En ”pim” vittnar om Bibelns historiska exakthet

ORDET ”pim” förekommer bara en gång i Bibeln. På kung Sauls tid fick israeliterna vända sig till de filisteiska smederna för att få sina metallredskap slipade. ”Priset för slipning var en pim för plogbillarna och för hackorna och för de tretandade redskapen och för yxorna och för att få en oxpik fastsatt”, säger Bibeln. (1 Samuelsboken 13:21)

Vad var en pim? Det kunde ingen svara på förrän den första pimviktstenen grävdes fram 1907 i den forntida staden Geser. Innan dess hade de som översatte Bibeln haft svårt att översätta ordet pim. Därför sägs det ingenting om pim i till exempel 1917 års svenska bibelöversättning av 1 Samuelsboken 13:21, utan det sägs bara att israeliterna fick bege sig till filistéerna ”när det hade blivit något fel med eggen på skärorna eller plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller när oxpikarnas uddar behövde rätas”.

Nu vet forskarna att en pim var en viktenhet på i genomsnitt 7,82 gram, eller omkring två tredjedelar av en sikel, hebréernas grundläggande viktenhet. En pim silver var det pris filistéerna begärde av israeliterna för att slipa deras redskap. Viktsystemet med siklar slutade användas när Judas rike och dess huvudstad, Jerusalem, föll år 607 f.v.t. Så hur vittnar omnämnandet av viktenheten pim om att den hebreiska texten är historiskt sann?

En del forskare menar att de hebreiska skrifterna, dit Första Samuelsboken hör, daterar sig till den senhellenistiska tiden, ja så sent som från 100-talet f.v.t. till något århundrade senare. Man menar därför att ”de är ... ’ohistoriska’ och att de helt eller delvis saknar värde när det gäller att rekonstruera ett ’bibliskt’ eller ett ’forntida Israel’, vilka båda helt enkelt är litterära konstruktioner av nutida judar och kristna”.

Men William G. Dever, professor i Främre Orientens arkeologi och antropologi, säger om viktenheten pim i 1 Samuelsboken 13:21: ”[Den] kan inte ha ’hittats på’ av skribenter som levde under senhellenistisk tid, flera hundra år efter det att dessa vikter hade försvunnit och glömts bort. Faktum är att den här lilla detaljen i Bibeln ... inte gick att förstå förrän i början av 1900-talet e.Kr., när de första arkeologiska fynden med texten pîm på hebreiska gjordes.” Professorn säger vidare: ”Om Bibelns alla berättelser är ’litterära påhitt’ från senhellenismens tid, hur kunde då just den här berättelsen komma med i den hebreiska bibeln? Man kan naturligtvis invända och säga att det här med pîm ’bara är en detalj’. Och det är ju helt riktigt, men ett välkänt faktum är att ’historia bygger på detaljer’.”

[Bild på sidan 29]

En pim motsvarade omkring två tredjedelar av en sikel