Simson triumferar i Jehovas kraft!

DE HÄMNDLYSTNA filistéerna sticker ut hans ögon och låter honom utföra straffarbete. De hämtar honom sedan från fångarnas hus och för honom till ett hedniskt tempel för att roa folket. De tvingar honom att paradera förbi tusentals åskådare, och de driver med honom. Den här fången är varken en brottsling eller en härförare för en fiendearmé. Han är en tillbedjare av Jehova och har tjänat som domare i Israel i 20 år.

Hur kunde Simson – den fysiskt sett starkaste mannen som någonsin levt – hamna i en så förödmjukande situation? Skulle hans enastående styrka kunna rädda honom? Vad var hemligheten bakom Simsons styrka? Kan vi lära oss något av skildringen av hans liv? I så fall vad?

”Han ... skall ta ledningen i att rädda Israel”

Israels söner hade många gånger vänt sig bort från den sanna tillbedjan. Så när de ”åter [gjorde] det som var ont i Jehovas ögon” gav Jehova ”dem i filistéernas hand i fyrtio år”. (Domarboken 13:1)

Berättelsen om Simson började när Jehovas ängel visade sig för israeliten Manoas hustru, som var ofruktsam, och berättade för henne att hon skulle föda en son. Ängeln gav henne anvisningen: ”Ingen rakkniv får komma på hans huvud, ty pojken skall vara en Guds nasir alltifrån moderlivet; och han är den som skall ta ledningen i att rädda Israel ur filistéernas hand.” (Domarboken 13:2–5) Innan Simson avlades bestämde Jehova att han skulle få en särskild uppgift. Redan från sin födelse skulle han vara nasir – utvald för ett särskilt slag av helig tjänst.

”Hon är just den rätta i mina ögon”

Under Simsons uppväxt ”välsignade” Jehova honom. (Domarboken 13:24) En dag kom Simson till sin far och mor och sade: ”Jag har sett en kvinna i Timnah, en av filistéernas döttrar, så skaffa mig nu henne till hustru.” (Domarboken 14:2) Föreställ dig hur förvånade de måste ha blivit. I stället för att befria Israel från förtryckarnas hand ville deras son nu knyta släktskapsband med dem. Det var emot Guds lag att gifta sig med en  kvinna som tillbad hedniska gudar. (2 Moseboken 34:11–16) Simsons far och mor invände: ”Finns det ingen kvinna bland dina bröders döttrar och bland hela mitt folk, eftersom du går för att ta en hustru från de oomskurna filistéerna?” Men Simson insisterade: ”Skaffa mig just henne, för hon är just den rätta i mina ögon.” (Domarboken 14:3)

På vilket sätt var denna filisteiska kvinna ”just den rätta” för Simson? Enligt ett uppslagsverk var det inte på grund av att hon var ”vacker, tilltalande, attraktiv”. Hon var i stället ”den rätta när det gällde att uppnå ett mål, ett syfte, en avsikt”. (McClintock och Strongs Cyclopedia) Vad var det då han ville uppnå? I Domarboken 14:4 förklaras det att Simson ”sökte en anledning till strid med filistéerna”. Det var därför han var intresserad av kvinnan. När Simson växte upp ”började Jehovas ande driva på honom”, dvs. få honom att handla. (Domarboken 13:25) Det var alltså Jehovas ande som var drivkraften bakom både Simsons ovanliga begäran om en hustru och hans levnadsbana som domare över Israel. Fann Simson den anledning till strid som han sökte? Först skall vi se hur Jehova försäkrade honom om sitt stöd.

Simson var på väg till Timnah, sin blivande hustrus stad. Bibeln skildrar vad som hände: ”När han kom så långt som till Timnahs vingårdar, se, då kom ett manprytt ungt lejon rytande emot honom. Då började Jehovas ande verka på honom, så att han slet lejonet i stycken.” Den här anmärkningsvärda styrkedemonstrationen skedde när Simson var ensam. Det fanns inga ögonvittnen. Var det här Jehovas sätt att försäkra Simson om att han som nasir kunde fullfölja sin gudagivna uppgift? Bibeln säger inget om det, men Simson insåg säkert att denna ovanliga styrka inte kunde komma från honom själv. Den måste ha kommit från Gud. Simson kunde lita på att Jehova skulle vara med honom i det som låg framför honom. Styrkt av händelsen med lejonet ”fortsatte [han] ner och talade med kvinnan; och hon var fortfarande den rätta i Simsons ögon”. (Domarboken 14:5–7)

När Simson senare återvände för att ta med kvinnan hem ”tog han av för att se på kadavret av lejonet, och se, det var en bisvärm i lejonets döda kropp, och där var honung”. Simson lade detta på minnet, och vid sitt bröllop framställde han en gåta för 30 filisteiska brudsvenner: ”Från storätaren utgick något att äta, och från den starke utgick något sött.” Om de kunde gissa innebörden i gåtan, skulle Simson ge dem 30 underklädnader och 30 uppsättningar kläder. Om inte, skulle de ge lika många plagg till honom.  Gåtan förbryllade filistéerna i tre dagar. På fjärde dagen började de hota kvinnan. De sade: ”Locka din man att tala om uttydningen av gåtan för oss, annars bränner vi upp dig och din fars hus i eld.” Så grymt! Om filistéerna behandlade sitt eget folk på det sättet, föreställ dig då hur svårt de förtryckta israeliterna hade det! (Domarboken 14:8–15)

Den skräckslagna kvinnan pressade Simson att avslöja svaret på gåtan. Hennes brist på kärlek och lojalitet mot Simson avslöjades när hon snabbt berättade svaret för brudsvennerna. De kunde lösa gåtan, och Simson förstod hur det hade gått till. Han sade till dem: ”Om ni inte hade plöjt med min kviga, hade ni inte löst min gåta.” Det här var det tillfälle som Simson hade väntat på. ”Jehovas ande började verka på honom, så att han gick ner till Ashkelon och slog ihjäl trettio av deras män och tog vad han klädde av dem och gav uppsättningarna kläder åt dem som hade talat om uttydningen av gåtan.” (Domarboken 14:18, 19)

Var det hämndbegär som motiverade Simson att handla som han gjorde i Ashkelon? Nej. Detta var Guds verk genom hans utvalde befriare. Genom Simson började Jehova strida mot dem som grymt förtryckte hans folk. Den här kampen skulle fortsätta. Nästa tillfälle öppnade sig när Simson kom för att besöka sin hustru.

Enmanskrig

När Simson återvände till Timnah upptäckte han att hans hustrus far hade gift bort henne med en annan man, eftersom han trodde att Simson hatade henne. Simson agerade som om han var förorättad och kränkt. Han fångade 300 rävar, band ihop dem två och två och satte facklor mellan deras svansar. När han släppte dem lösa antände de filistéernas åkrar, vingårdar och olivlundar och förstörde årets tre viktigaste grödor. Filistéerna blev rasande. I sin grymhet höll de Simsons hustru och hennes far ansvariga och brände upp dem. Denna barbariska hämnd tjänade Simsons syften. Han i sin tur slog dem, så att de led ett stort nederlag. (Domarboken 15:1–8)

Förstod israeliterna att Jehova Gud välsignade Simson? Slöt de upp bakom honom för att få ett slut på filistéernas herravälde? Inte alls. För att slippa undan problem sände Judas män 3 000 man för att ta till fånga Guds utvalde ledare och överlämna honom åt hans fiender. Men denna illojalitet gav Simson tillfälle att tillfoga sina fiender ytterligare förluster. När Simson skulle överlämnas till filistéerna ”började Jehovas ande verka på honom, och repen som var om hans armar blev som lintrådar som har blivit svedda av eld, så att hans bojor smälte bort från hans händer”. Sedan tog han ett käkben av en åsna och slog ner tusen av fiendens män med det. (Domarboken 15:10–15)

Simson anropade Jehova och sade: ”Det var du som gav denna stora räddning genom din tjänares hand, och skall jag nu behöva dö av törst och falla i de oomskurnas hand?” Jehova hörde Simsons bön och besvarade den. ”Gud [klöv] den mortelformade fördjupningen som finns i Lehi, och vatten kom ut ur den, och han drack, och därefter vände hans ande åter, och han levde upp igen.” (Domarboken 15:18, 19)

Simson var helt inriktad på sin uppgift att strida mot filistéerna. När han stannade i en prostituerad kvinnas hus i Gaza var det i syfte att strida mot Guds fiender. Simson behövde logi för natten i fiendestaden, och det kunde han få i hennes hus. Simson hade inga omoraliska syften i tankarna. Han lämnade huset vid midnatt, fattade tag i stadsportens dörrar och de båda sidoposterna och bar dem till toppen av ett berg nära Hebron, omkring 6 mil därifrån. Han gjorde detta med Guds godkännande och med Guds kraft. (Domarboken 16:1–3)

 Den heliga anden verkade på Simson på ett unikt sätt på grund av de ovanliga omständigheterna. Trogna Guds tjänare i vår tid kan lita på att samma ande skall styrka dem. Jesus försäkrade sina efterföljare om att Jehova skall ”ge helig ande åt dem som ber honom”. (Lukas 11:13)

Varför vek Jehova ifrån Simson?

Simson blev förälskad i en kvinna som hette Delila. Filistéernas fem axelfurstar var så angelägna om att få bort Simson att de sökte hennes hjälp. De kom till Delila och sade: ”Locka honom och ta reda på vari hans väldiga styrka består och varmed vi kan få övertaget över honom.” Som muta erbjöd var och en av axelfurstarna henne ”elva hundra silverstycken”. (Domarboken 16:4, 5)

Om de här silverstyckena var siklar, var erbjudandet om 5 500 siklar en enorm muta. Abraham betalade 400 siklar för en begravningsplats för sin hustru, och en slav såldes för bara 30 siklar. (1 Moseboken 23:14–20; 2 Moseboken 21:32) Att axelfurstarna – härskarna över fem filisteiska städer – vädjade till Delilas girighet och inte till hennes lojalitet mot den etniska grupp hon tillhörde antyder att hon kan ha varit en israelitisk kvinna. Hur det än var med den saken accepterade hon erbjudandet.

Tre gånger gav Simson Delila vilseledande svar på hennes frågor, och tre gånger förrådde hon honom genom att försöka överlämna honom åt hans fiender. Men ”eftersom hon hela tiden pressade honom med sina ord och fortsatte att ansätta honom, blev hans själ otålig ända till döds”. Slutligen avslöjade Simson sanningen – att hans hår aldrig hade blivit klippt. Om det blev klippt skulle han förlora sin styrka och bli som alla andra män. (Domarboken 16:6–17)

Det här blev Simsons fall. Delila manipulerade honom in i en situation där hon kunde låta raka hans huvud. Simsons styrka satt inte bokstavligen i hans hår, utan håret representerade bara hans särskilda förhållande till Gud som nasir. När Simson försatte sig i en situation som påverkade hans ställning som nasir, genom att hans huvud blev rakat, vek Jehova ifrån honom. Filistéerna övermannade Simson, gjorde honom blind och satte honom i fängelse. (Domarboken 16:18–21)

Detta ger oss verkligen en viktig lärdom! Vi bör betrakta vårt förhållande till Jehova som något mycket dyrbart. Hur skulle vi kunna räkna med Jehovas fortsatta välsignelse om vi på något sätt äventyrade vårt kristna överlämnande?

”Må min själ dö tillsammans med filistéerna”

De triumferande filistéerna tackade sin gud Dagon för att de hade lyckats besegra Simson. För att fira segern förde de sin fånge till Dagons tempel. Men Simson visste vad som var den verkliga orsaken till hans nederlag. Simson visste varför Jehova hade vikit ifrån honom, och han ångrade sitt felsteg. Medan Simson var i fångarnas hus började hans hår växa kraftigt. Hur skulle han agera, nu när han stod inför tusentals filistéer?

Simson bad: ”Suveräne Herre Jehova, kom ihåg mig, det ber jag dig, och styrk mig, det ber jag dig, bara denna enda gång, du den sanne Guden, och låt mig ta hämnd, hämnd på filistéerna för ett av mina båda ögon.” Sedan tryckte han sig mot husets båda mittpelare och ”böjde ... sig framåt med kraft”. Vad blev följden? ”Huset störtade samman över axelfurstarna och över allt folket som var i det, så att de som han dödade vid sin egen död var fler än de som han hade dödat under sin livstid.” (Domarboken 16:22–30)

När det gäller fysisk styrka har det aldrig funnits någon människa lik Simson. Hans mäktiga gärningar var verkligen fantastiska. Men det viktigaste av allt är att Jehova i sitt ord nämner Simson bland dem som hade stark tro. (Hebréerna 11:32–34)

[Bild på sidan 26]

Vad var hemligheten bakom Simsons styrka?