Låt dig vägledas av den levande Guden

”Omvänd er ... till den levande Guden, som har gjort himlen och jorden och havet och allt som är i dem.” (APOSTLAGÄRNINGARNA 14:15)

1, 2. Varför bör vi betrakta Jehova som ”den levande Guden”?

EFTER det att aposteln Paulus och Barnabas hade botat en man i Lystra, försäkrade Paulus dem som iakttog det hela: ”Också vi är människor, lika svaga som ni, och vi förkunnar nu för er de goda nyheterna, för att ni skall omvända er från dessa tomma ting till den levande Guden, som har gjort himlen och jorden och havet och allt som är i dem.” (Apostlagärningarna 14:15)

² Ja, Jehova är ”den levande Guden” och inte någon livlös avgud! (Jeremia 10:10; 1 Thessalonikerna 1:9, 10) Förutom att Jehova själv lever är han upphovet till vårt liv. ”Han [ger] själv åt alla ... liv och andedräkt och allt.” (Apostlagärningarna 17:25) Han vill att vi skall glädja oss åt livet, både nu och i framtiden. Paulus tillade att Gud ”inte har låtit sig vara utan vittnesbörd, i det att han har gjort gott och gett er regn från himlen och fruktbara tider och till brädden fyllt era hjärtan med mat och glädje”. (Apostlagärningarna 14:17)

3. Varför kan vi lita på den vägledning som Gud ger?

³ Guds intresse för vårt liv ger oss anledning att lita på hans vägledning. (Psalm 147:8; Matteus 5:45) Somliga kan reagera annorlunda om de finner en anvisning i Bibeln som de inte förstår eller som de tycker är restriktiv. Men det har visat sig att det är förståndigt att lita på Jehovas vägledning. Vi kan illustrera det så här: Även om en israelit inte förstod varför den mosaiska lagen föreskrev att man inte skulle röra vid en död kropp, så hade han nytta av att lyda denna  föreskrift. För det första skulle hans lydnad dra honom närmare den levande Guden, och för det andra skulle det vara till hjälp för honom att undvika sjukdomar. (3 Moseboken 5:2; 11:24)

4, 5. a) Vilken vägledning när det gällde blodet gav Jehova före den kristna eran? b) Hur vet vi att Guds vägledning i fråga om blodet gäller de kristna?

⁴ Det är på liknande sätt med Guds vägledning i fråga om blodet. Gud sade till Noa att människan inte skulle förtära blod. I lagen visade Gud sedan att blod endast fick användas vid altaret – till förlåtelse för synder. Genom dessa anvisningar lade Gud grundvalen för ett överlägset sätt att använda blod – till att rädda liv genom Jesu lösen. (Hebréerna 9:14) Ja, den vägledning Gud gav visade att han tänker på vårt liv och vårt välbefinnande. I en kommentar till 1 Moseboken 9:4 skrev Adam Clarke, en bibelkännare på 1800-talet: ”Denna befallning [till Noa] efterlevs fortfarande ytterst noggrant av de östortodoxa kristna. ... Enligt lagen var det förbjudet att äta blod, eftersom den riktade uppmärksamheten på det blod som skulle utgjutas för världens synd; och under den kristna ordningen skulle det inte ätas, eftersom det alltid skulle betraktas som något som representerar det blod som hade utgjutits till förlåtelse för synder.”

⁵ Den här bibelkännaren kan ha tänkt på grundtanken i evangeliet, eller de goda nyheterna, som kretsar kring Jesus, bland annat att Gud sände sin Son för att dö för vår skull och för att utgjuta sitt blod, så att vi skulle kunna få evigt liv. (Matteus 20:28; Johannes 3:16; Romarna 5:8, 9) Hans kommentar innefattade också den befallning som gavs längre fram om att Kristi efterföljare skulle avhålla sig från blod.

6. Vilka föreskrifter beträffande blodet fick de kristna, och varför?

⁶ Som du känner till gav Gud israeliterna hundratals stadgar. När Jesus hade dött var hans lärjungar inte skyldiga att följa alla dessa lagar. (Romarna 7:4, 6; Kolosserna 2:13, 14, 17; Hebréerna 8:6, 13) Men med tiden uppstod en fråga beträffande en grundläggande förpliktelse – manlig omskärelse. Måste icke-judar som ville få nytta av Kristi blod omskäras, vilket i så fall skulle visa att de fortfarande stod under lagen? År 49 v.t. behandlade den kristna styrande kretsen den frågan. (Apostlagärningarna, kapitel 15) Vägledda av Guds ande kom apostlarna och de äldste fram till att kravet på obligatorisk omskärelse hade upphört samtidigt med lagen. Men vissa av Guds krav gällde fortfarande för de kristna. I ett brev till församlingarna skrev den styrande kretsen: ”Den heliga anden och vi själva har nämligen beslutat att inte lägga någon ytterligare börda på er utöver detta nödvändiga: att ni avhåller er från det som är offrat åt avgudar och från blod och från köttet av kvävda djur och från otukt. Om ni omsorgsfullt tar er till vara för detta, skall ni ha framgång.” (Apostlagärningarna 15:28, 29)

7. Hur viktigt är det för de kristna att de avhåller sig från blod?

⁷ Det är uppenbart att den styrande kretsen ansåg att det i moraliskt avseende var lika viktigt att avhålla sig från blod som att avhålla sig från sexuell omoraliskhet eller avgudadyrkan. Detta visar att förbudet som gäller blod måste tas på allvar. Kristna som utan att ångra sig gör sig skyldiga till avgudadyrkan eller sexuell omoraliskhet kan inte ”ärva Guds kungarike”; ”de skall få sin del i ... den andra döden”. (1 Korinthierna 6:9, 10; Uppenbarelseboken 21:8; 22:15) Lägg märke till kontrasten: Om man inte bryr sig  om Guds vägledning i fråga om blodets helgd, kan det leda till evig död. Om man respekterar Jesu offer, kan det leda till evigt liv.

8. Vad visar att de första kristna tog Guds vägledning angående blodet på allvar?

⁸ Hur uppfattade de första kristna Guds anvisningar i fråga om blodet, och hur handlade de? Vi påminner oss vad bibelkännaren Adam Clarke skrev: ”Under den kristna ordningen skulle det inte ätas, eftersom det alltid skulle betraktas som något som representerar det blod som hade utgjutits till förlåtelse för synder.” Historien bekräftar att de första kristna tog det här på största allvar. Tertullianus skrev: ”Tänk på dem som med glupskhet vid skådespelen på arenan tar ogudaktiga brottslingars färska blod ... och bär bort det för att bota sin epilepsi.” Hedningarna förtärde visserligen blod, men Tertullianus sade om de kristna: De har ”inte ens djurblod vid [sina] måltider. ... Vid rättegångarna mot de kristna erbjuder ni dem korv fylld med blod. Ni är naturligtvis övertygade om att ... [det] är olagligt för dem.” Ja, trots dödshot förtärde de kristna inte blod. Så mycket betydde Guds vägledning för dem.

9. Vad innefattar detta att avhålla sig från blod mer än att inte direkt äta blod?

⁹ Somliga kanske tänker att den styrande kretsen helt enkelt menade att de kristna inte fick äta eller dricka blod direkt och inte heller äta kött som blodet inte hade fått rinna av från eller mat blandad med blod. Det är sant att detta var den främsta innebörden i Guds befallning till Noa. Och det apostoliska påbudet sade uttryckligen att de kristna skulle ”ta sig till vara ... för det som är kvävt”, dvs. kött där blodet fanns kvar. (1 Moseboken 9:3, 4; Apostlagärningarna 21:25) Men de första kristna visste att mer var inbegripet. Ibland förtärde människor blod av medicinska skäl. Tertullianus sade att en del hedningar, i ett försök att bota epilepsi, förtärde färskt blod. Och det kan ha funnits andra områden där man använde blod för att behandla sjukdomar eller för att, som man trodde, förbättra hälsan. När de kristna avhöll sig från blod, innefattade detta följaktligen att de inte förtärde blod av ”medicinska” skäl. De stod fast vid denna ståndpunkt även om det innebar fara för livet.

Blod som medicin

10. Vilka är några sätt som blod används på i medicinska sammanhang, och vilken fråga ger det upphov åt?

¹⁰ Nu för tiden är det vanligt att blod används vid läkarbehandling. Tidigare bestod transfusionerna av helblod – som man fått från donatorer och sedan lagrat och gett till en patient, kanske i samband med en krigsskada. Med tiden lärde sig forskarna att dela upp blodet i dess huvudkomponenter. Genom att ge transfusioner av blodkomponenter kunde läkare använda donerat blod till fler patienter och kanske ge plasma till en skadad man och röda blodkroppar till en annan. Fortsatt forskning visade att det var möjligt att ur en blodkomponent, till exempel plasma, utvinna många fraktioner, vilka kunde ges till ännu fler patienter. Man fortsätter på den inslagna vägen, och nya användningsområden för sådana fraktioner rapporteras undan för undan. Hur skall en kristen se på detta? Han har bestämt sig för att inte ta emot en blodtransfusion, men så uppmanar hans läkare honom att ta emot en av huvudkomponenterna, kanske koncentrerade röda blodkroppar. Eller också kanske behandlingen går ut på att man använder en mindre fraktion som utvunnits ur en av huvudkomponenterna. Vilka beslut skall en Guds tjänare fatta i sådana frågor i det han tänker på att blodet är heligt och att det ytterst är Kristi blod som kan rädda liv?

11. Vilken medicinskt riktig ståndpunkt beträffande blodet har Jehovas vittnen länge haft?

¹¹ För många år sedan gjorde Jehovas vittnen sin ståndpunkt klar. De utarbetade till exempel en artikel som infördes i The Journal of the American Medical Association (27 november 1981; också införd i broschyren Hur kan blod rädda ditt liv?, * sidorna 27–29). Artikeln innehöll citat från Första Moseboken, Tredje Moseboken och Apostlagärningarna. Det stod bland annat: ”Dessa verser är visserligen inte  uttryckta i medicinska ordalag, men vittnena anser att de utesluter transfusion av helblod, koncentrerade röda blodkroppar och plasma såväl som användning av vita blodkroppar och blodplattor.” I en handbok från 2001, Emergency Care, sades följande under rubriken ”Blodets sammansättning”: ”Blod består av flera komponenter: plasma, röda och vita blodkroppar samt blodplättar.” I enlighet med medicinska fakta vägrar Jehovas vittnen därför att ta emot transfusioner av helblod eller av någon av dess fyra huvudkomponenter.

12. a) Vilken ståndpunkt har framlagts beträffande fraktioner som utvunnits ur blodets huvudkomponenter? b) Var kan man finna ytterligare upplysningar om detta?

¹² I den medicinska artikeln sades det vidare: ”Jehovas vittnens religiösa ståndpunkt är inget absolut hinder för användandet av ... [fraktioner] som albumin, immunglobuliner och medel mot blödarsjuka; varje vittne måste själv bestämma om han kan acceptera dessa.” Sedan 1981 har många fraktioner (mindre beståndsdelar utvunna ur någon av de fyra huvudkomponenterna) isolerats och använts för medicinskt bruk. I Vakttornet för 15 juni 2000 finns värdefulla upplysningar i ämnet i artikeln ”Frågor från läsekretsen”. Till nytta för de miljoner som i dag läser vår tidskrift finns svaret infört på sidorna 29–31 i det här numret. Det innehåller detaljer och argument, men du kommer att märka att det som sägs stämmer överens med de grundläggande uppfattningar som presenterades 1981.

Samvetets roll

13, 14. a) Vad är samvetet, och hur kommer det in i bilden när det gäller blodet? b) Vilken vägledning i fråga om att äta kött gav Gud israeliterna, men vilka frågor kan ha uppstått?

¹³ De här upplysningarna gör att samvetet kommer i förgrunden. Hur då? De kristna inser att de måste följa Guds vägledning, men inom vissa områden behöver de göra en personlig bedömning, och det är då samvetet kommer in i bilden. Samvetet är en medfödd förmåga att göra värderingar och fatta beslut i olika frågor, ofta när det gäller moral. (Romarna 2:14, 15) Men som du känner till fungerar samvetet olika hos olika personer. * I Bibeln sägs det att somliga har ett samvete ”som är svagt”, vilket antyder att andras samvete är starkt. (1 Korinthierna 8:12) De kristna har kommit olika långt i fråga om att lära sig vad som är Guds vilja, i att vara lyhörda för hans tänkesätt och i att låta detta påverka deras beslut. Vi kan belysa det här med judarna och att äta kött.

 ¹⁴ Av Bibeln framgår det klart och tydligt att den som ville lyda Gud inte skulle äta kött med blodet i. Detta var så viktigt att israelitiska soldater som åt kött med blodet i gjorde sig skyldiga till allvarlig synd, till och med om det gällde en nödsituation. (5 Moseboken 12:15, 16; 1 Samuelsboken 14:31–35) Det kan ändå ha uppstått frågor. När en israelit slaktade ett får, hur snabbt måste han då låta blodet rinna av? Måste han skära upp djurets strupe för att det skulle rinna av? Var det nödvändigt att hänga upp djuret i bakbenen? I så fall, hur länge? Vad skulle han göra om det var fråga om en stor ko? Också efter det att blodet fått rinna av kunde det finnas kvar lite blod i köttet. Kunde han äta sådant kött? Vem skulle fatta beslutet?

15. Hur reagerade vissa judar i fråga om att äta kött, men vilka anvisningar gav Gud?

¹⁵ Föreställ dig en nitisk jude som ställdes inför sådana frågor. Han kan ha menat att det var säkrast att undvika kött som såldes på köttmarknaden, precis som en annan jude skulle undvika kött som kanske hade offrats åt en avgud. Andra judar kan ha ätit köttet först efter det att de iakttagit vissa ritualer för att avlägsna blodet. * (Matteus 23:23, 24) Vad tycker du om dessa olika sätt att reagera? Eftersom Gud inte krävde att man måste handla på något av de här sätten, skulle det då inte vara lämpligt att judarna sände en mängd frågor till ett rabbinskt råd för att få ett beslut i vart och ett av fallen? Den här sedvänjan kom att utvecklas inom judaismen. Men vi kan vara glada över att Jehova inte uppmanade sina sanna tillbedjare att försöka få beslut om blodet på det sättet. Gud gav grundläggande vägledning angående hur de skulle slakta rena djur och låta blodet rinna av, men han gick inte längre än så. (Johannes 8:32)

16. Varför kan de kristna ha olika syn på att godta en injektion av en mindre fraktion av en blodkomponent?

¹⁶ Som nämnts i paragraferna 11 och 12 tar Jehovas vittnen inte emot transfusioner av helblod eller av dess fyra huvudkomponenter – plasma, röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. Hur är det då med mindre fraktioner som utvunnits ur en av huvudkomponenterna, till exempel immunglobuliner som innehåller antikroppar och används för infektionsbekämpning eller mot ormbett? (Se sidan 30, stycket 4.) Somliga har dragit slutsatsen att sådana mindre fraktioner egentligen inte är detsamma som blod och därför inte omfattas av befallningen att vi skall avhålla oss från blod. (Apostlagärningarna 15:29; 21:25; sidan 31, stycket 1) Det är något som de själva får ansvara för. Andras samvete förbjuder dem att över huvud taget godta någonting som kommer från blod (från djur eller människor), även om det bara är en mindre fraktion som utvunnits ur en av huvudkomponenterna. * Åter andra kan  godta en injektion av ett plasmaprotein för att bekämpa en infektion, eller som motgift mot ormbett, men kanske vägra att ta emot andra mindre fraktioner. Vidare kan vissa produkter som utvunnits ur en av de fyra huvudkomponenterna ha så likartad funktion jämfört med komponenten och vara av så livsuppehållande betydelse att de flesta kristna inte anser att de kan godta dem.

17. a) Hur kan vårt samvete hjälpa oss när vi ställs inför frågor som gäller blodfraktioner? b) Varför bör beslut i den här frågan tas på största allvar?

¹⁷ Det som sägs i Bibeln om samvetet är till stor hjälp när vi fattar beslut i fråga om detta. Det första steget är att vi lär oss vad Guds ord säger och försöker forma vårt samvete enligt det. Detta gör det möjligt för oss att fatta beslut i enlighet med Guds vägledning i stället för att fråga någon annan vad vi skall göra. (Psalm 25:4, 5) När det gäller att godta blodfraktioner har somliga resonerat så här: ”Det här är en samvetsfråga, så det är inte så viktigt.” Det är inte rätt att tänka så. Det faktum att något är en samvetsfråga betyder inte att det saknar betydelse. Det kan vara mycket allvarligt. En orsak till det är att det kan påverka andra, vilkas samvete skiljer sig från vårt. Vi kan förstå det av Paulus råd angående kött som kanske hade framburits till en avgud och som senare såldes på marknaden. En kristen bör vara angelägen om att inte såra ”deras samvete, som är svagt”. Om han får andra att snava och falla, kan han störta sin broder i fördärvet ”för vars skull Kristus har dött” och synda mot Kristus. Var och en måste fatta ett personligt beslut när det gäller mindre blodfraktioner, men det är något som bör tas på största allvar. (1 Korinthierna 8:8, 11–13; 10:25–31)

18. Hur kan en kristen undvika att ignorera sitt samvete i fråga om beslut som gäller blodet?

¹⁸ Det finns något annat som betonar allvaret i de beslut som gäller blodet. Det är hur du själv kan påverkas av sådana beslut. Om ditt genom Bibeln övade samvete oroas av att du tar emot en mindre blodfraktion, så är det ingenting som du bör ta lätt på. Du bör inte heller vägra att lyssna till samvetets röst bara för att någon säger till dig: ”Det är helt i sin ordning att ta emot det här. Det är många som har gjort det.” Tänk på att det finns miljontals människor i våra dagar som inte bryr sig om sitt samvete, så att det görs okänsligt och tillåter dem att ljuga eller handla fel på annat sätt utan att de får samvetskval. De kristna vill till varje pris undvika att göra som de. (2 Samuelsboken 24:10; 1 Timoteus 4:1, 2)

19. När vi fattar beslut i medicinska frågor som inbegriper blod, vad bör vi då först och främst tänka på?

¹⁹ Mot slutet av det omtryckta svaret på sidorna 29–31 sägs det: ”Kan man säga att den här frågan saknar betydelse, eftersom man kan ha olika uppfattningar och samvetsbetänkligheter när det gäller den? Nej, det är en allvarlig fråga.” Det är i synnerhet så därför att det gäller ditt förhållande till ”den levande Guden”. Detta förhållande är det enda som kan leda till evigt liv på grundval av den räddande kraften i Jesu utgjutna blod. Uppodla stor respekt för blodet med tanke på vad Gud gör genom det – räddar liv. Paulus skrev passande: ”Ni hade inget hopp och var utan Gud i världen. Men nu, i gemenskap med Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit att befinna er nära genom Kristi blod.” (Efesierna 2:12, 13)

[Fotnoter]

Minns du?

• Vilken vägledning beträffande blodet gav Gud åt Noa, israeliterna och de kristna?

• Vad vägrar Jehovas vittnen bestämt när det gäller blod?

• På vilket sätt är det en samvetsfråga om man kan ta emot mindre fraktioner från en av blodets huvudkomponenter, men vad betyder detta inte?

• När vi fattar beslut, varför bör vi då först och främst tänka på vårt förhållande till Gud?

[Frågor]

[Tabell på sidan 22]

(För formaterad text, se publikationen)

DEN GRUNDLÄGGANDE STÅNDPUNKTEN I FRÅGA OM BLODET

HELBLOD

▾ ▾ ▾ ▾

OACCEPTABELT Röda Vita Blodplättar Plasma

blodkroppar blodkroppar

DÄR VARJE ▾ ▾ ▾ ▾

KRISTEN SJÄLV Fraktioner Fraktioner Fraktioner Fraktioner

MÅSTE BESTÄMMA av röda av vita av av

blodkroppar blodkroppar blodplättar plasma

[Bild på sidan 20]

Den styrande kretsen kom fram till att de kristna måste avhålla sig från blod

[Bild på sidan 23]

Ignorera inte ditt samvete om du måste fatta beslut som gäller en blodfraktion