Sauls predikande väcker fientlighet

JUDARNA i Damaskus kunde inte förstå hur en sådan entusiastisk försvarare av ortodoxa läror kunde bli en avfälling. Mannen vi talar om var Saul, han som hade trakasserat dem som anropade Jesu namn i Jerusalem. Han hade kommit till Damaskus för att förfölja lärjungarna där. Men nu predikade han själv att den här föraktade brottslingen som hade hängts på pålen var Messias! Hade Saul blivit galen? (Apostlagärningarna 9:1, 2, 20–22)

Kanske fanns det en förklaring. Andra som färdades i samma karavan som Saul kan mycket väl ha berättat om vad som utspelade sig på vägen. När de närmade sig Damaskus strålade plötsligt ett starkt ljussken omkring dem, och allesammans föll till marken. Dessutom hördes ljudet av en röst. Ingen utom Saul blev skadad. Han låg där på vägen, och när han till sist steg upp var hans medresenärer tvungna att leda honom, eftersom han inte kunde se. (Apostlagärningarna 9:3–8; 26:13, 14)

Från motståndare till förespråkare

Vad hade hänt med Saul på vägen till Damaskus? Var det den långa resan eller solens hetta som hade försvagat honom? Skeptiker i våra dagar, som är fast beslutna att finna en naturlig förklaring, framhåller olika alternativ. De menar att Saul kan ha drabbats av sinnesförvirring, hallucinationer, en svår personlighetskris orsakad av hans plågade samvete eller ett nervsammanbrott. En annan tanke är att han hade anlag för epilepsi.

Men i själva verket var det Jesus Kristus som hade visat sig för Saul i det bländande ljusskenet och övertygat honom om att han var Messias. Vissa målningar av den här händelsen visar att Saul föll av en häst. Även om det är en möjlighet säger Bibeln bara att Saul ”föll till marken”. (Apostlagärningarna 22:6–11) Oavsett från vilken höjd han föll var det ändå ingenting jämfört med fallet från hans upphöjda ställning. Nu tvingades Saul erkänna att Jesu efterföljare förkunnade sanningen. Hans enda möjlighet var att sluta sig till dem. Så från att ha varit en aggressiv fiende till Jesu budskap blev Saul en av dess främsta förespråkare. När han hade fått synen tillbaka och blivit döpt ”vann [han] ännu mer kraft, och han gjorde de judar som bodde i Damaskus alldeles förbryllade när han logiskt bevisade att denne är Messias”. (Apostlagärningarna 9:22)

Misslyckat mordförsök

Vart tog Saul, som senare kallades Paulus, vägen efter sin omvändelse? I sitt brev till galaterna skrev han: ”Jag gav mig i väg till Arabien, och jag vände tillbaka till Damaskus igen.” (Galaterna 1:17) Att Saul använde uttrycket ”Arabien” kan betyda att hans färd kan ha gått till någon del av Arabiska halvön. Några forskare menar att Paulus kan ha begett sig in i den syriska öknen eller till något annat område i det rike som den nabateiske kungen Aretas IV härskade över. Det är mycket troligt att Saul gav sig i väg till en lugn plats för att meditera  efter sitt dop, precis som Jesus begav sig ut i vildmarken efter sitt dop. (Lukas 4:1)

När Saul återvände till Damaskus, ”höll judarna rådslag om att röja honom ur vägen”. (Apostlagärningarna 9:23) Ståthållaren, som tjänade som kung Aretas representant i Damaskus, bevakade staden för att gripa Saul. (2 Korinthierna 11:32) Men medan fienderna planerade Sauls död planerade Jesu lärjungar hans flykt.

Bland dem som hjälpte Saul att fly fanns Ananias och de lärjungar som aposteln hade umgåtts med omedelbart efter sin omvändelse. * (Apostlagärningarna 9:17–19) Några som hade blivit troende till följd av Sauls predikoarbete i Damaskus kan också ha hjälpt till, för i Apostlagärningarna 9:25 sägs det: ”Hans lärjungar tog honom och sänkte ner honom om natten genom en öppning i muren, i det de firade ner honom i en korg.” Uttrycket ”hans lärjungar” kan syfta på dem som Saul undervisade. I vilket fall som helst bidrog troligen hans framgångsrika förkunnande till att den fientlighet som redan fanns mot honom intensifierades.

En lärdom för oss

När vi undersöker några av de händelser som inträffade i samband med Sauls omvändelse och dop, ser vi tydligt att han inte oroade sig alltför mycket över hur andra betraktade honom, och han gav inte heller upp på grund av hårt motstånd. Det viktigaste för Saul var det predikouppdrag han hade fått. (Apostlagärningarna 22:14, 15)

Du kanske helt nyligen har insett hur viktigt det är att predika de goda nyheterna. I så fall vet du att alla sanna kristna måste förkunna om Guds kungarike. Bli inte förvånad om ditt predikande ibland leder till fientlighet. (Matteus 24:9; Lukas 21:12; 1 Petrus 2:20) Sauls sätt att reagera på motstånd är föredömligt. Kristna som håller ut och inte ger upp under prövningar kommer att få Guds godkännande. Jesus sade till sina lärjungar: ”Ni skall vara föremål för hat från alla för mitt namns skull.” Men han gav dem också denna försäkran: ”Genom er uthållighet skall ni förvärva era själar.” (Lukas 21:17–19)

[Fotnoter]

[Bild på sidan 28]

Saul ”föll till marken” när Jesus visade sig för honom

[Bild på sidan 29]

Saul undkom ett mordförsök i Damaskus