Våra barn – en dyrbar arvedel
Våra barn – en dyrbar arvedel
”Se! Söner är en arvedel från Jehova, moderlivets frukt är en belöning.” (PSALM 127:3)
1. Hur kom det första barnet att födas?
TÄNK på den förunderliga process som Jehova Gud gjorde möjlig genom det sätt på vilket han skapade den förste mannen och den första kvinnan. Både fadern, Adam, och modern, Eva, bidrog med något av sig själva till det som i Evas livmoder växte till en fullt utvecklad ny människa – det första spädbarnet. (1 Moseboken 4:1) Vi fylls fortfarande av förundran över hur ett barn blir till, och många menar att det inte är något annat än ett underverk.
2. Varför kan man säga att det som händer i livmodern hos en gravid kvinna är ett underverk?
2 Den ursprungliga befruktade cellen, som är ett resultat av moderns förening med fadern, delar sig, och efter ungefär 270 dagar föds ett barn med flera biljoner celler. I den ursprungliga cellen finns de instruktioner som behövs för att det skall kunna bildas mer än 200 sorters celler. I enlighet med de här instruktionerna, som vi människor inte helt och fullt förstår, bildas de oerhört komplicerade cellerna i rätt ordning och på rätt sätt för att en ny levande människa skall bli till!
3. Varför instämmer många tänkande människor i att Gud måste vara den som gör en ny människas födelse möjlig?
3 Vem tycker du är det lilla barnets verklige skapare? Det är förvisso han som skapade livet självt. Den som skrev Psalm 100 i Bibeln sjöng: ”Inse att det är Jehova som är Gud. Det är han som har gjort oss och inte vi själva.” (Psalm 100:3) Föräldrar, ni vet mycket väl att det inte är tack vare någon lysande begåvning hos er själva som detta dyrbara lilla knyte har kommit till. Endast en Gud med oändlig vishet skulle kunna vara upphovet till ett sådant underverk som tillkomsten av en ny levande människa. I tusentals år har tänkande människor tillskrivit den store Skaparen tillblivelsen av ett barn i mammans livmoder. Gör du det? (Psalm 139:13–16)
4. Vilken mänsklig brist kan inte tillskrivas Jehova?
4 Men är Jehova en Skapare utan känslor som helt enkelt satte i gång en biologisk process där män och kvinnor kunde frambringa avkomma? Jehova är till skillnad från vissa människor inte hjärtlös eller utan känslor. (Psalm 78:38–40) Så här sägs det i Psalm 127:3 i Bibeln: ”Se! Söner [och också döttrar] är en arvedel från Jehova, moderlivets frukt är en belöning.” Vi skall nu se vad en arvedel är för något och vad en sådan vittnar om.
En arvedel och en belöning
5. Varför är barn en arvedel?
5 En arvedel är som en gåva. Föräldrar arbetar ofta länge och hårt för att deras barn skall få något att ärva. Det kan bestå av pengar, egendom eller kanske någon uppskattad ägodel. Oavsett vad det är för något, är det ett bevis på föräldrarnas kärlek. I Bibeln sägs det att Gud har gett föräldrar deras barn som en arvedel. De är en kärleksfull gåva från honom. Om du är förälder, tycker du då att dina handlingar visar att du betraktar dina barn som en gåva från universums Skapare?
6. Vad var Guds avsikt med att han gjorde det möjligt för människor att få barn?
6 Jehovas avsikt med att ge den här gåvan var att jorden skulle bli befolkad av Adams och Evas avkomlingar. (1 Moseboken 1:27, 28; Jesaja 45:18) Jehova skapade inte varje människa individuellt som han gjorde med de miljontals änglarna. (Psalm 104:4; Uppenbarelseboken 4:11) Gud valde i stället att skapa människor med förmåga att frambringa barn som skulle ha likheter med sina föräldrar. Vilken enastående förmån det är för en mor och en far att få och sedan ta vård om en sådan ny människa! Tackar ni som föräldrar Jehova för att han har gjort det möjligt för er att få glädjas åt en sådan dyrbar arvedel?
Lär av Jesu exempel
7. Hur visade Jesus, i kontrast till vad somliga föräldrar gör, att han brydde sig om ”människosönerna” och hade medkänsla med dem?
7 Sorgligt nog tycker inte alla föräldrar att barn är en belöning. Många saknar verklig medkänsla med sina barn. Sådana föräldrar återspeglar inte den inställning som Jehova och hans Son har. (Psalm 27:10; Jesaja 49:15) Låt oss som en kontrast till detta tänka på hur Jesus brydde sig om barn. Redan innan Jesus kom till jorden som människa – när han var en mäktig andevarelse i himlen – var hans ”glädje ... hos människosönerna”, enligt vad som sägs i Bibeln. (Ordspråksboken 8:31) Hans kärlek till människorna var så stor att han villigt gav sitt liv som en lösen för att vi skulle kunna få evigt liv. (Matteus 20:28; Johannes 10:18)
8. Hur gav Jesus ett fint exempel för föräldrar att följa?
8 När Jesus var på jorden gav han ett särskilt fint exempel för föräldrar att följa. Tänk på det han gjorde. Han tog sig tid med barn, till och med när han var mycket upptagen och stressad. Han såg hur de lekte på torget och använde vissa drag i deras uppförande i sin undervisning. (Matteus 11:16, 17) Under sin sista färd till Jerusalem visste han att han skulle lida och dö. Så när människorna förde fram sina små barn till honom försökte hans lärjungar få bort dem därifrån, kanske i ett försök att bespara honom ytterligare stress. Men Jesus tillrättavisade lärjungarna. Han visade att hans ”glädje” var hos dessa små och sade: ”Låt de små barnen komma till mig; försök inte hejda dem.” (Markus 10:13, 14)
9. Varför kan det vi gör vara ännu viktigare än det vi säger?
9 Vi kan lära oss något av Jesu exempel. Hur reagerar vi när barn kommer fram till oss när vi kanske är upptagna? Gör vi som Jesus gjorde? Det barn behöver, särskilt från sina föräldrar, är det som Jesus var villig att ge dem – tid och uppmärksamhet. Visst är sådana ord som ”jag älskar dig” viktiga. Men gärningar talar högre än ord. Din kärlek visas inte bara av det du säger utan ännu mer av det du gör. Den visas av den tid, uppmärksamhet och omvårdnad som du ger dina barn. Men även om du gör allt det här, kanske det inte ger några påtagliga resultat, åtminstone inte så snabbt som du hade hoppats. Du måste ha tålamod. Vi kan lära oss att vara tålmodiga om vi gör som Jesus gjorde mot sina lärjungar.
Jesu tålamod och tillgivenhet
10. Hur gav Jesus sina lärjungar en lektion i ödmjukhet, och vilket resultat fick det till att börja med?
10 Jesus var medveten om den tävlingsanda som rådde bland hans lärjungar. En dag när han hade kommit till Kapernaum tillsammans med sina lärjungar frågade han dem: ”’Vad höll ni på att diskutera om på vägen?’ Men de teg, för på vägen hade de diskuterat med varandra om vem som var störst.” I stället för att strängt tillrättavisa dem var Jesus tålmodig och lärde dem ödmjukhet med hjälp av åskådningsundervisning. (Markus 9:33–37) Fick det här önskat resultat? Inte omedelbart. Ungefär sex månader senare förmådde Jakob och Johannes sin mor att be Jesus om att de skulle få framträdande platser i Guds kungarike. Återigen justerade Jesus tålmodigt deras tänkesätt. (Matteus 20:20–28)
11. a) Vilken sedvanlig uppgift underlät Jesu apostlar att utföra efter det att de tillsammans med Jesus hade kommit in i rummet i övervåningen? b) Vad gjorde Jesus, och lyckades hans ansträngningar vid det tillfället?
11 Inte långt därefter inföll påsken år 33, och Jesus var tillsammans med sina apostlar för att fira den. När de kom in i rummet i övervåningen var det ingen av de 12 apostlarna som tog initiativet till att utföra den sedvanliga tjänsten att tvätta de andras dammiga fötter – den ringa uppgift som sköttes av en tjänare eller av en kvinna i hushållet. (1 Samuelsboken 25:41; 1 Timoteus 5:10) Jesus måste ha blivit bedrövad över att se att hans lärjungar fortsatte att söka få en framskjuten ställning! Därför tvättade Jesus fötterna på var och en av dem, och sedan vädjade han allvarligt till dem att följa hans exempel i att betjäna andra. (Johannes 13:4–17) Gjorde de det? I Bibeln sägs det att det senare samma kväll ”uppstod ... en hetsig dispyt bland dem om vilken av dem som tycktes vara störst”. (Lukas 22:24)
12. Hur kan föräldrar efterlikna Jesus i sina ansträngningar att fostra sina barn?
12 När era barn inte gör som ni säger åt dem, kan ni föräldrar då förstå hur Jesus måste ha känt det? Lägg märke till att Jesus inte gav upp hoppet om sina apostlar, trots att det tog tid för dem att rätta till sina brister. Hans tålamod bar till sist frukt. (1 Johannes 3:14, 18) Föräldrar, ni gör väl i att efterlikna Jesu kärlek och tålamod och inte ge upp i era ansträngningar att fostra era barn.
13. Varför bör en förälder inte bryskt vägra att lyssna när ett barn vill fråga något?
13 Barn och ungdomar behöver känna att deras föräldrar älskar dem och är intresserade av hur det går för dem. Jesus ville veta vad hans lärjungar tänkte, och därför lyssnade han då de undrade över något. Han frågade dem vad de tänkte i olika frågor. (Matteus 17:25–27) Ja, god undervisning inbegriper att man lyssnar uppmärksamt och visar äkta intresse. En förälder bör motstå varje tendens att avfärda ett barn som vill fråga något med ett bryskt: ”Gå härifrån! Ser du inte att jag är upptagen?” Om föräldern verkligen är upptagen, bör barnet få veta att saken kommer att tas upp senare. Föräldrarna måste sedan se till att det också blir så. På så sätt kommer barnet att märka att föräldrarna verkligen bryr sig om det, och det blir lättare för det att anförtro sig åt dem.
14. Vad kan föräldrar lära av Jesus i fråga om att visa tillgivenhet för sina barn?
14 Bör föräldrar visa sina barn tillgivenhet genom att krama om dem? Också här kan föräldrar lära något av Jesus. I Bibeln sägs det att han ”tog barnen i sin famn och välsignade dem, i det han lade händerna på dem”. (Markus 10:16) Hur tror ni att barnen kände det? Säkert tyckte de om det, och de drogs till Jesus! Om det råder verklig tillgivenhet och kärlek mellan er föräldrar och era barn, då kommer de att ha lättare att ta till sig den fostran och undervisning ni försöker ge dem.
Frågan om hur mycket tid
15, 16. Vad har blivit ett populärt begrepp i samband med barnuppfostran, och vad gav uppenbarligen upphov åt det?
15 Somliga har ifrågasatt att barn verkligen behöver få så mycket av sina föräldrars tid och kärleksfulla uppmärksamhet. Ett begrepp som man har fört fram i samband med barnuppfostran är kvalitetstid. De som förespråkar detta med kvalitetstid hävdar att barn inte behöver få så mycket av sina föräldrars tid så länge som den begränsade tid som de är tillsammans med föräldrarna är meningsfull, väl genomtänkt och planerad i förväg. Är idén med kvalitetstid bra, och är den utformad med barnens bästa i tankarna?
16 En författare som hade talat med många barn sade att det barnen ”mest av allt ville ha av sina föräldrar var mer tid” och även ”deras hela och fulla uppmärksamhet”. En professor sade också: ”Termen [kvalitetstid] har uppstått som en följd av att föräldrar är medvetna om att de inte räcker till. Den gav dem en ursäkt för att använda mindre tid till att vara tillsammans med sina barn.” Hur mycket tid bör då föräldrar ge sina barn?
17. Vad behöver barn få av sina föräldrar?
17 Det svarar inte Bibeln på. Men israelitiska föräldrar uppmanades att tala med sina barn när de var hemma, när de gick på vägen, när de lade sig och när de steg upp. (5 Moseboken 6:7) Det här måste betyda att föräldrar varje dag skall vara tillsammans med barnen och ständigt undervisa dem.
18. Hur tog Jesus vara på tillfällena att öva sina lärjungar, och vad kan föräldrar lära av detta?
18 Jesus övade med framgång sina lärjungar när han åt med dem, när han färdades tillsammans med dem och till och med när han kopplade av tillsammans med dem. Han tog på så sätt vara på varje tillfälle att undervisa dem. (Markus 6:31, 32; Lukas 8:1; 22:14) Kristna föräldrar bör på liknande sätt vara vakna för varje tillfälle att kommunicera med sina barn och fostra dem på Jehovas vägar.
Vad man skall undervisa om och hur
19. a) Vad behövs mer än att man är tillsammans med barnen? b) Vad behöver föräldrar i första hand undervisa sina barn om?
19 För att man skall lyckas i sin fostran räcker det inte med att man bara är tillsammans med barnen, inte ens om man undervisar dem. Det har också stor betydelse vad man undervisar om. Lägg märke till hur det i Bibeln betonas vad undervisningen bör bestå av. ”Dessa ord som jag ger dig befallning om i dag”, sägs det, ”skall [du] inskärpa ... hos dina söner.” Vad är ”dessa ord” som barnen behöver få lära sig? Det är tydligt att det är just de ord som nyss nämnts, nämligen: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och hela din själ och hela din handlingskraft.” (5 Moseboken 6:5–7) Jesus sade att detta är det viktigaste av alla Guds bud. (Markus 12:28–30) Föräldrar behöver i första hand undervisa sina barn om Jehova och förklara för dem varför endast han är värd vår helhjärtade kärlek och hängivenhet.
20. Vad fick föräldrar förr i tiden befallning av Gud att undervisa sina barn om?
20 Men ”dessa ord” som föräldrar uppmanas att undervisa sina barn om omfattar mer än att helt enkelt älska Gud av hela sin själ. I det föregående kapitlet i Femte Moseboken kan du lägga märke till att Mose upprepar de lagar som Gud skrev på tavlor av sten – de tio budorden. De här lagarna innehåller befallningarna att inte ljuga, att inte stjäla, att inte mörda och att inte begå äktenskapsbrott. (5 Moseboken 5:11–22) Behovet av att lära sina barn moraliska värderingar betonades alltså för föräldrar förr i tiden. Kristna föräldrar i våra dagar behöver ge sina barn liknande upplysningar, om de skall kunna hjälpa dem att få en trygg och lycklig framtid.
21. Vad avsågs med anvisningen att ”inskärpa” Guds ord hos de unga?
21 Lägg märke till att föräldrarna fick veta hur de skulle undervisa sina barn om ”dessa ord”, eller bud: ”Du skall inskärpa dem hos dina söner.” Ordet ”inskärpa” betyder ”lära och inprägla genom ofta förekommande upprepningar eller förmaningar: sporra eller fästa i sinnet”. Gud säger därför i själva verket till föräldrar att upprätta ett planerat program för biblisk undervisning i det bestämda syftet att inplanta andliga värderingar i sina barns sinne.
22. Vad fick israelitiska föräldrar veta att de skulle göra för att undervisa sina barn, och vad betydde det?
22 Ett sådant planerat program kräver beslutsamhet från föräldrarnas sida. I Bibeln heter det: ”Du skall binda dem [”dessa ord”, eller dessa Guds bud] som ett tecken på din hand, och de skall tjäna som ett pannband på din panna. Du skall skriva dem på dörrposterna till ditt hus och på dina portar.” (5 Moseboken 6:8, 9) Det här betyder inte att föräldrar bokstavligen skall skriva Guds lagar på dörrposterna och portarna, binda en kopia av dem på sina barns händer eller sätta dem mellan deras ögon. Lärdomen är i stället att föräldrarna ständigt bör påminna sina barn om undervisningen från Gud. Undervisningen av barnen skulle ske så regelbundet att det var som om Guds bud fanns inför dem hela tiden.
23. Vad kommer att behandlas i studiet nästa vecka?
23 Vilka är några av de särskilt värdefulla lärdomar som föräldrar behöver undervisa sina barn om? Varför är det i våra dagar viktigt att barnen blir både undervisade och övade att skydda sig? Vilken hjälp kan föräldrar nu få i att undervisa sina barn effektivt? Dessa och andra frågor kommer att behandlas i följande artikel.
Hur skulle du svara?
• Varför bör föräldrar betrakta sina barn som något dyrbart?
• Vad kan föräldrar och andra lära sig av Jesus?
• Hur mycket tid bör föräldrar ge sina barn?
• Vad bör barn undervisas om, och hur bör undervisningen ges?
[Frågor]
[Bild på sidan 10]
Vad kan föräldrar lära sig av Jesu sätt att undervisa?
[Bilder på sidan 11]
När och hur skulle israelitiska föräldrar undervisa sina barn?
[Bilder på sidan 12]
Föräldrar skulle påminna sina barn om undervisningen från Gud