Vänner till Gud på ”Vänskapsöarna”

År 1932 kom en segelbåt med värdefull säd till Tonga. Skepparen på båten gav broschyren ”Var äro de döda?” till Charles Vete. Charles blev övertygad om att han hade funnit sanningen. Någon tid senare gav Jehovas vittnens huvudkontor Charles tillåtelse att få översätta broschyren till sitt modersmål. När han hade gjort detta skickades 1 000 broschyrer till honom, som han började sprida. Det var så här sanningens säd började spridas i kungariket Tonga.

PÅ EN karta över Söderhavet kan du hitta Tonga precis väster om där den internationella datumlinjen korsar Stenbockens vändkrets. Den största ön, Tongatapu, ligger omkring tvåhundra mil nordost om Auckland i Nya Zeeland. Tonga består av 171 öar, och 45 av dessa är bebodda. Den berömde brittiske upptäcktsresanden på 1700-talet, James Cook, kallade dessa isolerade öar för Vänskapsöarna.

Tonga, som har en befolkning på ungefär 106 000, består av tre huvudögrupper – Tongatapu, Ha’apai och Vava’u. Av de fem församlingar av Jehovas vittnen som finns på Tonga ligger tre på ögruppen Tongatapu, som är den folkrikaste, en på Ha’apai och en på Vava’u. Jehovas vittnen har ett missionärshem och ett översättningskontor i närheten av huvudstaden Nuku’alofa, detta för att hjälpa andra att bli Guds vänner. (Jesaja 41:8)

Trots att Charles Vete inte blev döpt förrän 1964 var han ända sedan 1930-talet känd som ett Jehovas vittne. Andra förenade sig med honom i arbetet med att vittna, och 1966 byggdes en Rikets sal med 30 sittplatser. År 1970 bildades en församling på 20 förkunnare i Nuku’alofa.

Sedan dess har uppfyllelsen av profeten Jesajas ord tydligt kunnat ses på Tongaöarna:  ”Må de tillskriva Jehova härlighet, och må de förkunna hans lov på öarna.” (Jesaja 42:12) Rikets verk har fortsatt att ha framgång, och många har fått hjälp att lära känna Jehova. Vid områdessammankomsten i Nuku’alofa 2003 var det högsta antalet närvarande 407, och 5 blev döpta. Vid Åminnelsen 2004 var 621 personer närvarande, något som visar att det finns goda utsikter för tillväxt.

Man lever ett enkelt liv på öarna

Utanför huvudstaden råder det fortfarande ett stort behov av förkunnare. De 8 500 människor som bor på de 16 bebodda öarna i Ha’apaigruppen behöver få höra mer om Bibelns sanning. Ha’apai består i huvudsak av låglänta, palmtäckta öar med långa vita sandstränder. Havsvattnet är mycket klart, och ofta kan man se ner till mer än 30 meters djup. Det är en fantastisk upplevelse att simma bland korallreven och de mer än hundra arterna av färgrika tropiska fiskar. Byarna är vanligtvis små. Även om husen är enkla är de byggda för att stå emot tropiska cykloner.

Brödfruktträd och mangoträd ger skugga och mat. Insamling och tillagning av mat upptar en stor del av det dagliga livet. Förutom griskött är öborna förtjusta i havets rika skörd. Familjernas åkrar ger rotfrukter och grönsaker. Citrusträd växer vilt, och det finns gott om kokospalmer och bananplantor. Lokala kunskaper om medicinalväxter, löv, bark och rötter förs vidare från generation till generation.

Den bästa tillgången på Ha’apai är naturligtvis dess vänliga människor, som passar in i den lugna miljön. Livet är enkelt här. De flesta kvinnor sysslar med hantverk – de tillverkar korgar, tapatyg (ett slags barktyg) och mattor. Kvinnorna på Tonga sitter under skuggan av ett träd och pratar, sjunger och skrattar medan de arbetar, och ofta leker eller sover både de större och de mindre barnen i närheten. Och vid lågvatten är det vanligtvis kvinnorna som är ute vid reven och fångar skaldjur och andra ätbara havsdjur och plockar även de krispiga havsväxter som man använder till en härlig sallad.

De flesta män tillbringar dagarna med att sköta sina odlingar, fiska, snida, bygga båtar och laga fisknät. Män, kvinnor och barn åker mellan öarna i små täckta fiskebåtar för att hälsa på släktingar, få medicinsk behandling och för att handla eller sälja varor.

De goda nyheterna når även avlägsna platser

Det var till en sådan här idyll som två missionärer och två pionjärer kom någon tid före Åminnelsen 2002. Öborna på Ha’apai hade haft sporadiska besök av Jehovas vittnen och då skaffat sig av deras litteratur och till och med studerat Bibeln tillsammans med dem.

De fyra besökarna som kommit till ön för att undervisa om Bibeln hade tre mål: att lämna biblisk litteratur, att sätta i gång bibelstudier och att inbjuda intresserade till firandet av Herrens kvällsmåltid. Alla tre målen nåddes. Nittiosju personer tackade ja till inbjudan och var med vid åminnelsen av Jesu död. Trots kraftigt regn och hård vind reste några av dem i öppna båtar. På grund av det  dåliga vädret stannade många över natten där de hade firat Åminnelsen och återvände hem dagen efter.

Den som skulle hålla talen vid Åminnelsen hade det inte heller så lätt. ”Jag behöver väl knappast tala om hur svårt det kan vara att på en och samma kväll hålla två åminnelsetal på ett främmande språk”, säger missionären som höll talen. ”Ni kan nog föreställa er hur nervös jag var. Bönen visade sig vara till stor hjälp! Jag kom på ord och satsbyggnader som jag knappt var medveten om att jag hade lärt mig.”

Till följd av dessa evangelieförkunnares verksamhet på Ha’apais öar har två gifta par från det här området blivit döpta. I det ena fallet blev mannen intresserad av vittnenas litteratur medan han utbildade sig till präst i den lokala kyrkan.

Även om de var fattiga brukade de ge ett rätt stort ekonomiskt bidrag när deras namn ropades upp vid en gudstjänst med en årlig penninginsamling. Ett vittne som tidigare hade besökt mannen hade uppmanat honom att ta fram sin bibel och läsa 1 Timoteus 5:8. Aposteln Paulus skrev där: ”Om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för dem som är medlemmar av hans hushåll, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.” Denna bibliska princip rörde mannens hjärta. Han insåg att han genom att gå med på kyrkans orimliga krav inte klarade av att sörja för sin familjs elementära behov. Vid kyrkans nästa gudstjänst med en insamling hade han pengarna i fickan, men han tänkte hela tiden på orden i 1 Timoteus 5:8. När hans namn ropades upp, talade han modigt om för prästen att hans familjs behov hade företräde. På grund av detta förlöjligades och kritiserades paret av de äldste i kyrkan.

Efter att ha studerat Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen blev mannen och hans hustru förkunnare av de goda nyheterna. Så här säger mannen: ”Bibelns sanning har förändrat mig. Jag är inte längre elak och hård mot min familj. Numera dricker jag inte heller för mycket. Människorna i min by kan se hur sanningen har förändrat mitt liv. Jag hoppas att de skall komma att älska sanningen som jag gör.”

Quest används i sökandet

Några månader efter Åminnelsen 2002 kom ännu en segelbåt med värdefull last till det avlägsna Ha’apai. Den 18 meter långa segelbåten Quest från Nya Zeeland seglade fram mellan öarna i Tonga. Ombord var Gary och Hetty tillsammans med dottern Katie. På två resor följde nio bröder och systrar från Tonga och två missionärer med dem. De lokala vittnena hjälpte skickligt till med att navigera båten, ibland genom rev som inte var utsatta på sjökortet. Det här var inga nöjeskryssningar. De som var ombord var där för att lära ut Bibelns sanning. De bearbetade 14 öar som låg utspridda över ett stort område. På några av dessa öar hade de goda nyheterna om Riket aldrig blivit predikade.

Hur reagerade människorna? Vanligtvis möttes dessa förkunnare av en kombination av nyfikenhet, värme och den traditionella gästfriheten på öarna. När öborna väl förstod syftet med besöket visade de djup  uppskattning. Det var tydligt för de besökande vittnena att öborna hade respekt för Guds ord och var medvetna om sitt andliga behov. (Matteus 5:3)

Det hände att de besökande satt under träd omgivna av människor som hade många frågor om Bibeln. Efter mörkrets inbrott fortsatte samtalen i hemmen. När vittnena skulle resa vidare sade öborna på en av öarna uppriktigt till dem: ”Åk inte! Vem skall nu besvara våra frågor när ni inte är här?” Ett vittne konstaterade: ”Det var alltid svårt att lämna så många fårlika människor som hungrade efter sanningen. Mycket av sanningens säd har blivit sådd.” När Quest anlände till en av öarna fann vittnena att alla var klädda i sorgdräkt. Hustrun till en tjänsteman i staden hade precis dött. Han tackade personligen bröderna för att de kom med ett budskap om tröst från Bibeln.

Några av öarna var svårtillgängliga. Hetty förklarar: ”På en ö fanns det inte något ställe där det var lätt att stiga i land, utan bara klippor som reste sig över en meter upp ur havet. Vi kunde bara åka in till ön med vår lilla gummibåt. Först var vi tvungna att kasta våra väskor till de många villiga händer som fanns på land. När båten steg upp mot klippavsatsen var vi tvungna att hoppa i land innan den sjönk ner igen i havets dyningar.”

Alla ombord var emellertid inte orädda sjömän. Efter att ha seglat omkring i två veckor skrev skepparen angående färden tillbaka till Tongatapus huvudö: ”Vi har en 18 timmars segling framför oss. På grund av de sjösjuka ombord kan vi inte segla i ett sträck. Vi är glada över att vara på väg hemåt, men också ledsna över att behöva lämna så många som nu har fått höra budskapet om Riket. Vi lämnar dem i Jehovas omvårdnad. Med sin heliga ande och sina änglar kommer han att hjälpa dem att växa andligen.”

Öar med lovande utsikter

Ungefär sex månader efter Quests avresa blev två pionjärer med särskilt uppdrag, Stephen och Malaki, förordnade att predika på Ha’apais ögrupp. De samarbetar där med de två nyligen döpta paren i arbetet med att undervisa om Bibeln. Det uppstår ofta livliga resonemang om lärofrågor, och förkunnarna använder Bibeln flitigt.

Den 1 december 2003 bildades det en församling på Ha’apai, den femte i Tonga. Det finns många barn i församlingen. De har lärt sig att vara uppmärksamma. De sitter tysta och är ivriga att delta i de punkter där det ges möjlighet. Kretstillsyningsmannen lade märke till att ”deras kunskap i Min bok med bibliska berättelser visar att föräldrarna tar allvarligt på sitt ansvar att inskärpa Bibelns sanning hos sina barn”. Det är tydligt att det ser mycket lovande ut för en ökande skörd av ännu fler vänner till Jehova på dessa öar.

För mer än 70 år sedan, när Charles Vete översatte broschyren Var äro de döda? till sitt modersmål, kunde han inte ana i vilken utsträckning Rikets säd skulle slå rot i hans landsmäns hjärtan. Efter denna ringa början har Jehova fortsatt att välsigna det ständigt expanderande arbetet med att förkunna de goda nyheterna på den här avlägsna platsen av vår jord. I dag är verkligen Tonga bland de avlägsna öar i havet som så att säga vänder sig till Jehova. (Psalm 97:1; Jesaja 51:5) ”Vänskapsöarna” är nu en plats för många av Jehovas vänner.

[Bild på sidan 8]

Charles Vete, 1983

[Bild på sidan 9]

Tillverkning av tapatyg

[Bild på sidan 10]

Quest användes för att sprida de goda nyheterna på Tonga

[Bild på sidan 11]

Översättningsteam i Nukuʹalofa

[Bildkälla på sidan 9]

Tillverkning av tapatyg: © Jack Fields/CORBIS; bakgrunden på sidorna 8 och 9 och fiske: © Fred J. Eckert