Viktiga detaljer från Första Kungaboken
Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Första Kungaboken
”NÄR de rättfärdiga är många gläder sig folket, men när den ondskefulle härskar suckar folket.” (Ordspråksboken 29:2) Första Kungaboken bekräftar sanningen i det här ordspråket. Den berättar om Salomos liv och om hur det forntida Israel under hans styre upplever en tid av trygghet och stort välstånd. Första Kungaboken berättar också om nationens delning efter Salomos död och om 14 kungar efter honom i Israel och Juda. Det var endast två av dessa kungar som var helt trogna mot Jehova. Boken berättar också om sex profeter, däribland Elia, och deras verksamhet.
Boken är skriven i Jerusalem och Juda av profeten Jeremia och täcker en period av omkring 129 år – från 1040 f.v.t. till 911 f.v.t. När han sammanställde boken hade han tydligen tillgång till forntida redogörelser, som till exempel ”boken med Salomos historia”. Dessa redogörelser finns inte längre bevarade. (1 Kungaboken 11:41; 14:19; 15:7)
EN VIS KUNG SOM FRÄMJAR FRED OCH VÄLSTÅND
Första Kungaboken börjar med en berättelse om hur kung Davids son Adonia försöker ta makten. Profeten Natans snabba ingripande omintetgör planen, och Davids son Salomo blir kung. Jehova finner behag i den nyinsatte kungens begäran och ger honom förutom ”ett vist och förståndigt hjärta” även ”rikedom och ära”. (1 Kungaboken 3:12, 13) Kungens vishet är utan like, hans rikedom saknar motstycke. I Israel råder en period av fred och välstånd.
Salomo låter bland annat bygga Jehovas tempel och olika regeringsbyggnader. Jehova försäkrar Salomo: ”Jag [skall] upprätthålla ditt kungadömes tron över Israel till oöverskådlig tid.” Detta under förutsättning att han som kung förblir lydig. (1 Kungaboken 9:4, 5) Den sanne Guden varnar honom också för konsekvenserna av olydnad. Men Salomo skaffar sig många utländska hustrur. Deras inflytande får honom att på äldre dagar börja tillbe falska gudar. Jehova förutsäger att hans rike kommer att delas. Salomo dör 997 f.v.t., och hans 40-åriga regering tar slut. Hans son Rehabeam bestiger tronen.
Svar på bibliska frågor:
1:5 – Varför försökte Adonia lägga beslag på tronen medan David fortfarande levde? Bibeln berättar inte det för oss. Men det är rimligt att dra slutsatsen att eftersom Adonias äldre bröder Amnon och Absalom redan var döda, och troligen också Davids son Kilab, så tänkte Adonia att han som den äldste av Davids kvarvarande söner hade rätten till tronen. (2 Samuelsboken 3:2–4; 13:28, 29; 18:14–17) Eftersom han hade skaffat sig stöd av den mäktige härföraren Joab och den inflytelserike översteprästen Ebjatar, kände sig Adonia troligen säker på att hans försök skulle lyckas. Bibeln säger inte om han kände till Davids avsikt att låta Salomo få ärva tronen. Men Adonia inbjöd inte Salomo och andra som var lojala mot David till ”ett slaktoffer”. (1 Kungaboken 1:9, 10) Detta vittnar om att han såg Salomo som en rival.
1:49–53; 2:13–25 – Varför dödade Salomo Adonia efter att ha benådat honom? Batseba insåg inte det verkliga motivet bakom Adonias begäran att hon skulle be kung Salomo ge honom Abisag till hustru, men det gjorde Salomo. Trots att David inte hade haft något umgänge med den vackra Abisag, ansågs hon vara Davids bihustru. I enlighet med den tidens sed skulle hon endast komma att tillhöra Davids laglige arvinge. Genom att ta Abisag till hustru trodde kanske Adonia att han återigen kunde göra ett försök att få tronen. Eftersom Salomo insåg att Adonias begäran visade att han sökte få kungamakten, upphävde han benådningen.
6:37–8:2 – När invigdes templet? Templet var klart i den åttonde månaden år 1027 f.v.t., Salomos elfte regeringsår. Det verkar som om det tog elva månader att föra dit möbler och inventarier och att göra andra förberedelser. Så invigningen måste ha ägt rum i den sjunde månaden år 1026 f.v.t. Berättelsen beskriver andra byggnadsprojekt efter templets fullbordande och innan den nämner dess invigning, tydligen för att fullborda beskrivningen av byggnadsprojekten. (2 Krönikeboken 5:1–3)
9:10–13 – Var Salomos gåva av 20 städer i landet Galileen till Hiram, kungen i Tyros, i överensstämmelse med den mosaiska lagen? Det kan vara så att lagen i 3 Moseboken 25:23, 24 ansågs gälla bara ett område som var bebott av israeliter. Och det är möjligt att de städer som Salomo gav till Hiram var bebodda av icke-israeliter, även om de låg innanför det utlovade landets gränser. (2 Moseboken 23:31) Salomos handlande kan också ha varit en indikation på hans underlåtenhet att helt och fullt följa lagen, som när han skaffade sig många hästar och tog många hustrur. (5 Moseboken 17:16, 17) Hur det än förhöll sig så var Hiram missnöjd med gåvan. Städerna var kanske inte så väl skötta av de hedniska invånarna, eller så var deras läge inte det bästa.
11:4 – Var det senilitet som fick Salomo att bli otrogen när han blev gammal? Det verkar inte så. Salomo var ganska ung när han började regera, och även om han regerade i 40 år nådde han inte så hög ålder. Dessutom slutade han inte helt upp med att följa Jehova. Han försökte tydligen tillbe flera gudar samtidigt.
Lärdomar för oss:
2:26, 27, 35. Det Jehova förutsäger går alltid i uppfyllelse. Avlägsnandet av Ebjatar, en avkomling av Eli, uppfyllde ”det ord som Jehova hade talat mot Elis hus”. Att ersätta Ebjatar med Sadok, som var av Pinehas släktlinje, var i uppfyllelse av 4 Moseboken 25:10–13. (2 Moseboken 6:25; 1 Samuelsboken 2:31; 3:12; 1 Krönikeboken 24:3)
2:37, 41–46. Det är sannerligen farligt att tro att man ostraffat kan överträda Guds lag. De som avsiktligt avviker från den smala vägen ”som leder till liv” kommer att få ta konsekvenserna av det oförståndiga beslutet. (Matteus 7:14)
3:9, 12–14. Jehova besvarar sina tjänares uppriktiga böner om vishet, förstånd och vägledning när de utför hans tjänst. (Jakob 1:5)
8:22–53. Salomo uttryckte verkligen djup uppskattning av Jehova – en Gud som visar kärleksfull omtanke, den som uppfyller löften och som hör bön. Vår uppskattning av dessa och andra sidor av Guds personlighet kommer att öka, när vi mediterar över orden i Salomos invigningsbön.
11:9–14, 23, 26. När Salomo på äldre dagar blev olydig, reste Jehova upp motståndare. Aposteln Petrus säger: ”Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” (1 Petrus 5:5)
11:30–40. Kung Salomo sökte döda Jerobeam på grund av vad Ahia hade profeterat angående Jerobeam. Så annorlunda han hade reagerat omkring 40 år tidigare, när han vägrade att hämnas på Adonia och andra konspiratörer. (1 Kungaboken 1:50–53) Denna förändrade inställning var ett resultat av att han drog sig bort från Jehova.
ETT ENAT KUNGARIKE DELAS
Jerobeam och folket kommer till kung Rehabeam och ber honom att lätta den börda som hans far, Salomo, hade lagt på dem. I stället för att gå med på deras begäran hotar Rehabeam med att lägga en ännu tyngre börda på dem. Tio stammar gör uppror och gör Jerobeam till kung över sig. Kungariket är delat. Rehabeam härskar över det södra riket, som utgörs av Judas och Benjamins stammar, och Jerobeam härskar över det norra tiostammarsriket Israel.
För att hindra folket från att ta sig till Jerusalem för att tillbe där sätter Jerobeam upp två guldkalvar – en i Dan och en i Betel. Bland de kungar som härskar i Israel efter Jerobeam är Nadab, Basa, Elah, Simri, Tibni, Omri, Ahab och Ahasja. Abiam, Asa, Jehosafat och Jehoram efterträdde Rehabeam i Juda. Bland de profeter som är verksamma i de här kungarnas dagar är Ahia, Semaja och en inte namngiven gudsman, och även Jehu, Elia och Mikaja.
Svar på bibliska frågor:
18:21 – Varför var människorna tysta när Elia uppmanade dem att följa antingen Jehova eller Baal? Det kan vara så att de insåg att de inte hade gett Jehova den odelade hängivenhet som han kräver och därför kände sig skyldiga. Eller också kanske deras samveten var så förhärdade att de inte såg något fel i att tillbe Baal samtidigt som de påstod sig vara tillbedjare av Jehova. Det var först efter det att Jehova hade visat sin makt som de sade: ”Jehova är den sanne Guden! Jehova är den sanne Guden!” (1 Kungaboken 18:39)
20:34 – Varför skonade Ahab araméernas kung, Ben-Hadad, när Jehova hade gett honom seger över araméerna? I stället för att döda Ben-Hadad slöt Ahab ett förbund med honom som gick ut på att han skulle få några gator i den arameiska huvudstaden, Damaskus, tydligen för att upprätta basarer eller marknader där. Tidigare hade Ben-Hadads far på liknande sätt tagit sig gator i Samaria för kommersiella syften. Ben-Hadad släpptes alltså för att Ahab skulle kunna driva handel i Damaskus.
Lärdomar för oss:
12:13, 14. När vi fattar avgörande beslut i livet, bör vi söka råd hos visa och mogna människor som har god kunskap i Bibeln och som har djup respekt för Guds principer.
13:11–24. Råd eller förslag som verkar tvivelaktiga, även om de kommer från en välmenande medtroende, bör jämföras med den sunda vägledningen i Guds ord. (1 Johannes 4:1)
14:13. När Jehova utforskar oss söker han efter det goda hos oss. Oavsett hur obetydligt det goda kan vara, kan han få det att växa när vi gör vårt bästa för att tjäna honom.
15:10–13. Vi måste modigt förkasta avfällighet och i stället främja den rena tillbedjan.
17:10–16. Änkan i Sarefat insåg att Elia var en profet och tog emot honom som en sådan, och Jehova välsignade hennes trosgärningar. I våra dagar lägger Jehova också märke till våra trosgärningar, och han belönar dem som på olika sätt stöder Rikets verk. (Matteus 6:33; 10:41, 42; Hebréerna 6:10)
19:1–8. När vi möter våldsamt motstånd kan vi lita på att Jehova ger oss sitt stöd. (2 Korinthierna 4:7–9)
19:10, 14, 18. Sanna tillbedjare är aldrig ensamma. De har Jehova och det världsvida brödraskapet.
19:11–13. Jehova är inte en naturgud eller enbart en personifikation av naturkrafter.
20:11. När Ben-Hadad skröt över att han kunde förstöra Samaria, svarade Israels kung: ”Den som spänner bältet [på sin rustning inför striden] bör inte skryta likt den som lossar det” när han tar av sig sin rustning efter att ha återvänt segrande från en strid. När vi ställs inför en ny uppgift, måste vi undvika en skrytsam och självsäker attityd. (Ordspråksboken 27:1; Jakob 4:13–16)
Av stort värde för oss
När Mose berättade om hur lagen gavs vid berget Sinai, sade han till israeliterna: ”Se, jag förelägger er i dag välsignelse och förbannelse: välsignelsen, förutsatt att ni lyder Jehovas, er Guds, bud, som jag ger er befallning om i dag, och förbannelsen, om ni inte lyder Jehovas, er Guds, bud, utan viker av från den väg som jag ger er befallning om i dag.” (5 Moseboken 11:26–28)
Vi blir verkligen uppmärksammade på den här viktiga sanningen i Första Kungaboken. Som vi har sett kan vi också hämta andra värdefulla lärdomar i den här boken. Dess budskap är verkligen levande och utvecklar kraft. (Hebréerna 4:12)
[Bild på sidan 29]
Templet och andra byggnader uppförda av Salomo
[Bild på sidorna 30, 31]
När Jehova hade demonstrerat sin makt utropade folket: ”Jehova är den sanne Guden!”