Hur vi kan använda våra dagar vist

”LÄR oss räkna våra dagar på ett sådant sätt att vårt hjärta vinner vishet.” (Psalm 90:12) Så bad bibelskribenten Mose i en ödmjuk bön. Vad var det egentligen han bad om? Och bör vi också vördnadsfullt be om något liknande?

I vers 10 talar Mose vemodigt om hur kort livet är. Vid ett annat tillfälle återgav han de tankar Job gav uttryck åt: ”Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro.” (Job 14:1) Det är tydligt att Mose var plågsamt medveten om den ofullkomliga människans förgängliga natur. Därför såg han varje dag som en ovärderlig gåva. När Mose riktade den här vädjan till Gud uttryckte han sin önskan att leva återstoden av sitt liv på ett vist sätt och så behaga sin Skapare. Bör inte vi också försöka använda våra liv på ett meningsfullt sätt? Detta bör vara vår fasta föresats, om vi vill ha Guds godkännande.

Det fanns något utöver detta som utgjorde en stark motivation för både Mose och Job, något som också bör motivera oss. De här gudfruktiga männen såg fram emot en framtida belöning – att få leva här på jorden under bättre förhållanden. (Job 14:14, 15; Hebréerna 11:26) När det blir verklighet, kommer inte en människas goda gärningar att avbrytas av döden. Vår Skapares avsikt är att trogna människor skall få leva för evigt i ett paradis på jorden. (Jesaja 65:21–24; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Det här kan även bli din framtid, om du lär dig ”räkna ... [dina] dagar på ett sådant sätt” att ditt ”hjärta vinner vishet”.