Frågor från läsekretsen

Hur kunde Simson röra vid dem som han hade dödat och fortfarande vara nasir?

I det forntida Israel kunde en person frivilligt avge ett nasirlöfte för en bestämd tid. * En av de begränsningar som vilade på den som avlade ett sådant löfte var: ”Så länge han håller sig avskild åt Jehova får han inte komma nära någon död själ. Inte ens genom sin far eller mor, sin bror eller syster får han orena sig när de dör.” Vad skulle hända om någon ”helt plötsligt” dog intill honom? Att han på så sätt oavsiktligt rörde vid en död kropp gjorde hans tjänst som nasir ogiltig. Därför sades det: ”De föregående dagarna räknas inte.” Han var tvungen att genomgå en reningsceremoni och börja sin nasirtid på nytt. (4 Moseboken 6:6–12)

Men Simson var nasir i en annan bemärkelse. Före Simsons födelse sade Jehovas ängel till hans mor: ”Se, du kommer att bli havande och föda en son, och ingen rakkniv får komma på hans huvud, ty pojken skall vara en Guds nasir alltifrån moderlivet; och han är den som skall ta ledningen i att rädda Israel ur filistéernas hand.” (Domarboken 13:5) Simson avlade inget nasirlöfte. Det var Gud som gjorde Simson till nasir, och han skulle vara nasir hela livet. Förbudet mot att röra vid en död kropp kunde inte gälla i hans fall. Om han av misstag rörde vid en död, hur skulle han då kunna börja om sin nasirtid på nytt, när den började vid födelsen och skulle vara hela livet? Det är uppenbart att kraven för dem som var nasirer hela livet inte var identiska med kraven för dem som var nasirer av eget val.

Lägg märke till de anvisningar Jehova gav Simson, Samuel och Johannes döparen, de tre som enligt Bibeln var nasirer under hela sitt liv. Som vi såg tidigare fick Simson inte klippa håret. Hanna, som ännu inte var havande med Samuel, avlade följande löfte: ”Jag [skall] ge honom åt Jehova alla hans livsdagar, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.” (1 Samuelsboken 1:11) Och när det gäller Johannes döparen sade Jehovas ängel: ”Vin och starka drycker får han alls inte dricka.” (Lukas 1:15) Det sägs också:  ”Johannes hade kläder av kamelhår och en lädergördel om sina höfter; och hans mat var gräshoppor och vildhonung.” (Matteus 3:4) Ingen av dessa tre nasirer fick befallningen att inte komma nära någon som hade dött.

Trots att Simson var nasir var han en av de domare som Jehova reste upp för att rädda israeliterna ur deras plundrares hand. (Domarboken 2:16) När han fullgjorde den uppgiften rörde han vid döda kroppar. Vid ett tillfälle slog Simson ihjäl 30 filistéer och tog av dem deras kläder. Längre fram slog han fienderna ”sönder och samman, så att de led ett stort nederlag”. Han tog också ett färskt käkben av en åsnehingst och dödade 1 000 man med det. (Domarboken 14:19; 15:8, 15) Simson gjorde allt detta med Jehovas godkännande och stöd. Bibeln talar om honom som en man med föredömlig tro. (Hebréerna 11:32; 12:1)

Betyder uttalandet att Simson slet ett lejon i stycken ”alldeles som man sliter en bockkilling i stycken” att det var vanligt att man gjorde så med bockkillingar på den tiden?

Det finns inget som tyder på att det var vanligt att man slet killingar i stycken på domartiden. I Domarboken 14:6 sägs det: ”Jehovas ande [började] verka på honom [Simson], så att han slet lejonet i stycken, alldeles som man sliter en bockkilling i stycken, och han hade ingenting i handen.” Det här är förmodligen ett bildligt uttryckssätt.

Uttrycket ”han slet lejonet i stycken” kan betyda två saker. Antingen slet Simson itu lejonets käkar eller också slet han lejonets kropp i stycken. Om det är det förra som avses, skulle en människa kunna göra samma sak med en killing. I så fall visar jämförelsen att Simson med sina bara händer besegrade lejonet lika enkelt som om det hade varit en bockkilling. Men anta att Simson dödade lejonet genom att slita dess kropp i stycken? I så fall måste uttalandet förstås som en liknelse. Den skulle i så fall visa att Jehovas ande gjorde att Simson kunde utföra något som krävde fysisk styrka utöver det vanliga. Hur det än förhåller sig visar uttalandet i Domarboken 14:6 att med Jehovas hjälp var ett kraftfullt lejon inte mer skräckinjagande för Simson än en bockkilling skulle vara för en vanlig människa.

[Fotnoter]