En glimt av Chester Beattys skatter

”RIKT på skatter från så många försvunna civilisationer, ... skimrande av skönheten hos dess miniatyrer och målningar.” Så beskrevs helt kort Chester Beatty Library i Dublin i Irland av den tidigare intendenten R. J. Hayes. Biblioteket hyser en stor samling oersättliga antikviteter, utsökta konstverk och sällsynta böcker och handskrifter av oskattbart värde. Men vem var Chester Beatty? Och vilka skatter samlade han?

Alfred Chester Beatty, som föddes 1875 i New York, var av skotskt, irländskt och engelskt ursprung. Vid 32 års ålder hade han gjort sig en stor förmögenhet som bergsingenjör och konsulent. Under hela sitt liv använde han sin ansenliga förmögenhet till att samla vackra och unika föremål. När han dog 1968 vid 92 års ålder testamenterade han hela sin samling till det irländska folket.

Vad samlade han på?

Beattys samlingar är omfattande och skiftande, och bara omkring en procent visas upp vid ett och samma tillfälle. Han samlade på sällsynta och dyrbara föremål från många olika perioder och kulturer årtusendena igenom – från medeltidens och renässansens Europa och även från många asiatiska och afrikanska länder. Hans samling av utsökta japanska träsnitt anses till exempel vara en av de främsta i världen.

I skarp kontrast till sådana konstverk står en spännande samling av över hundra babyloniska och sumeriska lertavlor med kilskriftstext. Människor som levde i Mesopotamien för över 4 000 år sedan beskrev sitt liv i detalj på fuktiga lertavlor, som sedan brändes. Många sådana tavlor har bevarats till våra dagar, vilket ger oss tydliga bevis för hur gammal skrivkonsten är.

Fascinerad av böcker

Chester Beatty verkar ha tilltalats av den konstnärliga skicklighet som krävs för att tillverka fina böcker. Han samlade tusentals profana och religiösa böcker, bland annat några sirligt utsmyckade exemplar av Koranen. Enligt en skribent ”fängslades [han] av de arabiska skrivtecknens matematiska proportioner, ... och hans sinne för färger stimulerades av kalligrafins utsmyckning med bladguld, bladsilver och andra mineraler i skarpa färger”.

Chester Beatty var fascinerad av jade, precis som några av Kinas kejsare hade varit under tidigare århundraden. De betraktade fin jade som den dyrbaraste av alla mineraler, mycket värdefullare än guld. Dessa härskare gav skickliga hantverkare i uppdrag att förvandla jadeblock till släta, tunna ark. Begåvade konstnärer fyllde sedan dessa sidor av jade med utsökt kalligrafi och illustrationer i guld, och de skapade på så sätt några av de mest häpnadsväckande böcker som någonsin tillverkats. Beattys samling av sådana böcker är världsberömd.

Ovärderliga bibelhandskrifter

För dem som älskar Bibeln finns Chester Beattys största skatter i hans mycket omfattande samling av forntida och medeltida bibelhandskrifter. Vackert illustrerade handskrifter återspeglar det tålamod och den konstnärliga begåvning de skrivare hade som skrev av dem för hand.  De tryckta böckerna vittnar om den skicklighet och det hantverkskunnande som de tidiga bokbindarna och boktryckarna ägde. Biblia Latina, till exempel, trycktes i Nürnberg 1479 av Anton Koberger, som levde ungefär samtidigt med Johann Gutenberg och beskrivs som ”en av de mest betydande och driftiga av de tidiga tryckarna”.

Ett enastående utställningsföremål i Chester Beatty Library är en pergamenthandskrift från början av 300-talet av Efraim Syriern, en syrisk lärd. Efraim gör långa citat ur ett verk från 100-talet v.t., det så kallade Diatessaron. I det har skribenten Tatianos sammanställt de fyra evangelieskildringarna av Jesu liv till en enda berättelse. Senare skribenter hänvisade till Diatessaron, men inga exemplar av verket har överlevt till i dag. Några forskare under 1800-talet tvivlade till och med på att det någonsin funnits. Men 1956 upptäckte Beatty den kommentar till Tatianos Diatessaron som Efraim skrivit – en upptäckt som gav ytterligare bevis för Bibelns äkthet och sannfärdighet.

En ovärderlig samling papyrushandskrifter

Beatty samlade också ett stort antal papyrushandskrifter, både religiösa och profana. Mer än 50 papyrushandskrifter är daterade till före 300-talet v.t. Några av dessa papyrusdokument räddades ur stora högar med papyrus – huvudsakligen soptippar med pappersavfall – som i århundraden hade legat oupptäckta i den egyptiska öknen. Många papyrusdokument var mycket fragmentariska när de erbjöds till försäljning. Försäljare kunde komma med kartonger fulla med papyrusfragment. ”De som var intresserade av att köpa stoppade helt enkelt ner handen och drog fram det största fragmentet med mest skrift på”, säger Charles Horton, intendent för avdelningen Western Collections vid Chester Beatty Library.

Beattys ”mest sensationella upptäckt” bestod, enligt Horton, av värdefulla bibelhandskrifter. Bland dem fanns ”några av de äldsta kända exemplaren av det kristna Gamla och Nya testamentet”. Försäljare som kände till handskrifternas värde skulle ha kunnat dela upp dem och sålt olika delar till olika köpare. Men Beatty kunde köpa de flesta av handskrifterna. Hur betydelsefulla är egentligen de här handskrifterna? Sir Frederic Kenyon beskriver upptäckten av dem som ”den i särklass viktigaste” sedan Tischendorf upptäckte Codex Sinaiticus 1844.

Dessa handskrifter dateras till mellan 100- och 300-talen v.t. Bland böckerna ur de hebreiska skrifterna enligt den grekiska Septuaginta-översättningen finns två exemplar av Första Moseboken. De är särskilt värdefulla, säger Kenyon, eftersom Första Moseboken ”nästan fullständigt saknas i Codex Vaticanus och Codex Sinaiticus”, pergamenthandskrifter från 300-talet. Tre handskrifter innehåller böcker ur de kristna grekiska skrifterna. En innehåller det mesta av de fyra evangelierna och en stor del av Apostlagärningarna. Den andra handskriften, tillsammans med ytterligare ark som Beatty fick tag på senare, innehåller en nästan komplett samling av aposteln Paulus brev, däribland Hebréerbrevet. Den tredje handskriften innehåller omkring en tredjedel av Uppenbarelseboken. Enligt Kenyon har dessa  papyrushandskrifter ”mycket påtagligt stärkt grundvalen – som redan var mycket stark – för vår tillit till Nya testamentets text som vi nu har den”.

Chester Beattys bibelpapyrer visar att de kristna redan mycket tidigt började använda kodexen, bokformen med blad, i stället för den otympliga bokrullen – troligen före 100-talet v.t. Papyrusdokumenten visar också att avskrivarna ofta återanvände gamla papyrusark, eftersom det var ont om skrivmaterial. En koptisk handskrift till en del av Johannes evangelium är till exempel skriven ”på vad som verkar vara en övningsbok med grekiska räknetal”.

De här papyrusdokumenten är kanske inte någon njutning för ögat, men de är ovärderliga. De är en synlig, påtaglig länk till kristendomens allra första tid. Charles Horton säger: ”Här kan du med egna ögon se det slags böcker som användes av de första kristna grupperna – böcker som de värderade högt.” (Ordspråksboken 2:4, 5) Om du får möjlighet att se närmare på några av skatterna i Chester Beatty Library kommer du inte att bli besviken.

[Bild på sidan 31]

Japanskt träsnitt av Katsushika Hokusai

[Bild på sidan 31]

”Biblia Latina” var en av de första tryckta utgåvorna av Bibeln

[Bild på sidan 31]

Efraims kommentar till Tatianos ”Diatessaron” ger bevis för Bibelns äkthet

[Bild på sidan 31]

Chester Beatty P45, en av de äldsta kodexarna i världen, innehåller det mesta av de fyra evangelierna och en stor del av Apostlagärningarna i en och samma bok

[Bildkälla på sidan 29]

Återgivet med benäget tillstånd av styrelsen för Chester Beatty Library i Dublin

[Bildkälla på sidan 31]

Alla bilder: Återgivna med benäget tillstånd av styrelsen för Chester Beatty Library i Dublin