Vad är du skyldig att ge dina barn i arv?

PAVLOS, en familjefar från södra Europa, är sällan hemma hos sin fru och sina barn – två döttrar som är 13 respektive 11 år och en son som är 7 år. Pavlos arbetar två långa arbetspass sju dagar i veckan och försöker tjäna ihop tillräckligt med pengar för att kunna förverkliga sina mål. Han vill kunna köpa sina döttrar var sin lägenhet och hjälpa sin son att starta ett litet företag. Hans fru, Sofia, kämpar för att få ihop ett linneförråd, köksutrustning, porslin och silverbestick till barnens blivande hem. När Pavlos och Sofia får frågan varför de arbetar så hårt, svarar de unisont: ”Det gör vi för att hjälpa våra barn!”

Det finns många föräldrar världen över som, likt Pavlos och Sofia, gör sitt bästa för  att ge sina barn en god start i livet. En del föräldrar sätter undan pengar för barnens framtida behov. Andra föräldrar ser till att barnen får en lämplig utbildning och får lära sig sådant som de kommer att ha nytta av längre fram i livet. De flesta föräldrar kanske betraktar sådana gåvor som ett bevis på kärlek, men det innebär ofta att de utsätter sig själva för pressen att leva upp till de förväntningar som släktingar och vänner och samhället där de bor har. Det är därför helt naturligt att ansvarsfulla föräldrar ställer sig frågan: Hur mycket är vi skyldiga att ge våra barn?

Planera för framtiden

För kristna föräldrar är det inte bara naturligt att hjälpa sina barn, utan det är också en skriftenlig förpliktelse. Aposteln Paulus sade till de kristna på sin tid: ”Barnen bör ju inte spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.” (2 Korinthierna 12:14) Han förklarade också att föräldrar är skyldiga att visa omsorg om sina barn. Han skrev: ”Men om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för dem som är medlemmar av hans hushåll, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.” (1 Timoteus 5:8) Det finns många berättelser i Bibeln som visar att frågor som gällde arv var viktiga bland Guds tjänare på Bibelns tid. (Rut 2:19, 20; 3:9–13; 4:1–22; Job 42:15)

Men det händer ibland att föräldrar blir helt uppslukade av tanken på att barnen skall få ett stort arv. Varför? Manolis, en familjefar som flyttat från södra Europa till USA, pekar på en orsak: ”Föräldrar som fått utstå andra världskrigets förödelse, svält och fattigdom är fast beslutna att ge sina barn en bättre lott i livet.” Han tillägger:  ”Föräldrarna känner ett överdrivet stort ansvar och vill ge sina barn den bästa tänkbara start i livet, och det medför ibland att de försätter sig själva i en svår situation.” En del föräldrar unnar sig inte ens livets nödtorft, eller så lever de ett mycket enkelt liv för att kunna spara ihop materiella ägodelar till sina barn. Men är det förståndigt av föräldrar att följa en sådan kurs?

”Tomhet och ett stort elände”

Kung Salomo i det forntida Israel hade ett varningens ord att säga beträffande arv. Han skrev: ”Jag hatade all min möda som jag hade haft under solen, allt det som jag skulle lämna åt den människa som skulle komma efter mig. Och vem vet om hon är vis eller dåraktig? Ändå får hon makt över frukten av all den möda som jag har haft och som jag har utfört med vishet under solen. Också detta är tomhet. ... Ty här är en människa vars möda har varit förbunden med vishet och med kunskap och med framgång, och så ger man det hon äger åt en människa som inte har lagt ner någon möda på det. Också detta är tomhet och ett stort elände.” (Predikaren 2:18–21)

Alldeles som Salomo förklarar kanske de som får ett arv inte inser arvets egentliga värde, eftersom de inte har behövt anstränga sig för att få det. Följden kan bli att arvingarna på ett oförståndigt sätt använder det som föräldrarna har kämpat så hårt för att ge dem. De kanske till och med slösar bort de surt förvärvade tillgångarna. (Lukas 15:11–16) Det skulle verkligen vara ”tomhet och ett stort elände”!

Arv och girighet

Det finns ytterligare något som föräldrar behöver tänka på. I kulturer där mycket handlar om arv och brudgåvor skulle barnen kunna bli giriga och kräva att få tillgångar eller en hemgift som föräldrarna inte har någon rimlig möjlighet att ge dem. ”Stackars den far som har två eller tre döttrar”, säger Loukas, en far från Grekland, skämtsamt. ”De kanske jämför det som deras far har möjlighet att ge dem med det som andra föräldrar ’generöst’ har sparat ihop till sina barn. Och de kanske påpekar att deras utsikter att bli gifta minskar ifall deras hemgift inte är tillräckligt stor.”

Manolis, som nämndes tidigare, förklarar: ”En ung man kanske skjuter upp giftermålet till dess den blivande brudens far lovar att ge honom en hemgift, vilken oftast består i fast egendom eller en ansenlig summa pengar. Det kan bli en sorts utpressning.”

 I Bibeln varnas det för all form av girighet. Salomo skrev: ”Först får man en arvedel genom girighet, men till sist blir den inte välsignad.” (Ordspråksboken 20:21) Aposteln Paulus framhöll: ”Kärleken till pengar är ... en rot till allt slags ont.” (1 Timoteus 6:10; Efesierna 5:5)

”Vishet tillsammans med ett arv”

Det är självklart att ett arv har ett visst värde, men vishet har ett mycket större värde än materiella ägodelar. Kung Salomo skrev: ”Vishet tillsammans med ett arv är något gott, ja, en fördel. ... Ty vishet är till skydd, liksom pengar är till skydd, men fördelen med kunskap är att visheten bevarar sina ägare vid liv.” (Predikaren 7:11, 12; Ordspråksboken 2:7; 3:21) Pengar erbjuder ett visst skydd och gör det möjligt för innehavaren att köpa sig det han behöver, men de kan också gå förlorade. Vishet – förmågan att använda kunskapen till att lösa problem eller uppnå särskilda mål – kan däremot hjälpa en person att inte ta några oförståndiga risker. När denna vishet är grundad på tillbörlig gudsfruktan, kan den hjälpa honom att få evigt liv i Guds nya värld som snart är här – ett arv av ojämförligt värde! (2 Petrus 3:13)

Kristna föräldrar ger prov på sådan vishet genom att göra de rätta prioriteringarna för sig själva och för sina barn. (Filipperna 1:10) De bör inte samla så mycket materiella ägodelar till barnen att det tränger ut de andliga intressena. Jesus uppmanade sina efterföljare: ”Fortsätt därför med att först söka [Guds] kungarike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matteus 6:33) Kristna föräldrar som sätter upp andliga mål för sin familj kan räkna med att bli rikt belönade. Den vise kung Salomo skrev: ”Den rättfärdiges far skall helt visst fröjda sig; den som blir far till en vis son, ja, han skall glädja sig över honom. Din far och din mor skall glädja sig, ja, hon som födde dig skall fröjda sig.” (Ordspråksboken 23:24, 25)

Ett arv som består

För de forntida israeliterna var frågor som gällde arv mycket viktiga. (1 Kungaboken 21:2–6) Men Jehova förmanade dem: ”Dessa ord som jag ger dig befallning om i dag skall vara i ditt hjärta. Du skall inskärpa dem hos dina söner och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” (5 Moseboken 6:6, 7) Kristna föräldrar får en liknande förmaning: ”Fortsätt att uppfostra ... [era barn] i Jehovas tuktan.” (Efesierna 6:4)

Föräldrar som har en andlig inställning förstår att deras ansvar att ta hand om sin familj inbegriper att ge vägledning från Bibeln. Andreas, som har tre barn, säger: ”Om barn får lära sig att tillämpa Guds principer i sitt liv, kommer de att vara bättre rustade för framtiden.” Ett sådant arv hjälper dem också att grundlägga och utveckla ett personligt förhållande till sin Skapare. (1 Timoteus 6:19)

Har du tänkt på hur du kan sörja för ditt barns andliga framtid? Vad kan föräldrar exempelvis göra om deras barn är i heltidstjänsten? Även om en heltidstjänare varken bör förvänta eller kräva ekonomiskt stöd, kan kärleksfulla föräldrar välja att dela med sig av det de har för att hjälpa sin son eller dotter att kunna fortsätta i heltidstjänsten. (1 Samuelsboken 2:18, 19; Romarna 12:13; Filipperna 4:14–18) En sådan inställning är utan tvivel mycket tilltalande för Jehova.

Vad är då föräldrar skyldiga att ge sina barn? Förutom att se till att barnen får det de behöver rent materiellt kommer kristna föräldrar också att se till att deras barn får ett rikt andligt arv som kommer att vara till nytta för dem för all framtid. Därigenom blir orden i Psalm 37:18 en verklighet: ”Jehova känner de oklanderligas dagar, och deras arvedel består till oöverskådlig tid.”

[Bilder på sidorna 26, 27]

Hur ser du på dina barns framtid?