Vad hände med enandet av världen?

”För första gången sedan andra världskriget är världssamfundet enat. ... Världen kan därför gripa tillfället att uppfylla de länge närda förhoppningarna om en ny världsordning.”

SÅ SADE en president i USA under det sista årtiondet av 1900-talet. Då verkade händelserna i världen tyda på att världen var nära att uppnå enhet. Den ena totalitära regimen efter den andra störtades. Berlinmurens fall hade signalerat en ny tid för Europa. Sovjetunionen, som av många i väst betraktades som upphov till globala konflikter, försvann inför ögonen på en förvånad värld. Det kalla kriget upphörde, och man talade optimistiskt om nedrustning, inbegripet nedrustning av kärnvapen. Visserligen bröt det ut krig i Persiska viken, men det verkade vara ett snabbt övergående problem som bara gjorde en stor del av världen än mer besluten att sträva efter en tid av fred.

Man kunde se positiva tecken, inte bara på den politiska scenen utan också inom andra områden av livet. Levnadsstandarden förbättrades i många delar av världen. Medicinska framsteg gjorde det möjligt för läkare att göra sådant som skulle ha verkat omöjligt för några årtionden sedan. Den ekonomiska tillväxten ökade i många länder i en takt som verkade leda till en världsomfattande högkonjunktur. Det verkade som om saker och ting gick i rätt riktning.

Nu, inte så många år senare, kan vi inte låta bli att fråga: ”Vad var det som hände? Var är den där utlovade enade världen?” Utvecklingen verkar i stället gå i motsatt riktning. Självmordsattentat, terroristattacker, rapporter om spridning av massförstörelsevapen  och annat som oroar har blivit regelbundna inslag i nyheterna. Allt detta verkar föra världen allt längre bort från enhet. En framstående finansman sade nyligen: ”Vi har hamnat i en ond cirkel av upptrappat våld.”

En enad värld eller världsomfattande splittring?

När Förenta nationerna bildades var ett av de uttalade syftena ”att mellan nationerna utveckla vänskapliga förbindelser, grundade på aktning för principen om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt”. Har man efter närmare 60 år nått detta ädla mål? Långt därifrån! Nationerna verkar vara mer intresserade av ”självbestämmanderätt” än av ”vänskapliga förbindelser”. Världen har splittrats alltmer genom att folk och etniska grupper kämpar för att skapa sin egen identitet och suveränitet. När Förenta nationerna bildades hade det 51 medlemsnationer. Nu har det 191.

Som vi har sett fanns det mot slutet av 1900-talet förhoppningar om en enad värld. Det hoppet har sedan dess lett till besvikelse, när människor har bevittnat hur världssamfundet alltmer har delats upp. Den våldsamma upplösningen av det som tidigare var Jugoslavien, motsättningarna mellan Tjetjenien och Ryssland, kriget i Irak och det fortsatta dödandet i Mellanöstern, allt detta har varit bevis på en allt större oenighet.

Det råder inget tvivel om att det gjorts många uppriktiga och välmenande försök att skapa fred. Men trots det verkar en enad värld vara ouppnåelig. Många undrar: ”Varför är en enad värld så ouppnåelig? Vart är världen på väg?”

[Bildkällor på sidan 3]

AP Photo/Lionel Cironneau

Arlo K. Abrahamson/AFP/ Getty Images