Jehovas ord är levande

Viktiga detaljer från Andra Kungaboken

ANDRA KUNGABOKEN i Bibeln tar vid där berättelsen i Första Kungaboken slutar. Det är en berättelse om 29 kungar – 12 från det norra riket Israel och 17 från det södra riket Juda. Andra Kungaboken berättar också om vad profeterna Elia, Elisa och Jesaja gjorde. Skildringen sträcker sig fram till ödeläggandet av Samaria och Jerusalem, även om allt inte står i kronologisk ordning. Andra Kungaboken omfattar en period på sammanlagt 340 år – från år 920 f.v.t. till år 580 f.v.t., då profeten Jeremia fullbordade skrivandet av den här boken.

Vilket värde har Andra Kungaboken för oss? Vad lär den oss om Jehova och hans sätt att handla med människor? Vilka lärdomar kan vi dra av hur de kungar, profeter och andra som omtalas i Andra Kungaboken handlade? Låt oss se.

ELISA EFTERTRÄDER ELIA

(2 Kungaboken 1:1–8:29)

Israels kung Ahasja har fallit i sitt hem och är sjuk. Genom profeten Elia får han besked om att han kommer att dö. Ahasja dör, och hans bror Jehoram bestiger tronen. Samtidigt är Jehosafat kung i Juda. Elia tas upp i en stormvind, och hans medhjälpare, Elisa, efterträder honom som profet. Därefter tjänar Elisa i omkring 60 år och utför många underverk. (Se rutan ”Elisas underverk”.)

När en moabitisk kung gör uppror mot Israel drar Jehoram, Jehosafat och Edoms kung ut för att möta honom i strid. De segrar tack vare Jehosafats trohet mot Jehova. Senare planerar Arams kung ett överraskande anfall mot Israel, men Elisa omintetgör planen. Arams kung blir mycket upprörd och skickar ”hästar och stridsvagnar och en väldig militärstyrka” för att ta Elisa till fånga. (2 Kungaboken 6:14) Elisa utför två underverk och får araméerna att vända tillbaka i fred. Så småningom belägrar den arameiske kungen Ben-Hadad Samaria. Det leder till svår hungersnöd, men Elisa förutsäger att hungersnöden skall ta slut.

En tid därefter beger sig Elisa till Damaskus. Kung Ben-Hadad, som nu är sjuk, sänder Hasael för att fråga om han kommer att återhämta sig från sin sjukdom. Elisa förutsäger att kungen kommer att dö och att Hasael kommer att härska i hans ställe. Redan nästa dag kväver Hasael kungen med en blöt ”nätliknande duk” och gör sig själv till kung. (2 Kungaboken 8:15, fotnoten) I Juda blir Jehosafats son Jehoram kung, och han efterträds av sin son Ahasja. (Se rutan ”Kungar i Juda och i Israel”.)

Svar på bibliska frågor:

2:9 – Varför bad Elisa om ”två andelar” av Elias ande? För att kunna fullgöra sin uppgift som profet för Israel behövde Elisa ha samma modiga och orädda anda som Elia hade haft. Eftersom Elisa insåg detta, bad han om en dubbel andel av Elias ande. Elisa hade förordnats av Elia som hans efterträdare och hade  tjänat som hans medhjälpare i sex år. Därför betraktade Elisa honom som sin andlige far. Elisa var som en förstfödd andlig son till Elia. (1 Kungaboken 19:19–21; 2 Kungaboken 2:12) Så på samma sätt som den son som i bokstavlig mening var förstfödd fick två andelar av arvet efter sin far, bad Elisa om, och fick, två andelar av det andliga arvet efter Elia.

2:11 – Vilken himmel for Elia ”upp till ... i stormvinden”? Det var varken till någon avlägsen del av det fysiska universum eller till den andliga plats där Gud och hans änglasöner bor. (5 Moseboken 4:19; Psalm 11:4; Matteus 6:9; 18:10) ”Himlen” som Elia for upp till var jordens atmosfär. (Psalm 78:26; Matteus 6:26) Med rasande fart genom atmosfären förflyttade tydligen stridsvagnen av eld Elia till en annan plats på jorden, där han fortsatte att leva en tid. Flera år efter denna händelse skrev faktiskt Elia ett brev till Jehoram, kungen i Juda. (2 Krönikeboken 21:1, 12–15)

5:15, 16 – Varför tog inte Elisa emot Naamans gåva? Elisa vägrade att ta emot gåvan, eftersom han insåg att underverket att bota Naaman utfördes i Jehovas kraft och inte i hans egen. Det var otänkbart för honom att göra förtjänst på sitt gudagivna uppdrag. Sanna tillbedjare i vår tid tjänar inte Jehova för att få personlig vinning av det. De tar Jesu förmaning till hjärtat: ”Ni har fått för intet, ge för intet.” (Matteus 10:8)

5:18, 19 – Bad Naaman om förlåtelse för att han var tvungen att ta del i en religiös handling? Den arameiske kungen var tydligen gammal och svag och behövde stödja sig på Naaman. När kungen böjde sig ner för att tillbe Rimmon gjorde Naaman det också. Men för honom var det bara en mekanisk handling, något han gjorde enbart för att stödja kungens kropp och inte för att utföra en handling av tillbedjan. Naaman bad Jehova förlåta honom för att han utförde denna medborgerliga plikt. Elisa trodde Naaman och sade: ”Dra bort i frid.”

Lärdomar för oss:

1:13, 14. Det kan rädda liv att man drar lärdom av sina iakttagelser och handlar ödmjukt.

2:2, 4, 6. Trots att Elisa hade varit Elias medhjälpare i kanske sex år, insisterade han på att inte lämna honom. Vilket fint exempel på lojalitet och vänskap! (Ordspråksboken 18:24)

2:23, 24. Barnens främsta anledning till att håna och förlöjliga Elisa verkar ha varit att de såg honom, en flintskallig man, bära Elias ämbetsklädnad. Barnen kände igen Elisa som en Jehovas representant och ville helt enkelt inte ha honom i närheten. De sade till honom att ”gå upp”, dvs. att fortsätta att gå upp till Betel eller att tas upp på samma sätt som Elia. Barnen återspeglade av allt att döma sina föräldrars fientliga inställning. Det är verkligen viktigt att föräldrar lär sina barn att respektera Guds representanter!

3:14, 18, 24. Jehovas ord går alltid i uppfyllelse.

3:22. Det tidiga morgonljuset som reflekterades i vattnet skapade en illusion av att vattnet var blod, kanske på grund av att jorden i de nygrävda dikena innehöll röd lera. Jehova kan välja att använda naturfenomen när han genomför sina avsikter.

 4:8–11. En kvinna i Sunem insåg att Elisa var ”en helig gudsman” och visade honom därför gästfrihet. Bör vi inte göra likadant mot trogna tillbedjare av Jehova?

5:3. Den lilla israelitiska flickan hade tro på Guds förmåga att utföra underverk. Hon var också modig och berättade om sin tro. Strävar ni som är unga efter att stärka er tro på Guds löften och att samla mod att tala med andra elever och med era lärare om sanningen?

5:9–19. Visar inte Naamans exempel att en stolt person kan lära sig ödmjukhet? (1 Petrus 5:5)

5:20–27. Vilket högt pris att betala för försöket att leva en lögn! Vi kan få hjälp att undvika sådana problem genom att noga tänka över vilka hjärtesorger det kan leda till och vilka tragiska konsekvenser det kan få om vi lever ett dubbelliv.

ISRAEL OCH JUDA GÅR I LANDSFLYKT

(2 Kungaboken 9:1–25:30)

Jehu blir smord till kung över Israel. Utan att dröja genomför han uppdraget att slå ihjäl Ahabs hus, och han utplånar skickligt Baalsdyrkan ur Israel. (2 Kungaboken 10:28) När Atalja, Ahasjas mor, hör att hennes son har  blivit dödad av Jehu, föresätter hon sig ”att tillintetgöra hela kungaätten” i Juda, och hon tillskansar sig tronen. (2 Kungaboken 11:1) Bara Ahasjas lille son, Jehoas, räddas, och efter att ha hållits gömd i sex år förordnas han till kung över Juda. Med vägledning från prästen Jehojada fortsätter Jehoas att göra det som är rätt i Jehovas ögon.

Efter Jehu gör alla kungar som regerar över Israel det som är ont i Jehovas ögon. Elisa dör en naturlig död under Jehus sonsons regering. Ahas, den fjärde kungen i Juda efter Jehoas, gör inte det som är ”rätt i Jehovas, sin Guds, ögon”. (2 Kungaboken 16:1, 2) Hans son Hiskia, däremot, visar sig vara en kung som håller ”fast vid Jehova”. (2 Kungaboken 17:20; 18:6) År 740 f.v.t., när Hiskia är kung över Juda och Hosea härskar över Israel, intar Assyriens kung Salmanassar Samaria och för Israel i landsflykt till Assyrien. (2 Kungaboken 17:6) Därefter förs utlänningar in i Israels landområde, och den samariska religionen uppstår.

Av de sju kungar som efterträder Hiskia i Juda är det bara Josia som vidtar åtgärder för att rena landet från falsk tillbedjan. År 607 f.v.t. intar babylonierna till sist Jerusalem, och ”Juda [går] i landsflykt, bort från sin jord”. (2 Kungaboken 25:21)

Svar på bibliska frågor:

13:20, 21 – Visar det här underverket att det är rätt att dyrka religiösa reliker? Nej, det gör det inte. Ingenting i Bibeln visar att Elisas ben någonsin gjordes till föremål för dyrkan. Det var Guds kraft som gjorde det här underverket möjligt, precis som det var med alla underverk Elisa utförde när han fortfarande levde.

15:1–6 – Varför lät Jehova Asarja (Ussia, 15:6, fotnoten) drabbas av spetälska? ”Så snart han [Ussia] hade blivit stark blev hans hjärta så högmodigt att ... han handlade trolöst mot Jehova, sin Gud, och gick in i Jehovas tempel för att bränna rökelse på rökelsealtaret.” När prästerna ”trädde fram mot kung Ussia” och sade till honom att ”gå ut ur helgedomen”, blev han ursinnig på prästerna och angreps av spetälska. (2 Krönikeboken 26:16–20)

18:19–21, 25 – Hade Hiskia ingått ett förbund med Egypten? Nej. Rabsakes anklagelse var falsk, precis som hans påstående att han kom med ”bemyndigande från Jehova” var falskt. Den trogne kung Hiskia förlitade sig endast på Jehova.

Lärdomar för oss:

9:7, 26. Den hårda domen över Ahabs hus visar att både falsk tillbedjan och utgjutandet av oskyldigt blod är något avskyvärt för Jehova.

9:20. Jehu var känd för att köra sin vagn med rasande fart, något som vittnade om den iver med vilken han utförde sitt uppdrag. Är du känd för att vara en ivrig och nitisk förkunnare av Guds kungarike? (2 Timoteus 4:2)

9:36, 37; 10:17; 13:18, 19, 25; 14:25; 19:20, 32–36; 20:16, 17; 24:13. Vi kan vara övertygade om att det ord som ”går ut från” Jehovas mun alltid kommer att ha ”säker framgång”. (Jesaja 55:10, 11)

10:15. Precis som Jehonadab helhjärtat tackade ja till Jehus inbjudan att stiga upp till honom i vagnen, understöder den ”stora skaran” villigt den nutida Jehu, Jesus Kristus, och hans smorda efterföljare. (Uppenbarelseboken 7:9)

10:30, 31. Även om Jehus handlingssätt inte var utan brister, visade Jehova ändå att han uppskattade det som Jehu gjorde. Ja, ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ... [vårt] arbete”. (Hebréerna 6:10)

13:14–19. Eftersom Jehus sonson Jehoas inte ansträngde sig, utan bara slog på jorden med pilarna tre gånger, nådde han bara begränsade framgångar i striderna mot araméerna. Jehova förväntar sig att vi helhjärtat och med iver utför det uppdrag han har gett oss.

 20:2–6. Jehova ”hör bön”. (Psalm 65:2)

24:3, 4. På grund av Manasses blodskuld ”ville Jehova inte förlåta” Juda. Gud har respekt för de oskyldigas blod. Vi kan vara övertygade om att Jehova kommer att hämnas det oskyldiga blod som har utgjutits genom att tillintetgöra dem som bär ansvaret för denna illgärning. (Psalm 37:9–11; 145:20)

Av värde för oss

Andra Kungaboken framställer Jehova som den som uppfyller sina löften. Att de som bodde i de två kungarikena fördes bort i fångenskap, först de som bodde i Israel och sedan de som bodde i Juda, ger oss ett kraftigt vittnesbörd om hur de profetiska domarna i 5 Moseboken 28:15–29:28 uppfylldes. Andra Kungaboken beskriver Elisa som en profet som verkligen nitälskade för Jehovas namn och för sann tillbedjan. Hiskia och Josia omtalas som ödmjuka kungar som respekterade Guds lag.

När vi begrundar inställningen och handlingssätten hos de kungar, profeter och andra som nämns i Andra Kungaboken, får vi många viktiga lärdomar om vad vi bör sträva efter och vad vi bör undvika. (Romarna 15:4; 1 Korinthierna 10:11) Ja, ”Guds ord är levande och utvecklar kraft”. (Hebréerna 4:12)

[Ruta/Bild på sidan 10]

ELISAS UNDERVERK

1. Jordans vatten delas. (2 Kungaboken 2:14)

2. Jerikos dåliga vatten görs friskt. (2 Kungaboken 2:19–22)

3. Respektlösa pojkar anfalls av björnar. (2 Kungaboken 2:23, 24)

4. Härar förses med vatten. (2 Kungaboken 3:16–26)

5. En änka får olja. (2 Kungaboken 4:1–7)

6. En ofruktsam sunemitiska blir gravid och föder ett barn. (2 Kungaboken 4:8–17)

7. Ett barn uppväcks från de döda. (2 Kungaboken 4:18–37)

8. En giftig maträtt blir ätlig. (2 Kungaboken 4:38–41)

9. Hundra män äter sig mätta på 20 bröd. (2 Kungaboken 4:42–44)

10. Naaman blir botad från sin spetälska. (2 Kungaboken 5:1–14)

11. Gehasi får Naamans spetälska. (2 Kungaboken 5:24–27)

12. Ett yxhuvud fås att flyta. (2 Kungaboken 6:5–7)

13. En tjänare ser himmelska stridsvagnar. (2 Kungaboken 6:15–17)

14. Den arameiska hären slås med blindhet. (2 Kungaboken 6:18)

15. Den arameiska hären får synen tillbaka. (2 Kungaboken 6:19–23)

16. En död man får liv igen. (2 Kungaboken 13:20, 21)

[Tabell/Bilder på sidan 12]

KUNGAR I JUDA OCH I ISRAEL

Saul/David/Salomo: 1117/1077/1037 f.v.t. *

JUDAS RIKE ÅRTAL (F.V.T.) ISRAELS RIKE

Rehabeam ․․․․․․ 997 ․․․․․․ Jerobeam

Abia/Asa ․․․․ 980/978 ․․․․

․․ 976/975/952 ․․ Nadab/Basa/Elah

․․ 951/951/951 ․․ Simri/Omri/Tibni

․․․․․․ 940 ․․․․․․ Ahab

Jehosafat ․․․․․․ 937 ․․․․․․

․․․․ 920/917 ․․․․ Ahasja/Jehoram

Jehoram ․․․․․․ 913 ․․․․․․

Ahasja ․․․․․․ 906 ․․․․․․

(Atalja) ․․․․․․ 905 ․․․․․․ Jehu

Jehoas ․․․․․․ 898 ․․․․․․

․․․․ 876/859 ․․․․ Jehoahas/Jehoas

Amazja ․․․․․․ 858 ․․․․․․

․․․․․․ 844 ․․․․․․ Jerobeam II

Asarja (Ussia) ․․․․․․ 829 ․․․․․․

․․ 803/791/791 ․․ Sakarja/Sallum/

Menahem

․․․․ 780/778 ․․․․ Pekahja/Peka

Jotam/Ahas ․․․․ 777/762 ․․․․

․․․․․․ 758 ․․․․․․ Hosea

Hiskia ․․․․․․ 746 ․․․․․․

․․․․․․ 740 ․․․․․․ Samaria intas

Manasse/Amon/Josia ․․ 716/661/659 ․․

Jehoahas/Jehojakim ․․․․ 628/628 ․․․․

Jehojakin/Sidkia ․․․․ 618/617 ․․․․

Jerusalem ödeläggs ․․․․․․ 607 ․․․․․․

[Fotnoter]

[Bild på sidorna 8, 9]

Naaman ödmjukade sig och blev botad genom Jehovas kraft

[Bild på sidorna 8, 9]

Vad hände med Elia när han ”for upp ... i stormvinden”?