Jehovas ord är levande

Viktiga detaljer från Femte Moseboken

ÅRET är 1473 f.v.t. Det har gått fyrtio år sedan Jehova befriade Israels söner från slaveriet i Egypten. Efter alla dessa år i vildmarken är de fortfarande en nation utan land, och äntligen står de på tröskeln till det utlovade landet. Vad väntar dem när de skall ta landet i besittning? Vilka problem kommer de att ställas inför, och hur skall de ta itu med dem?

Innan israeliterna går över floden Jordan och in i Kanaans land förbereder Mose församlingen för den stora uppgift de har framför sig. Hur då? Genom att hålla flera uppmuntrande och vädjande tal, som också innehåller förmaningar och varningar. Han påminner israeliterna om att Jehova Gud förtjänar odelad hängivenhet och att de inte skall efterlikna de kringliggande nationerna. Femte Moseboken består till största delen av dessa tal, och de råd som ges är precis vad vi behöver i dag. Vi lever ju också i en värld där det är mycket svårt att visa Jehova odelad hängivenhet. (Hebréerna 4:12)

Det var Mose som skrev Femte Moseboken, med undantag av det sista kapitlet, och boken omfattar en period på drygt två månader. * (5 Moseboken 1:3; Josua 4:19) Vi skall nu se hur innehållet i Femte Moseboken kan hjälpa oss att älska Jehova Gud av hela vårt hjärta och att tjäna honom troget.

GLÖM INTE ”DE TING SOM DU HAR SETT MED EGNA ÖGON”

(5 Moseboken 1:1–4:49)

I sitt första tal berättar Mose om vad israeliterna varit med om i vildmarken, särskilt sådant som de kommer att ha nytta av när de förbereder sig för att ta det utlovade landet i besittning.  Skildringen av hur domare tillsattes måste ha påmint dem om att Jehova organiserar sitt folk på ett sätt som försäkrar dem om att de kommer att få kärleksfull omvårdnad. Mose berättar om de tio spejarnas dåliga rapport som ledde till att den föregående generationen inte fick komma in i löftets land. Tänk på hur detta varnande exempel måste ha påverkat Moses åhörare, som med egna ögon kunde se landet.

Återblicken på de segrar Jehova gav Israels söner innan de gick över Jordan måste ha ingett dem mod när de nu stod redo att påbörja erövringen av området på andra sidan floden. Landet de skulle bosätta sig i var uppfyllt av avgudadyrkan. Därför var det verkligen lämpligt att Mose kraftfullt varnade för avgudadyrkan!

Svar på bibliska frågor:

2:4–6, 9, 19, 24, 31–35; 3:1–6 – Varför tillintetgjorde israeliterna somliga invånare öster om Jordan medan andra skonades? Jehova befallde israeliterna att inte inlåta sig i strid med Esaus söner. Varför det? Därför att de var avkomlingar av Jakobs bror. Israeliterna skulle inte ofreda moabiterna och ammoniterna eller strida mot dem, eftersom de var ättlingar till Abrahams brorson Lot. De amoreiska kungarna Sihon och Og däremot kunde inte göra några sådana anspråk på det land som de hade herraväldet över. Så när Sihon vägrade att låta israeliterna passera genom hans område, och när Og drog ut för att strida mot dem befallde Jehova israeliterna att ödelägga deras städer och inte låta någon överleva.

4:15–20, 23, 24 – Innebär förbudet mot att göra skulpterade bilder att det är fel att göra avbildningar av föremål i konstnärligt syfte? Nej. Förbudet gällde tillverkning av bilder för tillbedjan. De skulle inte ”böja ... [sig] ner för dem och tjäna dem”. Bibeln förbjuder inte att man i konstnärligt syfte gör skulpturer eller målningar som är avbildningar av föremål. (1 Kungaboken 7:18, 25)

Lärdomar för oss:

1:2, 19. Israels söner vandrade i vildmarken omkring 38 år, trots att Kades-Barnea låg bara ”elva dagsresor från Horeb [bergstrakten runt berget Sinai där de tio budorden gavs] på vägen mot Seirs berg”. Vilket högt pris de fick betala för sin olydnad mot Jehova Gud! (4 Moseboken 14:26–34)

1:16, 17. Gud har samma normer när det gäller att döma i vår tid. De som har fått ansvaret att tjäna i en dömande kommitté får inte låta partiskhet eller människofruktan avtrubba deras omdöme.

4:9. För att israeliterna skulle bli framgångsrika var det viktigt att de inte glömde ”de ting som ... [de hade] sett med egna ögon”. Allteftersom den utlovade nya ordningen närmar sig, är det viktigt att vi ser Jehovas underbara gärningar tydligt framför oss genom att flitigt studera hans ord.

ÄLSKA JEHOVA OCH HÅLL HANS BUD

(5 Moseboken 5:1–26:19)

I sitt andra tal upprepar Mose de tio budorden och berättar om hur lagen gavs vid berget Sinai. Sju nationer som skall tillintetgöras fullständigt omnämns uttryckligen. Israels söner påminns om en viktig lärdom från tiden i vildmarken: ”Människan [lever] inte ... bara av bröd, utan av allt som utgår från Jehovas mun.” I sin nya situation måste de ”hålla hela det bud” som Jehova gett dem befallning om. (5 Moseboken 8:3; 11:8)

När israeliterna bosätter sig i det utlovade landet kommer de att behöva lagar som rör inte bara tillbedjan utan också rättskipning, styrelsesätt och krigföring och även det dagliga samhällslivet och privatlivet. Mose upprepar dessa lagar och betonar behovet av att älska Jehova och lyda hans bud.

 Svar på bibliska frågor:

8:3, 4 – Hur gick det till att israeliternas kläder inte blev utslitna och att deras fötter inte svullnade under vandringen i vildmarken? Det var ett underverk, i likhet med mannat som de regelbundet försågs med. Israeliterna använde samma kläder och skor som de haft från början. Troligen lämnades kläderna över åt andra, allteftersom barn växte upp och vuxna dog. Med tanke på att de två folkräkningarna som utfördes i början och slutet av vandringen i vildmarken visar att israeliterna inte hade ökat i antal, måste det ursprungliga antalet klädesplagg och skor ha varit tillräckligt. (4 Moseboken 2:32; 26:51)

14:21 – Varför kunde israeliterna ge ett dött djur som blodet inte runnit av från åt en bofast främling eller sälja det till en utlänning, när de själva inte fick äta det? I Bibeln kunde uttrycket ”bofast främling” syfta på en icke-israelit som blev proselyt eller en invandrare som rättade sig efter landets grundläggande lagar men som inte blev en tillbedjare av Jehova. Utlänningar och bofasta främlingar som inte blev proselyter var inte underställda lagen och kunde på olika sätt använda döda djur vars blod inte runnit av. Israeliterna hade tillåtelse att ge eller sälja sådana djur åt dem. Proselyterna, å andra sidan, var bundna av lagförbundet, och som framgår av 3 Moseboken 17:10 var det förbjudet för dem att äta djurblod.

24:6 – Varför liknades detta att ta ”en handkvarn eller dess övre kvarnsten i pant” vid att ta ”själva själen”? En handkvarn och dess övre kvarnsten betecknade en persons ”själ” eller hans medel att uppehålla livet. Att ta något av dessa föremål skulle beröva hela familjen dess dagliga bröd.

25:9 – Vad var innebörden i att dra sandalen av en man som vägrade att ingå svågeräktenskap och att spotta honom i ansiktet? Enligt ”seden i forna tider i Israel beträffande återköpsrätt [måste] en man ... dra av sig sin sandal och ge den åt sin motpart”. (Rut 4:7) Att dra sandalen av en man som vägrade att ingå svågeräktenskap var en bekräftelse på att han hade avsagt sig sin ställning och sin rätt att skaffa en arvinge åt sin döde bror, och detta var något skamligt. (5 Moseboken 25:10) Man spottade honom i ansiktet för att förödmjuka honom. (4 Moseboken 12:14)

Lärdomar för oss:

6:6–9. Israeliterna fick befallning om att lära sig lagen. På samma sätt måste vi också lära oss Guds lagar, alltid komma ihåg dem och inskärpa dem i våra barn. Vi måste ”binda dem som ett tecken på ... [vår] hand” på så sätt att våra handlingar – representerade av våra händer – visar att vi är lydiga mot Jehova. Och som ”ett pannband på ... [vår] panna” måste vår lydnad vara uppenbar för alla.

6:16. Må vi aldrig sätta Jehova på prov som israeliterna trolöst gjorde i Massah,  där de knotade över bristen på vatten. (2 Moseboken 17:1–7)

8:11–18. Materialism kan få oss att glömma Jehova.

9:4–6. Vi måste vara på vår vakt mot egenrättfärdighet.

13:6. Vi får inte låta någon dra oss bort från tillbedjan av Jehova.

14:1. Självstympning visar bristande respekt för människokroppen, kan vara förknippad med falsk religion och måste undvikas. (1 Kungaboken 18:25–28) Med tanke på uppståndelsehoppet är det opassande att ta till så extrema metoder när vi sörjer någon död.

20:5–7; 24:5. Även när det som skall utföras är viktigt måste hänsyn visas dem som har speciella omständigheter.

22:23–27. En kvinna som står inför hotet att bli våldtagen kan försvara sig genom att skrika, vilket är ett av de effektivaste sätten.

”DU SKALL VÄLJA LIVET”

(5 Moseboken 27:1–34:12)

I sitt tredje tal säger Mose att israeliterna, när de har gått över Jordan, skall skriva av lagen på stora stenar och även uttala förbannelser för olydnad och välsignelser för lydnad. Det fjärde talet inleds med att förbundet mellan Jehova och Israel förnyas. Mose varnar än en gång för olydnad och uppmanar folket att ”välja livet”. (5 Moseboken 30:19)

Förutom att Mose håller dessa fyra tal behandlar han förändringen i fråga om ledarskap och lär israeliterna en vacker sång som lovprisar Jehova och varnar för de olyckor som blir följden av olydnad. Efter att ha välsignat stammarna dör Mose, 120 år gammal, och blir begravd. Folket sörjer honom i 30 dagar, vilket motsvarar nästan hälften av den tid som Femte Moseboken omfattar.

Svar på bibliska frågor:

32:13, 14 – Eftersom israeliterna inte fick äta något fett, vad avses då med att de åt ”fett från lamm”? Uttrycket används här bildligt och betecknar det bästa av boskapen. Att det rör sig om bildspråk framgår av att det i samma vers talas om ”njurfett av vete” (fotnoten i studieutgåvan) och ”druvans blod”.

33:1–29 – Varför blev inte Simeon uttryckligen omnämnd när Mose välsignade Israels söner? Därför att såväl Simeon som Levi hade farit ”hårt fram”, och deras vrede var ”grym”. (1 Moseboken 34:13–31; 49:5–7) Deras arvedelar skilde sig från de andra stammarnas. Levi fick 48 städer, och Simeons andel låg inom Judas område. (Josua 19:9; 21:41, 42) Följaktligen välsignade inte Mose uttryckligen Simeon. Men Simeons välsignelse inbegreps i den allmänna välsignelsen av Israel.

Lärdomar för oss:

31:12. Barnen bör sitta tillsammans med de vuxna vid församlingsmötena och försöka lyssna och lära.

32:4. Alla Jehovas verk är fullkomliga. Han låter sina egenskaper rättvisa, vishet, kärlek och kraft komma till uttryck på ett fullkomligt balanserat sätt.

Av stort värde för oss

Femte Moseboken beskriver Jehova som ”en enda Jehova”. (5 Moseboken 6:4) Den handlar om ett folk som stod i ett unikt förhållande till Gud. Femte Moseboken varnar också för avgudadyrkan och betonar hur viktigt det är att ge den sanne Guden odelad hängivenhet.

Femte Moseboken är verkligen av stort värde för oss! Även om vi inte står under den mosaiska lagen kan den lära oss mycket och hjälpa oss att följa uppmaningen: ”Älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och hela din själ och hela din handlingskraft.” (5 Moseboken 6:5)

[Fotnoter]

[Karta på sidan 24]

(För formaterad text, se publikationen)

SEIR

Kades-Barnea

Berget Sinai (Horeb)

Röda havet

[Bildkälla]

Grundade på kartor för vilka Pictorial Archive (Near Eastern History) Est. and Survey of Israel har copyright

[Bild på sidan 24]

Femte Moseboken består till största delen av Moses tal

[Bild på sidan 26]

Vad lär vi oss av att Jehova gav israeliterna manna?

[Bild på sidan 26]

Att ta en handkvarn eller dess övre kvarnsten i pant jämställdes med att ta någons själ