Uppståndelsen – en lära som berör dig
Uppståndelsen – en lära som berör dig
”Jag har ett hopp till Gud, ... att det skall ske en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” (APOSTLAGÄRNINGARNA 24:15)
1. Hur blev uppståndelsen en fråga för Sanhedrin?
VID slutet av sin tredje missionsresa år 56 v.t. var aposteln Paulus i Jerusalem. Efter det att Paulus hade gripits av romarna ställdes han inför Sanhedrin, judarnas högsta domstol. (Apostlagärningarna 22:29, 30) Paulus lade då märke till att några av medlemmarna i den domstolen var sadducéer medan andra var fariséer. Det var en stor avgörande skillnad mellan dessa båda grupper. Sadducéerna trodde inte på en uppståndelse, men det gjorde däremot fariséerna. För att visa var han själv stod i den här frågan sade Paulus: ”Män, bröder, jag är farisé, son av fariséer. På grund av hoppet om de dödas uppståndelse håller jag på att dömas.” När han hade sagt detta bröt det ut tumult! (Apostlagärningarna 23:6–9)
2. Varför var Paulus beredd att komma med ett försvar för sin tro på uppståndelsen?
2 När Paulus flera år tidigare hade varit på väg till Damaskus, hade han i en syn fått höra Jesu röst. Paulus frågade då Jesus: ”Vad skall jag göra, Herre?” Jesus svarade: ”Stig upp, gå in i Damaskus, och där skall man tala om för dig allting som är bestämt för dig att göra.” När Paulus kom till Damaskus sökte Ananias, en hjälpsam kristen lärjunge, upp honom och sade: ”Våra förfäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige [den uppväckte Jesus] och höra rösten från hans mun.” (Apostlagärningarna 22:6–16) Inte underligt att Paulus var beredd att komma med ett försvar för sin tro på uppståndelsen. (1 Petrus 3:15)
Att offentligt förkunna hoppet om uppståndelsen
3, 4. Hur försvarade Paulus ihärdigt uppståndelsen, och vad kan vi lära av hans exempel?
3 Vid ett senare tillfälle när Paulus stod inför ståthållaren Felix, anklagade Tertullus, ”en offentlig talare” som lade fram judarnas sak, Paulus för att vara ledare för en sekt och skyldig till omstörtande verksamhet. Utan att tveka svarade Paulus: ”Detta tillstår jag för dig, att jag, enligt den väg som man kallar en ’sekt’, på detta sätt ägnar helig tjänst åt mina förfäders Gud.” Sedan tog han upp själva huvudfrågan och sade: ”Jag har ett hopp till Gud, ett hopp som också dessa män själva hyser, att det skall ske en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” (Apostlagärningarna 23:23, 24; 24:1–8, 14, 15)
4 Omkring två år senare inbjöd Felix efterträdare, Porcius Festus, kung Herodes Agrippa att tillsammans med honom förhöra fången Paulus. Festus förklarade att de som anklagade Paulus bestred dennes försäkran om att ”en viss Jesus”, som sades ”vara död”, skulle vara ”vid liv”. I sitt försvar frågade Paulus: ”Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?” Därefter förklarade han: ”Eftersom jag ... har erhållit den hjälp som kommer från Gud, fortsätter jag till denna dag att vittna för både små och stora, men jag säger inget annat än vad både profeterna och Mose har sagt skulle komma att inträffa, nämligen att Messias skulle lida och att han, som den förste att bli uppväckt från de döda, skulle komma att förkunna ljus både för detta folk och för nationerna.” (Apostlagärningarna 24:27; 25:13–22; 26:8, 22, 23) Paulus försvarade verkligen ihärdigt uppståndelsen! I likhet med Paulus kan vi också med övertygelse förkunna att det skall komma att bli en uppståndelse. Men vilken reaktion kan vi förvänta? Antagligen samma som Paulus fick möta.
5, 6. a) Hur reagerade människor när de fick höra apostlarna tala om uppståndelsen? b) Vad är viktigt när vi talar om vårt hopp om en uppståndelse?
5 Tänk på vad som tidigare hade hänt i Athen under Paulus andra missionsresa (omkring åren 49–52). Han hade då resonerat med människor som trodde på många olika gudomligheter och uppmanat dem att lägga märke till Guds avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som Gud hade förordnat. Denne man var ingen annan än Jesus. Paulus förklarade att Gud hade gett en garanti för detta genom att uppväcka Jesus. Vilken reaktion väckte detta? Vi läser: ”När de nu fick höra om en uppståndelse från de döda, var det några som började göra sig lustiga, medan andra sade: ’Vi vill höra dig tala om detta igen en annan gång.’” (Apostlagärningarna 17:29–32)
6 Den reaktionen liknade den som Petrus och Johannes hade upplevt kort efter pingsten år 33 v.t. Sadducéerna hade också då spelat en framträdande roll i den här konflikten. Apostlagärningarna 4:1–4 berättar vad som hände: ”Medan de två nu talade till folket, stod de främsta prästerna, befälhavaren för tempelpolisen och sadducéerna plötsligt hos dem, förargade över att de undervisade folket och öppet förkunnade uppståndelsen från de döda med hänvisning till Jesus.” Men andra satte tro till det som sades. ”Många av dem som hade lyssnat till talet kom till tro, och antalet blev omkring fem tusen män.” Det är uppenbart att vi kan förvänta olika reaktioner när vi talar om hoppet om uppståndelsen. Det är därför viktigt att vi stärker vår egen tro på denna lära.
Tron och uppståndelsen
7, 8. a) Hur kan tron, som det visas i ett brev till församlingen i Korinth under det första århundradet, vara förgäves? b) Hur skiljer en rätt förståelse av läran om uppståndelsen de sanna kristna från de falska?
7 Somliga av dem som blev kristna under det första århundradet v.t. hade svårt att godta hoppet om uppståndelsen. Så var det bland annat för några i församlingen i Korinth. Så här skrev Paulus till dem: ”Jag har ... förmedlat till er, bland de första tingen, det som jag också har tagit emot, nämligen att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna; och att han blev begravd, ja, att han blev uppväckt på tredje dagen i enlighet med Skrifterna.” Paulus bestyrkte sedan denna sanning genom att säga att den uppväckte Kristus hade visat sig ”för mer än fem hundra bröder på en gång”, och han sade att de flesta av dessa fortfarande levde. (1 Korinthierna 15:3–8) Han argumenterade vidare: ”När det ... predikas om Kristus att han har blivit uppväckt från de döda, hur kommer det sig då att några bland er säger att det inte finns någon de dödas uppståndelse? Ja, om det inte finns någon de dödas uppståndelse, då har inte heller Kristus uppväckts. Men om Kristus inte har uppväckts, då är helt visst vår predikan förgäves, och vår tro är förgäves.” (1 Korinthierna 15:12–14)
8 Ja, läran om uppståndelsen är så grundläggande att den kristna tron är förgäves om man inte godtar uppståndelsen som en verklighet. En rätt förståelse av läran om uppståndelsen är verkligen något som skiljer de sanna kristna från de falska. (1 Moseboken 3:4; Hesekiel 18:4) Paulus tar därför med läran om uppståndelsen i ”det första” av kristendomens ”lära”. Må vi vara beslutna att ”skynda framåt mot mogenhet”. ”Och detta vill vi göra”, skriver Paulus, ”om nu Gud tillåter det.” (Hebréerna 6:1–3)
Hoppet om uppståndelsen
9, 10. Vad menar Bibeln när den talar om uppståndelsen?
9 Låt oss för att än mer stärka vår tro på uppståndelsen begrunda sådana frågor som: Vad menar Bibeln när den talar om uppståndelsen? Hur får läran om uppståndelsen Jehovas kärlek att framstå i all sin storhet? Svaren på dessa frågor kommer att dra oss närmare Gud och samtidigt hjälpa oss att undervisa andra. (2 Timoteus 2:2; Jakob 4:8)
10 Ordet ”uppståndelse” är en översättning av ett grekiskt ord, som ordagrant betyder ”det att resa (sig) upp”, ”det att stå upp”. Vad innebär det uttrycket? Enligt Bibeln är hoppet om uppståndelsen en övertygelse om att en död människa kan få liv igen. Bibeln visar också att en person antingen uppväcks i en mänsklig eller i en andlig kropp, beroende på om han har hoppet att få leva på jorden eller i himlen. Vi förundras över den kärlek, vishet och kraft som Jehova visar genom det underbara hoppet om uppståndelsen.
11. Vad slags uppståndelse hoppas Guds smorda tjänare på?
11 Vid sin uppståndelse fick Jesus en andlig kropp lämpad för tjänst i himlen, och detta får också hans smorda bröder. (1 Korinthierna 15:35–38, 42–53) Tillsammans skall de tjäna som härskare i det messianska kungariket, som skall göra jorden till ett paradis. Under Jesus som överstepräst utgör de smorda ett kungligt prästerskap. De skall låta nyttan av Kristi lösenoffer komma mänskligheten till del i den nya rättfärdiga världen. (Hebréerna 7:25, 26; 9:24; 1 Petrus 2:9; Uppenbarelseboken 22:1, 2) Till dess önskar de av de smorda som fortfarande är vid liv på jorden förbli godtagbara för Gud. Vid sin död kommer de att få ”sitt” genom en uppståndelse till odödligt liv i himlen som andevarelser. (2 Korinthierna 5:1–3, 6–8, 10; 1 Korinthierna 15:51, 52; Uppenbarelseboken 14:13) ”Om vi har blivit förenade med honom i en död som liknar hans”, skrev Paulus, ”skall vi sannerligen också bli förenade med honom i en uppståndelse som liknar hans.” (Romarna 6:5) Men hur är det då för dem som skall uppstå till liv på jorden som människor? Hur kan hoppet om uppståndelsen få dem att närma sig Gud? Vi kan lära mycket av Abrahams exempel.
Uppståndelsen och vänskap med Jehova
12, 13. Varför hade Abraham stor orsak att tro på uppståndelsen?
12 Abraham, som beskrevs som ”Jehovas vän”, var en man med enastående tro. (Jakob 2:23) Paulus nämner Abrahams tro tre gånger när han räknar upp trogna män och kvinnor i kapitel 11 i Hebréerna. (Hebréerna 11:8, 9, 17) Vid det tredje tillfället talar han om den tro som Abraham visade när han lydigt gjorde sig beredd att frambära sin son Isak som ett offer. Abraham var övertygad om att Jehova skulle uppfylla sitt löfte om en avkomma genom Isak. Även om Isak skulle dö som ett offer, räknade Abraham ”med att Gud till och med kunde uppväcka honom från de döda”.
13 När Jehova såg Abrahams starka tro, såg han till att det fanns ett djur i närheten som Abraham kunde offra i stället för Isak. Men erfarenheten med Isak tjänade dock som en illustration av uppståndelsen, precis som Paulus förklarade: ”Därifrån fick han [Abraham] också igen honom [Isak] på ett bildligt sätt.” (Hebréerna 11:19) Men Abraham hade redan starka skäl att tro på uppståndelsen. Hade inte Jehova förnyat Abrahams fortplantningsförmåga, när han och hans hustru vid hög ålder kom tillsammans och frambringade sin son Isak? (1 Moseboken 18:10–14; 21:1–3; Romarna 4:19–21)
14. a) Vad väntade Abraham på enligt Hebréerna 11:9, 10? b) Vad måste hända med Abraham för att han skall få uppleva välsignelserna av Guds kungarike i den nya världen? c) Hur kan vi få uppleva välsignelserna av Guds kungarike?
14 Paulus beskrev Abraham som en främling som bodde i tält och som ”väntade på staden som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud”. (Hebréerna 11:9, 10) Detta var inte någon bokstavlig stad i likhet med Jerusalem, där Guds tempel låg. Nej, detta var en symbolisk stad. Det var Guds himmelska kungarike, som består av Kristus Jesus och hans 144 000 medregenter. I sin himmelska härlighet omtalas de 144 000 också som ”den heliga staden, det nya Jerusalem”, Kristi ”brud”. (Uppenbarelseboken 21:2) År 1914 insatte Jehova Jesus på tronen som messiansk kung i det himmelska kungariket, och han befallde honom att härska mitt ibland sina fiender. (Psalm 110:1, 2; Uppenbarelseboken 11:15) För att få uppleva välsignelserna av Guds kungarikes styre måste Abraham, ”Jehovas vän”, få liv igen. Och för att vi skall få motta välsignelserna av Guds kungarike måste vi också vara vid liv i Guds nya värld, antingen som medlemmar av den stora skara som överlever Harmageddon eller som de som blir uppväckta från de döda. (Uppenbarelseboken 7:9, 14) Men vad ligger då till grund för hoppet om uppståndelsen?
Guds kärlek ligger till grund för hoppet om uppståndelsen
15, 16. a) Hur lägger den första profetian i Bibeln grunden för hoppet om uppståndelsen? b) Hur kan tron på uppståndelsen föra oss närmare Jehova?
15 Vårt nära förhållande till vår kärleksfulle himmelske Fader, vår starka tro som liknar Abrahams och vår lydnad för Guds bud gör att vi kan bli förklarade rättfärdiga och komma att betraktas av Jehova som hans vänner. Detta gör att vi kan få uppleva välsignelserna av Guds kungarikes styre. Ja, den allra första profetian i Guds ord, den i 1 Moseboken 3:15, lägger grunden för hoppet om uppståndelsen och vänskapen med Gud. Den förutsäger inte bara krossandet av Satans huvud, utan den säger också att Guds kvinnas avkomma skulle krossas i hälen. Det skedde i symbolisk bemärkelse då Jesus dödades på tortyrpålen. Det såret läktes genom att han uppväcktes på tredje dagen, vilket banade vägen för ett ingripande mot den ”som har medel att förorsaka död, det är Djävulen”. (Hebréerna 2:14)
16 Paulus påminner oss om att ”Gud bevisar sin egen kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare”. (Romarna 5:8) Vår uppskattning av denna oförtjänta omtanke för oss verkligen närmare Jesus och vår kärleksfulle himmelske Fader. (2 Korinthierna 5:14, 15)
17. a) Vilket hopp gav Job uttryck åt? b) Vad visar Job 14:15 om Jehova, och hur känner du det när du tänker på det?
17 Job, en trogen förkristen man, såg också fram emot en uppståndelse. Satan vållade honom fruktansvärt lidande. Till skillnad från sina falska kamrater, som aldrig nämnde uppståndelsen, hämtade Job tröst från detta hopp och frågade: ”Om en kraftfull man dör, kan han då få liv igen?” Som svar sade han: ”Jag skall vänta alla de dagar mitt pliktmässiga arbete varar, tills min avlösning kommer.” Han riktade sig till sin Gud, Jehova, och sade: ”Du kommer att ropa, och jag kommer att svara dig.” Så här sade Job om vår kärleksfulle Skapares känslor: ”Du kommer att längta efter dina händers verk.” (Job 14:14, 15) Ja, Jehova ser ivrigt fram emot den tid då de trogna skall komma tillbaka till liv i uppståndelsen. Att vi mediterar över den kärlek och oförtjänta omtanke som Jehova visar oss ofullkomliga människor drar oss verkligen närmare honom. (Romarna 5:21; Jakob 4:8)
18, 19. a) Vilken möjlighet har Daniel att få leva igen? b) Vad skall vi behandla i följande artikel?
18 Profeten Daniel, som av Guds ängel beskrevs som en ”högt värderad man”, tjänade troget Gud i många år. (Daniel 10:11, 19) Han förblev ostrafflig mot Jehova från det att han år 617 f.v.t. fördes i landsflykt till sin död någon gång efter år 536 f.v.t., det tredje året av den persiske kungen Cyrus regering och då han fick en syn. (Daniel 1:1; 10:1) Någon gång under Cyrus tredje regeringsår fick Daniel i en syn se raden av världsvälden, vilka får sitt slut i den kommande stora vedermödan. (Daniel 11:1–12:13) Eftersom Daniel inte riktigt kunde förstå synen, frågade han änglabudbäraren som framförde den: ”Min herre, vad kommer att vara slutskedet av dessa ting?” Till svar pekade ängeln på ”ändens tid”, då ”de som har insikt skall förstå”. Vilket hopp för framtiden hade Daniel? Ängeln tillkännagav: ”Du skall vila, men du skall stå upp till din lott vid dagarnas slut.” (Daniel 12:8–10, 13) Daniel skall komma tillbaka ”i de rättfärdigas uppståndelse” under Kristi tusenåriga rike. (Lukas 14:14)
19 Vi lever nu långt fram i ändens tid och närmare början av Kristi tusenåriga styre än då vi först kom till tro. Därför måste vi fråga oss själva: Kommer jag att få vara med där i den nya världen och få vara tillsammans med Abraham, Job, Daniel och andra trogna män och kvinnor? Det kommer vi att få om vi förblir nära Jehova och lyder hans befallningar. I följande artikel skall vi se närmare på hoppet om uppståndelsen och vilka som kommer att bli uppväckta.
Minns du?
• Vilken reaktion mötte Paulus när han förkunnade sitt hopp om uppståndelsen?
• Hur skiljer sig de sanna kristna från de falska när det gäller läran om uppståndelsen?
• Hur vet vi att Abraham, Job och Daniel hade tro på uppståndelsen?
[Frågor]
[Bild på sidan 8]
När Paulus stod inför ståthållaren Felix, talade han med övertygelse om hoppet om uppståndelsen
[Bild på sidan 10]
Varför hade Abraham tro på uppståndelsen?
[Bild på sidan 12]
Job hämtade tröst av hoppet om uppståndelsen
[Bild på sidan 12]
Daniel skall komma tillbaka i de rättfärdigas uppståndelse