Uppodla en Kristuslik syn på storhet

”Vemhelst som vill bli stor bland er, han skall vara er tjänare.” (MATTEUS 20:26)

1. Vad är världens syn på storhet?

NÄRA den forntida egyptiska staden Thebe (våra dagars Karnak), omkring 50 mil söder om Kairo, står en 18 meter hög staty av farao Amenhotep III. Man kan inte betrakta den kolossala statyn utan att själv känna sig liten. Det här monumentet, som utan tvivel är avsett att framkalla vördnad för härskaren, är en symbol för världens syn på storhet – att man gör sig själv så stor och viktig som möjligt och får andra att känna sig obetydliga.

2. Vilket exempel gav Jesus sina efterföljare, och vilka frågor bör vi ställa oss?

² Ställ den här synen på storhet i kontrast till vad Jesus Kristus lärde. Jesus var sina efterföljares ”Herre och Lärare”, men han lärde dem att storhet kommer av att man betjänar andra. Den sista dagen av sitt liv på jorden visade Jesus innebörden i det han lärde genom att tvätta lärjungarnas fötter. Vilken ödmjuk handling! (Johannes 13:4, 5, 14) Att betjäna eller bli betjänad – vilket tilltalar dig mest? Får Kristi exempel dig att vilja vara ödmjuk,  precis som han var? Låt oss i så fall undersöka hur Kristus såg på detta med storhet i kontrast till den allmänna uppfattningen i världen.

Undvik världens syn på storhet

3. Vilka bibliska exempel visar det sorgliga slutet för dem som kräver ära av människor?

³ Det finns många exempel i Bibeln på att världens syn på storhet leder till katastrof. Tänk på den mäktige Haman, som hade en framträdande ställning vid det persiska hovet på Esters och Mordokajs tid. Hamans strävan efter ära resulterade i förödmjukelse och död. (Ester 3:5; 6:10–12; 7:9, 10) Hur var det med den högmodige Nebukadnessar, som drabbades av vansinne när han stod på höjden av sin makt? Hans förvända syn på storhet kom till uttryck i följande ord: ”Är inte detta det stora Babylon som jag har byggt till kungligt residens i kraft av min makt och till ära för mitt majestät?” (Daniel 4:30) Så har vi den stolte Herodes Agrippa I, som tog emot oförtjänt ära för egen del i stället för att ge ära åt Gud. Han blev ”uppäten av maskar och dog”. (Apostlagärningarna 12:21–23) Alla dessa män fick uppleva ett förödmjukande nederlag på grund av att de inte erkände Jehovas syn på storhet.

4. Vem står bakom världens stolta ande?

⁴ Det är helt i sin ordning att vi vill leva vårt liv så att vi får ära och respekt. Men Djävulen utnyttjar denna önskan genom att ge näring åt en stolt ande, som är en återspegling av hans egna ambitioner. (Matteus 4:8, 9) Glöm aldrig att han är ”denna tingens ordnings gud”, och han är besluten att befrämja sitt eget tänkesätt här på jorden. (2 Korinthierna 4:4; Efesierna 2:2; Uppenbarelseboken 12:9) De kristna måste undvika världens syn på storhet, eftersom de känner till ursprunget till detta tänkesätt.

5. Kan prestationer, berömmelse och rikedom garantera bestående tillfredsställelse? Förklara.

⁵ En idé som Djävulen förespråkar är att om man gör sig ett namn i världen, får bifall från människor och har fickorna fulla med pengar, så leder det automatiskt till att man blir lycklig. Är det så? Är prestationer, berömmelse och rikedom en garanti för ett tillfredsställande liv? I Bibeln varnas vi för att låta oss förledas av ett sådant tänkesätt. Den vise kung Salomo skrev: ”Jag har sett att all möda och all framgång i arbetet innebär den enes avund mot den andre. Också detta är tomhet och ett jagande efter vind.” (Predikaren 4:4) Många som har vigt sitt liv åt att få framgång i världen kan intyga sanningen i denna inspirerade slutsats i Bibeln. Ett exempel är en man som hjälpte till med att utforma, bygga och testa den rymdfarkost som förde människan till månen. Han sade: ”Jag hade arbetat hårt och hade blivit mycket skicklig i det som jag utförde. Men det hade varit fåfängt eller värdelöst, när det gällde att ge mig varaktig lycka och frid i sinnet.” * Världens uppfattning om storhet, oavsett om det är inom affärsvärlden eller på idrottens eller underhållningens  område, kan inte ge oss bestående tillfredsställelse.

Storhet kommer av tjänst som är motiverad av kärlek

6. Vad visar att Jakob och Johannes hade en felaktig syn på storhet?

⁶ En händelse under Jesu liv visar vad som inbegrips i verklig storhet. Jesus och hans lärjungar var på väg till Jerusalem för att fira påsken år 33 v.t. På vägen dit visade två av Jesu kusiner, Jakob och Johannes, att de hade en felaktig syn på storhet. Genom sin mor framförde de en begäran till Jesus om att få sitta på hans högra sida och på hans vänstra sida i hans kungarike. (Matteus 20:21) Bland judarna ansågs detta att sitta på den högra sidan eller på den vänstra sidan vara en stor ära. (1 Kungaboken 2:19) Jakob och Johannes gjorde allt för att komma över de bästa platserna. De ville få den myndighet som dessa platser medförde. Jesus var medveten om vad som rörde sig i deras sinne och tog tillfället i akt att rätta till deras felaktiga syn på storhet.

7. Hur talade Jesus om vad som leder till verklig kristen storhet?

⁷ Jesus visste att i den här stolta världen betraktas den människa som stor som kontrollerar andra och bestämmer över dem och som bara genom att knäppa med fingrarna får varje önskan uppfylld. Men bland Jesu efterföljare är det ödmjuk tjänst som är måttet på storhet. Jesus sade: ”Vemhelst som vill bli stor bland er, han skall vara er tjänare, och vemhelst som vill vara först bland er, han skall vara er slav.” (Matteus 20:26, 27)

8. Vad innebär det att vara en tjänare, och vilka frågor skulle vi kunna ställa oss?

⁸ Det grekiska ord som i Bibeln översätts med ”tjänare” syftar på en som ihärdigt och uthålligt anstränger sig för att betjäna andra. Jesus lärde sina lärjungar en viktig sak: Att någon beordrar andra att göra något gör inte den människan stor, men att av kärlek betjäna andra gör det. Fråga dig: Hur skulle jag ha reagerat om jag hade varit Jakob eller Johannes? Skulle jag ha förstått att verklig storhet kommer av att man av kärlek betjänar andra? (1 Korinthierna 13:3)

9. Vilket exempel gav Jesus när han handlade med andra?

⁹ Jesus visade sina lärjungar att normen  för världslig storhet inte är densamma som normen för Kristuslik storhet. Han intog aldrig en överlägsen hållning gentemot dem han betjänade eller fick dem att känna sig underlägsna. Människor av alla slag – män, kvinnor och barn, rika, fattiga, mäktiga och de som var kända som syndare – kände sig väl till mods i hans sällskap. (Markus 10:13–16; Lukas 7:37–50) Människor blir ofta otåliga mot dem som har vissa svagheter. Jesus var inte sådan. Trots att hans lärjungar ibland var tanklösa och grälsjuka, undervisade han dem tålmodigt och visade att han själv var verkligt ödmjuk och mild till sinnes. (Sakarja 9:9; Matteus 11:29; Lukas 22:24–27)

10. Hur visade hela Jesu livskurs att han osjälviskt betjänade andra?

¹⁰ Det osjälviska exempel som denne den främste av Guds söner gav visar vad storhet egentligen innebär. Jesus kom inte till jorden för att bli betjänad, utan för att betjäna andra, bota ”olika sjukdomar” och befria dem som var besatta av demoner. Trots att han ibland var utmattad och behövde tid för att vila sig, satte han alltid andras intressen framför sina egna och gav ut sig själv för att trösta dem. (Markus 1:32–34; 6:30–34; Johannes 11:11, 17, 33) Hans kärlek fick honom att hjälpa människor andligen, och han färdades hundratals kilometer på dammiga vägar för att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. (Markus 1:38, 39) Utan tvivel tog Jesus detta att betjäna andra på största allvar.

Efterlikna Kristi ödmjukhet

11. Vilka egenskaper måste de bröder ha som är förordnade att tjäna som tillsyningsmän i församlingen?

¹¹ I samband med att man i slutet av 1800-talet utvalde män till att bli resande representanter som skulle tillgodose Guds folks behov, betonades den tillbörliga inställning som kristna tillsyningsmän skall ha. Enligt Zion’s Watch Tower för 1 september 1894 behövdes män ”som är ödmjuka – för att de inte skall bli uppblåsta, ... män som är milda till sinnes och som inte försöker förespråka sina egna intressen, utan Kristi – som inte för fram sin egen kunskap, utan hans Ord i all dess enkelhet och kraft”. De sanna kristna får inte söka uppnå ansvarsställningar för att förverkliga sina egna ambitioner eller för att få inflytande, makt och kontroll över andra. En ödmjuk tillsyningsman tänker på att hans ansvarsuppgifter är ”ett utmärkt arbete”, inte en upphöjd ställning som ger ära åt honom själv. (1 Timoteus 3:1, 2) Alla äldste och biträdande tjänare bör göra sitt yttersta för att ödmjukt betjäna andra och ta ledningen i att utföra helig tjänst och därmed ge ett värdigt exempel som andra kan följa. (1 Korinthierna 9:19; Galaterna 5:13; 2 Timoteus 4:5)

12. Vilka frågor skulle de som strävar efter att få ansvarsuppgifter i församlingen kunna ställa sig?

 ¹² Varje broder som strävar efter att få ansvarsuppgifter måste fråga sig: Söker jag efter tillfällen att betjäna andra, eller har jag en tendens att själv vilja bli betjänad? Är jag villig att hjälpa till med sådant som andra kanske inte så lätt lägger märke till? En ung broder kan till exempel vara villig att hålla tal i den kristna församlingen, men kanske tvekar att hjälpa de äldre. Han kanske tycker om att vara tillsammans med de bröder som har ansvarsställningar i församlingen, men är inte lika ivrig att ta del i förkunnartjänsten. En sådan ung broder skulle göra väl i att fråga sig: Koncentrerar jag mig huvudsakligen på sådana uppgifter i Guds tjänst som ger mig erkännande och lovord? Försöker jag glänsa inför andra? Det är verkligen inte Kristuslikt att söka personlig ära. (Johannes 5:41)

13. a) Hur kan en tillsyningsmans exempel på ödmjukhet påverka andra? b) Varför kan det sägas att ödmjukhet, eller ett ödmjukt sinne, inte är valfritt för en kristen?

¹³ När vi gör stora ansträngningar att efterlikna Kristi ödmjukhet, känner vi oss motiverade att betjäna andra. Ta som exempel en zontillsyningsman som granskade verksamheten vid ett av Jehovas vittnens avdelningskontor. Trots att han hade ett fulltecknat schema och stort ansvar, stannade tillsyningsmannen till för att hjälpa en ung broder som hade problem med att ställa in en häftmaskin. ”Jag trodde inte att det var sant!” sade brodern. ”Han berättade för mig att han hade skött samma typ av maskin när han var ung och tjänade vid Betel, och han kom ihåg hur svårt det var att ställa in den. Han hjälpte mig med den där maskinen ganska länge, trots att han hade så mycket annat att göra. Det gjorde verkligen intryck på mig.” Denne broder, som nu tjänar som tillsyningsman vid ett av Jehovas vittnens avdelningskontor, kommer fortfarande ihåg den här ödmjuka handlingen. Må vi aldrig tycka att vi är för märkvärdiga för att sköta mindre viktiga uppgifter eller för betydelsefulla för att göra enkla saker. Vi bör i stället ha ett ”ödmjukt sinne”. Det här är inte valfritt. Det är en del av ”den nya personligheten” som en kristen måste ta på sig. (Filipperna 2:3; Kolosserna 3:10, 12; Romarna 12:16)

Hur man får en Kristuslik syn på storhet

14. Hur kan det att vi tänker på vårt förhållande till Gud och våra medmänniskor hjälpa oss att ha den rätta synen på storhet?

¹⁴ Hur kan vi få den rätta synen på storhet? Ett sätt är att vi tänker på vårt förhållande till Jehova Gud. Hans majestätiska storhet, kraft och vishet gör att han står högt över oss ynkliga människor. (Jesaja 40:22) När vi tänker på vårt förhållande till våra medmänniskor får vi också hjälp att odla ödmjukhet. Vi kan till exempel vara överlägsna andra på vissa sätt, men de kan vara bättre än vi på områden i livet som är mycket viktigare, eller också kan våra kristna bröder ha vissa egenskaper som vi inte har. Det är faktiskt så att många som är dyrbara i Guds ögon inte är särskilt framträdande just därför att de är så ödmjuka. (Ordspråksboken 3:34; Jakob 4:6)

15. Hur har Guds folks ostrafflighet visat att ingen har orsak att känna sig överlägsen andra?

¹⁵ De erfarenheter som Jehovas vittnen har haft när de utsatts för prövningar på grund av sin tro belyser detta mycket bra. Om och om igen har det visat sig att det var de som  världen betraktade som vanliga människor som bevarade sin ostrafflighet mot Gud under glödhet prövning. Om vi begrundar sådana exempel, kan vi få hjälp att bevara oss ödmjuka och inte ”tänka högre” om oss själva än vi bör tänka. (Romarna 12:3) *

16. Hur kan alla i församlingen uppodla storhet och på så sätt följa det mönster som Jesus fastställde?

¹⁶ Alla kristna, både unga och gamla, bör sträva efter att ha den Kristuslika synen på storhet. I församlingen är det en mängd uppgifter som måste skötas. Bli aldrig förnärmad om du blir ombedd att göra något som kan tyckas vara mindre viktigt. (1 Samuelsboken 25:41; 2 Kungaboken 3:11) Föräldrar, uppmuntrar ni era barn och tonåringar att villigt ta itu med vilken som helst uppgift de får, oavsett om det är i Rikets sal eller vid en sammankomst? Ser de att ni själva utför enklare arbetsuppgifter? En broder som nu tjänar vid Jehovas vittnens huvudkontor har livliga minnen av sina föräldrars exempel. Han sade: ”Det sätt som de utförde sitt arbete på, när de städade Rikets sal eller en sammankomsthall, sade mig att de ansåg att det var viktigt. De anmälde sig ofta till att utföra uppgifter som var till församlingens eller brödernas bästa, sedan spelade det ingen roll hur obetydliga de här uppgifterna tycktes vara. Deras inställning har hjälpt mig att villigt godta vilken arbetsuppgift som helst här på Betel.”

17. Hur kan ödmjuka kvinnor vara en välsignelse för församlingen?

¹⁷ När det gäller att sätta andras intressen före sina egna har vi ett utmärkt exempel i Ester, som blev drottning i det persiska väldet på 400-talet f.v.t. Trots att hon bodde i ett palats, var hon villig att riskera sitt liv för Guds folk och handlade i enlighet med hans vilja. (Ester 1:5, 6; 4:14–16) Kristna kvinnor i våra dagar kan, oavsett hur deras ekonomiska situation är, visa en liknande anda som Ester genom att uppmuntra de nedstämda, besöka de sjuka, ta del i förkunnartjänsten och samarbeta med de äldste. Vilken välsignelse sådana ödmjuka systrar är för församlingen!

Välsignelserna av Kristuslik storhet

18. Vilken nytta har vi av att visa Kristuslik storhet?

¹⁸ Du har stor nytta av att ha en Kristuslik syn på storhet. Att osjälviskt betjäna andra medför stor glädje både för dig och för dem. (Apostlagärningarna 20:35) När du villigt och ivrigt ger ut dig till förmån för dina bröder kommer du att bli mer omtyckt. (Apostlagärningarna 20:37) Och ännu viktigare, Jehova betraktar det du gör för dina medkristnas bästa som ett lovprisningens offer som behagar honom. (Filipperna 2:17)

19. Vad bör vara vårt beslut när det gäller den Kristuslika synen på storhet?

¹⁹ Var och en av oss behöver granska sitt hjärta och fråga sig: Kommer jag bara att tala om att uppodla Kristi syn på storhet, eller kommer jag att anstränga mig för att göra det i praktiken? Jehovas inställning till de högmodiga är klar. (Ordspråksboken 16:5; 1 Petrus 5:5) Må våra handlingar visa att vi är glada över att ha den Kristuslika synen på storhet – oavsett om det är i den kristna församlingen, i familjen eller i de dagliga kontakterna med våra medmänniskor – och att vi gör allt till ära och lovprisning för Gud. (1 Korinthierna 10:31)

[Fotnoter]

Kan du förklara?

• Varför bör vi undvika världens syn på storhet?

• Vad var Jesu uppfattning om storhet?

• Hur kan tillsyningsmännen efterlikna Kristi ödmjukhet?

• Vad kan hjälpa oss att uppodla Kristuslik storhet?

[Frågor]

[Ruta på sidan 17]

Vem har Kristuslik storhet?

En som vill bli betjänad eller en som är villig att betjäna?

En som vill stå i rampljuset eller en som tar sig an enkla uppgifter?

En som upphöjer sig själv eller en som upphöjer andra?

[Bild på sidan 14]

En kolossal staty av farao Amenhotep III

[Bild på sidan 15]

Vet du vad som ledde till Hamans fall?

[Bilder på sidan 16]

Söker du efter tillfällen att betjäna andra?