med en klädnad.” När Sauls budbärare kom för att gripa David, sade Mikal: ”Han är sjuk.” Genom det här knepet vann David värdefull tid och lyckades undkomma. (1 Samuelsboken 19:11–16)

Forntida arkeologiska fynd tyder på att man hade terafimbilder inte bara för religiöst bruk utan också för juridiska syften. Precis som åtkomsthandlingar och skrivna testamenten avgör rätten till arv i våra dagar, så gjorde terafimbilder det för länge sedan. Om en svärson hade sin avlidne svärfars terafimbild i sin ägo, kunde det av allt att döma under vissa omständigheter ge honom rätten att ärva svärfaderns egendom. Detta kan förklara varför Rakel en gång tog sin fars terafimbilder och varför han var så angelägen om att få dem tillbaka. Rakels man, Jakob, var i det fallet inte medveten om vad hans hustru hade gjort. (1 Moseboken 31:14–34)

Det andra av de tio bud som israeliterna fick när de blev en nation förbjöd uttryckligen att man gjorde avgudar. (2 Moseboken 20:4, 5) Profeten Samuel syftade senare på denna lag när han sade till kung Saul: ”Upproriskhet är detsamma som spådomssynd, och att förmätet tränga sig fram är detsamma som att använda magiska krafter och terafimbilder.” (1 Samuelsboken 15:23) Det är därför inte troligt att man använde terafimbilder i samband med arv i Israel. Men denna form av forntida judisk vidskepelse verkar ändå ha levt kvar i vissa israelitiska hushåll. (Domarboken 17:5, 6; 2 Kungaboken 23:24) Att Mikal hade en terafimbild bland sina ägodelar antyder att hennes hjärta inte var odelat gentemot Jehova. Antingen kände David inte till terafimbilden eller också lät han henne ha den med tanke på att hon var kung Sauls dotter.

Davids syn på odelad hängivenhet mot Jehova kommer till uttryck i följande ord: ”Stor är Jehova och högt prisad, värd att frukta mer än alla andra gudar. Ty folkens alla gudar är värdelösa gudar, men Jehova har gjort himlen.” (1 Krönikeboken 16:25, 26)

[Bild på sidan 29]

Det andra av de tio buden förbjöd att man gjorde sådana avgudar som den terafimbild som visas här

[Bildkälla]

Ur boken The Holy Land, band II, 1859