Jämför du dig med andra?

VEM av oss har inte träffat någon som ser bättre ut än vi, verkar vara mer populär, är mer snabbtänkt eller får bättre betyg i skolan? Andra kanske har bättre hälsa, ett mer tillfredsställande arbete, större framgång i livet eller fler vänner än vi. De kan ha fler ägodelar, bättre ekonomi, en nyare bil eller också verkar de helt enkelt vara gladare. När vi lägger märke till sådant, jämför vi oss då med dem? Är sådana jämförelser oundvikliga? Finns det tillfällen då det är lämpligt att jämföra sig med andra? Och hur kan vi känna oss nöjda utan att jämföra oss med andra?

När och varför vi jämför oss

En anledning till att vi jämför oss med andra är att det kan vara ett sätt att bevara eller öka vår självkänsla. Många får en känsla av tillfredsställelse när de ser att de är lika framgångsrika som andra med liknande omständigheter. En annan anledning till att vi jämför oss är att det hjälper oss att få en uppfattning om vilka förmågor och begränsningar vi har. Vi konstaterar vad andra har gjort eller uppnått, och om vi är i en liknande situation som de, kanske vi känner att vi kan nå samma mål.

Människor jämför sig oftast med dem som de känner och som de har något gemensamt med, till exempel att de är i samma ålder och har samma sociala ställning. Vi jämför oss inte i första hand med dem som vi uppfattar som väldigt olika oss. Det är mer troligt att en tonårsflicka jämför sig med sina skolkamrater än med en fotomodell, och fotomodellen jämför sig förmodligen inte med tonåringen.

På vilka områden brukar man jämföra sig med andra? Allt sådant som betraktas som värdefullt i samhället, som intelligens, skönhet, rikedom och kläder, kan ligga till grund för jämförelser. Men vi är mer benägna att göra jämförelser när det handlar om sådant som intresserar oss. Vi kommer troligen inte att avundas den stora frimärkssamling som en bekant har, om vi inte själva är väldigt intresserade av att samla på frimärken.

När man jämför sig med andra framkallar det en mängd olika känslor och reaktioner, alltifrån belåtenhet till missmod, från beundran och en önskan att bli likadan till osäkerhetskänslor och rivalitet. En del av de här känslorna är skadliga och är inte i harmoni med kristna egenskaper.

 Negativa jämförelser

Många som anstränger sig för att vara bäst i jämförelse med andra visar att de har ett behov av att hävda sig. De vill vara bättre än andra, och de är inte nöjda förrän de tycker att de är det. Det är inte behagligt att vara tillsammans med sådana individer. De får ofta spända relationer till andra. Sådana människor saknar inte bara ödmjukhet, utan de misslyckas också ofta med att följa Bibelns råd att älska sin nästa, eftersom deras attityd lätt kan få andra att känna sig underlägsna och förödmjukade. (Matteus 18:1–5; Johannes 13:34, 35)

Om man får andra att känna sig underlägsna, skadar man dem i viss mening. Enligt en skribent ”känner vi oss ännu mer misslyckade när andra, som befinner sig i en liknande situation som vi, har lyckats skaffa sig det som vi också vill ha”. Om man har behov av att hävda sig kan andras ägodelar, framgång, ställning, rykte, förmåner och så vidare göra att man blir avundsjuk, bitter och missnöjd. När man försöker överträffa andra hamnar man lätt i en ond cirkel. Bibeln fördömer att vi ”eggar upp varandra till inbördes tävlan”. (Galaterna 5:26)

Avundsjuka personer försöker reparera sin skadade självkänsla genom att nedvärdera andras prestationer. Det kanske inte verkar så allvarligt, men om man inte är medveten om det och lägger band på sig själv, kan det leda till illvilliga handlingar. Vi skall se på två skildringar i Bibeln där avundsjuka var inbegripen.

Medan Isak bodde bland filistéerna blev han välsignad med ”fårhjordar och nötkreaturshjordar och en stor tjänarskara, så att filistéerna började avundas honom”. Filistéerna reagerade med att fylla igen de brunnar som Isaks far Abraham hade grävt, och deras kung bad Isak att lämna området. (1 Moseboken 26:1–3, 12–16) Deras avundsjuka var illvillig och destruktiv. De stod inte ut med att se Isaks välstånd.

Några århundraden längre fram utmärkte sig David på slagfältet. Hans bedrifter hyllades av kvinnorna i Israel som sjöng: ”Saul har slagit sina tusen och David sina tio tusen.” Saul kände sig kränkt av jämförelsen och blev avundsjuk, trots att han också blev hyllad. Från och med då började han bli hatisk mot David. Saul gjorde snart ett första försök att döda honom. Avundsjuka kan verkligen leda till ondska! (1 Samuelsboken 18:6–11)

Om vi jämför oss med andra och det visar sig att deras prestationer eller förmåner gör att vi känner avund eller vill hävda oss, så tänk efter! Sådana känslor är nedbrytande och går stick i stäv med Guds tänkesätt. Innan vi undersöker hur man kan stå emot sådana attityder skall vi ta upp ytterligare en anledning till att vi jämför oss med andra.

Självrannsakan och förnöjsamhet

Är jag intelligent, attraktiv, kompetent, vältränad, charmig och en som andra lyssnar på? Och i vilken utsträckning? Vi kanske inte står framför spegeln och ställer oss sådana frågor. Men enligt en författare ”ställer vi oss ofta sådana frågor undermedvetet och ger i tysthet ett svar som är mer eller mindre tillfredsställande”. Någon som känner sig osäker på sin egen förmåga kan fundera över sådant utan att vara tävlingsinriktad eller avundsjuk. Han eller hon försöker bara göra en objektiv bedömning av sig själv. Det behöver inte vara fel. Men det rätta sättet att bedöma sig själv är inte att jämföra sig med andra.

Vi har olika förmågor på grund av en rad faktorer. Det kommer alltid att finnas  somliga som det verkar gå bättre för. Så i stället för att vara avundsjuka på andra bör vi bedöma våra prestationer i förhållande till Guds rättfärdiga normer, som ger pålitlig vägledning om vad som är rätt och gott. Jehova är intresserad av hur vi är som individer. Han behöver inte jämföra oss med någon. Aposteln Paulus ger oss rådet: ”Må var och en pröva sin egen gärning, och sedan skall han ha anledning till triumferande glädje med avseende på sig själv enbart och inte i jämförelse med den andre.” (Galaterna 6:4)

Motarbeta avundsjuka

Vi är alla ofullkomliga, och därför måste vi hela tiden anstränga oss kraftigt för att motarbeta avundsjuka. Det är en sak att veta att Bibeln säger: ”Ta ledningen i att bevisa varandra ära”, men det är en helt annan sak att göra det. Paulus erkände sin benägenhet att synda. För att bekämpa den behövde han vara ”hårdhänt mot ... [sin] kropp och leda den som en slav”. (Romarna 12:10; 1 Korinthierna 9:27) För vår del kan det innebära att motarbeta ett tävlingsinriktat tänkesätt och ersätta det med positiva tankar. Var och en av oss behöver be Jehova om hjälp att ”inte tänka högre om sig själv än man bör tänka”. (Romarna 12:3)

Bibelstudium och meditation är också till hjälp. Tänk till exempel på det framtida paradiset som Gud har utlovat. Där kommer alla att leva i fred, ha god hälsa, gott om mat, bekväma hem och tillfredsställande arbeten. (Psalm 46:8, 9; 72:7, 8, 16; Jesaja 65:21–23) Kommer någon att ha behov av att hävda sig? Knappast. Det kommer inte att finnas någon anledning till det. Det är sant att Jehova inte har berättat alla detaljer om hur livet kommer att vara där, men det är rimligt att anta att alla kommer att kunna ägna sig åt sådant som de tycker om och som de är bra på. Någon kanske kommer att studera astronomi och någon annan designa vackra textilier. Varför skulle vi avundas varandra? Det våra vänner är bra på kommer att vara en inspirationskälla för oss och inte en orsak till missnöje. Avundsjuka och andra negativa känslor kommer att höra till det förgångna.

Om vi längtar efter ett sådant liv, bör vi då inte sträva efter att ha en positiv inställning redan nu? Vi njuter av ett andligt paradis och är befriade från många problem som finns i världen omkring oss. Eftersom det inte kommer att finnas någon tävlingsanda i Guds nya värld, så finns det verkligen anledning att undvika en sådan anda redan nu.

Är det då fel att jämföra sig med andra? Eller finns det tillfällen när det kan vara lämpligt?

Jämförelser som bygger upp

Många har blivit nedstämda eller bittra när de har jämfört sig med andra, men det behöver inte nödvändigtvis bli så. Tänk på Paulus råd i det här sammanhanget: ”Bli efterliknare av dem som genom tro och tålamod ärver löftena.” (Hebréerna 6:12) Genom att utveckla sådana egenskaper som Jehovas forntida tjänare visade kan vi bli uppbyggda. Det är sant att det kan innebära vissa jämförelser, men det kan vara till hjälp för oss att se på exempel som vi kan följa.  Och vi kanske upptäcker områden där vi behöver göra förbättringar.

Tänk på Jonatan. Han hade på sätt och vis anledning att vara avundsjuk. Han var den äldste sonen till Saul, som var kung i Israel, och han hade kanske räknat med att själv bli kung en dag. Men Jehova valde i stället en man som var ungefär 30 år yngre, den unge David. I stället för att hysa agg visade Jonatan på ett unikt sätt prov på osjälvisk vänskap och gav Jehovas utvalde kung sitt stöd. Jonatan var en verkligt andlig människa. (1 Samuelsboken 19:1–4) I motsats till sin far, som såg David som en rival, urskilde Jonatan Jehovas ledning och underordnade sig hans vilja. Han jämförde sig inte med David och sade inte till sig själv: ”Varför David och inte jag?”

Vi bör aldrig betrakta medkristna som ett hot, som om de försökte överträffa oss eller ta vår plats. Rivalitet hör inte hemma bland kristna. Mogna kristna kännetecknas av samarbetsvillighet, enhet och kärlek – inte av tävlingsanda. Sociologen Francesco Alberoni säger: ”Kärlek är avundsjukans största fiende. Om vi älskar någon önskar vi att det skall gå bra för den personen, och när det gör det gläds vi med honom eller henne.” Om någon annan i den kristna församlingen får en ansvarsuppgift är det kärleksfullt att acceptera det. Det var så Jonatan reagerade. Vi kommer att bli välsignade om vi likt Jonatan troget ger dem som har ansvariga ställningar inom Jehovas organisation vårt stöd.

Våra medkristna är värda beröm för att de utgör sådana fina exempel för oss. Balanserade jämförelser med dem kan sporra oss att på ett sunt sätt efterlikna deras tro. (Hebréerna 13:7) Men om vi inte är försiktiga, kan vår strävan att efterlikna andra bli tävlingsinriktad. Om vi känner oss överträffade av någon som vi ser upp till och talar nedsättande eller kritiserar den personen, då har vår strävan att efterlikna honom eller henne urartat i avundsjuka.

Ingen ofullkomlig människa är ett perfekt föredöme. Därför säger Bibeln: ”Bli ... Guds efterliknare, som älskade barn”, och ”Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle följa tätt i hans fotspår”. (Efesierna 5:1, 2; 1 Petrus 2:21) Vi bör försöka efterlikna de egenskaper som Jehova och Jesus har – kärlek, värme, empati och ödmjukhet. Vi bör ta oss tid att begrunda deras egenskaper, avsikter och sätt att hantera saker och ting och se hur vi kan efterlikna dem. Sådana jämförelser kan berika vårt liv och ge oss pålitlig vägledning, stabilitet och trygghet, och det kan hjälpa oss att bli andligen mogna kristna. (Efesierna 4:13) Om vi gör vårt bästa för att följa deras fullkomliga exempel, kommer vi att vara mindre benägna att jämföra oss med våra medmänniskor.

[Bild på sidorna 28, 29]

Kung Saul blev avundsjuk på David

[Bild på sidan 31]

Jonatan såg aldrig den unge David som en rival