Jehovas lyckliga tjänare

”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov.” (MATTEUS 5:3)

1. Vad är sann lycka, och vad återspeglar den?

LYCKA är något dyrbart för Jehovas folk. Psalmisten David utropade: ”Lyckligt är det folk vars Gud är Jehova!” (Psalm 144:15) Lycka är en känsla av välbefinnande. Den största lyckan – som berör vårt innersta – kommer av att vi är medvetna om att vi har Jehovas välsignelse. (Ordspråksboken 10:22) En sådan lycka återspeglar ett nära förhållande till vår himmelske Fader och vetskapen om att vi gör hans vilja. (Psalm 112:1; 119:1, 2) Det är intressant att Jesus räknade upp nio skäl till att vi kan vara lyckliga. De här så kallade lyckligprisningarna, eller saligprisningarna, kommer att behandlas i den här och i den följande artikeln, och det kommer att hjälpa oss att förstå hur lyckliga vi kan vara när vi lojalt tjänar ”den lycklige Guden”, Jehova. (1 Timoteus 1:11)

Medvetna om vårt andliga behov

2. Vid vilket tillfälle talade Jesus om lycka, och hur löd hans inledande ord?

² År 31 v.t. höll Jesus ett av de mest kända talen någonsin. Talet kallas bergspredikan, eftersom Jesus höll det på en bergssluttning med utsikt över Galileiska sjön. I Matteus evangelium sägs det: ”När han [Jesus] såg folkskarorna, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ner, kom hans lärjungar fram till honom; och han öppnade sin mun och började undervisa dem och sade: ’Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov, eftersom himlarnas kungarike tillhör dem.’” En ordagrann översättning av Jesu ord lyder: ”Lyckliga är de som är fattiga  i anden”, eller ”lyckliga är de som är tiggare med avseende på anden”. (Matteus 5:1–3, fotnoten) I Bibel 2000 sägs det: ”Saliga de som är fattiga i anden.”

3. Hur bidrar en ödmjuk inställning till vår lycka?

³ När Jesus höll sin bergspredikan framhöll han att en människa är mycket lyckligare om hon är medveten om sitt andliga behov. Ödmjuka kristna, som är fullt medvetna om sitt syndiga tillstånd, ber om Jehovas förlåtelse på grundval av Jesu lösenoffer. (1 Johannes 1:9) Det gör att de kan känna sinnesfrid och sann lycka. ”Lycklig är den vars överträdelse är förlåten, vars synd är övertäckt.” (Psalm 32:1; 119:165)

4. a) Hur visar vi att vi är medvetna om vårt eget och andras andliga behov? b) Vad ökar vår lycka när vi är medvetna om vårt andliga behov?

⁴ Medvetenhet om vårt andliga behov får oss att läsa Bibeln varje dag, att ta till oss av den andliga mat som serveras ”i rätt tid” av ”den trogne och omdömesgille slaven” och att regelbundet vara med vid kristna möten. (Matteus 24:45; Psalm 1:1, 2; 119:111; Hebréerna 10:25) Kärleken till nästan gör att vi är medvetna om andras andliga behov och motiverar oss att vara flitiga när det gäller att förkunna för och undervisa andra om de goda nyheterna om kungariket. (Markus 13:10; Romarna 1:14–16) När vi delar med oss av Bibelns sanningar till andra blir vi själva lyckliga. (Apostlagärningarna 20:20, 35) Vår lycka fördjupas ännu mer när vi mediterar över det underbara hoppet om kungariket och de välsignelser det kommer att föra med sig. För den ”lilla hjorden” av smorda kristna innebär hoppet om kungariket odödligt himmelskt liv som en del av Kristi regering i Guds kungarike. (Lukas 12:32; 1 Korinthierna 15:50, 54) För de ”andra fåren” innebär det evigt liv i ett jordiskt paradis under detta kungarikes regering. (Johannes 10:16; Psalm 37:11; Matteus 25:34, 46)

Hur de som sörjer kan bli lyckliga

5. a) Vad menas med uttrycket ”de som sörjer”? b) Hur blir de som sörjer på det här viset tröstade?

⁵ Nästa skäl till lycka som Jesus nämnde verkar motsägelsefullt. Han sade: ”Lyckliga är de som sörjer, eftersom de skall bli tröstade.” (Matteus 5:4) Hur är det möjligt att sörja och samtidigt vara lycklig? För att förstå innebörden i Jesu uttalande måste vi betänka vilket slag av sorg han talade om. Lärjungen Jakob förklarar att vårt syndfulla tillstånd bör vara en orsak till sorg. Han skrev: ”Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni obeslutsamma. Känn ert elände och sörj och gråt. Låt ert skratt förvandlas till sorg och er glädje till missmod. Ödmjuka er i Jehovas ögon, så skall han upphöja er.” (Jakob 4:8–10) De som är uppriktigt bedrövade över sitt syndfulla tillstånd blir tröstade när de får reda på att de kan få sina synder förlåtna om de utövar tro på Kristi lösenoffer och visar sann ånger genom att göra Jehovas vilja. (Johannes 3:16; 2 Korinthierna 7:9, 10) De kan därför ha ett nära och gott förhållande till Jehova och ha hopp om att få leva för evigt för att tjäna och ära honom. Det här ger dem en djup inre lycka. (Romarna 4:7, 8)

6. I vilken mening sörjer en del människor, och hur blir de tröstade?

⁶ Jesu uttalande innefattar även dem som sörjer på grund av de avskyvärda förhållanden som råder på jorden. Jesus tillämpade profetian i Jesaja 61:1, 2 på sig själv, där det sägs: ”Den suveräne Herren Jehovas ande är över mig, eftersom Jehova har smort mig till att kungöra goda nyheter för de ödmjuka. Han har sänt mig till att förbinda dem  som har ett förkrossat hjärta, ... till att trösta alla sörjande.” Det här uppdraget gäller också de smorda kristna som fortfarande finns på jorden och som fullgör det med hjälp av sina följeslagare, de ”andra fåren”. Alla tar de del i arbetet med att i symbolisk bemärkelse sätta ett märke på pannan på ”dem som suckar och stönar över alla de avskyvärdheter som bedrivs i dess mitt [det avfälliga Jerusalem, som förebildar kristenheten]”. (Hesekiel 9:4) De som på det här viset sörjer blir tröstade av de ”goda nyheterna om kungariket”. (Matteus 24:14) De är lyckliga över att få reda på att Satans onda världsordning inom kort kommer att ersättas av Jehovas rättfärdiga nya värld.

Lyckliga är de som är milda till sinnes

7. Vad innebär inte uttrycket ”mild till sinnes”?

⁷ Jesus fortsatte sin bergspredikan med att säga: ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” (Matteus 5:5) Somliga tror att den som är mild till sinnes är svag till karaktären. Men så är inte fallet. En bibelkännare förklarar innebörden i det ord som översatts med ”mild till sinnes” så här: ”Det som i första hand utmärker en person som är [mild till sinnes] är att han har fullständig självbehärskning. Det är inte en mesig vekhet, en känslosam svaghet eller likgiltig passivitet. Det är en kontrollerad styrka.” Jesus sade om sig själv: ”Jag är mild till sinnes och ödmjuk i hjärtat.” (Matteus  11:29) Men Jesus var modig när det gällde att försvara rättfärdiga principer. (Matteus 21:12, 13; 23:13–33)

8. Med vad är mildhet nära förknippat, och varför behöver vi visa den här egenskapen i våra relationer med andra?

⁸ Mildhet är alltså nära förknippat med självbehärskning. Ja, aposteln Paulus räknade upp mildhet och självbehärskning efter varandra när han talade om ”andens frukt”. (Galaterna 5:22, 23) Mildhet måste odlas med hjälp av helig ande. För de kristna är det en egenskap som hjälper dem att hålla fred med människor både utanför och inom församlingen. Paulus skrev: ”Klä er i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra.” (Kolosserna 3:12, 13)

9. a) Varför är det inte bara i våra relationer med andra människor som vi behöver visa mildhet? b) Hur skall de som är milda till sinnes ”ärva jorden”?

⁹ Men det är inte bara i våra relationer med andra människor som vi behöver visa mildhet. Genom att villigt underkasta oss Jehovas suveränitet visar vi att vi är milda till sinnes. Det främsta föredömet i det här avseendet är Jesus Kristus, som medan han var här på jorden tydligt visade mildhet och fullständigt underkastade sig sin Faders vilja. (Johannes 5:19, 30) Det är i första hand Jesus som ärver jorden, eftersom han är förordnad som dess härskare. (Psalm 2:6–8; Daniel 7:13, 14) Han delar sitt arv med 144 000 ”medarvingar”, utvalda från ”människorna” för att ”härska som kungar över jorden”. (Romarna 8:17; Uppenbarelseboken 5:9, 10; 14:1, 3, 4; Daniel 7:27) Kristus och hans medregenter kommer att styra över miljoner fårlika lyckliga män och kvinnor, och på dem kommer den profetiska psalmen att få sin uppfyllelse: ”De ödmjuka skall ta jorden i besittning och få njuta av stor frid.” (Psalm 37:11; Matteus 25:33, 34, 46)

Lyckliga är de som hungrar efter rättfärdighet

10. Vilket är ett sätt på vilket de som ”hungrar och törstar efter rättfärdighet” kan bli mättade?

¹⁰ Nästa skäl till lycka som Jesus angav när han höll sitt tal på bergssluttningen i Galileen var: ”Lyckliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, eftersom de skall bli mättade.” (Matteus 5:6) Jehova sätter upp normerna för rättfärdighet för de kristna. Därför har de som hungrar och törstar efter rättfärdighet i själva verket en hunger och törst efter Guds vägledning. De är väl medvetna om sin synd och ofullkomlighet och längtar efter att få en godkänd ställning inför Jehova. De blir verkligt lyckliga när de från Guds ord får lära sig att de, om de ångrar sig och söker förlåtelse på grundval av Kristi lösenoffer, har möjlighet att uppnå en rättfärdig ställning inför Gud. (Apostlagärningarna 2:38; 10:43; 13:38, 39; Romarna 5:19)

11, 12. a) Hur uppnår smorda kristna rättfärdighet? b) Hur får de smordas följeslagare sin törst efter rättfärdighet tillfredsställd?

¹¹ Jesus sade att sådana skulle vara lyckliga, eftersom de skulle ”bli mättade”. (Matteus 5:6) Smorda kristna som är kallade att ”härska som kungar” tillsammans med Kristus i himlen har förklarats ”rättfärdiga för liv”. (Romarna 5:1, 9, 16–18) Jehova pånyttföder dem och adopterar dem därigenom som sina söner. De blir Kristi medarvingar, kallade till att bli kungar och präster i hans himmelska kungarikes regering. (Johannes 3:3; 1 Petrus 2:9)

¹² De smordas följeslagare har inte blivit förklarade rättfärdiga för liv än. Men Jehova  tillräknar dem ett mått av rättfärdighet genom deras tro på Kristi utgjutna blod. (Jakob 2:22–25; Uppenbarelseboken 7:9, 10) De tillräknas rättfärdighet som Jehovas vänner med hoppet om befrielse vid tiden för ”den stora vedermödan”. (Uppenbarelseboken 7:14) Deras törst efter rättfärdighet kommer att till fullo bli tillfredsställd när de, under ”nya himlar”, blir en del av den nya jorden där ”rättfärdighet skall bo”. (2 Petrus 3:13; Psalm 37:29)

Lyckliga är de barmhärtiga

13, 14. Hur kan vi rent praktiskt visa barmhärtighet, och hur har vi själva nytta av det?

¹³ Jesus fortsatte sin bergspredikan med att säga: ”Lyckliga är de barmhärtiga, eftersom det skall visas dem barmhärtighet.” (Matteus 5:7) I juridisk bemärkelse avser barmhärtighet att en domare benådar en lagbrytare och efterskänker eller mildrar det straff han enligt lagen egentligen skulle ha fått. Men så som grundtextens ord för ”barmhärtig” och ”barmhärtighet” används i Bibeln syftar de oftast på uttryck för vänlig omtanke eller medlidande som ger lättnad åt dem som är missgynnade. De som är barmhärtiga visar därför aktivt sitt medlidande. Jesu liknelse om den medmänsklige samariern är ett bra exempel på en som ”handlade barmhärtigt” mot en person i nöd. (Lukas 10:29–37)

¹⁴ För att få känna den lycka som kommer av att vara barmhärtig måste vi göra något för dem som är i behov av hjälp. (Galaterna 6:10) Jesus kände medlidande med de människor han såg. ”Han greps av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde. Och han började lära dem många ting.” (Markus 6:34) Jesus förstod att människor i första hand behövde få sitt andliga behov tillgodosett. Vi kan också visa andra att vi har medlidande och är barmhärtiga genom att berätta för dem om det de mest av allt behöver få höra – de ”goda nyheterna om kungariket”. (Matteus 24:14) Vi kan också erbjuda praktisk hjälp åt äldre medkristna, änkor och föräldralösa och ”tala tröstande till de nedstämda själarna”. (1 Thessalonikerna 5:14; Ordspråksboken 12:25; Jakob 1:27) Det här kommer inte bara att göra oss glada och lyckliga, utan det kommer också att göra att Jehova visar oss barmhärtighet. (Apostlagärningarna 20:35; Jakob 2:13)

Renhjärtade och fridsamma

15. Hur kan vi visa att vi är renhjärtade och fridsamma?

¹⁵ Jesus fortsatte med att räkna upp det sjätte och sjunde skälet till lycka och sade: ”Lyckliga är de renhjärtade, eftersom de skall se Gud. Lyckliga är de som stiftar fred, eftersom de skall kallas ’Guds söner’.” (Matteus 5:8, 9) En renhjärtad människa är inte bara moraliskt ren, utan även andligt ren och odelat hängiven Jehova. (1 Krönikeboken 28:9; Psalm 86:11) Det grekiska ord som återges med ”de som stiftar fred” betyder ordagrant ”de som gör fred (frid)”. De fridsamma håller fred med sina medkristna och, så långt det beror på dem, med människor i allmänhet. (Romarna 12:17–21) De ”söker friden och jagar efter den”. (1 Petrus 3:11)

16, 17. a) Varför kallas de smorda ”Guds söner”, och hur kan de ”se Gud”? b) Hur kan de ”andra fåren” ”se Gud”? c) Hur och när kommer ”de andra fåren” att i fullständig bemärkelse bli ”Guds söner”?

 ¹⁶ Till dem som stiftar fred och är renhjärtade ges löftet att de skall kallas ”Guds söner” och att de ”skall se Gud”. Smorda kristna är pånyttfödda av anden och är redan här på jorden adopterade av Jehova som ”söner”. (Romarna 8:14–17) När de uppväckts för att vara tillsammans med Kristus i himlen, kommer de att tjäna i Jehovas närvaro och verkligen se honom. (1 Johannes 3:1, 2; Uppenbarelseboken 4:9–11)

¹⁷ De fridsamma ”andra fåren” tjänar Jehova under ”den rätte herden”, Kristus Jesus, som blir deras ”Evige fader”. (Johannes 10:14, 16; Jesaja 9:6) De som består det slutliga provet efter Kristi tusenåriga regering kommer att bli adopterade som Jehovas jordiska söner och ”uppnå Guds barns härliga frihet”. (Romarna 8:21; Uppenbarelseboken 20:7, 9) I väntan på att det här skall gå i uppfyllelse tilltalar de Jehova som sin Fader, eftersom de har överlämnat sitt liv åt honom och erkänner honom som sin livgivare. (Jesaja 64:8) Alldeles som Job och Mose i forna tider kan de med trons ögon ”se Gud”. (Job 42:5; Hebréerna 11:27) Med sitt ”hjärtas ögon” och med exakt kunskap om Jehova Gud urskiljer de hans underbara egenskaper och försöker efterlikna honom genom att göra hans vilja. (Efesierna 1:18; Romarna 1:19, 20; 3 Johannes, vers 11)

18. Vilka kan, med tanke på de sju första av de skäl som Jesus räknade upp, finna sann lycka i våra dagar?

¹⁸ Vi har sett att de som är medvetna om sitt andliga behov, de som sörjer, de som är milda till sinnes, de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de barmhärtiga, de renhjärtade och de som stiftar fred finner sann lycka i sin tjänst för Jehova. Men sådana som de har alltid fått möta motstånd, ja rentav förföljelse. Berövar det dem deras lycka? Den frågan kommer att behandlas i följande artikel.

Repetitionsfrågor

• Vilken lycka upplever de som är medvetna om sitt andliga behov?

• På vilka sätt får de som sörjer tröst?

• Hur visar vi att vi är milda till sinnes?

• Varför bör vi vara barmhärtiga, renhjärtade och fridsamma?

[Frågor]

[Bild på sidan 10]

”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov”

[Bilder på sidan 10]

”Lyckliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet”

[Bild på sidan 10]

”Lyckliga är de barmhärtiga”