Viktiga detaljer från Första Samuelsboken
Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Första Samuelsboken
DET är nu år 1117 f.v.t., och det har gått ungefär tre hundra år sedan Josua erövrade det utlovade landet. De äldste i Israel kommer till Jehovas profet med en anmärkningsvärd begäran. Profeten tar upp saken i bön till Jehova, som beviljar deras begäran. Detta markerar slutet på domartiden och inleder en tid då kungar styr i Israel. Första Samuelsboken skildrar spännande händelser kring denna vändpunkt i Israels historia.
Första Samuelsboken skrevs av Samuel, Natan och Gad och omfattar en period på 102 år – från 1180 till 1078 f.v.t. (1 Krönikeboken 29:29) Skildringen handlar om fyra av Israels ledare. Två tjänade som domare och två som kungar, två var trogna mot Jehova och två var det inte. Vi får också stifta bekantskap med två kvinnor som är fina föredömen för oss samt med en krigare som var tapper men ändå mild. Sådana exempel ger värdefulla lärdomar om attityder och handlingssätt som vi kan ta efter och sådana som vi skall undvika. Innehållet i Första Samuelsboken kan alltså påverka våra tankar och handlingar. (Hebréerna 4:12)
SAMUEL ERSÄTTER ELI SOM DOMARE
Det är under insamlingshögtiden, och Hanna, som bor i Rama, är utom sig av glädje. * Jehova har besvarat hennes böner, och hon har fått en son. För att uppfylla sitt löfte till Jehova tar Hanna med sig sin son Samuel till ”Jehovas hus” för att låta honom utföra tjänst där. Han blir ”en tjänare åt Jehova inför prästen Eli”. (1 Samuelsboken 1:24; 2:11) Medan Samuel fortfarande är mycket ung talar Jehova till honom och uttalar en dom över Elis hus. Allteftersom Samuel blir äldre, förstår israeliterna att han är en Jehovas profet.
Med tiden drar filistéerna upp mot Israel. De erövrar arken och dödar Elis båda söner. När den åldrige Eli nås av beskedet, dör han. ”Han hade varit domare över Israel i fyrtio år.” (1 Samuelsboken 4:18) Filistéerna behåller arken, men efter att ha drabbats av den ena olyckan efter den andra skickar de tillbaka den till israeliterna. Samuel är nu domare i Israel, och landet har fred.
Svar på bibliska frågor:
2:10 – Varför säger Hanna i sin bön att Jehova ger ”sin kung styrka”, när det inte fanns någon kung i Israel? I den mosaiska lagen var det förutsagt att israeliterna skulle få en kung. (5 Moseboken 17:14–18) När Jakob låg för döden profeterade han: ”Spiran [en symbol för kunglig myndighet] skall inte vika från Juda.” (1 Moseboken 49:10) Jehova sade om Sara, som blev stammoder till israeliterna: ”Kungar över folk skall komma från henne.” (1 Moseboken 17:16) Hannas bön gällde alltså en framtida kung.
3:3 – Sov Samuel verkligen i det allra heligaste? Nej, det gjorde han inte. Samuel var levit av den icke-prästerliga släkt som härstammade från Kehat. (1 Krönikeboken 6:33–38) Han hade därför inte rätt att ”gå in och se de heliga föremålen”. (4 Moseboken 4:17–20) Den enda delen av helgedomen som Samuel hade tillträde till var tältboningens förgård. Det måste ha varit där han sov. Tydligtvis sov även Eli någonstans i förgården. Uttrycket ”där Guds ark var”, syftar uppenbarligen på området där tältboningen fanns.
7:7–9, 17 – Varför frambar Samuel ett brännoffer i Mispa och reste ett altare i Rama, när offer skulle frambäras bara på den plats som Jehova utvalde? (5 Moseboken 12:4–7, 13, 14; Josua 22:19) När den heliga arken hade avlägsnats från tältboningen i Silo fanns det inte längre något vittnesbörd om Jehovas närvaro där. Som Guds representant frambar Samuel därför ett brännoffer i Mispa och reste också ett altare i Rama. Jehova godkände uppenbarligen detta.
Lärdomar för oss:
1:11, 12, 21–23; 2:19. Hannas bedjande inställning, ödmjukhet, uppskattning av Jehovas omtanke och den moderliga tillgivenhet hon visade gör henne till ett utmärkt föredöme för alla gudfruktiga kvinnor.
1:8. Elkana var verkligen ett fint exempel när det gällde att styrka andra med sin ”muns ord”. (Job 16:5) Hanna var deprimerad, och utan att döma henne frågade han: ”Varför är ditt hjärta sorgset?” Det gjorde att hon vågade berätta hur hon kände det. Sedan försäkrade Elkana henne om sin kärlek och sade: ”Är jag inte mer värd för dig än tio söner?”
2:26; 3:5–8, 15, 19. Genom att vi håller ut i vårt gudagivna arbete, utnyttjar den andliga övning vi får och är artiga och respektfulla blir vi ”alltmer välbehagliga både för Jehova och för människor”.
4:3, 4, 10. Inte ens ett föremål som var så heligt som förbundsarken fungerade som något slags magiskt skydd. Vi måste vara på vår vakt mot avgudadyrkan. (1 Johannes 5:21)
ISRAELS FÖRSTE KUNG – FRAMGÅNGSRIK ELLER MISSLYCKAD?
Samuel är trogen mot Jehova hela livet, men hans söner lever ett ogudaktigt liv. När de äldste i Israel begär att få en människa som kung låter Jehova dem få det. Samuel följer Jehovas anvisningar och smörjer Saul, en ståtlig benjaminit, till kung. Saul stärker sin ställning som kung genom att besegra ammoniterna.
Sauls tappre son Jonatan slår en filisteisk garnison. Filistéerna drar upp mot Israel med en stor här. Saul får panik och handlar i olydnad – han frambär på egen hand ett brännoffer. Den modige Jonatan tar med sig sin vapendragare, och de två anfaller tillsammans en annan filisteisk förpost. Men Sauls förhastade ed gör att segern inte blir så stor. Saul ”förde krig runt omkring” mot alla sina fiender. (1 Samuelsboken 14:47) Men när han besegrar amalekiterna överträder han Jehovas befallningar genom att skona det som har blivit ”vigt åt tillintetgörelse”. (3 Moseboken 27:28, 29) Följden blir att Jehova förkastar Saul som kung.
Svar på bibliska frågor:
9:9 – Vad är innebörden i uttrycket: ”Profeten av i dag brukade man nämligen i forna tider kalla siare”? Det kan betyda att ordet ”siare” ersattes av ordet ”profet” under Samuels och kungarnas tid, när profeterna blev mer framträdande. Samuel betraktas som den förste i raden av profeter. (Apostlagärningarna 3:24)
14:24–32, 44, 45 – Förlorade Jonatan Guds ynnest när han åt honung, vilket var i strid med Sauls ed? Denna handling tycks inte ha gjort att Jonatan drog på sig Guds misshag. Jonatan kände inte till sin fars ed. Den ed som Saul svor på grund av felaktig nitälskan eller en felaktig syn på sin makt som kung skapade problem för folket. Hur skulle en sådan ed kunna ha Guds godkännande? Jonatan var villig att ta konsekvenserna av att han hade brutit eden, men hans liv skonades.
15:6 – Varför visade Saul särskild omtanke om keniterna? Keniterna var avkomlingar till Moses svärfar. De hjälpte israeliterna när de drog bort från berget Sinai. (4 Moseboken 10:29–32) I Kanaan bosatte sig keniterna bland Judas söner en tid. (Domarboken 1:16) Även om keniterna längre fram bodde bland amalekiterna och flera andra folk, hade de ett vänskapligt förhållande till Israel. Det var alltså av goda skäl som Saul skonade keniterna.
Lärdomar för oss:
9:21; 10:22, 27. Eftersom Saul var anspråkslös och ödmjuk när han blev kung, handlade han inte förhastat när några ”oduglingar” vägrade att erkänna honom som kung. Sådana egenskaper är verkligen ett skydd mot att handla överilat!
12:20, 21. Låt aldrig ”tomheter” (fotnoten), till exempel avgudadyrkan eller förtröstan på mänskliga ledare eller nationers militära styrka, vända dig bort från att tjäna Jehova.
12:24. En bra hjälp till att bevara en vördnadsfull fruktan för Jehova och till att tjäna honom helhjärtat är att ”se allt det stora han har gjort” för sitt folk, både i det flydda och i vår tid.
13:10–14; 15:22–25, 30. Var på din vakt mot förmätenhet – vare sig den tar sig uttryck i olydnad eller en högmodig inställning. (Ordspråksboken 11:2)
EN HERDEPOJKE VÄLJS TILL KUNG
Samuel smörjer David av Judas stam till att bli Israels näste kung, och kort därefter dödar David den filisteiske jätten Goljat med en enda slungsten. David och Jonatan blir mycket nära vänner. Saul sätter David över sina krigsmän. Som reaktion på Davids många segrar sjunger kvinnorna i Israel: ”Saul har slagit sina tusen och David sina tio tusen.” (1 Samuelsboken 18:7) Saul fylls av avundsjuka och försöker döda David. Efter att ha blivit attackerad tre gånger av Saul flyr David och blir flykting.
Under de år David är på flykt skonar han Sauls liv vid två tillfällen. Han träffar också den vackra Abigajil och gifter sig senare med henne. När filistéerna drar upp mot Israel rådfrågar Saul Jehova. Men Jehova har lämnat honom, och Samuel är död. I desperation rådfrågar Saul ett spiritistiskt medium, bara för att få höra att han kommer att dödas i kriget mot filistéerna. Under striden blir Saul allvarligt sårad och hans söner dödade. Skildringen slutar med att Saul dör en vanhedrande död som en misslyckad kung. David är fortfarande på flykt.
Svar på bibliska frågor:
16:14 – Vad var det för en ond ande som injagade förfäran hos Saul? Den onda ande som berövade Saul hans sinnesfrid var den dåliga benägenheten i hans sinne och hjärta – hans inre drift att göra det som var ont. När Jehova drog tillbaka sin heliga ande, förlorade Saul dess beskydd och kom att styras av sin egen onda ande. Eftersom Gud tillät att Saul styrdes av sin egen ande i stället för av Guds heliga ande, sägs det att det var ”en ond ande från Jehova”.
17:55–58 – Varför frågade Saul vems son David var, med tanke på 1 Samuelsboken 16:17–23? Sauls fråga gällde mer än bara namnet på Davids far. Mest troligt ville han veta mer om den man som hade uppfostrat David, som just hade utfört en så enastående bedrift som att döda en jätte.
Lärdomar för oss:
16:6, 7. Vi bör försöka se våra medmänniskor som Jehova ser dem, i stället för att imponeras av deras utseende eller förhastat bilda oss en uppfattning om dem.
17:47–50. Vi kan modigt möta motstånd eller förföljelse från Goljatlika fiender, eftersom ”striden tillhör Jehova”.
18:1, 3; 20:41, 42. Vi kan få sanna vänner bland dem som älskar Jehova.
21:12, 13. Jehova förväntar att vi skall använda våra sinnesförmögenheter och förmågor när vi handskas med svåra situationer i livet. Han har gett oss sitt inspirerade ord som ger klokhet, kunskap och tankeförmåga. (Ordspråksboken 1:4) Vi får också hjälp av äldste i den kristna församlingen.
24:6; 26:11. David är ett fint exempel när det gäller att visa verklig respekt för Jehovas smorde!
25:23–33. Abigajil är ett fint föredöme, eftersom hon handlade med förnuft.
28:8–19. I sin strävan att vilseleda eller skada människor kan onda andar utge sig för att vara vissa döda personer. Vi måste undvika alla former av spiritism. (5 Moseboken 18:10–12)
30:23, 24. Det här beslutet, grundat på 4 Moseboken 31:27, visar att Jehova uppskattar dem som har understödjande funktioner i församlingen. Därför bör vi, vad vi än gör, ”arbeta på det av hela ... [vår] själ, som för Jehova och inte för människor”. (Kolosserna 3:23)
Vad är ”bättre än slaktoffer”?
Vilken grundläggande sanning blir belyst av det som Eli, Samuel, Saul och David fick uppleva? ”Att lyda är bättre än slaktoffer, att ge akt bättre än baggars fett; ty upproriskhet är detsamma som spådomssynd, och att förmätet tränga sig fram är detsamma som att använda magiska krafter och terafimbilder.” (1 Samuelsboken 15:22, 23)
Vilken förmån det är för oss att få ta del i det världsvida arbetet med att predika om Guds kungarike och göra lärjungar! När vi frambär ”våra läppars ungtjurar” till Jehova, måste vi göra vårt bästa för att följa de anvisningar han ger genom sitt skrivna ord och den synliga delen av sin organisation. (Hosea 14:2; Hebréerna 13:15)
[Fotnoter]
^ § 3 För att se var de olika platserna som nämns i Första Samuelsboken är belägna, se sidorna 18 och 19 i broschyren ”Se det goda landet”, utgiven av Jehovas vittnen.
[Bild på sidan 23]
Israels förste kung förändrades från att vara en ödmjuk och blygsam härskare till att vara en stolt och förmäten monark
[Bild på sidan 24]
Vad kan vi vara säkra på när vi möter motstånd från Goljatlika fiender?