Viktiga detaljer från Domarboken
Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Domarboken
HUR reagerar Jehova när hans eget folk vänder honom ryggen och börjar tillbe falska gudar? Vad tycker han om att de gång på gång avfaller och bara vänder sig till honom för att få hjälp när de drabbas av motgångar? Erbjuder han en utväg till och med under sådana förhållanden? Dessa och andra viktiga frågor besvaras i Domarboken. Profeten Samuel fullbordade denna bok omkring år 1100 f.v.t., och den omfattar händelser som inträffade under en period på omkring 330 år – från Josuas död och fram till dess Israel fick sin förste kung.
Domarboken är en del av Guds kraftfulla ord, eller budskap, och är av stort värde för oss. (Hebréerna 4:12) De spännande skildringar som finns nedtecknade där ger oss en inblick i Guds personlighet. Lärdomarna stärker vår tro och hjälper oss att gripa fast tag om ”det verkliga livet”, evigt liv i Guds utlovade nya värld. (1 Timoteus 6:12, 19; 2 Petrus 3:13) De räddningsgärningar som Jehova utförde till förmån för sitt folk ger oss en förhandsglimt av den större befrielse som hans Son, Jesus Kristus, kommer att ge i framtiden.
VARFÖR BEHÖVDES DET DOMARE?
Efter det att kungarna i Kanaan besegrats under Josuas ledning beger sig de olika stammarna i Israel till sin arvedel och tar landet i besittning. Men israeliterna driver inte ut landets invånare. Detta misstag visar sig bli en verklig snara för Israel.
Efter Josuas dagar uppstår en ny generation som inte känner Jehova eller det verk som han har gjort för Israel. (Domarboken 2:10) Folket börjar dessutom ingå äktenskapliga allianser med kanaanéerna och tjäna deras gudar. Jehova ger därför israeliterna i deras fienders hand. Men när förtrycket ökar ropar Israels söner till den sanne Guden för att få hjälp. I det här religiösa, sociala och politiska klimatet reser Jehova upp en rad domare för att rädda sitt folk från deras fiender.
Svar på bibliska frågor:
1:2, 4 – Varför utväljs Juda att bli den första stam som får ta det landområde i besittning som är dess lott? I normala fall skulle det här privilegiet ha tillfallit Rubens, Jakobs förstföddes, stam. Men Jakob förutsade i sin profetia på dödsbädden att Ruben inte skulle ha företräde, eftersom han hade förlorat sin förstfödslorätt. Och Simeon och Levi skulle på grund av sitt grymma handlingssätt bli skingrade i Israel. (1 Moseboken 49:3–5, 7) Jakobs fjärde son, Juda, stod därför närmast i tur. Simeon, som drog upp tillsammans med Juda, fick små landområden som var spridda över hela Judas stora område. * (Josua 19:9)
1:6, 7 – Varför fick de besegrade kungarna sina tummar och stortår avhuggna? En person som blev av med sina tummar och stortår försattes ur stridbart skick. Hur skulle en soldat kunna handskas med svärd eller spjut utan sina tummar? Och om han förlorade sina stortår skulle han inte kunna hålla balansen ordentligt.
Lärdomar för oss:
2:10–12. Vi måste regelbundet studera Bibeln för att komma ”ihåg alla hans [Jehovas] gärningar”. (Psalm 103:2) Föräldrar måste förmedla Guds ords sanning till sina barn så att den når deras hjärta. (5 Moseboken 6:6–9)
2:14, 21, 22. Det finns ett syfte med att Jehova tillåter att hans folk drabbas av svårigheter när det är olydigt – för att tukta dem, rena dem och få dem att återvända till honom.
JEHOVA RESER UPP DOMARE
Den spännande redogörelsen över domarnas bedrifter inleds med att Otniel gör slut på Israels åttaåriga förtryck under en mesopotamisk kung. Domaren Ehud dödar genom en djärv, taktisk manöver Eglon, moabiternas fete kung. Den tappre Samgar slår ensam ner 600 filistéer med en pikstav för kreatur. Med uppmuntran från Debora, som tjänar som profetissa, och med Jehovas stöd jagar Barak och hans lätt beväpnade här på tio tusen man Siseras mäktiga här på flykten. Jehova reser upp Gideon och ger honom och hans 300 man seger över midjaniterna.
Genom Jefta befriar Jehova Israel från ammoniterna. Tola, Jair, Ibsan, Elon och Abdon är också bland de 12 män som dömer Israel. Domartiden avslutas med Simson, som strider mot filistéerna.
Svar på bibliska frågor:
4:8 – Varför insisterade Barak på att profetissan Debora skulle följa med honom till slagfältet? Barak kände sig uppenbarligen otillräcklig att ensam möta Siseras här. Att han hade profetissan med sig skulle försäkra honom och hans män om att de hade Guds vägledning och skulle ge dem tillförsikt. Att Barak insisterade på att Debora skulle följa med var alltså inte ett tecken på svaghet utan ett bevis på stark tro.
5:20 – Hur stred stjärnorna från himlen till förmån för Barak? Bibeln berättar inte om det rörde sig om änglars hjälp, om skurar av meteoriter, som Siseras visa män ansåg vara ett dåligt omen, eller kanske om astrologiska förutsägelser angående Sisera som inte slog in. Men utan tvivel var det Gud som ingrep på ett eller annat sätt.
7:1–3; 8:10 – Varför sade Jehova att Gideons 32 000 man var för många mot fiendestyrkan på 135 000 man? Därför att det var Jehova som gav segern åt Gideon och hans män. Gud ville inte att de skulle tro att de besegrade midjaniterna i egen kraft.
11:30, 31 – Hade Jefta ett människooffer i tankarna när han gav sitt löfte? En sådan tanke hade varit helt främmande för Jefta, för lagen föreskrev: ”Det får inte hos dig finnas någon som låter sin son eller sin dotter gå genom eld.” (5 Moseboken 18:10) Men Jefta hade en människa i åtanke, inte ett djur. Det är inte sannolikt att israeliterna i sitt hem hade djur som kunde vara lämpliga som offer. Ett djuroffer skulle inte heller ha varit något utöver det vanliga. Jefta var medveten om att den som kom ut ur hans hus för att möta honom mycket väl kunde vara hans dotter. Den här personen skulle offras ”som ett brännoffer” genom att vigas till särskild tjänst för Jehova vid helgedomen.
Lärdomar för oss:
3:10. Framgång när det gäller andliga strävanden beror inte på mänsklig vishet utan på Jehovas ande. (Psalm 127:1)
3:21. Ehud svingade skickligt och modigt sitt svärd. Vi behöver bli skickliga i att använda ”andens svärd, det vill säga Guds ord”. Det betyder att vi oförskräckt måste använda Bibeln i vår tjänst. (Efesierna 6:17; 2 Timoteus 2:15)
6:11–15; 8:1–3, 22, 23. Gideons blygsamhet ger oss tre viktiga lärdomar: 1) När vi får ett tjänsteprivilegium bör vi tänka på vilket ansvar det för med sig, inte på den framträdande ställning eller prestige som det skulle kunna ge oss. 2) När vi har med stridslystna personer att göra är det vist att vara blygsam. 3) Blygsamhet skyddar oss mot statustänkande.
6:17–22, 36–40. Vi måste också vara försiktiga och inte tro ”varje inspirerat uttalande”. I stället måste vi ”pröva de inspirerade uttalandena för att se om de kommer från Gud”. (1 Johannes 4:1) En som nyligen har förordnats som äldste gör väl i att rådfråga en mer erfaren äldste för att förvissa sig om att de råd han tänker ge är fast förankrade i Guds ord.
6:25–27. Gideon visade gott omdöme och retade inte upp sina motståndare i onödan. När vi predikar de goda nyheterna måste vi också vara försiktiga så att vi inte i onödan får andra att ta anstöt genom vårt sätt att tala.
7:6. I vår tjänst för Jehova bör vi vara som Gideons 300 män – uppmärksamma och försiktiga.
9:8–15. Det är verkligen dåraktigt att vara stolt och att sträva efter makt eller ställning!
11:35–37. Jeftas goda exempel hjälpte utan tvivel hans dotter att utveckla stark tro och en självuppoffrande anda. Föräldrar i vår tid kan också vara sådana goda föredömen för sina barn.
11:40. Vi kan uppmuntra dem som visar en villig anda i Jehovas tjänst genom att berömma dem.
13:8. Föräldrar bör vända sig till Jehova och be honom om hjälp när de undervisar sina barn och sedan följa hans vägledning. (2 Timoteus 3:16)
14:16, 17; 16:16. Om man sätter press på någon genom att gråta och tjata kan det skada relationen till den personen. (Ordspråksboken 19:13; 21:19)
ANDRA LAGÖVERTRÄDELSER I ISRAEL
Den sista delen av Domarboken innehåller två exceptionella skildringar. Den första handlar om en man vid namn Mika, som ställer upp en avgud i sitt hus och anställer en levit som får tjäna som präst åt honom. Efter det att daniterna förstört staden Lajis, eller Lesem, bygger de upp en egen stad och ger den namnet Dan. Där inför de en annan form av tillbedjan och använder sig då av Mikas avgud och hans präst. Tydligen intas Lajis innan Josua dör. (Josua 19:47)
Den andra händelsen äger rum kort efter det att Josua har dött. Ett sexbrott som begåtts av några män i staden Gibea i Benjamin leder till att nästan hela Benjamins stam utplånas – bara 600 män överlever. Men genom en särskild anordning tillåts de att skaffa sig hustrur, och vid tiden då David regerar har deras antal stigit till närmare 60 000 krigare. (1 Krönikeboken 7:6–11)
Svar på bibliska frågor:
17:6; 21:25 – Var detta att ”var och en var van att göra det som var rätt i hans egna ögon” en grogrund för anarki? Inte nödvändigtvis. Jehova gjorde många anordningar för att vägleda sitt folk. Han gav dem Lagen och ett prästerskap som skulle undervisa dem om hans vägar. Med hjälp av urim och tummim kunde översteprästen rådfråga Gud när det gällde viktiga angelägenheter. (2 Moseboken 28:30) I varje stad fanns också äldre män som kunde ge sunda råd. En israelit som utnyttjade de här anordningarna fick sund vägledning för sitt samvete. När han då gjorde ”det som var rätt i hans egna ögon” blev resultatet gott. Om en person å andra sidan ignorerade lagen och på egen hand fattade beslut när det gällde uppförande och tillbedjan, blev resultatet dåligt.
20:17–48 – Varför lät Jehova benjaminiterna besegra de andra stammarna två gånger, trots att det var benjaminiterna som behövde straffas? Genom att de trogna stammarna först fick lida svåra nederlag lät Jehova dem bli prövade för att se om de skulle hålla fast vid sitt beslut att utrota ondskan ur Israel.
Lärdomar för oss:
19:14, 15. Att invånarna i Gibea var ovilliga att visa gästfrihet avslöjade en moralisk brist hos dem. De kristna får uppmaningen: ”Följ gästfrihetens väg.” (Romarna 12:13)
Befrielsen är nära
Mycket snart kommer Guds rike med Kristus Jesus som kung att tillintetgöra den onda världen och skänka stor befrielse åt de rättrådiga och klanderfria. (Ordspråksboken 2:21, 22; Daniel 2:44) Alla Jehovas fiender kommer då att förgås, men de som älskar honom kommer att vara ”som solen när den går upp i sin kraft”. (Domarboken 5:31) Må vi visa oss vara bland dem som älskar Jehova genom att tillämpa det som vi har lärt oss från Domarboken.
Den grundläggande sanning som om och om igen betonas i skildringarna om domarna är denna: Lydnad för Jehova leder till rika välsignelser, medan olydnad får ödesdigra konsekvenser. (5 Moseboken 11:26–28) Det är därför mycket viktigt att vi ”av hjärtat” lyder Guds uppenbarade vilja! (Romarna 6:17; 1 Johannes 2:17)
[Fotnoter]
^ § 5 Leviterna fick inte någon arvedel i det utlovade landet förutom 48 städer spridda över hela Israel.
[Karta på sidan 25]
(För formaterad text, se publikationen)
”Då reste Jehova upp domare, och de räddade dem ur deras plundrares hand.” (Domarboken 2:16)
DOMARE
1. Otniel (Manasses stam)
2. Ehud (Juda stam)
3. Samgar (Juda stam)
4. Barak (Naftali stam)
5. Gideon (Isaskars stam)
6. Tola (Manasses stam)
7. Jair (Manasses stam)
8. Jefta (Gads stam)
9. Ibsan (Asers stam)
10. Elon (Sebulons stam)
11. Abdon (Efraims stam)
12. Simson (Juda stam)
DAN
MANASSE
NAFTALI
ASER
SEBULON
ISASKAR
MANASSE
GAD
EFRAIM
DAN
BENJAMIN
RUBEN
JUDA
[Bild på sidan 26]
Vilken lärdom kan vi dra av att Barak insisterade på att Debora skulle följa med honom till slagfältet?