Vad är lydnad?

LYDNAD innebär att man underordnar sig myndighet, följer befallningar, gör det som krävs av en eller avstår från att göra det som är förbjudet.

I de hebreiska skrifterna används ordet shamạʽ för att uttrycka tanken på att lyda. Ordet shamạʽ har grundbetydelsen ”höra” eller ”lyssna”, och ibland syftar det helt enkelt på att man hör, dvs. uppfattar något med hjälp av hörselsinnet. (1 Moseboken 3:10; 21:26; 34:5) Men om ordet används i samband med att någon uttrycker en vilja, önskan, anvisning eller befallning, har det i stället betydelsen att ”ge akt på” eller ”lyda” den som talar. Adam ”lyssnade” till sin hustrus röst – han följde hennes önskan genom att äta av den förbjudna frukten precis som hon hade gjort. (1 Moseboken 3:17; jämför 21:12.) Josef vägrade att ”lyssna” till Potifars hustru när hon försökte locka honom. (1 Moseboken 39:10) Kung Saul var rädd för folket och ”lydde [lyssnade till] deras röst” och överträdde Jehovas befallning. (1 Samuelsboken 15:24) Jehova gav Abraham löftet om en avkomma därför att Abraham ”lyssnade till”, dvs. lydde, Jehovas röst och rättade sig efter hans befallningar. (1 Moseboken 22:18; 26:4, 5; jämför Hebréerna 11:8.)

Samma hebreiska ord används när det talas om att Gud ”hör” eller ”lyssnar till” människor. I det sammanhanget passar inte det svenska ordet ”lyda”, eftersom människor inte kan ge Gud befallningar utan enbart rikta böner och vädjanden till honom. När Gud sade till Abraham: ”Vad Ismael angår har jag hört dig”, sade han med andra ord att han hade gett akt på Abrahams bön och att han skulle tillmötesgå honom. (1 Moseboken 17:20) På liknande sätt ”hörde”, eller beaktade, Gud vädjanden från människor som hade det svårt eller led, och han besvarade deras böner genom att förbarma sig över dem när han ansåg det lämpligt. (1 Moseboken 16:11; 21:17; 29:33; 2 Moseboken 3:7–9; jämför 5 Moseboken 1:45.)

Även ett av de grekiska ord som förmedlar tanken på att lyda (verbet hypakouō; som substantiv: hypakoẹ̄) har grundbetydelsen ”höra”. Det här grekiska ordet betyder ordagrant ”höra under”, dvs. höra på ett undergivet eller uppmärksamt sätt. Ett annat ord som innehåller tanken på att lyda är peithō, som betyder ”övertala”. (Matteus 27:20) Olika former av det ordet kan också förmedla tanken på att bli övertygad, ha tillit, rätta sig efter någon eller lyda. (Matteus 27:43; Lukas 16:31; Apostlagärningarna 5:36, 37, 40) En negativ form av det här ordet är apeithẹō, som betyder ”inte lyda” eller ”inte tro”. (Johannes 3:36; Apostlagärningarna 14:2; 19:9)

Uttryckssätten som används på Bibelns grundspråk visar alltså att lydnad är beroende av att man först hör, dvs. tar emot upplysningar eller kunskap, och av att man sedan rättar sig efter den vilja eller önskan som uttrycks. (Jämför Lukas 12:47, 48; 1 Timoteus 1:13.) Sådan lydnad är i sin tur beroende av att man erkänner någons myndighet eller rätt att förvänta sig lydnad och av att man själv är villig och beredd att rätta sig efter den personens vilja. Av de grekiska orden peithō och apeithẹō framgår det också att lydnad har samband med tro och tillit.

[Infälld text på sidan 30]

”Och genom din avkomma skall alla jordens nationer välsigna sig därför att du har lyssnat till min röst.” (1 Moseboken 22:18)