Kristus – den som profetiorna pekade fram emot

”Att vittna om Jesus är ... anden i profetian.” (UPPENBARELSEBOKEN 19:10)

1, 2. a) Vad måste israeliterna ta ställning till från och med år 29 v.t.? b) Vad skall vi behandla i den här artikeln?

DET är år 29 v.t. Överallt i Israel talar man om den utlovade Messias. Johannes döparens tjänst har lett till att förväntningarna ökat. (Lukas 3:15) Johannes förnekar att han är Messias. I stället hänvisar han till Jesus från Nasaret och säger: ”Jag har vittnat om att han är Guds Son.” (Johannes 1:20, 34) Snart följer stora folkskaror Jesus för att höra hans undervisning och bli botade av honom.

² Under de följande månaderna ger Jehova mängder av bevis beträffande sin Son. De som har studerat Skrifterna och som ser Jesu gärningar har en fast grund för att sätta tro till honom. Men Guds förbundsfolk i allmänhet visar brist på tro. Det är ganska få som erkänner att Jesus är Messias, Guds Son. (Johannes 6:60–69) Vad skulle du ha gjort om du hade levt på den tiden? Skulle du ha förmåtts att tro att Jesus var Messias och blivit en trogen efterföljare till honom? Tänk på de bevis som Jesus själv kommer med för att visa vem han är, när han anklagas för att bryta mot sabbaten, och lägg märke till de bevis som han ger längre fram för att stärka tron hos sina lojala lärjungar.

Jesus ger själv beviset

3. Vilka omständigheter fick Jesus att komma med bevis för vem han var?

³ Det är vid påsktiden år 31. Jesus är i Jerusalem. Han har just botat en man som varit  sjuk i 38 år. Men judarna förföljer Jesus för att han har gjort detta på sabbaten. De anklagar honom också för hädelse och försöker döda honom för att han kallar Gud sin Fader. (Johannes 5:1–9, 16–18) Det försvar Jesus kommer med innehåller tre kraftiga argument som skulle övertyga varje uppriktig jude om vem Jesus verkligen är.

4, 5. Vad var syftet med Johannes tjänst, och hur väl fullgjorde han den?

⁴ Först hänvisar Jesus till det vittnesbörd som hans förelöpare, Johannes döparen, hade avgett och säger: ”Ni har skickat män till Johannes, och han har vittnat för sanningen. Den mannen var en brinnande och lysande lampa, och för en kort stund ville ni gärna fröjda er mycket i hans ljus.” (Johannes 5:33, 35)

⁵ Johannes döparen var ”en brinnande och lysande lampa” på så sätt att han strax innan han orättvist fängslades av Herodes hade fullgjort sitt gudagivna uppdrag att bereda vägen för Messias. Johannes sade: ”Skälet till att jag kom och döpte i vatten var att han [Messias] skulle göras känd för Israel. ... Jag såg anden komma ner som en duva från himlen, och den blev kvar över honom. Inte ens jag kände honom, men just han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: ’Den som du ser anden komma ner över och bli kvar över, han är den som döper i helig ande.’ Och jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds Son.” * (Johannes 1:26–37) Johannes sade uttryckligen att Jesus var Guds Son – den utlovade Messias. Johannes vittnesbörd var så tydligt att många uppriktiga judar omkring åtta månader efter hans död bekände: ”Allt vad Johannes sade om den här mannen var sant.” (Johannes 10:41, 42)

6. Varför borde Jesu gärningar ha övertygat människorna om att han hade Guds stöd?

⁶ Sedan använder Jesus ett annat argument för att bekräfta att han är Messias. Han hänvisar till sina förträffliga gärningar som bevis för att han har Guds stöd. ”Jag har det vittnesbörd som är större än det Johannes gav”, säger han, ”ty just de gärningar som min Fader har gett mig i uppdrag att fullborda, själva de gärningar som jag gör, vittnar om mig att Fadern har sänt ut mig.” (Johannes 5:36) Inte ens Jesu fiender kunde förneka detta bevis, vilket innefattade många underverk. ”Vad skall vi göra, eftersom den här människan utför många tecken?” frågar några senare. (Johannes 11:47) Men somliga reagerar positivt och säger: ”När Messias kommer, inte skall han väl utföra fler tecken än den här mannen har utfört?” (Johannes 7:31) Jesu åhörare hade goda möjligheter att urskilja Faderns egenskaper hos Sonen. (Johannes 14:9)

7. Hur vittnar de hebreiska skrifterna om Jesus?

⁷ Slutligen riktar Jesus uppmärksamheten på ett obestridligt vittne. ”Skrifterna, ... just dessa ... vittnar om mig”, säger han och tillägger: ”Om ni trodde på Mose, skulle ni tro på mig, för han skrev om mig.” (Johannes 5:39, 46) Mose var förstås bara ett av många förkristna vittnen som skrev om Messias. Deras skrifter inbegriper hundratals profetior som alla pekar fram emot Messias. (Lukas 3:23–38; 24:44–46; Apostlagärningarna 10:43) Och hur är det med den mosaiska lagen? ”Lagen [har] blivit vår uppfostrare som leder oss till Kristus”, skrev aposteln Paulus. (Galaterna 3:24) Ja, ”att vittna om Jesus är ju anden i profetian”, dvs. profeterandets hela syfte, mål och mening. (Uppenbarelseboken 19:10)

8. Varför satte många judar inte tro till Messias?

⁸ Skulle inte alla dessa bevis – Johannes tydliga vittnesbörd, Jesu egna kraftgärningar och hans egenskaper, som återspeglade  Guds egenskaper, samt det överväldigande vittnesbördet från Skrifterna – övertyga dig om att Jesus var Messias? Alla som hade äkta kärlek till Gud och hans ord skulle lätt inse detta och utöva tro på Jesus som den utlovade Messias. Men på det hela taget saknades sådan kärlek i Israel. Till sina motståndare sade Jesus: ”Jag vet mycket väl att ni inte har Guds kärlek i er.” (Johannes 5:42) I stället för att söka ”den ära som kommer från den ende Guden” tog de emot ”ära av varandra”. Det är inte att undra på att de inte kom överens med Jesus som, i likhet med sin Fader, avskyr ett sådant tänkesätt! (Johannes 5:43, 44; Apostlagärningarna 12:21–23)

Styrkt av en profetisk syn

9, 10. a) Varför var tidpunkten då Jesu lärjungar skulle få ett tecken lämplig? b) Vilket fantastiskt löfte gav Jesus sina lärjungar?

⁹ Mer än ett år har gått sedan Jesus gav de tidigare nämnda bevisen för att han är Messias. Påsken år 32 är förbi. Många som trodde har upphört att följa honom, kanske på grund av förföljelse, materialism eller livets bekymmer. Andra kanske är förbryllade eller missnöjda därför att Jesus vägrade att låta människorna göra honom till kung. När han utmanades av de judiska religiösa ledarna vägrade han att ge dem ett självförhärligande tecken från himlen. (Matteus 12:38, 39) Denna vägran kan ha förbryllat somliga. Jesus har dessutom börjat uppenbara för sina lärjungar någonting som de tycker är mycket svårt att förstå – ”att han måste bege sig till Jerusalem och utstå många lidanden från de äldste och de främsta prästerna och de skriftlärda och bli dödad”. (Matteus 16:21–23)

¹⁰ Om ytterligare nio, tio månader skulle det vara tid för Jesus att ”bege sig ut ur den här världen till Fadern”. (Johannes 13:1) Han har stor omsorg om sina lojala lärjungar och lovar dem just det som han vägrade de trolösa judarna – ett tecken från himlen. ”Jag säger er i sanning”, säger Jesus, ”att av dem som står här är det några som inte alls skall smaka döden, förrän de ser Människosonen komma i sitt kungarike.” (Matteus 16:28) Det är tydligt att Jesus inte säger att vissa av hans lärjungar skulle leva ända fram till upprättandet av det messianska kungariket 1914. Jesus tänker ge tre av sina mest förtrogna lärjungar en storslagen förhandsglimt av hans härlighet som himmelsk kung. Denna förhandsglimt kallas förvandlingen.

11. Beskriv synen av förvandlingen.

¹¹ Sex dagar senare tar Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett högt berg – förmodligen en av berget Hermons bergsryggar. Där ”förvandlades [Jesus] inför dem, och hans ansikte lyste som solen, och hans ytterkläder blev strålande som ljuset”. Profeterna Mose och Elia visar sig också och samtalar med Jesus. Den här vördnadsbjudande händelsen äger rum nattetid, vilket förstärker intrycket ytterligare. Den är faktiskt så verklig att Petrus erbjuder sig att resa tre tält  – ett för Jesus, ett för Mose och ett för Elia. Medan Petrus ännu talar, överskuggar dem ett lysande moln, och en röst ur molnet säger: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt; lyssna till honom.” (Matteus 17:1–6)

12, 13. Vilken inverkan hade synen av förvandlingen på Jesu lärjungar, och varför det?

¹² Petrus hade visserligen nyss vittnat om att Jesus är ”Messias, den levande Gudens Son”. (Matteus 16:16) Men tänk dig att få höra Gud själv avge sitt vittnesbörd och bekräfta identiteten hos sin smorde Son och den uppgift han har! Vilken trosstärkande upplevelse synen av förvandlingen är för Petrus, Jakob och Johannes! När nu deras tro har stärkts så mycket är de bättre förberedda på vad som skall komma och för den betydelsefulla roll de skall spela i den framtida församlingen.

¹³ Förvandlingen gör ett bestående intryck på lärjungarna. Mer än 30 år senare skriver Petrus: ”[Jesus] fick ... från Gud, Fadern, ära och härlighet, när ord sådana som dessa framfördes till honom av den storslagna härligheten: ’Denne är min son, min älskade, som jag själv har godkänt.’ Ja, dessa ord hörde vi framföras från himlen medan vi var tillsammans med honom på det heliga berget.” (2 Petrus 1:17, 18) Johannes berördes också starkt av den här händelsen. Över 60 år efter det att den inträffade syftar han tydligen på den med orden: ”Vi fick en syn av hans härlighet, en sådan härlighet som tillhör en enfödd son från en fader.” (Johannes 1:14) Men förvandlingen skulle inte bli den sista synen som Jesu efterföljare fick.

Ytterligare upplysning för Guds lojala

14, 15. På vilket sätt skulle aposteln Johannes bli kvar tills Jesus kom?

¹⁴ Efter sin uppståndelse visar sig Jesus för sina lärjungar vid Galileiska sjön. Där säger han till Petrus: ”Om det är min vilja att han [Johannes] blir kvar tills jag kommer, vad rör det dig?” (Johannes 21:1, 20–22, 24) Antyder dessa ord att aposteln Johannes skulle leva längre än de övriga apostlarna? Tydligen, för han tjänar Jehova troget i ytterligare nästan 70 år. Men det ligger mer i Jesu uttalande.

¹⁵ Uttrycket ”tills jag kommer” påminner oss om Jesu yttrande om att ”Människosonen [skall] komma i sitt kungarike”. (Matteus 16:28) Johannes blir kvar tills Jesus kommer på så sätt att han längre fram får en profetisk syn av hur Jesus kommer som kung i Guds rike. Mot slutet av sitt liv, medan han befinner sig i landsflykt på ön Patmos, får han uppenbarelsen med alla dess häpnadsväckande profetiska tecken som framställer händelser som skall inträffa under ”Herrens dag”. Johannes är så djupt rörd av dessa storslagna syner att han, när Jesus säger: ”Ja; jag kommer snabbt”, utropar: ”Amen! Kom, Herre Jesus.” (Uppenbarelseboken 1:1, 10; 22:20)

16. Varför är det viktigt att vi fortsätter att stärka vår tro?

¹⁶ Uppriktiga människor i det första århundradet tar emot Jesus som Messias och sätter tro till honom. Med tanke på den brist på tro som människor i deras omgivning  har, det arbete som de som blir troende har att fullgöra och de prövningar som väntar dem behöver de stärkas. Jesus har gett omfattande bevis för att han är Messias och gett upplysande profetiska syner för att uppmuntra sina lojala efterföljare. I våra dagar har vi kommit långt in på ”Herrens dag”. Snart kommer Kristus att tillintetgöra hela Satans onda ordning och befria Guds folk. Vi måste också stärka vår tro genom att dra full nytta av alla Jehovas anordningar för vår andliga välfärd.

Bevarade genom mörker och vedermöda

17, 18. Vilken tydlig kontrast fanns det mellan Jesu efterföljare i det första århundradet och dem som motstod Guds avsikter, och vad blev utgången för respektive grupp?

¹⁷ Efter Jesu död lyder lärjungarna modigt hans befallning att vara vittnen om honom ”både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del”. (Apostlagärningarna 1:8) Trots perioder av förföljelse välsignar Jehova den nyligen bildade kristna församlingen med andlig upplysning och med många nya lärjungar. (Apostlagärningarna 2:47; 4:1–31; 8:1–8)

¹⁸ Som en kontrast till detta blir utsikterna för dem som motstår de goda nyheterna allt mörkare. ”De ondskefullas väg är lik dunklet”, sägs det i Ordspråksboken 4:19. ”De vet inte vad de snavar över.” ”Dunklet” ökar år 66 när de romerska trupperna belägrar Jerusalem. Efter att tillfälligt och till synes utan anledning ha dragit sig tillbaka återvänder romarna år 70, och den här gången ödelägger de staden. Enligt den judiske historieskrivaren Josephus dödas över en miljon judar. Men de trogna kristna undkommer. Varför det? Därför att de, när den första belägringen avbryts, lyder Jesu befallning att fly. (Lukas 21:20–22)

19, 20. a) Varför behöver Guds folk inte känna fruktan medan den nuvarande ordningen närmar sig sitt slut? b) Vilken anmärkningsvärd insikt gav Jehova sitt folk under årtiondena före 1914?

¹⁹ Vi befinner oss i en liknande situation. Den kommande stora vedermödan kommer att innebära slutet för hela Satans onda ordning. Men Guds folk behöver inte frukta, för Jesus lovade: ”Se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:20) För att bygga upp tron hos de första lärjungarna och förbereda dem för det som låg framför dem gav Jesus dem en förhandsglimt av sin himmelska härlighet som messiansk kung. Hur är det i våra dagar? År 1914 blev denna förhandsglimt verklighet. Och tänk vilken trosstärkande verklighet den har varit för Guds folk! Den ger löfte om en underbar framtid, och Jehovas tjänare har fått ökad insikt i denna verklighet. Mitt i världens mörker, som blir allt tätare, ”[är] de rättfärdigas stig ... lik gryningens ljus, som växer i klarhet tills det är full dag”. (Ordspråksboken 4:18)

²⁰ Redan före 1914 började en liten grupp av smorda kristna förstå de viktiga sanningarna om Herrens återkomst. De förstod till exempel att den skulle vara osynlig, vilket antyddes av de två änglar som visade sig för lärjungarna år 33 när Jesus for upp till himlen.  Sedan ett moln hade fångat upp honom ur deras synfält sade änglarna: ”Denne Jesus, som har tagits upp från er till himlen, han skall komma så här, på samma sätt som ni har sett honom bege sig av till himlen.” (Apostlagärningarna 1:9–11)

21. Vad skall vi behandla i följande artikel?

²¹ Jesu himmelsfärd sågs bara av hans lojala efterföljare. Precis som i fallet med förvandlingen var det ingen offentlig uppvisning. Världen i allmänhet var inte ens medveten om vad som hade hänt. Samma sak skulle gälla när Kristus återvände som kung i Guds rike. (Johannes 14:19) Endast hans trogna smorda lärjungar skulle urskilja hans kungliga närvaro. I nästa artikel skall vi se hur den insikten skulle få en djupgående inverkan på dem och nå sin kulmen i och med att miljoner som skulle bli Jesu jordiska undersåtar samlades in. (Uppenbarelseboken 7:9, 14)

[Fotnoter]

Minns du?

• När Jesus anklagades för hädelse och för att bryta mot sabbaten, vilket bevis gav han då som visade att han var Messias?

• Hur hade Jesu första lärjungar nytta av förvandlingen?

• Vad menade Jesus när han sade att Johannes skulle bli kvar tills han kom?

• Vilken förhandsglimt blev verklighet 1914?

[Frågor]

[Bilder på sidan 10]

Jesus gav bevis för att han var Messias

[Bild på sidan 12]

Synen av förvandlingen var trosstärkande

[Bild på sidan 13]

Johannes skulle bli kvar tills Jesus kom