Följ det mönster som Jesus gav

”Jag har nämligen gett er mönstret, för att alldeles som jag har gjort mot er skulle också ni göra.” (JOHANNES 13:15)

1. Varför är Jesus ett exempel som de kristna skall följa?

UNDER mänsklighetens hela historia har det bara funnits en enda människa som aldrig syndade. Det är Jesus. Bortsett från Jesus ”finns ... ingen människa som inte syndar”. (1 Kungaboken 8:46; Romarna 3:23) Av den anledningen betraktar de sanna kristna Jesus som ett fullkomligt exempel att följa. Ja, strax innan Jesus dog den 14 nisan år 33 v.t. sade han till sina efterföljare att de skulle efterlikna honom. Han sade: ”Jag har nämligen gett er mönstret, för att alldeles som jag har gjort mot er skulle också ni göra.” (Johannes 13:15) Den sista kvällen nämnde Jesus olika sätt på vilka de kristna skulle sträva efter att efterlikna honom. Vi skall behandla några av dem i den här artikeln.

Behovet av ödmjukhet

2, 3. Hur var Jesus ett fullkomligt mönster i fråga om ödmjukhet?

² När Jesus uppmanade sina lärjungar att följa det mönster han gav, talade han uttryckligen om ödmjukhet. Vid mer än ett tillfälle hade han gett sina efterföljare rådet att vara ödmjuka, och kvällen den 14 nisan visade han att han själv var ödmjuk genom att tvätta sina apostlars fötter. Sedan sade Jesus: ”Om ... jag, fastän Herre och Lärare, har tvättat era fötter, bör också ni tvätta varandras fötter.” (Johannes 13:14) Därefter sade han till sina apostlar att följa det mönster han gav. Och det var verkligen ett fint exempel på ödmjukhet!

³ Aposteln Paulus berättar för oss att Jesus, innan han kom till jorden, ”var till i Guds gestalt”. Ändå utblottade han sig själv och blev en enkel människa. Men inte bara det, ”[han] ödmjukade ... sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle”. (Filipperna 2:6–8) Föreställ dig detta. Jesus, den näst högsta personen i universum, gick med på att bli lägre än änglarna, att födas som ett hjälplöst spädbarn, att växa upp och underordna sig ofullkomliga föräldrar och att slutligen dö som en föraktad brottsling. (Kolosserna 1:15, 16; Hebréerna 2:6, 7) Vilken ödmjukhet! Är det möjligt för oss att ha en sådan ”sinnesinställning” och utveckla ett  sådant ”ödmjukt sinne”? (Filipperna 2:3–5) Ja, men det är inte lätt.

4. Vad är det som gör människor stolta, men varför är stolthet farligt?

⁴ Motsatsen till ödmjukhet är stolthet. (Ordspråksboken 6:16–19) Det var stolthet som ledde till Satans fall. (1 Timoteus 3:6) Stoltheten slår lätt rot i en människas hjärta, och när den väl har fått fäste där är den svår att avlägsna. Människor är stolta på grund av sitt land, sin hudfärg, sina ägodelar, sin utbildning, sin framgång i samhället, sin sociala ställning, sitt utseende, sina förmågor inom sport och idrott och mycket annat. Men inget av det här är viktigt för Jehova. (1 Korinthierna 4:7) Och om sådant gör oss stolta, förstör det vårt förhållande till honom. ”Jehova är upphöjd, och ändå ser han den ödmjuke, men den högmodige känner han bara på avstånd.” (Psalm 138:6; Ordspråksboken 8:13)

Ödmjukhet bland våra bröder

5. Varför är det viktigt att de äldste är ödmjuka?

⁵ Våra insatser och det vi kan bidra med i Jehovas tjänst bör inte göra oss stolta, och det bör inte heller våra uppgifter i församlingen. (1 Krönikeboken 29:14; 1 Timoteus 6:17, 18) I själva verket är det så att ju större ansvar vi har, desto ödmjukare måste vi vara. Aposteln Petrus uppmanade de äldste att inte ”spela herrar över dem som är Guds arv, utan ... att bli exempel för hjorden”. (1 Petrus 5:3) De äldste är förordnade att vara tjänare och föredömen, inte herrar. (Lukas 22:24–26; 2 Korinthierna 1:24)

6. På vilka områden i vårt kristna liv krävs det ödmjukhet?

⁶ Det är inte bara de äldste som måste vara ödmjuka. Petrus skrev så här till yngre män, som kanske var stolta över att de var fysiskt starkare och mer snabbtänkta än de som var äldre: ”Bind alla om er med ödmjukhet mot varandra, eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” (1 Petrus 5:5) Ja, Kristuslik ödmjukhet är av stor vikt för oss alla. Det krävs ödmjukhet att predika de goda nyheterna, särskilt när vi möter likgiltighet eller blir ovänligt bemötta. Det krävs ödmjukhet av oss att ta emot råd eller att förenkla vårt liv så att vi kan använda mer tid i tjänsten på fältet. Dessutom krävs det ödmjukhet, mod och tro när vi får dålig publicitet och utsätts för rättsövergrepp eller våldsam förföljelse. (1 Petrus 5:6)

7, 8. Hur kan vi odla ödmjukhet?

⁷ Hur kan någon övervinna stoltheten och uppföra sig så att han ”med ödmjukt sinne sätter andra högre än” sig själv? (Filipperna 2:3) Han måste betrakta sig själv så som Jehova gör. Jesus förklarade den rätta inställningen när han sade: ”Så också ni, när ni har gjort allt som har anvisats er, säg då: ’Vi är odugliga slavar. Vad vi har gjort är bara vad vi borde göra.’” (Lukas 17:10) Tänk på att ingenting som vi kan göra kan jämföras med det Jesus gjorde. Ändå var Jesus ödmjuk.

⁸ Vi kan också be Jehova om hjälp att få den rätta synen på oss själva. Vi kan be som  psalmisten gjorde: ”Lär mig godhet, förnuft och kunskap, ty jag tror på dina bud.” (Psalm 119:66) Jehova kommer att hjälpa oss att utveckla en förnuftig, balanserad syn på oss själva, och han kommer att välsigna oss för vår ödmjuka inställning. (Ordspråksboken 18:12) Jesus sade: ”Var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.” (Matteus 23:12)

Den rätta synen på vad som är rätt och orätt

9. Hur såg Jesus på rätt och orätt?

⁹ Trots att Jesus levde 33 år bland ofullkomliga människor förblev han ”utan synd”. (Hebréerna 4:15) Ja, psalmisten sade följande när han profeterade om Messias: ”Du älskar rättfärdighet, och du hatar ondska.” (Psalm 45:7; Hebréerna 1:9) Också i det här avseendet försöker de kristna efterlikna Jesus. De kan inte bara skilja mellan rätt och orätt, utan de hatar det som är orätt och älskar det som är rätt. (Amos 5:15) Detta hjälper dem att kämpa mot sina medfödda syndiga böjelser. (1 Moseboken 8:21; Romarna 7:21–25)

10. Om vi utan att ångra oss gör ”det som är ont”, vilken inställning visar vi då att vi har?

¹⁰ Jesus sade till farisén Nikodemos: ”Den som gör det som är ont, han hatar ... ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som gör det som är sant, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar har utförts i harmoni med Gud.” (Johannes 3:20, 21) Tänk på detta: Johannes visade att Jesus var ”det sanna ljuset, som ger alla slags människor ljus”. (Johannes 1:9, 10) Men Jesus sade att om vi gör ”det som är ont” – sådant som är orätt och som Gud inte godkänner – då hatar vi ljuset. Skulle du kunna tänka dig att hata Jesus och det han står för? Ändå är det vad de som syndar utan att ångra sig gör. De kanske själva inte ser saken så, men det är tydligt att Jesus gör det.

Hur vi kan ha Jesu syn på rätt och orätt

11. Vad är viktigt om vi skall kunna ha Jesu syn på vad som är rätt och orätt?

¹¹ Vi måste ha en klar uppfattning om vad som från Jehovas ståndpunkt sett är rätt och orätt. Det kan vi endast få genom att studera Guds ord, Bibeln. När vi ägnar oss åt ett sådant studium måste vi be som psalmisten: ”Gör dina vägar kända för mig, Jehova; lär mig dina stigar.” (Psalm 25:4) Men glöm inte att Satan är en bedragare. (2 Korinthierna 11:14) Han kan kamouflera det som är orätt och få det att verka godtagbart för en oförsiktig kristen. Vi måste därför meditera över det vi lär oss och noga följa de råd vi får från ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45–47) Om vi studerar, ber och mediterar över det vi lär oss, får vi hjälp att växa till mogenhet och vara bland dem som ”genom användning har fått sin uppfattningsförmåga övad till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14) Då kommer vi att förmås att hata det som är orätt och älska det som är rätt.

12. Vilket bibliskt råd hjälper oss att inte utöva laglöshet?

¹² Om vi hatar det som är orätt, kommer vi inte att låta längtan efter det orätta växa i vårt hjärta. Många år efter Jesu död skrev aposteln Johannes: ”Älska inte världen, inte heller det som finns i världen. Om någon  älskar världen, finns kärleken till Fadern inte i honom, ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och det högfärdiga skrytet med ens resurser i livet, det kommer inte från Fadern utan från världen.” (1 Johannes 2:15, 16)

13, 14. a) Varför är det farligt för de kristna att älska det som finns i världen? b) Hur kan vi undvika att odla kärlek till det som finns i världen?

¹³ Somliga kanske resonerar som så att allt i världen inte är orätt. Det är sant, men världen och dess lockelser kan lätt dra oss bort från att tjäna Jehova. Och inget av det som världen har att erbjuda är ämnat att dra oss närmare Gud. Om vi därför börjar älska det som finns i världen, också sådant som inte är orätt i sig självt, har vi slagit in på en farlig kurs. (1 Timoteus 6:9, 10) Dessutom är mycket i världen verkligen dåligt och kan fördärva oss. Om vi tittar på filmer eller TV-program som framhäver våld, materialism eller sexuell omoraliskhet, kan sådant bli godtagbart för oss – och dessutom frestande. Om vi är tillsammans med dem vars främsta intresse är att gå in för en viss livsstil eller ägna sig åt affärer, då kan detta bli något mycket viktigt för oss också. (Matteus 6:24; 1 Korinthierna 15:33)

¹⁴ Men om vi har vår lust i Jehovas ord, då kommer ”köttets begär och ögonens begär och det högfärdiga skrytet med ens resurser i livet” inte längre att vara lika lockande. Och om vi umgås med dem som sätter Guds kungarikes intressen främst, kommer vi att bli lika dem och älska det de älskar och undvika det de undviker. (Psalm 15:4; Ordspråksboken 13:20)

15. Hur kommer detta att vi älskar rättfärdighet och hatar laglöshet att styrka oss, alldeles som det styrkte Jesus?

¹⁵ Jesus hatade laglöshet och älskade rättfärdighet, och det hjälpte honom att hålla blicken fäst vid ”den glädje som låg framför honom”. (Hebréerna 12:2) Detsamma kan gälla oss. Vi vet att ”världen försvinner, och även dess begär”. Den glädje som den här världen erbjuder är endast tillfällig. Men ”den som gör Guds vilja består för evigt”. (1 Johannes 2:17) Jesus gjorde Guds vilja, och därmed öppnade han vägen för människor att få evigt liv. (1 Johannes 5:13) Må vi alla efterlikna honom och på så sätt få nytta av hans ostrafflighet.

Vi uthärdar förföljelse

16. Varför uppmanade Jesus sina efterföljare att älska varandra?

¹⁶ Jesus visade ett annat sätt som hans lärjungar kunde efterlikna honom på, när han sade: ”Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra alldeles som jag har älskat er.” (Johannes 15:12, 13, 17) Det finns många orsaker till att de kristna älskar sina bröder. Vid det här tillfället tänkte Jesus särskilt på det hat som de skulle få utstå från världen. Han sade: ”Om världen hatar er, vet ni att den har hatat mig innan den hatade er. ... En slav är inte större än sin herre. Om de har förföljt mig, skall de förfölja er också.” (Johannes 15:18, 20) Ja, också när det gäller att utstå förföljelse är de kristna lika Jesus. De behöver utveckla ett starkt band av kärlek som kan hjälpa dem att uthärda detta hat.

17. Varför hatar världen de sanna kristna?

 ¹⁷ Varför skulle världen hata de kristna? Därför att de inte är ”någon del av världen”, alldeles som Jesus inte var det. (Johannes 17:14, 16) De är neutrala i militära och politiska frågor, och de följer Bibelns principer, har respekt för livets helgd och lever efter höga moralnormer. (Apostlagärningarna 15:28, 29; 1 Korinthierna 6:9–11) Deras främsta mål är andliga, inte materiella. De lever i världen, men de ”gör [inte] fullt bruk av den”, som Paulus skrev. (1 Korinthierna 7:31) Det är sant att somliga har uttryckt beundran för Jehovas vittnens höga normer. Men Jehovas vittnen kompromissar inte för att bli beundrade eller accepterade av andra. Följden har blivit att de flesta i världen inte förstår dem, och många hatar dem.

18, 19. Hur bemöter de kristna motstånd och förföljelse, i det de följer det mönster som Jesus gav?

¹⁸ Jesu apostlar blev vittnen till världens intensiva hat när Jesus greps och avrättades, och de såg hur Jesus bemötte detta hat. I Getsemane trädgård kom Jesu religiösa motståndare för att gripa honom. Petrus försökte skydda honom med ett svärd, men Jesus sade till honom: ”För tillbaka ditt svärd till dess plats, ty alla som tar till svärd skall gå under genom svärd.” (Matteus 26:52; Lukas 22:50, 51) Längre tillbaka i tiden stred israeliterna med svärd mot sina fiender. Men nu var det annorlunda. Guds kungarike var ”ingen del av den här världen” och hade inga nationsgränser att skydda. (Johannes 18:36) Snart skulle Petrus bli en del av en andlig nation, vars medlemmar skulle ha sitt medborgarskap i himlen. (Galaterna 6:16; Filipperna 3:20, 21) Därför skulle Jesu efterföljare i fortsättningen bemöta hat och förföljelse på samma sätt som Jesus hade gjort – utan fruktan men på ett fridsamt sätt. De skulle med förtröstan lämna allt i Jehovas händer och förlita sig på att han skulle ge dem kraft att uthärda. (Lukas 22:42)

¹⁹ Flera år senare skrev Petrus: ”Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle följa tätt i hans fotspår. ... När han blev förolämpad, förolämpade han inte tillbaka. När han led, svarade han inte med hotelser, utan överlämnade sig åt honom som dömer rättvist.” (1 Petrus 2:21–23) Precis som Jesus förutsade har de kristna under årens lopp fått utstå svår förföljelse. Både under det första århundradet och i våra dagar har de följt Jesu exempel och troget gett prov på ett enastående uthärdande, vilket visar att de fridsamt bevarar sin ostrafflighet. (Uppenbarelseboken 2:9, 10) Må var och en av oss också göra det när omständigheterna kräver det. (2 Timoteus 3:12)

”Ikläd er Herren Jesus Kristus”

20–22. Hur kan de kristna ”ikläda” sig ”Herren Jesus Kristus”?

²⁰ Paulus skrev till församlingen i Rom: ”Ikläd er Herren Jesus Kristus, och gör inte på förhand upp planer för köttets begär.” (Romarna 13:14) De kristna har så att säga iklätt sig Jesus alldeles som en klädnad. De försöker efterlikna hans egenskaper och handlingar i en sådan omfattning att de blir en återspegling – om än ofullständig – av sin Mästare. (1 Thessalonikerna 1:6)

²¹ Vi kan med framgång ”ikläda” oss ”Herren Jesus Kristus” om vi lär känna hans liv och strävar efter att leva som han levde. Vi  efterliknar hans ödmjukhet, hans kärlek till rättfärdigheten, hans hat mot laglösheten, hans kärlek till sina bröder, hans vägran att vara någon del av världen och hans tålamod när han utstod lidande. Vi ”gör inte på förhand upp planer för köttet” – dvs. vår främsta strävan i livet är inte att söka nå världsliga mål eller tillfredsställa köttsliga begär. När vi fattar beslut eller tar itu med ett problem frågar vi i stället: ”Vad skulle Jesus göra i en sådan här situation? Vad skulle han vilja att jag gjorde?”

²² Slutligen efterliknar vi Jesus genom att vara fullt upptagna med att ”predika de goda nyheterna”. (Matteus 4:23; 1 Korinthierna 15:58) Också i det här avseendet följer de kristna det mönster som Jesus gav, och i följande artikel kommer vi att behandla hur de gör det.

Kan du förklara?

• Varför är det viktigt att en kristen är ödmjuk?

• Hur kan vi få den rätta synen på vad som är rätt och orätt?

• Hur efterliknar de kristna Jesus i fråga om att möta motstånd och förföljelse?

• Hur är det möjligt att ”ikläda” sig ”Herren Jesus Kristus”?

[Frågor]

[Bild på sidan 7]

Jesus gav det fullkomliga mönstret för ödmjukhet

[Bild på sidan 8]

Det krävs ödmjukhet i varje sida av en kristens liv, också när det gäller att predika

[Bild på sidan 9]

Satan kan få olämplig underhållning att verka godtagbar för en kristen

[Bild på sidan 10]

Kärleken från våra bröder kommer att styrka oss att uthärda motstånd