Frågor från läsekretsen

Varför tilläts israelitiska män att gifta sig med tillfångatagna utländska kvinnor, när den mosaiska lagen sade att de inte fick knyta släktskapsband med utlänningar, dvs. inte fick gifta sig med dem? (5 Moseboken 7:1–3; 21:10, 11)

Detta var endast tillåtet under speciella omständigheter. Jehova hade befallt israeliterna att ödelägga städerna i sju nationer i Kanaans land och att döda alla dess invånare. (5 Moseboken 20:15–18) När det gällde andra nationer var det endast tillfångatagna jungfrur bland de vuxna som kunde få överleva. (4 Moseboken 31:17, 18; 5 Moseboken 20:14) En israelitisk man kunde få gifta sig med en sådan kvinna, men bara om hon vidtog vissa åtgärder.

Bibeln säger att en sådan kvinna måste göra följande: ”Hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar och lägga av fångenskapens mantel och bo i ditt hus och gråta över sin far och sin mor en hel månmånad. Därefter får du ha umgänge med henne, och du skall ta henne i besittning som din brud, och hon skall bli din hustru.” (5 Moseboken 21:12, 13)

En tillfångatagen jungfru som en israelit ville gifta sig med skulle raka sitt huvud. Att skära av håret var ett uttryck för sorg eller betryck. (Jesaja 3:24) När patriarken Job förlorade alla sina barn och allt han ägde, skar han av håret på sitt huvud som ett tecken på sorg. (Job 1:20) Den utländska kvinnan skulle också ansa sina naglar, kanske genom att ”klippa sina naglar”, så att hennes hand inte skulle se så vacker och tilltalande ut ens om hennes naglar var målade. (5 Moseboken 21:12, Bibel 2000) Vad var då ”fångenskapens mantel” som den utländska kvinnan skulle ta av sig? Det var vanligt att kvinnorna i hedniska städer som snart skulle erövras klädde sig i sina finaste kläder. Det gjorde de i hopp om att vinna ynnest hos sina erövrare. En tillfångatagen kvinna som sörjde var tvungen att ta av sig sådana kläder.

En tillfångatagen kvinna som skulle bli hustru till en israelitisk man fick sörja sina nära och kära som dött under en månmånad. De besegrade städerna skulle så fullständigt tillintetgöras att hon inte längre hade några släktingar eller andra sociala band där. Eftersom de israelitiska soldaterna hade förstört bilderna av hennes gudar, fanns det inte längre några sådana som hon kunde tillbe. Sorgemånaden var också en period av rening under vilken en tillfångatagen kvinna kunde upphöra med allt som hörde till hennes tidigare tillbedjan.

Men situationen var annorlunda när det gällde utländska kvinnor i allmänhet. Angående dem gällde denna princip: ”Du skall inte knyta släktskapsband med dem. Din dotter skall du inte ge åt hans son, och hans dotter skall du inte ta åt din son.” (5 Moseboken 7:3) Varför gjorde han den här begränsningen? I 5 Moseboken 7:4 sägs det: ”Ty han kommer att vända din son bort från att följa mig, och de kommer att tjäna andra gudar.” Syftet med förbudet var alltså att skydda israeliterna från att bli besmittade av andra religioner. Men en utländsk kvinna som var i den situation som beskrivs i 5 Moseboken 21:10–13 utgjorde inte något sådant hot. Alla hennes släktingar var döda, och bilderna av hennes gudar var förstörda. Hon hade inte någon kontakt med några som tillbad falska gudar. Under sådana omständigheter fick en israelit gifta sig med en utlänning.