Dödens fruktansvärda följder

”SEXÅRING BEGÅR SJÄLVMORD.” Den här chockerande rubriken gällde lilla Jackies tragiska död. Hennes mamma hade nyligen dött i en obotlig sjukdom. Innan Jackie gick ut på spåret framför ett tåg sade hon till sina syskon att hon ville bli en ängel och vara hos sin mamma.

När Ian var 18 år bad han sin präst förklara varför hans far hade dött i cancer. Prästen svarade då att eftersom hans far var en bra människa, ville Gud ha honom hos sig i himlen. Efter den förklaringen bestämde Ian sig för att han inte ville veta av en sådan grym Gud. Eftersom livet verkade vara så meningslöst, bestämde han sig för att försöka njuta av det så mycket som möjligt. Därför tog han till alkohol och droger och började leva omoraliskt. Snart hade han förlorat kontrollen över sitt liv.

”De levande vet ... att de skall dö”

De här två sorgliga händelserna visar hur döden kan ödelägga människors liv, särskilt om den kommer oväntat. Det är sant att alla är medvetna om det faktum som nämns i Bibeln: ”De levande vet ... att de skall dö.” (Predikaren 9:5) Men många vill helst inte tänka på denna krassa verklighet. Känner du det så? Eftersom det finns så mycket i livet som kräver vår tid och uppmärksamhet, kanske vi väljer att skjuta undan alla tankar på döden, som ändå verkar så avlägsen.

”De flesta känner fruktan för döden och försöker undvika att tänka på den”, påpekas det i The World Book Encyclopedia. Men en allvarlig olycka eller en livshotande sjukdom kan plötsligt ställa oss öga mot öga med döden. Eller också kanske en släktings eller väns begravning ger oss en brysk påminnelse om vad som väntar alla människor.

Vid begravningar får man ofta höra uttryck som: ”Livet måste gå vidare.” Och det gör det också. Det kan till och med verka gå så fort att vi alldeles för snart måste ta itu med de problem som kommer med ålderdomen. Då är döden inte längre så avlägsen. Det är alltför många begravningar att gå på, ja, det är alltför många gamla goda vänner som försvinner och som man kommer att sakna. För många äldre är den stora, oroande frågan: ”När är det min tur?”

Det stora frågetecknet

Även om ingen förnekar döden som ett faktum, kan det som händer efter döden liknas vid ett stort frågetecken. De många motstridiga förklaringarna kan få den skeptiske att betrakta det hela som en meningslös debatt om sådant som man inte vet något om. Pragmatikern kan dra slutsatsen att man bör njuta så mycket man kan av livets goda, eftersom ”man bara lever en gång”.

Å andra sidan är det många som vägrar tro att döden är slutet på allting. Men de har  ingen klar uppfattning om vad som kommer sedan. Några förmodar att de kommer att fortsätta leva någon annanstans i evig salighet, medan andra tror att de kommer att få liv igen någon gång i framtiden, och då kanske som en annan person.

Sörjande familjemedlemmar frågar sig ständigt: ”Var är de döda?” För ett antal år sedan var medlemmar av en fotbollsklubb på väg till ett idrottsevenemang när en lastbil plötsligt körde rakt in i deras minibuss så att den voltade av vägen. Fem av lagets medlemmar omkom. För en av mödrarna har livet nästan stått stilla sedan den dag då hennes son dog i den här olyckan. Hon grubblar och vill ha svar på frågan om var hennes son befinner sig. Hon besöker hans grav regelbundet och talar högt till honom i flera timmar. ”Jag kan bara inte tro att döden är slutet på allt”, säger hon klagande, ”men jag vet inte.”

Det är uppenbart att vår syn på döden kan påverka vårt liv nu. Med tanke på hur människor reagerar inför dödens tragik uppstår ett antal frågor. Tänk efter hur du skulle besvara dem. Skall vi bara glömma bort döden och koncentrera oss på att leva? Skall vi låta den hotande närvaron av döden fördärva vårt liv? Måste sörjande släktingar fortsätta att ständigt undra över var deras nära och kära befinner sig? Måste döden förbli ett mysterium?