Behärska dig ”under onda förhållanden”
Behärska dig ”under onda förhållanden”
”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla ... [och] kunna behärska sig under onda förhållanden.” (2 TIMOTEUS 2:24)
1. Varför träffar vi ibland i den kristna förkunnartjänsten människor som är ovänliga?
HUR reagerar du när du träffar människor som inte är gynnsamt inställda till dig eller till det som du representerar? När aposteln Paulus beskrev förhållandena under de sista dagarna, förutsade han att människor skulle vara ”hädare, ... baktalare, utan självbehärskning, vildsinta”. (2 Timoteus 3:1–5, 12) Kommer du i kontakt med sådana människor när du tar del i förkunnartjänsten eller vid andra tillfällen?
2. Vilka bibelställen kan hjälpa oss att uppträda förståndigt mot dem som använder hårda ord mot oss?
2 Det är inte alla som talar ovettigt som helt saknar intresse för det som är rätt. Svåra prövningar eller besvikelser kan få människor att bryta ut mot den som råkar vara i närheten. (Predikaren 7:7) Många bär sig åt så här därför att de bor och arbetar i en omgivning där ohyfsat tal är vanligt. Det här betyder inte att sådant tal är acceptabelt för oss som kristna, men det kan hjälpa oss att förstå varför andra är ohyfsade. Hur bör vi reagera när någon använder hårda ord? I Ordspråksboken 19:11 sägs det: ”En människas insikt bromsar hennes vrede.” Och i Romarna 12:17, 18 får vi rådet: ”Återgälda ingen med ont för ont. ... Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.”
3. Hur är fridsamhet förbundet med det budskap vi predikar?
3 Om vi är verkligt fridsamma, kommer det att märkas i vårt uppträdande. Det kommer att återspeglas i det vi säger och gör och kanske också i vårt ansiktsuttryck och röstläge. (Ordspråksboken 17:27) När Jesus sände ut sina apostlar att predika gav han dem rådet: ”När ni kommer in i huset, så hälsa det [”Tillönska huset frid när ni går in i det”, The New English Bible]; och om huset är värdigt, då må den frid ni önskar det komma över det; men om det inte är värdigt, då skall er frid vända tillbaka till er.” (Matteus 10:12, 13) Det budskap vi frambär är goda nyheter. I Bibeln kallas det ”fridens goda nyheter”, ”de goda nyheterna om Guds oförtjänta omtanke” och ”dessa goda nyheter om kungariket”. (Efesierna 6:15; Apostlagärningarna 20:24; Matteus 24:14) Vårt syfte är inte att kritisera andras uppfattningar eller att argumentera med dem om deras åsikter, utan att tala med dem om de goda nyheterna i Guds ord.
4. Vad kan du säga om du, redan innan du hinner förklara syftet med ditt besök, får invändningen: ”Jag är inte intresserad”?
4 Utan att egentligen lyssna kan den besökte tvärt invända: ”Jag är inte intresserad.” I många fall kan vi säga: ”Jag hade hoppats att helt kort få läsa ett bibelställe.” Det kanske han inte invänder mot. I andra fall kan det vara lämpligt att säga: ”Jag hade hoppats att få tala med dig om en tid då det inte kommer att vara någon orättvisa mer och då alla människor skall lära sig att älska varandra.” Om det inte gör att den besökte vill veta mer, kan du tillägga: ”Men jag förstår att det inte passar just nu.” Om den besökte inte är så vänlig, skall vi då tolka det som att han inte är ”värdig”? Oavsett hur reaktionen blir, bör vi komma ihåg Bibelns råd att vi skall vara ”vänliga mot alla” och behärska oss ”under onda förhållanden”. (2 Timoteus 2:24)
Fräck men vilseledd
5, 6. Hur handlade Saul mot Jesu efterföljare, och varför gjorde han det?
5 Under det första århundradet var en man som hette Saul känd för att tala respektlöst, ja, till och med för att uppträda våldsamt. I Bibeln sägs det att han ”andades hot och mord mot Herrens lärjungar”. (Apostlagärningarna 9:1, 2) Han erkände längre fram att han hade varit ”en hädare och en förföljare och en fräck människa”. (1 Timoteus 1:13) Trots att några av hans släktingar redan kan ha blivit kristna, sade han angående sin inställning till Kristi efterföljare: ”I mitt stora raseri mot dem gick jag så långt att jag förföljde dem till och med i städer utanför landet.” (Apostlagärningarna 23:16; 26:11; Romarna 16:7, 11) Det finns inget som talar för att lärjungarna försökte få med Saul i en offentlig debatt under den här tiden.
6 Varför handlade Saul så här? Flera år senare skrev han: ”Jag var okunnig och handlade i brist på tro.” (1 Timoteus 1:13) Han var farisé, undervisad ”enligt den fäderneärvda lagens stränghet”. (Apostlagärningarna 22:3) Sauls lärare, Gamaliel, var tydligen ganska tolerant, medan översteprästen Kaifas, som Saul kom att bli förbunden med, visade sig vara fanatisk. Kaifas hade haft del i att anstifta komplotten som ledde till att Jesus Kristus blev avrättad. (Matteus 26:3, 4, 63–66; Apostlagärningarna 5:34–39) Sedan såg Kaifas till att Jesu apostlar blev pryglade, och han befallde dem strängt att sluta upp med att predika på grundval av Jesu namn. Det var Kaifas som presiderade i Sanhedrin vid den känsloladdade rättegång då Stefanus fördes bort för att stenas. (Apostlagärningarna 5:27, 28, 40; 7:1–60) Saul såg på när han stenades, och han fick myndighet av Kaifas att fortsätta sina ansträngningar att motarbeta Jesu efterföljare genom att gripa dem i Damaskus. (Apostlagärningarna 8:1; 9:1, 2) Under denna påverkan trodde Saul att hans uppförande var ett bevis för att han nitälskade för Gud, men i själva verket saknade han verklig tro. (Apostlagärningarna 22:3–5) Som en följd av detta insåg Saul inte att Jesus var den sanne Messias. Men Saul kom till besinning när den uppståndne Jesus mirakulöst talade till honom på vägen till Damaskus. (Apostlagärningarna 9:3–6)
7. Vad hände med Saul som en följd av hans möte med Jesus på vägen till Damaskus?
7 Strax därefter sändes lärjungen Ananias för att vittna för Saul. Skulle du ha varit ivrig att göra det här besöket? Ananias kände sig orolig, men han talade vänligt med Saul. Sauls inställning hade ändrats som en följd av hans mirakulösa möte med Jesus på vägen till Damaskus. (Apostlagärningarna 9:10–22) Han kom att bli känd som aposteln Paulus, en nitisk kristen missionär.
Mild till sinnes men modig
8. Hur återspeglade Jesus sin Faders inställning till människor som hade begått usla handlingar?
8 Jesus var mild till sinnes men modig när han nitiskt förkunnade om Guds kungarike för människor. (Matteus 11:29) Han återspeglade sin himmelske Faders sinnelag, han som uppmanar de onda att vända om från sina usla vägar. (Jesaja 55:6, 7) När Jesus hade att göra med syndare, kunde han se när de visade tecken på en förändring till det bättre, och han uppmuntrade sådana människor. (Lukas 7:37–50; 19:2–10) I stället för att döma andra efter deras yttre efterliknade Jesus sin Faders omtänksamhet, fördragsamhet och tålamod och hoppades att det skulle leda till att de ändrade sinne. (Romarna 2:4) Det är Jehovas vilja att alla slags människor skall ändra sinne och bli räddade. (1 Timoteus 2:3, 4)
9. Vad kan vi lära av hur Jesaja 42:1–4 uppfylldes på Jesus?
9 Evangelieskribenten Matteus ger Jehovas syn på Jesus Kristus när han citerar följande profetiska ord: ”Se! Min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, som min själ har godkänt! Jag skall låta min ande komma över honom, och vad rättvisa vill säga skall han göra klart för nationerna. Han skall inte träta eller ropa högt, inte heller skall någon höra hans röst på de breda gatorna. Inget knäckt vassrör skall han krossa, och ingen rykande linveke skall han släcka, intill dess han för rätten fram till seger. Ja, på hans namn skall nationer hoppas.” (Matteus 12:17–21; Jesaja 42:1–4) I enlighet med de här profetiska orden deltog Jesus inte i några hetsiga debatter. Också när han var under stor press talade han sanningen så att det tilltalade dem som hade ett ärligt hjärta. (Johannes 7:32, 40, 45, 46)
10, 11. a) Varför vittnade Jesus för somliga av fariséerna, trots att de var bland hans värsta fiender? b) Vilken sorts svar gav Jesus sina motståndare ibland, men vad gjorde han inte?
10 Under sin jordiska tjänst talade Jesus med många fariséer. Somliga av dem försökte snärja honom genom hans ord, men han utgick inte från att alla hade dåliga motiv. Simon, en farisé som var lite kritisk, ville tydligen bli mer bekant med Jesus och inbjöd honom till en måltid. Jesus tackade ja till inbjudan och vittnade för dem som var där. (Lukas 7:36–50) Vid ett annat tillfälle kom en framstående farisé som hette Nikodemos till Jesus i skydd av mörkret. Jesus tillrättavisade honom inte för att han hade väntat tills det blev mörkt. Han vittnade i stället för Nikodemos om den kärlek som Gud visade genom att sända sin Son för att öppna vägen till räddning för dem som skulle utöva tro. Jesus visade också omtänksamt vikten av att vara lydig mot Guds anordningar. (Johannes 3:1–21) Nikodemos trädde längre fram upp till försvar för Jesus när en gynnsam rapport om Jesus förringades av andra fariséer. (Johannes 7:46–51)
11 Jesus var inte blind för hyckleriet hos dem som försökte snärja honom. Han lät inte sina motståndare locka in honom i fruktlösa debatter. Men när det var lämpligt gav han korta, kärnfulla svar genom att komma med en princip, använda en illustration eller citera från Skrifterna. (Matteus 12:38–42; 15:1–9; 16:1–4) Vid andra tillfällen gav han inget svar, eftersom det var uppenbart att det inte skulle tjäna något till att göra det. (Markus 15:2–5; Lukas 22:67–70)
12. Hur kunde Jesus hjälpa människor också när de skrek åt honom?
12 Vid några tillfällen skrek människor åt Jesus under påverkan av orena andar. När det hände behärskade han sig och använde rentav sin av Gud givna makt till att befria dem från de onda andarna. (Markus 1:23–28; 5:2–8, 15) Om somliga blir arga och skriker åt oss när vi tar del i förkunnartjänsten, måste vi också behärska oss och sträva efter att uppträda vänligt och taktfullt. (Kolosserna 4:6)
I familjen
13. Varför får en familjemedlem som Jehovas vittnen börjar studera Bibeln med ibland möta motstånd?
13 Jesu efterföljare måste kunna behärska sig, och detta behov är särskilt uppenbart i familjen. När någons hjärta blir djupt påverkat av Bibelns sanning, längtar han eller hon efter att familjen skall reagera på samma sätt. Men som Jesus sade kan somliga familjemedlemmar komma att visa fientlighet. (Matteus 10:32–37; Johannes 15:20, 21) Det finns olika orsaker till detta. Det vi får lära oss från Bibeln kan hjälpa oss att bli ärliga, ansvarskännande och respektfulla, men vi lär oss också att vi i varje situation har ett ännu större ansvar gentemot vår Skapare. (Predikaren 12:1, 13; Apostlagärningarna 5:29) En familjemedlem kan ta illa upp om han tycker att hans myndighet i familjen på ett eller annat sätt har minskat på grund av vår lojalitet mot Jehova. I en sådan situation är det viktigt att vi följer Jesu exempel i fråga om att visa självbehärskning. (1 Petrus 2:21–23; 3:1, 2)
14–16. Vad har fått några som tidigare motstått sina familjemedlemmar att ändra sig?
14 Många som nu tjänar Jehova har haft en äktenskapspartner eller någon annan familjemedlem som opponerat sig mot de förändringar de gjorde när de började studera Bibeln. Dessa familjemedlemmar hade kanske hört negativa kommentarer om Jehovas vittnen, och de var kanske oroliga för att familjen nu skulle påverkas på ett icke önskvärt sätt. Vad var det som fick dem att ändra inställning? I många fall var den troendes goda exempel en viktig faktor. Eftersom den troende noga tillämpade Bibelns råd – regelbundet besökte de kristna mötena och tog del i förkunnartjänsten samtidigt som han också skötte sina uppgifter i familjen och, trots verbala angrepp, visade självbehärskning – minskade ibland motståndet från familjen. (1 Petrus 2:12)
15 Den som motstår sanningen kan också ha vägrat att lyssna till en förklaring från Bibeln på grund av fördomar eller stolthet. Så var fallet med en man i USA som sade sig vara mycket patriotisk. En gång, när hans hustru var på en sammankomst, tog han alla sina kläder och flyttade ut. Vid ett annat tillfälle gick han hemifrån med ett gevär och hotade att ta sitt liv. Han skyllde alla sina dumheter på hennes religion. Men hon bemödade sig om att fortsätta att tillämpa råden i Bibeln. Tjugo år efter det att hon blivit ett Jehovas vittne, blev han också det. I Albanien blev en kvinna arg därför att Jehovas vittnen studerade Bibeln med hennes dotter som sedan blev döpt. Tolv gånger förstörde mamman dotterns bibel. En dag öppnade hon så en ny bibel som hennes dotter hade lagt på ett bord. Hon råkade slå upp sidan med Matteus 10:36 och insåg att det som stod där gällde henne. Men när hon av omtanke om sin dotter följde henne till båten som skulle föra henne och andra vittnen till en sammankomst i Italien och fick se kärleken, kramarna och leendena hos gruppen och hörde deras glada skratt, började hennes känslor ändras. En kort tid efteråt gick hon med på att börja studera Bibeln. I dag försöker hon hjälpa andra som från början har varit emot budskapet.
16 I ett fall kom en man emot sin hustru med en kniv och riktade grova anklagelser mot henne när hon hade kommit fram till Rikets sal. Hon svarade mjukt: ”Kom med in i Rikets sal och se själv hur det är.” Det gjorde han, och med tiden blev han en kristen äldste.
17. Om situationen i ett kristet hem ibland blir spänd, vilket bibliskt råd kan då vara till hjälp?
17 Även om alla i familjen är kristna kan situationen ibland bli spänd, och hårda ord kan fällas på grund av att vi är ofullkomliga. Det kan då vara bra att tänka på att de kristna i det forntida Efesos fick rådet: ”Låt all illvillig bitterhet och häftighet och vrede och allt skrikande och skymfande skaffas bort ifrån er, tillsammans med all ondska.” (Efesierna 4:31) Det är tydligt att den miljö som de kristna i Efesos befann sig i, deras egen ofullkomlighet och, i vissa fall, deras tidigare livsstil påverkade dem. Vad skulle kunna hjälpa dem att ändra sig? De behövde ”förnyas i den kraft” som kunde påverka deras sinne. (Efesierna 4:23) När de studerade Guds ord, mediterade över hur det borde påverka deras liv, var tillsammans med medkristna och bad uppriktiga böner, blev Guds andes frukt mer uppenbar i deras liv. De lärde sig att vara ”omtänksamma mot varandra, ömt medlidsamma, och [att] förlåta varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt” hade förlåtit dem. (Efesierna 4:32) Oavsett vad andra kan göra, måste vi kunna behärska oss och vara vänliga, medkännande och förlåtande. Vi får inte återgälda någon ”med ont för ont”. (Romarna 12:17, 18) Det är alltid rätt att efterlikna Gud genom att visa äkta kärlek. (1 Johannes 4:8)
Ett råd till alla kristna
18. Varför var rådet i 2 Timoteus 2:24 lämpligt för de äldste i det forntida Efesos, och hur kan det vara till nytta för alla kristna?
18 Rådet att ”behärska sig under onda förhållanden” gäller alla kristna. (2 Timoteus 2:24) Men det gavs först till Timoteus, som hade nytta av det när han tjänade som äldste i Efesos. Somliga i församlingen framförde med kraft sina egna synpunkter och lärde ut felaktiga läror. Eftersom de inte helt och fullt förstod syftet med den mosaiska lagen, förstod de inte hur viktigt det var att ha tro, kärlek och ett gott samvete. Stolthet gav upphov till stridigheter när de engagerade sig i debatter om ord, samtidigt som de inte fattade innebörden i Kristi läror och vikten av gudhängivenhet. För att kunna ta itu med den här situationen måste Timoteus försvara sanningen i Guds ord men samtidigt vara mild när han hade med sina bröder att göra. I likhet med våra dagars äldste visste han att hjorden inte tillhörde honom och att han måste uppträda mot andra så att han främjade kristen kärlek och enhet. (Efesierna 4:1–3; 1 Timoteus 1:3–11; 5:1, 2; 6:3–5)
19. Varför är det viktigt att vi alla ”söker ödmjukhet”?
19 Gud uppmanar sitt folk att ”söka ödmjukhet”. (Sefanja 2:3) Det hebreiska uttrycket för ”ödmjukhet” syftar på den benägenhet som gör att man tålmodigt kan stå ut med en oförrätt utan att bli irriterad och utan att ge tillbaka. Må vi uppriktigt be Jehova om hjälp, så att vi kan behärska oss och på rätt sätt representera honom, också under svåra förhållanden.
Vad har du lärt dig?
• Vilka bibelställen kan vara till hjälp när du möts av oförskämt tal?
• Varför handlade Saul fräckt?
• Hur får vi hjälp av Jesu exempel när vi har med andra att göra?
• Vilken nytta har vi av att kunna behärska oss i våra samtal i familjen?
[Frågor]
[Bild på sidan 26]
Trots Sauls dåliga rykte bemötte Ananias honom vänligt
[Bild på sidan 29]
När en kristen troget fullgör sina uppgifter, kan det mildra motståndet i familjen
[Bild på sidan 30]
De kristna främjar kärlek och enhet