Filon från Alexandria och hans tolkning av Skrifterna

ÅR 332 f.v.t. marscherade Alexander den store in i Egypten. Innan han påbörjade sitt fälttåg österut för att erövra världen, grundade han en stad och gav den namnet Alexandria. Staden blev ett centrum för grekisk kultur. Omkring år 20 f.v.t. föddes en annan erövrare där, en som inte hade svärd och lansar som vapen, utan filosofiska tankegångar. Han är känd som Filon från Alexandria, eller Philo Judaeus på grund av sin judiska bakgrund.

Efter Jerusalems ödeläggande år 607 f.v.t. skingrades judarna, vilket fick till följd att många judar kom att bo i Egypten. Tusentals judar bodde i Alexandria. Men det fanns motsättningar mellan judarna och grekerna i staden. Judarna vägrade att tillbe de grekiska gudarna, medan grekerna hånade de hebreiska skrifterna. Filon kände väl till motsättningarna, eftersom han fått en grekisk utbildning och en judisk uppfostran. Han trodde att judendomen var den sanna religionen. Men till skillnad från andra sökte Filon efter ett fredligt sätt att leda icke-judarna till Gud. Han ville göra judendomen godtagbar för dem.

Gamla skrifter får ny innebörd

Precis som många judar i Alexandria hade Filon grekiska som modersmål. Därför låg den grekiska Septuaginta-översättningen av de hebreiska skrifterna till grund för hans studier. När han studerade texten i Septuaginta blev han övertygad om att den hade filosofiska inslag och att Mose hade ”en filosofs begåvning”.

Grekiska intellektuella hade århundraden tidigare haft svårt att acceptera den forntida grekiska mytologins sagor om gudar och gudinnor som framställdes som jättar och onda andar. De började därför ge en ny tolkning av de här gamla sagorna. James Drummond, kännare av klassisk litteratur, sade om deras metod: ”Filosofen började söka efter dolda meningar i de mytologiska sagorna, som var absurda och motbjudande, och dra slutsatsen att författarna måste ha haft för avsikt att framlägga någon djup eller upplysande sanning genom det sinnliga bildspråket.” Det här kallas allegorisk tolkning, och Filon försökte förklara Skrifterna med hjälp av den metoden.

Tänk till exempel på 1 Moseboken 3:21, där det enligt Bagsters engelska översättning av Septuaginta (vers 22) sägs: ”Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.” Grekerna tyckte att det var under den högste Gudens värdighet att göra kläder. Så Filon sökte efter symboler i den här versen och påstod: ”Kläderna av skinn är ett bildligt uttryck för vår naturliga hud, det vill säga vår kropp, eftersom Gud  först av allt formade intellektet och kallade det Adam och sedan skapade det kroppsliga sinnet, vilket han kallade Liv. Slutligen skapade han med nödvändighet en kropp och kallade den, med ett bildligt uttryck, kläder av skinn.” På så sätt försökte Filon göra den här händelsen, när Gud klädde Adam och Eva, till en filosofisk betraktelse.

Tänk också på vad som sägs i 1 Moseboken 2:10–14, som omtalar vattenkällan i Edens trädgård och nämner fyra floder som flyter ut därifrån. Filon försökte se en undermening i det här avsnittet. Sedan han hade uttalat sig om själva landet sade han: ”Det här avsnittet kanske också har en allegorisk betydelse, för de fyra floderna är symboler för fyra dygder.” Han spekulerade i att floden Pison symboliserar klokhet, Gihon allvarsamhet, Tigris mod och Eufrat rättvisa. Följaktligen tar allegorin geografins plats.

Med hjälp av allegorisk tolkning analyserade Filon skapelseberättelsen, redogörelsen för Kains mord på Abel, den stora översvämningen på Noas tid, språkförbistringen i Babel och många föreskrifter i den mosaiska lagen. Som exemplet i det föregående stycket visar lade han ofta fram den bokstavliga betydelsen av en bibelvers innan han presenterade sin symboliska tolkning, och då kunde han säga: ”Vi kanske bör överväga om det här har en allegorisk innebörd.” Symbolismen är framträdande i Filons skrifter,  medan den uppenbara innebörden i Skrifterna tråkigt nog förbleknar.

Vem är Gud?

Filon förespråkade Guds existens på ett kraftfullt sätt. När han hade beskrivit landet, floderna, planeterna och stjärnorna avslutade han: ”Av all skapelse är världen det som är mest konstnärligt och skickligt utformat. Det är som om den satts samman av någon som var fulländad och hade ett fullkomligt vetande. Det är på det här viset vi har fått en föreställning om Guds existens.” Det här var ett sunt resonemang. (Romarna 1:20)

Men Filon kom långt bort från sanningen när han närmare sökte förklara den allsmäktige Gudens väsen. Han påstod att Gud ”inte har några utmärkande egenskaper” och ”är obegriplig”. Filon uppmuntrade inte till att försöka lära känna Gud utan sade ”att det är fullständigt dåraktigt att försöka komma längre och sträva efter att undersöka Guds innersta väsen och utmärkande egenskaper”. Det här tänkesättet kom inte från Bibeln utan från den hedniske filosofen Platon.

Filon sade att Gud är så långt ifrån vår fattningsförmåga att han omöjligen skulle kunna ha ett egennamn. Han sade: ”Det är därför helt förnuftigt att det inte går att tillskriva den som i sanning är den levande Guden något passande namn.” Detta är sannerligen i strid med verkligheten!

Bibeln lämnar inget tvivel om att Gud har ett egennamn. I Psalm 83:18 sägs det: ”Du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” I Jesaja 42:8 citeras Guds egna ord: ”Jag är Jehova. Detta är mitt namn.” Varför lärde Filon, som var jude och kände till dessa bibeltexter, att Gud inte hade något namn? Därför att han beskrev en namnlös, otillgänglig gud i den grekiska filosofin och inte den personlige Gud som omnämns i Bibeln.

Vad är själen?

Filon lärde att själen är skild från kroppen. Han talade om människan som ”bestående av kropp och själ”. Kan själen dö? Lägg märke till Filons förklaring: ”När vi lever, är det som om vår själ är död och begravd i vår kropp, som i en grav. Men om den [kroppen] skulle dö, skulle vår själ leva sitt riktiga liv, befriad från den syndiga och livlösa kropp som den är bunden vid.” För Filon var själens död symbolisk. Den dör i verkligheten aldrig. Den är odödlig.

Men vad lär Bibeln om själen? I Första Moseboken 2:7 sägs det: ”Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.” Enligt Bibeln har inte människan en själ, utan hon är en själ.

Bibeln lär också att själen inte är odödlig. I Hesekiel 18:4 sägs det: ”Den själ som syndar, den skall dö.” När vi läst dessa bibelställen kan vi med rätta dra slutsatsen: En människa är en själ. När en människa dör, dör en själ. (1 Moseboken 19:19) *

Efter Filons död fäste judarna inte mycket avseende vid honom. Kristenheten däremot hyllade honom. Eusebios och andra ledare inom kyrkan menade att Filon hade konverterat till kristendomen. Hieronymus räknade honom som kyrkofader. Det var avfälliga kristna, inte judarna, som bevarade Filons skrifter.

Filons skrifter ledde till en religiös omvälvning. Hans inflytande fick så kallade kristna att anta den oskriftenliga läran om själens odödlighet, och hans undervisning om Logos (eller: Ordet) bidrog till utvecklingen av  treenighetsläran, den avfälliga kristenhetens icke-bibliska lärosats.

Bli inte vilseledda

I sitt studium av de hebreiska skrifterna var Filon noga med att ”inte hoppa över någon allegorisk betydelse som kanske skulle kunna vara dold i det enkla språket”. Men i 5 Moseboken 4:2 säger Mose angående Guds lag: ”Ni skall inte lägga något till det ord som jag ger er befallning om, inte heller skall ni ta bort något från det. Ni skall hålla Jehovas, er Guds, bud, som jag ger er befallning om.” Filon hade till synes goda föresatser, men han lade till spekulationer som likt en tät dimma fördunklade de tydliga anvisningarna i Guds inspirerade ord.

”Det var ju inte slugt uttänkta osanna historier vi gick efter då vi gjorde er bekanta med vår Herre Jesu Kristi kraft och närvaro”, sade aposteln Petrus. (2 Petrus 1:16) Till skillnad från Filons skrifter var Petrus anvisningar till den första kristna församlingen grundade på fakta och ledda av Guds ande, ”sanningens ande”, som vägledde dem in i hela sanningen. (Johannes 16:13)

Om du vill tillbe Bibelns Gud behöver du sann vägledning, inte tolkningar grundade på mänskligt tänkande. Du behöver exakt kunskap om Jehova och hans vilja, och du måste vara ödmjuk för att kunna studera uppriktigt. Om du har den rätta inställningen när du studerar Bibeln, kommer du att lära känna ”de heliga skrifterna, som kan göra dig vis till räddning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus”. Du kommer att förstå att Guds ord kan göra dig ”fullt duglig, fullständigt rustad för alla slags goda gärningar”. (2 Timoteus 3:15–17)

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 10]

FILONS STAD

Filon bodde och arbetade i Alexandria i Egypten. I århundraden var staden böckernas och de lärda diskussionernas huvudstad.

Vid stadens institut undervisades elever av berömda lärda. Det alexandrinska biblioteket blev känt över hela världen. Dess samlingar av litteratur ökade till hundratusentals skrivna dokument, eftersom bibliotekarierna försökte få tag på en kopia av varje dokument.

Senare sjönk gradvis världens aktning för Alexandria och dess kunskapsbank. Kejsarna i Rom gav sin egen stad företräde, och kulturens centrum flyttades till Europa. Alexandrias nedgång blev som störst under 600-talet v.t., då invaderande fiender erövrade staden. Än i dag beklagar historiker förlusten av det berömda biblioteket, och några påstår att den civiliserade världen vreds 1 000 år tillbaka.

[Bildkälla]

L. Chapons/Illustrirte Familien-Bibel nach der deutschen Uebersetzung Dr. Martin Luthers

[Ruta på sidan 12]

ALLEGORISK TOLKNING I VÅR TID

En allegori är vanligtvis en ”berättelse eller bildframställning vars olika detaljer har en dold innebörd”. Betecknande för allegorier sägs vara att de döljer viktigare saker i texten. Precis som Filon från Alexandria tolkar en del religiösa lärare i vår tid Bibeln allegoriskt för att förklara den.

Undersök 1 Moseboken, kapitel 1–11, där människans historia från skapelsen till händelserna vid Babels torn finns bevarad. I The New American Bible, en katolsk översättning, sägs det angående det här avsnittet i Bibeln: ”För att sanningarna i de här kapitlen skulle bli förståeliga för Israels folk, som skulle bevara dem, behövde de uttryckas med begrepp som var allmänt kända för människorna på den tiden. Av det skälet måste sanningarna klart särskiljas från sin litterära täckmantel.” Enligt detta skall 1 Moseboken, kapitel 1–11, inte tas bokstavligt. Med andra ord, precis som kläder täcker kroppen, täcker orden en djupare innebörd.

Men Jesus lärde att de här tidiga kapitlen i Första Moseboken var bokstavligt sanna. (Matteus 19:4–6; 24:37–39) Det gjorde även apostlarna Paulus och Petrus. (Apostlagärningarna 17:24–26; 2 Petrus 2:5; 3:6, 7) De som ärligt studerar Bibeln förkastar förklaringar som inte stämmer överens med hela Guds ord.

[Bild på sidan 9]

Det stora fyrtornet i Alexandria

[Bildkälla]

Archives Charmet/Bridgeman Art Library