Vi lever inte längre för oss själva
Vi lever inte längre för oss själva
”[Kristus] dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva.” (2 KORINTHIERNA 5:15)
1, 2. Vilken befallning i Bibeln fick Jesu efterföljare under det första århundradet att övervinna sin själviskhet?
DET var Jesu sista kväll på jorden. Om bara några timmar skulle han ge sitt liv för alla dem som skulle komma att utöva tro på honom. Den kvällen talade Jesus med sina trogna apostlar om många viktiga saker. Han gav dem bland annat en befallning som gällde en egenskap som skulle visa sig vara kännetecknande för hans efterföljare. ”Jag ger er nu ett nytt bud”, sade han, ”att ni skall älska varandra – att alldeles som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:34, 35)
2 De sanna kristna måste visa självuppoffrande kärlek till varandra och sätta sina medtroendes behov framför sina egna. De bör inte tveka att till och med ”ge ut sin själ till förmån för sina vänner”. (Johannes 15:13) Hur reagerade de första kristna på det här nya budet? Tertullianus, en författare som levde på 100-talet v.t., återgav i sitt berömda verk Apologeticus vad andra hade sagt om de kristna: ”Se, hur de älskar varandra och till och med är redo att dö för varandra.”
3, 4. a) Varför måste vi motarbeta själviskheten? b) Vad skall vi behandla i den här artikeln?
3 Vi måste också ”fortsätta att bära varandras bördor och [på så sätt] uppfylla ... Kristi lag”. (Galaterna 6:2) Men själviskhet är ett av de största hindren för oss att lyda Kristi lag och älska Jehova, vår Gud, med hela vårt hjärta och med hela vår själ och med hela vårt sinne och älska vår nästa som oss själva. (Matteus 22:37–39) Eftersom vi är ofullkomliga, har vi en benägenhet att vara självupptagna. Till det kommer vardagens stress, den tävlingsinriktade andan i skolan och på arbetsplatsen och kampen för att klara uppehället, och följden blir att den medfödda själviskheten ökar. De här själviska tendenserna minskar inte. Aposteln Paulus varnade: ”I de sista dagarna ... kommer människorna att tänka bara på sig själva.” (2 Timoteus 3:1, 2, Bibel 2000)
4 Under den senare delen av sin jordiska tjänst lärde Jesus sina lärjungar en metod i tre steg som kunde hjälpa dem att övervinna sin själviskhet. Vad var det för metod, och vilken nytta har vi av hans anvisningar?
Ett säkert motmedel!
5. Vad talade Jesus om för sina lärjungar när han predikade i norra Galileen, och varför var detta chockerande för dem?
5 Jesus predikade nära Caesarea Filippi i norra Galileen. Det här rofyllda, vackra området kan ha tyckts mer lämpat för avkoppling än självförnekelse. Men när Jesus var där började han visa sina lärjungar att ”han måste bege sig till Jerusalem och utstå många lidanden från de äldste och de främsta prästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen”. (Matteus 16:21) Jesu lärjungar måste ha blivit chockerade när de fick höra detta, för fram till den stunden hade de förväntat att deras ledare skulle upprätta sitt kungarike här på jorden! (Lukas 19:11; Apostlagärningarna 1:6)
6. Varför blev Petrus strängt tillrättavisad av Jesus?
6 Petrus ”tog [omedelbart Jesus] ... åt sidan och började förebrå honom, i det han sade: ’Var barmhärtig mot dig själv, Herre; du skall inte alls få detta slut.’” Hur reagerade Jesus? ”Han vände ryggen till och sade till Petrus: ’Försvinn bakom mig, Satan! Du är för mig en sten att snava på, för du tänker inte Guds tankar, utan människors.’” Vilken kontrast det var mellan dessa två sätt att se på saken! Jesus följde villigt den självuppoffrande kurs som Gud hade anvisat honom – en kurs som skulle leda till att han inom några månader skulle dö på en tortyrpåle. Petrus rekommenderade en bekväm kurs. ”Var barmhärtig mot dig själv”, sade han. Petrus menade utan tvivel väl. Men Jesus tillrättavisade Petrus, eftersom denne vid det där tillfället hade låtit sig påverkas av Satan. Petrus hade ”inte Guds sinne, utan människors”. (Matteus 16:22, 23, fotnoten)
7. Vilken inställning sade Jesus att hans efterföljare skulle ha, enligt orden i Matteus 16:24?
7 Ord som liknar Petrus kan höras i våra dagar. I världen uppmanas människor ofta att ”tänka på sig själva” eller ”följa minsta motståndets lag”. Men Jesus rekommenderade en helt annan inställning. Han sade till sina lärjungar: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig.” (Matteus 16:24) ”De här orden är inte en inbjudan till dem som ännu inte är lärjungar att bli lärjungar”, sägs det i The New Interpreter’s Bible, ”utan en inbjudan till dem som redan har hörsammat Kristi kallelse att tänka över vad lärjungaskapet innebär.” De tre steg som Jesus angav och som finns med i den här bibelversen skall tas av dem som är troende. Låt oss undersöka dessa steg ett i taget.
8. Förklara vad det innebär att förneka sig själv.
8 För det första måste vi förneka oss själva. Det grekiska ordet för ”förneka sig själv” antyder villighet att säga nej till själviska begär eller personlig bekvämlighet. Att vi förnekar oss själva är inte bara en fråga om att vi tillfälligtvis försakar vissa nöjen. Det betyder inte heller att vi blir asketer eller självdestruktiva. Vi tillhör inte längre oss själva utan låter villigt vårt liv och allt som hör till det underordnas Jehova. (1 Korinthierna 6:19, 20) Vårt liv blir gudinriktat i stället för självinriktat. Att vi förnekar oss själva innebär att vi är beslutna att göra Guds vilja, även om det skulle strida mot våra egna ofullkomliga böjelser. Vi visar att vi är fullständigt hängivna Gud när vi överlämnar oss åt honom och blir döpta. Sedan strävar vi efter att leva enligt vårt överlämnande under resten av livet.
9. a) Vad innebar en tortyrpåle då Jesus var på jorden? b) Hur tar vi upp vår tortyrpåle?
9 Det andra steget är att vi måste ta upp vår tortyrpåle. I det första århundradet innebar en tortyrpåle lidande, skam och död. Det var vanligtvis endast brottslingar som avrättades på en tortyrpåle eller fick sina döda kroppar hängda på en påle. Med det här uttrycket visade Jesus att en kristen måste vara beredd att bli förföljd och föraktad eller till och med dödad, eftersom han inte är någon del av världen. (Johannes 15:18–20) Våra kristna normer gör oss annorlunda än andra människor, så världen kanske ”skymfar” oss. (1 Petrus 4:4) Det här skulle kunna hända i skolan, på arbetsplatsen eller till och med inom familjen. (Lukas 9:23) Men vi är villiga att utstå världens hån därför att vi inte längre lever för oss själva. Jesus sade: ”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull. Gläd er, ja, ta glädjesprång, eftersom er lön är stor i himlarna.” (Matteus 5:11, 12) Ja, det som betyder något är att vi har Guds ynnest.
10. Vad innefattas i att ständigt följa Jesus?
10 För det tredje sade Jesus Kristus att vi ständigt måste följa honom. Enligt en biblisk ordbok (An Expository Dictionary of New Testament Words, av W. E. Vine) betyder uttrycket ”att följa” att man är en kamrat – ”en som går samma väg”. I Första Johannes 2:6 sägs det: ”Den som säger att han förblir i gemenskap med honom [Gud] är skyldig att också själv fortsätta att vandra alldeles som han [Kristus] har vandrat.” Hur vandrade Jesus? Jesu kärlek till sin himmelske Fader och till sina lärjungar gav inget utrymme för själviskhet. ”Kristus behagade [inte] ... sig själv”, skrev Paulus. (Romarna 15:3) Till och med då Jesus var trött eller hungrig satte han andras behov framför sina egna. (Markus 6:31–34) Jesus gav också ut sig i arbetet med att predika och undervisa om Guds kungarike. Bör vi inte efterlikna honom genom att flitigt fullgöra vårt uppdrag att ”göra lärjungar av människor av alla nationerna” och ”lära dem att hålla allt” som Jesus har befallt? (Matteus 28:19, 20) I allt detta lämnade Kristus en förebild åt oss, och vi måste ”följa tätt i hans fotspår”. (1 Petrus 2:21)
11. Varför är det viktigt att vi förnekar oss själva, tar upp vår tortyrpåle och ständigt följer Jesus Kristus?
11 Det är viktigt att vi förnekar oss själva, tar upp vår tortyrpåle och ständigt följer vårt stora föredöme. Om vi gör det, kommer det att fungera som ett motmedel mot själviskhet – ett verkligt hinder för självuppoffrande kärlek. Jesus sade också: ”Vemhelst som vill rädda sin själ, han skall mista den; men vemhelst som mister sin själ för min skull, han skall finna den. Ja, till vad nytta kan det vara för en människa, om hon vinner hela världen men förverkar sin själ? Eller vad skall en människa ge i utbyte mot sin själ?” (Matteus 16:25, 26)
Vi kan inte tjäna två herrar
12, 13. a) Vad var den unge styresman som bad Jesus om ett råd intresserad av? b) Vilket råd gav Jesus den unge mannen, och varför?
12 Några månader efter det att Jesus hade framhållit att hans lärjungar måste förneka sig själva, kom en rik ung styresman fram till honom och sade: ”Lärare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?” Jesus sade till honom att ”ständigt [hålla] buden” och återgav några av dem. Den unge mannen sade: ”Allt detta har jag hållit.” Mannen var tydligen uppriktig och hade gjort sitt bästa för att lyda buden i Lagen. Han frågade därför: ”Vad fattas mig ännu?” Som svar gav Jesus den unge mannen en ovanlig inbjudan och sade: ”Om du vill vara fullkomlig [”fullständig”, New American Standard Bible], gå då bort och sälj dina tillhörigheter och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen, och kom, bli min efterföljare.” (Matteus 19:16–21)
13 Jesus insåg att om den unge mannen skulle kunna tjäna Jehova med hela sin själ, måste han göra sig av med det som hindrade honom i livet – hans materiella rikedom. En sann Kristi lärjunge kan inte tjäna två herrar. Han ”kan inte vara slav åt Gud och åt Rikedomen”. (Matteus 6:24) Han behöver ha ett ”ogrumlat” öga som är inriktat på andliga ting. (Matteus 6:22) Att göra sig av med sina ägodelar och ge dem åt de fattiga är en självuppoffrande handling. I utbyte mot den här materiella uppoffringen erbjöd Jesus den unge styresmannen den ovärderliga förmånen att få samla skatter i himlen – skatter som skulle innebära evigt liv för honom och leda till utsikten att till sist få regera tillsammans med Kristus i himlen. Den unge mannen var inte beredd att förneka sig själv. ”[Han] gick ... bedrövad bort; han hade nämligen många ägodelar.” (Matteus 19:22) Men andra efterföljare till Jesus reagerade annorlunda.
14. Hur reagerade fyra fiskare för Jesu inbjudan att följa honom?
14 Ungefär två år tidigare hade Jesus gett en liknande inbjudan till fyra fiskare som hette Petrus, Andreas, Jakob och Johannes. Två av dem höll på att fiska vid det tillfället, och de två andra lagade sina nät. Jesus sade till dem: ”Kom, följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.” Alla fyra lämnade till sist sin fiskeriverksamhet och följde Jesus under resten av livet. (Matteus 4:18–22)
15. Hur gjorde ett Jehovas vittne i vår egen tid uppoffringar för att följa Jesus?
15 Många kristna i våra dagar har följt dessa fyra fiskares exempel och inte den rike unge styresmannens. De har uppoffrat välstånd och möjligheter till framgång i den här världen för att tjäna Jehova. ”När jag var 22 år var jag tvungen att fatta ett viktigt beslut”, säger Deborah. Hon förklarar: ”Jag hade studerat Bibeln i ungefär sex månader, och jag ville överlämna mitt liv åt Jehova, men min familj var helt emot det. De var mångmiljonärer, och de tyckte att jag skulle dra skam över dem om jag blev ett Jehovas vittne. Jag fick 24 timmar på mig att bestämma mig för vilket jag föredrog – ett liv i lyx eller sanningen. Om jag inte skar av alla kontakter med vittnena, skulle familjen göra mig arvlös. Jehova gav mig hjälp att fatta det rätta beslutet och också kraft att genomföra det. Jag har varit i heltidstjänsten de senaste 42 åren, och jag har inte ångrat någonting. Genom att säga nej till en självisk, nöjesinriktad livsstil kom jag bort från den tomhet och avsaknad av lycka som jag ser hos mina familjemedlemmar. Tillsammans med min man har jag hjälpt över hundra personer att lära känna sanningen. Dessa andliga barn är mycket dyrbarare för mig än några materiella rikedomar.” Miljontals andra Jehovas vittnen delar hennes uppfattning. Hur är det med dig?
16. Hur kan vi visa att vi inte längre lever för oss själva?
16 Önskan att inte längre leva för sig själv har fått tusentals Jehovas vittnen att tjäna som pionjärer, eller heltidsförkunnare av Guds kungarike. Andra, vars omständigheter inte tillåter dem att vara i heltidstjänsten, odlar pionjärandan och tar del i arbetet med att predika om Guds kungarike så mycket de kan. Föräldrar kan visa en liknande anda när de ger av sin tid och uppoffrar personliga intressen för att kunna ge sina barn andlig övning. Vi kan alla på ett eller annat sätt visa att Guds kungarikes intressen kommer först i vårt liv. (Matteus 6:33)
Vems kärlek tvingar oss?
17. Vilken drivkraft får oss att göra uppoffringar?
17 Det är inte lätt att visa självuppoffrande kärlek. Men tänk på vad det är som tvingar oss. Paulus skrev: ”Kristi kärlek tvingar oss, eftersom detta är den bedömning vi har gjort: att en har dött för alla; ... och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva, utan för honom som dog för dem och blev uppväckt.” (2 Korinthierna 5:14, 15) Det är Kristi kärlek som tvingar oss att inte längre leva för oss själva. Vilken stark drivkraft det är! Eftersom Kristus har dött för oss, känner vi då inte en moralisk förpliktelse att leva för honom? Det var ju trots allt vår tacksamhet för den djupa kärlek som Gud och Kristus visade oss som förmådde oss att överlämna vårt liv åt Gud och bli Kristi lärjungar. (Johannes 3:16; 1 Johannes 4:10, 11)
18. Varför ger en självuppoffrande livskurs rik belöning?
18 Är det värt att sträva efter att inte längre leva för sig själv? När den rike unge styresmannen hade tackat nej till Kristi inbjudan och gått sin väg, sade Petrus till Jesus: ”Se! Vi har lämnat allt och följt dig; hur blir det då för oss?” (Matteus 19:27) Petrus och de andra apostlarna hade verkligen förnekat sig själva. Vilken belöning skulle de få? Jesus talade först om att de skulle få förmånen att regera tillsammans med honom i himlen. (Matteus 19:28) Vid samma tillfälle nämnde Jesus välsignelser som alla hans efterföljare skulle få del av. Han sade: ”Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som inte skall få hundrafalt nu i den här tidsperioden ... och i den kommande tingens ordning evigt liv.” (Markus 10:29, 30) Vi får mycket mer tillbaka än vad vi har uppoffrat. Är inte våra andliga fäder, mödrar, bröder, systrar och barn mycket mer värda än allt som vi har avstått från för Guds kungarikes skull? Vem fick störst framgång i livet – Petrus eller den rike unge styresmannen?
19. a) På vad beror verklig lycka? b) Vad kommer att behandlas i följande artikel?
19 Jesus visade i ord och handling att lycka kommer av att ge och av att betjäna, inte av att vara självisk. (Matteus 20:28; Apostlagärningarna 20:35) När vi inte längre lever för oss själva utan ständigt följer Kristus, får vi stor tillfredsställelse i livet nu och har utsikten att få leva för evigt i framtiden. Jehova blir naturligtvis vår ägare när vi förnekar oss själva. Vi blir därmed Guds slavar. Varför är detta slaveri givande? Hur påverkar det de beslut vi fattar? I nästa artikel kommer vi att behandla dessa frågor.
Minns du?
• Varför bör vi motarbeta våra själviska böjelser?
• Vad innebär det att vi förnekar oss själva, tar upp vår tortyrpåle och ständigt följer Jesus?
• Vad motiverar oss att inte längre leva för oss själva?
• Varför är det givande att leva ett självuppoffrande liv?
[Frågor]
[Bild på sidan 11]
”Var barmhärtig mot dig själv, Herre”
[Bild på sidan 13]
Vad hindrade den unge styresmannen från att följa Jesus?
[Bilder på sidan 15]
Kärleken förmår Jehovas vittnen att tjäna som flitiga förkunnare av Guds kungarike