Får din tro dig att handla?

OFFICEREN var övertygad om att Jesus kunde bota hans slavs förlamning. Men officeren bjöd inte in Jesus till sitt hem, kanske på grund av att han kände sig ovärdig eller på grund av att han inte var jude. Han skickade i stället några av judarnas äldste till Jesus för att säga: ”Herre, jag är inte en man god nog för att du skulle komma in under mitt tak, utan säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.” När Jesus förstod att officeren trodde att Jesus till och med kunde bota på avstånd, sade han till folkskaran som följde honom: ”Jag säger er som det är: Inte hos någon i Israel har jag funnit så stor tro.” (Matteus 8:5–10; Lukas 7:1–10)

Denna erfarenhet säger oss något viktigt om tro. Sann tro är inte overksam, utan den kommer till uttryck i handling. Bibelskribenten Jakob förklarar att ”tron, om den inte har gärningar, i sig själv [är] död”. (Jakob 2:17) Detta förstår vi än bättre när vi begrundar ett exempel ur verkliga livet på vad som kan hända när tron blir overksam.

År 1513 f.v.t. knöts Israels nation till Jehova Gud genom lagförbundet. Som medlare för detta förbund framförde Mose Guds ord till israeliterna: ”Om ni noggrant lyder min röst och håller mitt förbund, då skall ni bli ... en helig nation.” (2 Moseboken 19:3–6) Ja, Israels helighet var beroende av lydnad.

 Flera hundra år senare började judarna fästa större vikt vid att studera lagen än att tillämpa dess principer. I sin bok The Life and Times of Jesus the Messiah skrev Alfred Edersheim: ”[Rabbinerna], världens visa män, hade för länge sedan sagt att studium var viktigare än gärningar.”

Det är sant att de forntida israeliterna var befallda att flitigt studera Guds lag. Gud hade själv sagt: ”Dessa ord som jag ger dig befallning om i dag skall vara i ditt hjärta. Du skall inskärpa dem hos dina söner och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” (5 Moseboken 6:6, 7) Men menade Jehova verkligen att studium av lagen skulle gå före handlingar som var i harmoni med lagen eller som påbjöds i den? Låt oss se.

Ingående studier

Det kan ha verkat förnuftigt för israeliterna att lägga stor vikt vid att studera lagen, eftersom Gud enligt en judisk tradition sades ägna tre timmar varje dag åt att studera lagen. Då förstår vi varför en del judar kunde mena att om Gud regelbundet studerade lagen, borde hans jordiska skapelser vara fullt upptagna med att göra detsamma.

Under det första århundradet v.t. hade rabbinernas tänkesätt helt förvridits av att de ständigt höll på med att analysera och tolka lagen. ”De skriftlärda och fariséerna ... säger men handlar inte därefter”, sade Jesus. ”De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas skuldror, men själva vill de inte flytta på dem med sitt finger.” (Matteus 23:2–4) Dessa religiösa ledare tyngde ner vanliga människor med otaliga regler och föreskrifter, men skrymtaktigt skapade de kryphål som gjorde att de själva  var undantagna från att följa samma lagar. I sina ingående och djupa studier försummade dessutom dessa män det som var ”viktigare i lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten”. (Matteus 23:16–24)

De skriftlärda och fariséerna kom i sina försök att bevisa sin egen rättfärdighet att överträda den lag som de påstod sig hålla. Vilken ironi! Århundraden av debatter över ord och bagateller i lagen hade inte fört dem närmare Gud. Resultatet hade i stället blivit likt det som orsakades av vad aposteln Paulus kallade ”tomt prat”, ”motsägelser” och ”kunskap” som med orätt kallades så. (1 Timoteus 6:20, 21) Ett annat allvarligt problem var också den påverkan som denna ändlösa forskning hade på dem själva. De kom inte att ha det slag av tro som fick dem att handla rätt.

Intelligenta sinnen, trolösa hjärtan

De judiska religiösa ledarnas tänkesätt skilde sig verkligen från Guds tänkesätt! Strax innan israeliterna skulle gå in i det utlovade landet, sade Mose till dem: ”Inrikta era hjärtan på alla de ord som jag talar till er som en varning i dag, så att ni befaller era söner att vara noga med att göra efter alla ord i denna lag.” (5 Moseboken 32:46) Det är tydligt att Guds folk inte bara skulle studera lagen utan också vara lagens görare.

Men gång på gång förlorade nationen Israel tron och visade sig otrogen mot Jehova. I stället för att utföra det rätta slaget av gärningar, ”trodde inte [israeliterna] på honom och lyssnade inte till hans röst”. (5 Moseboken 9:23; Domarboken 2:15, 16; 2 Krönikeboken 24:18, 19; Jeremia 25:4–7) Till slut utförde judarna sin värsta handling av trolöshet när de förkastade Jesus som Messias. (Johannes 19:14–16) Som ett resultat av det förkastade Jehova Gud Israel och vände sin uppmärksamhet till nationerna. (Apostlagärningarna 13:46)

Vi behöver verkligen vara försiktiga så att vi inte begår samma misstag och tror att vi kan tillbe Gud med intelligenta sinnen men med trolösa hjärtan. Vårt studium av Bibeln får med andra ord inte bara bli ett inhämtande av kunskap. Exakt kunskap måste nå vårt hjärta för att påverka vårt liv i rätt riktning. Skulle det vara förnuftigt att studera hur man odlar grönsaker och sedan aldrig så några frön? Det skulle visserligen kunna ge oss ett visst mått av kunskap när det gäller trädgårdsskötsel, men vi skulle aldrig få skörda något. På liknande sätt måste de människor som lär känna Guds vilja genom att studera Bibeln låta sanningens säd nå hjärtat för att där gro och driva dem till handling. (Matteus 13:3–9, 19–23)

”Bli ordets görare”

Aposteln Paulus säger att ”[tron] kommer ... av det man hör”. (Romarna 10:17) När vi har fått höra Guds ord och utövar tro på hans Son, Jesus Kristus, har vi möjlighet att få evigt liv. Ja, det krävs mer än att bara säga: Jag tror på Gud och Kristus.

Jesus uppmanade sina efterföljare att ha det slag av tro som skulle driva dem till handling: ”Min Fader förhärligas genom att ni fortsätter att bära riklig frukt och visar er vara mina lärjungar.” (Johannes 15:8) Jesu halvbror Jakob skrev senare: ”Bli ordets görare och inte bara dess hörare.” (Jakob 1:22) Men hur vet vi vad vi skall göra? Jesus visade i ord och handling vad vi behöver göra för att behaga Gud.

Medan Jesus var här på jorden arbetade han hårt för att främja Rikets intressen och  för att förhärliga sin Faders namn. (Johannes 17:4–8) På vilket sätt? Många människor kanske kommer att tänka på att Jesus botade sjuka och ofärdiga. Men Matteus evangelium visar vad han först och främst gjorde: ”Jesus begav sig ut för att gå runt till alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och predikade de goda nyheterna om kungariket.” Det är tydligt att Jesus inte begränsade sin tjänst till att bara då och då tala med några av sina vänner och bekanta eller dem han träffade på. Han ansträngde sig kraftigt och försökte på allt sätt att besöka människor ”i hela Galileen”. (Matteus 4:23, 24; 9:35)

Jesus befallde också sina lärjungar att ta del i arbetet med att göra lärjungar. Och han gav dem ett fullkomligt exempel att följa. (1 Petrus 2:21) Jesus sade till sina trogna lärjungar: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20)

Men det är onekligen en utmaning att ta del i predikoverksamheten. Jesus sade: ”Se, jag sänder er som lamm in bland vargar.” (Lukas 10:3) När vi möter motstånd vill vi gärna rygga tillbaka för att slippa onödigt obehag. Det var vad som hände den kväll när Jesus greps. Apostlarna flydde efter att ha övervunnits av fruktan. Senare den kvällen förnekade Petrus tre gånger att han kände Jesus. (Matteus 26:56, 69–75)

Och du kanske blir förvånad över att även aposteln Paulus sade att det för honom innebar en kamp att predika de goda nyheterna. Han skrev till församlingen i Thessalonike: ”Med hjälp av vår Gud tog [vi] mod till oss för att förkunna Guds goda nyheter för er under stor kamp.” (1 Thessalonikerna 2:1, 2)

Paulus och hans medapostlar kunde övervinna fruktan för att tala med andra om Guds kungarike, och det kan även vi. Hur då? Det viktigaste är att förtrösta på Jehova. Om vi helt och fullt tror på Jehova, kommer vår tro att driva oss till handling, och vi kommer att kunna utföra hans vilja. (Apostlagärningarna 4:17–20; 5:18, 27–29)

Det finns en lön för ert verk

Jehova är väl medveten om de ansträngningar vi gör för att tjäna honom. Han vet när vi är sjuka eller trötta. Han är medveten om våra osäkerhetskänslor. När vi är tyngda av ekonomiska bekymmer eller när vi inte mår eller känner oss som vi skulle önska, är Jehova alltid medveten om vår situation. (2 Krönikeboken 16:9; 1 Petrus 3:12)

Jehova blir verkligen glad när vår tro, trots våra ofullkomligheter och svårigheter, driver oss till handling. Det är inte bara en vag känsla av ömhet Jehova har för sitt folk, utan han ger också uttryck för sina känslor genom det löfte som aposteln Paulus skrev under inspiration: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn genom att ni har tjänat de heliga och fortsätter att tjäna dem.” (Hebréerna 6:10)

Vi kan lita på Bibelns beskrivning av Jehova som ”en trofast Gud” hos vilken det inte finns någon ”orättvisa” och som ”belönar dem som uppriktigt söker honom”. (5 Moseboken 32:4; Hebréerna 11:6) En kvinna i Kalifornien berättar: ”Min far tjänade som heltidsförkunnare i tio år innan han skaffade familj. Jag tyckte om att höra honom berätta om hur Jehova hade uppehållit honom i förkunnartjänsten. Många gånger fick han ta sina sista dollar för att köpa bensin så att han kunde ta sig ut i tjänsten. Och när han kom hem från tjänsten  stod det ofta helt oväntat matvaror vid dörren.”

Förutom materiell hjälp ger oss också ”den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud” känslomässigt och andligt stöd. (2 Korinthierna 1:3) ”Att förtrösta på Jehova är en tillfredsställande känsla”, säger ett vittne som under årens lopp har uthärdat många prövningar. ”Det ger dig möjligheten att lita på Jehova och se hur han hjälper dig.” Du kan ödmjukt närma dig honom ”som hör bön” och vara säker på att han kommer att ägna uppmärksamhet åt dina personliga bekymmer. (Psalm 65:2)

De välsignelser och belöningar som andliga skördearbetare får är många. (Matteus 9:37, 38) Många som tar del i den offentliga förkunnartjänsten har fått bättre hälsa, och så kan det bli för dig också. Men vad som är ännu viktigare är att när vi vittnar för andra hjälper det oss att stärka vårt förhållande till Jehova. (Jakob 2:23)

Fortsätt att göra det goda

Det skulle vara fel av en Jehova Guds tjänare att dra slutsatsen att Jehova är besviken på honom för att han på grund av hög ålder eller krämpor inte längre kan göra allt han skulle önska i Guds tjänst. Detsamma gäller dem som är begränsade av dålig hälsa, familjeförpliktelser eller andra omständigheter.

Kom ihåg att när aposteln Paulus kände sig begränsad av en törntagg i köttet sade han att han ”tre gånger bönfallit Herren om att den skulle vika ifrån” honom. Men i stället för att bota Paulus så att han kunde utföra mer i tjänsten sade Gud: ”Min oförtjänta omtanke är nog för dig; ty min kraft görs fullkomlig i svaghet.” (2 Korinthierna 12:7–10) Därför kan du vara övertygad om att din himmelske Fader uppskattar det du, trots dina svårigheter, kan utföra i hans tjänst. (Hebréerna 13:15, 16)

Vår kärleksfulle Skapare kräver inte mer av oss än vad vi kan ge. Han begär helt enkelt bara att vi har det slag av tro som får oss att handla.

[Bild på sidan 26]

Var studium av lagen tillräckligt?

[Bilder på sidan 29]

Vår tro behöver komma till uttryck i handling