Upplever du givandets glädje?

HON hade varit verksam i den kristna tjänsten i nästan 50 år. Hon var svag och bräcklig, men hon var fast besluten att besöka Rikets sal som var nybyggd. Stödd på armen av en hjälpsam broder kom hon in i lokalen och gick sakta men säkert mot sitt mål – bidragsbössan. Där lade hon i den blygsamma summa hon hade sparat ihop för att kunna bidra till den nya salen. Hon kunde inte utföra något praktiskt arbete i samband med byggandet av Rikets sal, men hon ville ändå hjälpa till.

Den här kristna kvinnan kanske påminner dig om en annan trogen kvinna – den ”fattiga änka” som Jesus såg lägga i två små mynt i templets bidragsbössa. Vi vet inget om hennes omständigheter, men att vara utan en äkta man kunde innebära svåra ekonomiska problem för en kvinna på den tiden. Jesus förstod hennes svåra situation och kände för henne. Han framhöll henne som ett exempel för sina lärjungar och sade att hennes lilla gåva var ”allt hon ägde, allt hon hade att leva på”. (Markus 12:41–44)

Varför gjorde en behövande kvinna som denna fattiga änka en sådan uppoffring? Med all säkerhet var det därför att hon var djupt hängiven Jehova Gud, och tillbedjan av honom hade sitt centrum vid templet i Jerusalem. Även om hon var begränsad i vad hon kunde göra, ville hon understödja den heliga tjänsten. Och hon måste verkligen ha varit glad över att kunna bidra med det lilla hon hade.

Gåvor till stöd för Jehovas verk

Detta att ge materiella och ekonomiska bidrag har alltid varit en viktig del av ren tillbedjan, och det har alltid varit en källa till stor glädje. (1 Krönikeboken 29:9) I det forntida Israel användes bidragen inte bara till att försköna templet, utan också till att hålla i gång den dagliga verksamheten i samband med tillbedjan där. I den mosaiska lagen stod det uttryckligen att israeliterna skulle bidra med en tiondel av sin avkastning för att understödja leviterna, vilka utförde tempeltjänsten. Men leviterna skulle också bidra till Jehova med en tiondel av det som de tog emot. (4 Moseboken 18:21–29)

De kristna har visserligen befriats från lagförbundets krav, men principen om att  Guds tjänare skall bidra materiellt för att stödja sann tillbedjan är oförändrad. (Galaterna 5:1) De första kristna tyckte dessutom att det var en glädje att bistå bröder som var i behov av hjälp. (Apostlagärningarna 2:45, 46) Aposteln Paulus påminde de kristna om att precis som Gud frikostigt försåg dem med goda ting, så borde de vara frikostiga mot andra. Han skrev: ”Befall dem som är rika i den nuvarande tingens ordning att inte vara högmodiga och att inte sätta sitt hopp till en osäker rikedom, utan till Gud, som förser oss rikligt med allt för att vi skall njuta av det; att göra gott, att vara rika på förträffliga gärningar, att vara frikostiga, redo att dela med sig. Så kan de tryggt samla åt sig en skatt som en god grund för framtiden, för att de skall kunna gripa fast tag om det verkliga livet.” (1 Timoteus 6:17–19; 2 Korinthierna 9:11) Ja, Paulus kunde av egen erfarenhet bekräfta Jesu ord: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35)

Kristet givande i vår tid

I vår tid fortsätter Jehovas tjänare att använda sina materiella tillgångar för att hjälpa varandra och för att stödja Guds verk. Även de med små tillgångar bidrar med vad de kan. ”Den trogne och omdömesgille slaven” vet att de är ansvariga inför Jehova för hur de använder de medel som kommer in, och de önskar göra bästa möjliga bruk av dem. (Matteus 24:45) Dessa medel används till att driva avdelningskontor, översätta och trycka biblar och biblisk litteratur, anordna stora kristna sammankomster, utbilda och sända ut kretstillsyningsmän och missionärer, ge hjälp vid katastrofer och till att bygga lokaler för tillbedjan, något som det råder ett stort behov av, vilket vi nu skall se lite närmare på.

Jehovas vittnen samlas flera gånger i veckan i Rikets sal för att få nytta av andlig undervisning och sunt umgänge. Men den ekonomiska situationen i många länder gör att vittnena inte har råd att bygga en Rikets sal utan att få ekonomisk hjälp. År 1999 satte därför Jehovas vittnen i gång ett program, där medel från rikare länder används för att bygga Rikets salar i fattigare länder. Tusentals frivilliga har dessutom använt tid och förmågor för att arbeta i dessa länder, och då  många gånger på avlägsna platser. Under byggtiden lär sig vittnena på platsen att utföra byggnads- och underhållsarbete, och genom Riketssalsfonden kan de köpa den utrustning och det material som behövs. De vittnen som använder de här nya lokalerna är mycket tacksamma för att deras medtroende bidragit med tid och pengar. Själva bidrar de också varje månad till underhåll av den nya Rikets salen och till att betala en del av byggkostnaderna, vilket i sin tur gör att man kan bygga fler Rikets salar.

När man bygger en Rikets sal, använder man sig av metoder som används lokalt och även av material som finns på platsen. Lokalerna är inte påkostade, men de är tilltalande, praktiska och bekväma. När byggnadsprogrammet började 1999 var det omkring 40 länder med begränsade resurser som fick hjälp. Sedan dess har byggnadsprogrammet utökats till att omfatta 116 länder och omfattar nu mer än hälften av Jehovas vittnens församlingar jorden runt. Under de fem senaste åren har mer än 9 000 Rikets salar byggts tack vare denna anordning, i genomsnitt mer än fem nya lokaler varje dag! Men i de här 116 länderna finns det fortfarande behov av 14 500 nya Rikets salar. Med Jehovas välsignelse och genom de villiga och frikostiga bidragen från vittnen i olika delar av världen hoppas vi att det kommer att finnas tillräckligt med medel för att kunna möta detta behov. (Psalm 127:1)

Rikets salar gynnar tillväxten

Vilken verkan har den här enorma insatsen haft på de lokala vittnena och på predikandet om Guds kungarike? På många platser sker det en dramatisk ökning av antalet närvarande vid mötena när man byggt en ny Rikets sal. Ett typiskt exempel på detta finner vi i följande rapport från Burundi: ”Så fort en Rikets sal står färdig fylls den. En Rikets sal byggdes för en församling som i genomsnitt hade 100 närvarande vid sina möten. Deras nya Rikets sal hade 150 sittplatser. Men när den stod klar var det 250 närvarande vid mötena.”

Varför sker det en sådan ökning? Grupper av förkunnare som inte har någon riktig mötesplats, utan som måste församlas under ett träd eller på ett fält, betraktas ibland  med misstänksamhet. I ett land har etniskt våld blivit förknippat med sådana små religiösa grupper, och lagen kräver att alla religiösa möten skall hållas inomhus, i en gudstjänstlokal.

Genom att Jehovas vittnen har sina egna lokaler visar de också samhället att de inte är lärjungar till någon enskild pastor. Jehovas vittnens avdelningskontor i Zimbabwe skriver: ”Förr brukade bröderna i det här området samlas i privata hem, och lokalbefolkningen förknippade församlingen med ägaren till det hus där de samlades. När man talade om bröderna sade man att de hörde till ’herr NN:s kyrka’. Allt det här har ändrats nu när folk ser skyltar som tydligt identifierar varje lokal som ’Jehovas vittnens Rikets sal’.”

Glada givare

”Gud älskar en glad givare”, skrev aposteln Paulus. (2 Korinthierna 9:7) Stora bidrag är naturligtvis till oerhörd hjälp. Men merparten av bidragen till Jehovas vittnens  verksamhet kommer från församlingarnas bidragsbössor i Rikets sal. Stora eller små, alla bidrag är viktiga och tas emot med tacksamhet. Kom ihåg att Jesus ställde sig så att han kunde se när den fattiga änkan lade i sina två små mynt. Änglarna och Jehova såg henne också. Vi känner inte ens till änkans namn, men Jehova såg till att hennes osjälviska handling blev nedtecknad i Bibeln för all framtid.

Förutom att våra bidrag stöder arbetet med att bygga Rikets salar, stöder det också andra sidor av det livsviktiga predikoarbetet. När vi samarbetar i detta avseende får vi anledning att känna glädje och att ”flöda över av många tacksägelser till Gud”. (2 Korinthierna 9:12) Våra kristna bröder i Benin berättar: ”Varje dag stiger många böner upp till Jehova av tacksamhet för den ekonomiska hjälp som kommit från det internationella brödraskapet.” Samtidigt kan alla vi som har haft en andel i att stödja predikoverket ekonomiskt känna den glädje som kommer av kristet givande.

[Ruta på sidan 22]

Hur somliga väljer att ge bidrag till den världsvida verksamheten

Många avsätter varje månad en viss summa pengar som de lägger i bidragsbössor som är märkta: ”Bidrag till den världsvida predikoverksamheten – Matteus 24:14”.

Varje månad sänder församlingarna in de pengar som har lämnats i bidragsbössorna till Jehovas vittnens avdelningskontor. Man kan också privat sända in penningbidrag till Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet, Box 5, 732 21 Arboga, genom insättning på postgiro 17 07-9 eller bankgiro 431-1536. I Finland kan bidrag sändas till Jehovas vittnen, Postbox 68, 01301 Vanda. Läsare i övriga länder kan sända bidraget till närmaste avdelningskontor – adresser finns på sidan 2 i den här tidskriften och i flertalet av Jehovas vittnens böcker. Ett kort brev (eller några ord på post- eller bankgiroblanketten) som förklarar att pengarna är avsedda som ett frivilligt bidrag bör alltid åtfölja sådana gåvor.

”Ära Jehova med dina värdefulla ting och med det första av all din gröda.” (Ordspråksboken 3:9)

[Ruta på sidan 23]

ANDRA SÄTT ATT BIDRA

Försäkringar:

En försäkringstagare kan i samråd med sitt försäkringsbolag göra trossamfundet Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet till förmånstagare för vissa typer av livförsäkringar.

Aktier och andra värdepapper:

Aktier och vissa andra värdepapper kan överlåtas som gåva till trossamfundet Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet. Även annan lös egendom kan överlåtas.

Fastigheter:

Man kan också överlåta fast egendom som gåva. Vill man göra en sådan donation, bör man dock först ta kontakt med avdelningskontoret.

Testamenten:

Man kan också upprätta ett testamente till förmån för trossamfundet Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet. Om testatorn så önskar, kan en kopia av testamentet för kännedom sändas till avdelningskontoret.

Ytterligare upplysningar kan erhållas genom att man tar kontakt med Jehovas vittnens avdelningskontor.

”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” (2 Korinthierna 9:7)

[Bilder på sidorna 20, 21]

Äldre och nyare mötesplatser för Jehovas vittnen

Zambia

Centralafrikanska republiken