”Därifrån seglade de i väg till Cypern”

MED de orden börjar den skildring i Apostlagärningarna som handlar om vad de kristna missionärerna Paulus, Barnabas och Johannes Markus fick vara med om när de besökte Cypern omkring år 47 v.t. (Apostlagärningarna 13:4) Cypern hade då, precis som i dag, ett mycket strategiskt läge i östra Medelhavsområdet.

Ön var eftertraktad av romarna, och den kom under romerskt styre år 58 f.v.t. Innan dess hade Cypern haft en brokig historia. Ön togs i besittning av fenicierna, grekerna, assyrierna, perserna och egyptierna. Under medeltiden kom korsfararna, frankerna och venetianarna, vilka följdes av osmanerna. Britterna annekterade ön 1914 och styrde den fram till 1960, då Cypern blev självständigt.

I dag är turismen en viktig inkomstkälla på Cypern, men på Paulus tid var ön rik på naturtillgångar som romarna utnyttjade för att fylla sina skattkammare. Tidigt i öns historia upptäcktes koppar, och det har beräknats att man vid slutet av den romerska perioden hade utvunnit 250 000 ton koppar. I samband med smältningsprocessen skövlades stora arealer tät skog. Många av öns skogar hade därför försvunnit innan Paulus kom dit.

 Cypern under romarna

Enligt Encyclopædia Britannica gav Julius Caesar – liksom senare även Marcus Antonius – Cypern åt Egypten. Under Augustus återgick dock Cypern till Rom, och som Apostlagärningarnas skribent Lukas helt korrekt uppger styrdes ön av en prokonsul, som lydde direkt under Rom. När Paulus förkunnade på Cypern var Sergius Paulus prokonsul där. (Apostlagärningarna 13:7)

Pax Romana, det tillstånd av internationell fred som upprätthölls av romarriket, främjade en utökning av Cyperns gruvor och industrier, vilket ledde till ett uppsving inom handeln. Ytterligare inkomster flöt in tack vare närvaron av de romerska legionerna och av pilgrimerna som samlades för att betyga öns skyddsgudinna, Afrodite, sin vördnad. Som en följd av detta byggdes nya vägar, hamnar och praktfulla offentliga byggnader. Man behöll grekiskan som det officiella språket, och Afrodite, Apollon och Zeus – liksom den romerske kejsaren – dyrkades allmänt. Folket njöt av välståndet och levde ett rikt liv, socialt och kulturellt sett.

Det var den här miljön Paulus kom i kontakt med när han färdades över Cypern och undervisade om Kristus. Men kristendomen hade introducerats på Cypern innan Paulus kom dit. I Apostlagärningarna berättas det att en del av de tidiga kristna flydde till Cypern efter det att den förste kristne martyren, Stefanus, hade dött. (Apostlagärningarna 11:19) Barnabas, Paulus följeslagare, som var cypriot och väl förtrogen med ön, var utan tvivel en utmärkt guide för Paulus på den här predikofärden. (Apostlagärningarna 4:36; 13:2)

I Paulus fotspår

Det är inte lätt att göra en rekonstruktion av Paulus resor på Cypern. Men arkeologer har en ganska klar bild av det utmärkta vägnät som fanns under romartiden. Öns geografi gör att huvudvägarna nu i modern tid i stort sett har samma sträckning som de vägar som man förmodar att de första missionärerna följde.

Paulus, Barnabas och Johannes Markus seglade från Seleukia till hamnstaden Salamis. Varför reste de till Salamis, när det var Pafos som var huvudstad och den största hamnstaden? En anledning var att Salamis låg på östkusten, bara 20 mil från Seleukia på fastlandet. Under romarna hade Pafos ersatt Salamis som huvudstad, men Salamis var fortfarande öns kultur-, undervisnings- och handelscentrum. I Salamis fanns det en ganska stor judisk koloni, och missionärerna började ”förkunna Guds ord i judarnas synagogor”. (Apostlagärningarna 13:5)

I dag finns det bara ruiner kvar av Salamis, men arkeologiska fynd vittnar om stadens forna välstånd och rikedom. Marknadsplatsen, det politiska och religiösa centret,  utmärker sig genom att förmodligen vara den största romerska marknadsplats, eller agora, som någonsin grävts ut i Medelhavsområdet. I ruinerna, som daterar sig från kejsar Augustus tid, har man hittat mosaikgolv med invecklade mönster, gymnasier, en imponerande badanläggning, ett stadion och en amfiteater, praktfulla gravar och en stor teater med plats för 15 000 åskådare! Inte långt därifrån ligger ruinerna av ett ståtligt Zeustempel.

Men Zeus kunde inte förhindra att staden blev ödelagd av jordbävningar. En stor jordbävning år 15 f.v.t. jämnade i stort sett Salamis med marken, även om staden senare blev återuppbyggd av Augustus. Ytterligare en jordbävning förstörde staden igen år 77 v.t., varefter den byggdes upp ännu en gång. Under 300-talet drabbades Salamis av en serie jordbävningar, och därefter återfick staden aldrig sin forna glans. På medeltiden hade hamnen blivit igenslammad och övergiven.

Det sägs ingenting i Bibeln om hur människorna i Salamis reagerade på det budskap som Paulus predikade. Men Paulus måste predika också på andra platser. När missionärerna lämnade Salamis kunde de välja mellan tre huvudvägar: en som ledde till Cyperns norra kust över Kyreniabergen, en annan som gick västerut över Mesaoriaslätten, genom inlandet, och en tredje som följde den södra kusten.

Enligt traditionen tog Paulus den tredje vägen. Den löper genom bördig åkermark med särpräglad röd jord. Ungefär fem mil åt sydväst passerar den Larnaca innan den svänger av norrut inåt landet.

”Över hela ön”

På den här huvudvägen kom man snart fram till den forntida staden Ledra. På samma plats ligger i dag Cyperns huvudstad Nicosia. Det finns inga lämningar kvar som vittnar om det forntida stadsriket. Men innanför de venetianska 1500-talsmurarna som löper runt Nicosias stadskärna finns en livlig, trång gata som heter Ledra Street. Om Paulus reste till Ledra är osäkert. I Bibeln sägs det bara att han och hans kamrater färdades ”över hela ön”. (Apostlagärningarna 13:6) I The Wycliffe Historical Geography of Bible Lands sägs det att ”det här troligen  betyder en relativt komplett rundresa till Cyperns judiska kolonier”.

Paulus var mycket angelägen om att nå så många som möjligt på Cypern. Han kan därför ha tagit en sydlig rutt från Ledra genom Amathus och Kourion – två stora, blomstrande kosmopolitiska städer.

Kourion låg på ett höglänt område med branta klippor som stupar nästan lodrätt ner mot havet och stränderna. Den här storslagna grekisk-romerska staden drabbades av samma jordbävning som den som förstörde Salamis år 77 v.t. Kvar finns ruiner av ett Apollontempel som är daterat från 100 v.t. Dess stadion rymde 6 000 åskådare. De vackra mosaikgolven, som hittats till och med i privata villor, vittnar om vilken överdådig livsstil många i Kourion hade.

Vidare till Pafos

Från Kourion fortsätter den natursköna vägen västerut genom ett vindistrikt och stiger efter hand tills den helt plötsligt gör en tvärdykning, varefter den ringlar sig nerför klipporna mot klapperstensstränderna nedanför. Enligt grekisk mytologi var det just här som gudinnan Afrodite föddes ur havet.

Afrodite var den populäraste av de grekiska gudomligheterna på Cypern, och hon dyrkades ivrigt fram till 100-talet v.t. Pafos var centrum för dyrkan av Afrodite, och där hölls varje vår en stor högtid till hennes ära. Pilgrimer från Egypten, Grekland, Mindre Asien och så långt bort som från Persien kom till Pafos för att fira den här högtiden. När Cypern var underställt ptoleméerna kom cyprioterna i kontakt med dyrkan av faraonerna.

Pafos var den romerska huvudstaden på Cypern och sätet för prokonsuln. Här präglades även öns kopparmynt. Jordbävningen år 15 f.v.t. ödelade också den här staden, och precis som med Salamis betalade Augustus återuppbyggnaden av den. Utgrävningar av det första århundradets Pafos har uppdagat hur lyxigt de rika levde – breda gator, rikt utsmyckade privata villor, musikskolor, gymnasier och en amfiteater.

Detta var det Pafos som Paulus, Barnabas och Johannes Markus besökte, och det var här prokonsuln Sergius Paulus – ”en klok man” – ”uppriktigt [sökte] få höra Guds ord”, trots häftigt motstånd från trollkarlen Elymas. Prokonsuln ”häpnade över Jehovas lära”. (Apostlagärningarna 13:6–12)

När missionärerna framgångsrikt hade slutfört sitt förkunnande på Cypern, fortsatte de med sitt arbete i Mindre Asien. Denna den första av Paulus missionsresor var en milstolpe i fråga om spridandet av den sanna kristendomen. I boken St. Paul’s Journeys in the Greek Orient kallas resan ”den egentliga början på den kristna missionen och på ... Paulus missionärsverksamhet”. Det sägs också: ”Cypern, som låg där de olika sjövägarna till Syrien, Mindre Asien och Grekland möttes, verkade vara den självklara startpunkten för en missionsresa.” Men detta var bara en ringa begynnelse. Närmare 2 000 år senare fortsätter den kristna missionärsverksamheten, och det kan verkligen sägas att de goda nyheterna om Jehovas kungarike bokstavligt talat har nått till ”jordens mest avlägsna del”. (Apostlagärningarna 1:8)

[Karta på sidan 20]

(För formaterad text, se publikationen)

CYPERN

NICOSIA (Ledra)

Salamis

Pafos

Kourion

Amathus

Larnaca

KYRENIABERGEN

MESAORIASLÄTTEN

TROODOSBERGEN

[Bild på sidan 21]

Uppfylld av helig ande gjorde Paulus trollkarlen Elymas blind under sitt besök i Pafos