Rapport från förkunnare av Riket

Ett brev från Alejandra

BREVSKRIVNING har länge visat sig vara ett bra sätt att vittna på. Även om man kanske inte alltid får se något resultat, har de som har fortsatt att skriva fått rika välsignelser. De kommer ihåg Bibelns visa råd: ”Så din säd om morgonen, och låt inte din hand vila innan kvällen kommer; ty du vet inte var detta får framgång, antingen här eller där, eller om båda delarna är lika bra.” (Predikaren 11:6)

Alejandra, ett ungt Jehovas vittne som har tjänat vid Mexicos avdelningskontor i omkring tio år, behandlades med cellgift mot cancer. Hon blev sämre och orkade inte längre med de dagliga rutinerna. Men Alejandra ville inte försumma sin tjänst, så hon bestämde sig för att skriva brev. Hon skrev och berättade om möjligheten att få ett kostnadsfritt bibelstudium i hemmet och bifogade sin mammas telefonnummer. Alejandra gav breven till sin mamma, som sedan lämnade dem hos sådana som inte var hemma när hon var ute i förkunnartjänsten.

Vid samma tid flyttade en ung flicka, Diojany, från Guatemala till Cancún i Mexico för att arbeta som hembiträde. I Cancún kom hon i kontakt med Jehovas vittnen, och hon tyckte om att resonera med dem om Bibeln. Längre fram skulle det par som Diojany arbetade hos flytta till Mexico City, och de ville att hon skulle följa med. Men hon tvekade, eftersom hon var rädd att hon skulle förlora kontakten med Jehovas vittnen.

Men hennes arbetsgivare försäkrade: ”Oroa dig inte, det finns Jehovas vittnen överallt. Vi skall hjälpa dig att hitta dem så fort vi är på plats.” Förvissad om att det skulle gå bra, följde Diojany med dem. Väl framme i Mexico City försökte de få tag på Jehovas vittnen. Av någon anledning lyckades de inte, trots att det finns mer än 41 000 Jehovas vittnen i 730 församlingar i den staden.

Det dröjde inte länge förrän Diojany blev missmodig då hon inte fick kontakt med vittnena, så att hon kunde fortsätta sina bibliska samtal. En dag kom frun i familjen och sade: ”Gissa vad som har hänt? Din Gud har hört dina böner!” Frun räckte henne ett brev och sade: ”Jehovas vittnen har lämnat det här till dig.” Brevet var från Alejandra.

Diojany fick kontakt med Alejandras mamma och syster, Blanca, och tackade ja till ett bibelstudium. Både Diojany och Alejandra var mycket glada att de fick träffas några veckor senare. Alejandra uppmuntrade Diojany att fördjupa sig i sitt bibelstudium så att hon kunde göra andliga framsteg.

Några månader senare, i juli 2003, dog Alejandra. Hon var ett fint exempel för sina medkristna i fråga om tro och mod. Många blev rörda när de hörde Diojany säga vid begravningen: ”Alejandra och hennes familj är mycket fina föredömen för mig. Jag är fast besluten att tjäna Jehova och vill snart bli döpt. Jag längtar verkligen efter att få träffa Alejandra igen, när det har blivit ett paradis på jorden!”

Man kanske inte tror att ett brev kan betyda så mycket, men det kan verkligen ge positiva och varaktiga resultat!