Ha ”öm tillgivenhet för varandra”

”Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra.” (ROMARNA 12:10)

1, 2. Vilket förhållande till sina bröder kunde en missionär i vår egen tid och aposteln Paulus glädjas åt?

UNDER de 43 år som Don tjänade som missionär i Fjärran Östern var han känd för den värme han visade mot alla han betjänade. När han nu var svårt sjuk och låg på sitt yttersta reste några av dem som han hade studerat Bibeln med hundratals mil för att besöka honom och säga: ”Kamsahamnida, kamsahamnida!” – ”Tack, tack!” på koreanska. Dons ömma tillgivenhet hade rört deras hjärtan.

² Exemplet med Don är inte unikt. Under det första århundradet visade aposteln Paulus djup tillgivenhet för dem han betjänade. Paulus gav ut sig själv. Han var en man med en stark övertygelse, men han var också mild och omtänksam, ”som när en ammande mor ömt vårdar sina barn”. Han skrev till församlingen i Thessalonike: ”Av öm tillgivenhet för er fann vi alltså stort behag i att ge er inte bara Guds goda nyheter utan också våra egna själar, eftersom ni hade blivit oss kära.” (1 Thessalonikerna 2:7, 8) När Paulus längre fram talade om för sina bröder från Efesos att de inte skulle se honom mer, ”blev [det] en hel del gråt bland dem alla, och de föll Paulus om halsen och kysste honom ömt”. (Apostlagärningarna 20:25, 37) Det är tydligt att förhållandet mellan Paulus och hans bröder sträckte sig längre än bara till att de hade samma tro. De hade öm tillgivenhet för varandra.

Öm tillgivenhet och kärlek

3. Vilket samband finns det mellan tillgivenhet och kärlek i Bibeln?

³ I Bibeln är öm tillgivenhet, medkänsla och deltagande nära förknippat med den  finaste av de kristna egenskaperna – kärlek. (1 Thessalonikerna 2:8; 2 Petrus 1:7) Precis som det är med fasetterna på en vacker diamant råder det balans mellan alla dessa kristna egenskaper, och de kompletterar varandra. De drar de kristna närmare varandra, men inte bara det, utan också närmare deras himmelske Fader. Därför uppmanade aposteln Paulus sina medtroende: ”Låt er kärlek vara fri från hyckleri. ... Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra.” (Romarna 12:9, 10)

4. Vad avses med uttrycket ”öm tillgivenhet”?

⁴ Det grekiska ord som Paulus använde för ”öm tillgivenhet” består av två delar, där den ena betyder vänskap och den andra naturlig tillgivenhet. En bibelkännare förklarar att detta innebär att de kristna ”skall kännas igen på att de har en hängivenhet som är kännetecknande för en kärleksfull, sammansvetsad familj där alla stöder varandra”. Är det så du känner för dina kristna bröder och systrar? En varm atmosfär – en känsla av släktskap – bör genomsyra den kristna församlingen. (Galaterna 6:10) Därför återger The Jerusalem Bible Romarna 12:10 så här: ”Älska varandra lika mycket som bröder skulle göra.” Kärleken bland de kristna är således inte bara en fråga om logik och plikt. ”Med broderlig tillgivenhet fri från hyckleri” bör vi ”älska varandra intensivt av hjärtat”. (1 Petrus 1:22)

”Lärda av Gud att bevisa varandra kärlek”

5, 6. a) Hur har Jehova använt internationella sammankomster till att lära sitt folk kristen tillgivenhet? b) Hur blir bandet mellan bröder starkare med tiden?

⁵ Även om ”kärleken hos flertalet” i den här världen svalnar, lär Jehova sitt folk i våra dagar att ”älska varandra”. (Matteus 24:12; 1 Thessalonikerna 4:9) Jehovas vittnens internationella sammankomster är utmärkta tillfällen att göra det. Vid dessa sammankomster träffar vittnen på platsen bröder från avlägsna länder, och många har öppnat sina hem för utländska delegater. Vid en sammankomst nyligen var det några som kom från länder där människor inte så lätt visar sina känslor. ”När delegaterna anlände var de mycket ängsliga och blyga”, berättar en kristen som hjälpte till med rumsförmedlingen. ”Men efter sex dagar kramade de och deras värdar om varandra och grät när de tog farväl. De kommer aldrig att glömma den kristna kärlek de hade fått del av.” Den gästfrihet vi visar våra bröder, oavsett deras bakgrund, kan ta fram det bästa hos både gäst och värd. (Romarna 12:13)

⁶ Hur gripande sådana erfarenheter i samband med sammankomster än är, utvecklar de kristna ett ännu närmare förhållande till varandra när de tjänar Jehova tillsammans under en längre tid. När vi känner våra bröder väl kan vi ännu mer uppskatta deras tilltalande egenskaper – deras uppriktighet, pålitlighet, lojalitet, vänlighet, frikostighet, omtanke, medkänsla och osjälviskhet. (Psalm  15:3–5; Ordspråksboken 19:22) Mark, som var missionär i Östafrika, sade: ”Att arbeta skuldra vid skuldra med sina bröder skapar ett obrytbart band.”

7. Vad krävs för att vi skall kunna glädja oss åt kristen tillgivenhet i församlingen?

⁷ För att knyta och bevara ett sådant band i en församling måste dess medlemmar närma sig varandra. Genom att vi regelbundet är med vid de kristna mötena stärker vi den tillgivenhet vi känner för våra bröder och systrar. Om vi är med och engagerar oss före, under och efter mötena, uppmuntrar och sporrar vi varandra ”till kärlek och förträffliga gärningar”. (Hebréerna 10:24, 25) En äldste i USA säger: ”Jag tänker med värme tillbaka på att när jag var barn, så var min familj alltid bland de sista som lämnade Rikets sal, och vi njöt så länge som möjligt av de trevliga och meningsfulla samtalen med vännerna.”

Behöver du ”vidga” dig?

8. a) Vad menade Paulus när han uppmanade korinthierna att ”vidga sig”? b) Vad kan vi göra för att öka tillgivenheten i församlingen?

⁸ För att kunna visa sådan tillgivenhet kanske vi behöver ”vidga” vårt hjärta. Aposteln Paulus skrev till församlingen i Korinth: ”Vårt hjärta har vidgat sig. Ni har inte trångt rum hos oss.” Paulus uppmanade dem att i sin tur ”vidga sig”. (2 Korinthierna 6:11–13) Kan du också ”vidga” dig i fråga om att visa tillgivenhet? Du behöver inte vänta på att någon annan skall ta första steget. I sitt brev till romarna förband Paulus behovet av öm tillgivenhet med rådet: ”Ta ledningen i att bevisa varandra ära.” (Romarna 12:10) För att visa andra ära kan vi ta initiativet och hälsa på dem vid mötena. Du kan också föreslå att ni gör sällskap i förkunnartjänsten eller förbereder mötena tillsammans. Om vi gör det, kommer vi att få den ömma tillgivenheten att växa.

9. Vad har somliga gjort för att komma närmare sina medkristna? (Ta med exempel från din egen församling.)

⁹ Familjer och enskilda förkunnare i församlingen kan ”vidga sig” genom att besöka varandra, kanske äta en enkel måltid eller göra något trevligt tillsammans. (Lukas 10:42; 14:12–14) Hakop ordnar då och då utflykter för mindre grupper. ”Alla åldrar finns med och även ensamstående föräldrar”, säger han. ”Alla får med sig trevliga minnen hem, och de känner sig närmare varandra.” Som kristna bör vi försöka att inte bara vara medtroende, utan också verkliga vänner. (3 Johannes, vers 14)

10. Vad kan vi göra när relationerna till någon är ansträngda?

¹⁰ Ibland kan vår ofullkomlighet göra det svårt för oss att utveckla vänskap och tillgivenhet. Vad kan vi göra då? Till att börja med kan vi i våra böner be om att få ett gott förhållande till våra bröder. Det är Guds vilja att hans tjänare skall komma bra överens, och han kommer att besvara sådana uppriktiga böner. (1 Johannes 4:20, 21; 5:14, 15) Vi bör också handla i enlighet med våra böner. Ric, en resande broder i Östafrika, kommer ihåg en broder vars kärva sätt gjorde att det var svårt att komma överens med honom. ”I stället för att undvika brodern beslöt jag mig för att lära känna honom lite bättre”, förklarar Ric. ”Det visade sig att broderns far hade varit en som höll sträng disciplin. När jag förstod hur svårt brodern hade haft att komma över sin bakgrund och vilka framsteg han hade gjort, beundrade jag honom. Vi blev goda vänner.” (1 Petrus 4:8)

 Öppna ditt hjärta!

11. a) Vad behövs för att tillgivenheten skall växa i församlingen? b) Varför kan det vara skadligt för den andliga hälsan att känslomässigt hålla sig på avstånd från andra?

¹¹ Nu för tiden är det många som går genom livet utan att utveckla ett vänskapsförhållande med någon. Det är verkligen sorgligt! Detta behöver inte – och bör inte – vara fallet i den kristna församlingen. Sann broderlig kärlek är inte bara att samtala artigt eller att uppföra sig belevat. Det är inte heller fråga om att på ett översvallande sätt överösa andra med sina känslor. Vi bör i stället vara villiga att öppna vårt hjärta, som Paulus gjorde för korinthierna, och visa våra medtroende att vi verkligen är intresserade av deras bästa. Även om inte alla av naturen är så sällskapliga eller pratsamma av sig, kan det vara skadligt att hålla sig alltför mycket för sig själv. ”Den som isolerar sig söker bara tillfredsställa sitt eget själviska begär”, sägs det varnande i Bibeln. ”Han går till storms mot all praktisk vishet.” (Ordspråksboken 18:1)

12. Varför är ett gott kommunicerande viktigt för att det skall råda ett nära förhållande mellan medlemmarna i församlingen?

¹² Uppriktigt kommunicerande är viktigt för sann vänskap. (Johannes 15:15) Alla behöver vi vänner som vi kan anförtro våra innersta tankar och känslor. Ju bättre vi känner varandra, desto lättare har vi också för att fylla varandras behov. När vi bryr oss om andra på det här sättet, bidrar vi till att den ömma tillgivenheten ökar, och vi kommer att uppleva sanningen i Jesu ord: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35; Filipperna 2:1–4)

13. Vad kan vi göra för att visa att vi känner sann tillgivenhet för våra bröder?

¹³ För att vår tillgivenhet skall göra största möjliga nytta måste vi ge uttryck åt den. (Ordspråksboken 27:5) När vår tillgivenhet är äkta syns det förmodligen i vårt ansikte, och den kan påverka andras hjärta och förmå dem att reagera positivt. ”Ögonens klara ljus gläder hjärtat”, skrev den vise mannen. (Ordspråksboken 15:30) Omtänksamma handlingar skapar också öm tillgivenhet. Visserligen kan ingen köpa sann tillgivenhet, men en gåva som ges av hjärtat kan ha stor betydelse. Ett kort, ett brev och ”ett ord som talas i rättan tid” – allt sådant kan vara ett uttryck för djup tillgivenhet. (Ordspråksboken 25:11;  27:9) När vi en gång vunnit andras vänskap måste vi hålla den vid liv genom att fortsätta att visa osjälvisk tillgivenhet. Särskilt i tider av nöd vill vi finnas till hands för våra vänner. I Bibeln sägs det: ”En sann vän visar alltid kärlek och är en broder som föds för tider av nöd.” (Ordspråksboken 17:17)

14. Vad kan vi göra om någon inte tycks svara på vår tillgivenhet?

¹⁴ Det är inte realistiskt att tänka att vi skall kunna ha ett riktigt nära förhållande till alla i församlingen. Det är naturligt att vi känner mer för vissa än vi gör för andra. Så om någon inte tycks ha ett så innerligt förhållande till dig som du skulle önska, dra då inte snabbt slutsatsen att det måste vara något fel på dig eller på den personen. Och försök inte att tvinga din vänskap på denne. Om du helt enkelt är så vänlig som omständigheterna tillåter, kan du hålla dörren öppen för närmare relationer i framtiden.

”Jag har godkänt dig”

15. Vilken inverkan har erkännande, eller brist på erkännande, på andra?

¹⁵ Jesus måste ha glatt sig mycket när han vid sitt dop hörde orden från himlen: ”Jag har godkänt dig”! (Markus 1:11) Dessa ord av godkännande måste ha gjort Jesus ännu mer övertygad om att hans Fader kände tillgivenhet för honom. (Johannes 5:20) Tyvärr får somliga aldrig något sådant erkännande från dem som de respekterar och älskar. ”Det finns många ungdomar som jag som inte har någon familj som delar deras kristna tro”, säger Ann. ”Hemma får vi bara kritik. Det känns så jobbigt.” Men när de blir en del av församlingen känner de värmen från en understödjande och hjälpsam andlig familj – fäder och mödrar och bröder och systrar i tron. (Markus 10:29, 30; Galaterna 6:10)

16. Varför är en kritisk inställning till andra inte till någon hjälp?

¹⁶ I somliga kulturer ger föräldrar, äldre och lärare sällan uttryck åt uppskattning av de yngre, därför att de tror att sådant beröm skulle kunna göra ungdomarna självbelåtna eller stolta. En sådan uppfattning kan till och med påverka kristna familjer och församlingen. En äldre broder kanske kommenterar ett tal eller andra ansträngningar och säger: ”Det var inte så dumt, men nog skulle du kunna göra det mycket bättre!” Eller också kanske han på något annat sätt till och med låter förstå att han inte är nöjd med den unge broderns insats. Många tror att de motiverar de yngre att nå sin fulla potential när de gör så. Men det får ofta motsatt effekt, eftersom ungdomarna kanske inte längre vill ha några uppgifter eller tycker att de inte klarar av det.

17. Varför bör vi söka efter tillfällen att berömma andra?

¹⁷ Men beröm bör inte ges enbart som en inledning till råd. Uppriktigt beröm skapar öm tillgivenhet i familjen och i församlingen,  och ungdomarna känner sig uppmuntrade att vända sig till erfarna bröder och systrar för att få råd. Så i stället för att vi låter vår kultur avgöra hur vi skall bemöta andra, vill vi ”ta på ... [oss] den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. Ge sådant beröm som Jehova ger. (Efesierna 4:24)

18. a) Ungdomar, hur bör ni se på råd från de äldre? b) Varför är de äldre noga med hur de ger råd?

¹⁸ Ni ungdomar bör å andra sidan inte dra slutsatsen att de äldre tycker illa om er bara därför att de ger er en tillrättavisning eller ett råd. (Predikaren 7:9) Tvärtom! De gör det förmodligen därför att de bryr sig om er och tycker mycket om er. Varför skulle de annars göra sig besvär med att tala med er om saken? De äldre – särskilt församlingens äldste – vet vilken kraft ord kan ha, och därför använder de ofta mycket tid till att tänka igenom saken och till att be innan de ger ett råd. De vill bara göra det som är gott. (1 Petrus 5:5)

”Jehova är mycket ömsint”

19. Varför kan de som fått utstå missräkningar vända sig till Jehova för att få stöd?

¹⁹ Obehagliga upplevelser kan ha gjort att somliga tycker att det bara leder till ytterligare missräkning att visa öm tillgivenhet. Det krävs mod och stark tro av dem att ännu en gång öppna sitt hjärta för någon. Men de bör aldrig glömma att Jehova ”inte är långt borta från någon enda av oss”. Han inbjuder oss att närma oss honom. (Apostlagärningarna 17:27; Jakob 4:8) Han förstår också att vi är rädda för att bli sårade, och han lovar att stödja och hjälpa oss. Psalmisten David försäkrar oss: ”Jehova är nära dem som har ett förkrossat hjärta, och dem som har en bedrövad ande räddar han.” (Psalm 34:18)

20, 21. a) Hur vet vi att vi kan ha ett nära förhållande till Jehova? b) Vad krävs för att vi skall få ett nära och innerligt förhållande till Jehova?

²⁰ Nära vänskap med Jehova är det viktigaste förhållande vi kan odla. Men är det verkligen möjligt att knyta ett sådant vänskapsband? Ja. I Bibeln finns exempel som visar hur nära rättfärdiga män och kvinnor kände sig sin himmelske Fader. Deras innerliga uttalanden finns bevarade för att försäkra oss om att vi också kan närma oss Jehova. (Psalm 23, 34, 139; Johannes 16:27; Romarna 15:4)

²¹ Vi kan alla fylla de krav Jehova ställer för att vi skall få ett nära förhållande till honom. ”O Jehova, vem får vara gäst i ditt tält?” frågade David. ”Den som vandrar oklanderligt och utövar rättfärdighet och talar sanning i sitt hjärta.” (Psalm 15:1, 2; 25:14) Allteftersom vi ser att det frambringar god frukt att tjäna Gud och att det ger oss hans vägledning och beskydd, kommer vi att märka att ”Jehova är mycket ömsint”. (Jakob 5:11)

22. Vilket slags förhållande vill Jehova att hans folk skall glädja sig åt?

²² Det är verkligen en välsignelse att Jehova vill ha ett sådant personligt förhållande till ofullkomliga människor! Bör vi då inte visa öm tillgivenhet för varandra? Med Jehovas hjälp kan var och en av oss bidra till och glädja sig åt den ömma tillgivenhet som är kännetecknande för vårt kristna brödraskap. Under Guds kungarike kommer alla på hela jorden att känna denna tillgivenhet för evigt.

Kan du förklara?

• Vilken atmosfär bör råda i den kristna församlingen?

• Hur kan var och en av oss bidra till att det råder öm tillgivenhet i församlingen?

• Hur bidrar uppriktigt beröm och erkännande till kristen tillgivenhet?

• Hur stöder och uppehåller Jehovas ömma tillgivenhet oss?

[Frågor]

[Bilder på sidan 15]

Kärleken bland de kristna är inte bara en plikt

[Bilder på sidorna 16, 17]

Kan du ”vidga” dig i din tillgivenhet?

[Bild på sidan 18]

Är du kritisk eller uppmuntrande?