Har du ett väl övat samvete?

HAR du någon gång sagt: ”Innerst inne vet jag att det inte är rätt”? Eller har du sagt: ”Jag kan inte göra det du ber mig om – något inom mig säger att det inte är rätt”? Det du hörde var i så fall ditt samvetes ”röst”, dvs. din inre känsla för vad som är rätt och fel, och den antingen försvarar eller anklagar dig. Ja, samvetet är något medfött hos oss.

Även om människor har vänt sig bort från Gud, har de ändå en viss förmåga att skilja mellan rätt och orätt. Det beror på att människan skapades till Guds avbild och därför har ett visst mått av hans egenskaper vishet och rättfärdighet. (1 Moseboken 1:26, 27) Gud inspirerade aposteln Paulus att skriva så här: ”När folk av nationerna, som är utan lag, av naturen gör vad som hör till lagen, då är dessa, fastän de är utan lag, sin egen lag. De visar ju att lagens innehåll är skrivet i deras hjärtan, i det att deras samvete vittnar tillsammans med dem och deras egna tankar inbördes anklagar eller också försvarar dem.” * (Romarna 2:14, 15)

Denna inneboende känsla för moral, som vi ärvt från den första människan, Adam, fungerar som en ”lag”, eller regel för uppförandet, hos människor av alla folkslag och nationaliteter. Det innebär att vi har förmågan att granska och döma oss själva. (Romarna 9:1) Något som visar att Adam och Eva hade den här förmågan var att de gömde sig sedan de hade brutit mot Guds lag. (1 Moseboken 3:7, 8) Ett annat exempel som visar hur samvetet fungerar är kung Davids reaktion när han förstod att han hade syndat genom att göra en folkräkning. I Bibeln sägs det att ”Davids hjärta slog honom”. (2 Samuelsboken 24:1–10)

Förmågan att se sig tillbaka och bedöma sitt moraliska uppförande kan i stor utsträckning bidra till att någon visar sann ånger. David skrev: ”När jag teg nöttes benen i min kropp ut vid mitt stönande hela dagen. Min synd bekände jag till slut för dig, och min missgärning övertäckte jag inte. Jag sade: ’Jag vill bekänna mina överträdelser för Jehova.’ Och du förlät min synd och min missgärning.” (Psalm 32:3, 5) Ett samvete som fungerar kan alltså få syndaren att vända tillbaka till Gud genom att det hjälper honom att förstå att han behöver Guds förlåtelse och leva efter hans normer. (Psalm 51:1–4, 9, 13–15)

Samvetet varnar oss eller ger oss vägledning också när vi behöver göra ett val eller fatta ett moraliskt beslut. Det var denna aspekt på samvetet som hjälpte Josef att på förhand förstå att det var orätt och ont att begå äktenskapsbrott – en synd mot Gud. De tio budorden som senare gavs till israeliterna innehöll en särskild lag mot äktenskapsbrott. (1 Moseboken 39:1–9; 2 Moseboken 20:14)  Vi får större nytta av vårt samvete om det övas till att vägleda oss i stället för att bara döma oss. Är det så ditt samvete fungerar?

Hur vi kan öva vårt samvete till att fatta rätta beslut

Vårt medfödda samvete har tyvärr sina brister. Även om mänskligheten fick en fullkomlig början, har ”alla ... syndat och saknar Guds härlighet”. (Romarna 3:23) Vårt samvete kan vara snedvridet på grund av synd och ofullkomlighet och inte längre fungera på det sätt som var tänkt från början. (Romarna 7:18–23) Dessutom kan yttre faktorer påverka vårt samvete. Det kan vara påverkat av vår uppfostran, lokala sedvänjor, trosuppfattningar och levnadsförhållanden. Normen för ett gott samvete kan inte styras av världens fördärvade moral och försämrade normer.

En kristen behöver därför få hjälp av de varaktiga och rättfärdiga normer som finns i Guds ord, Bibeln. Dessa kan hjälpa vårt samvete att bedöma saker och ting på rätt sätt och göra korrigeringar. (2 Timoteus 3:16) När Guds normer får påverka vårt samvete kan det utgöra ett moraliskt skydd och hjälpa oss att ”skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14) Om vi inte hade Guds normer, skulle vårt samvete kanske inte varna oss när vi slår in på fel väg. I Bibeln sägs det: ”En väg kan tyckas vara rätt i en mans ögon – dess slut är dock dödens vägar.” (Ordspråksboken 16:25; 17:20)

På vissa områden i livet ger Guds ord klara och tydliga riktlinjer och anvisningar, och det är till nytta för oss att följa dem. Men när det gäller många andra områden finns det inte någon direkt anvisning i Bibeln. Det kan bland annat gälla val av arbete, hälsofrågor, rekreation, klädsel och utseende för övrigt. Det är inte lätt att veta vad man skall göra i olika situationer och att fatta rätta beslut. Därför bör vi ha samma inställning som David, som bad: ”Gör dina vägar kända för mig, Jehova; lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min räddnings Gud.” (Psalm 25:4, 5) Ju bättre vi förstår Guds inställning och handlingssätt, desto bättre kommer vi att kunna göra en rätt bedömning av våra förhållanden och fatta beslut med ett rent samvete.

När vi ställs inför ett problem eller ett beslut, bör vi därför först tänka igenom vilka bibliska principer som skulle kunna tillämpas. Några sådana principer skulle kunna vara: respekt för ledarskap (Kolosserna 3:18, 20); ärlighet i allting (Hebréerna 13:18);  hat till det som är ont (Psalm 97:10); strävan efter frid (Romarna 14:19); lydnad mot etablerade myndigheter (Matteus 22:21; Romarna 13:1–7); odelad hängivenhet för Gud (Matteus 4:10); inte vara någon del av världen (Johannes 17:14); undvika dåligt umgänge (1 Korinthierna 15:33); blygsamhet i klädsel och utseende för övrigt (1 Timoteus 2:9, 10) och inte ge andra orsak att snava (Filipperna 1:10). Genom att ta reda på vilken biblisk princip som är tillämplig kan vi få ett starkare samvete och få hjälp att fatta ett rätt beslut.

Lyssna till ditt samvete

Om vårt samvete skall kunna hjälpa oss, måste vi lyssna till det. Det är bara om vi på en gång reagerar för de varningar som vårt genom Bibeln övade samvete ger som det är till nytta för oss. Vi kan jämföra vårt övade samvete med varningslamporna på instrumentpanelen i en bil. Anta att en lampa börjar lysa och varna oss för att oljetrycket är lågt. Vad skulle hända om vi inte snabbt reagerade på det utan fortsatte att köra? Vi skulle kunna vålla stor skada på motorn. På samma sätt kan vårt samvete, vår inre röst, varna oss för att ett visst handlingssätt är fel. När vi jämför våra normer och värderingar grundade på Bibeln med det vi gjort eller planerar att göra, varnar samvetet oss precis som lampan på instrumentpanelen gör. Genom att vi lyssnar till varningen undviker vi inte bara de negativa följderna av den orätta handlingen, utan vi skyddar också vårt samvete så att det kan fortsätta att fungera på rätt sätt.

Vad skulle hända om vi inte brydde oss om varningen? Med tiden skulle samvetet kunna bli okänsligt. Om man ständigt ignorerar eller vägrar att lyssna på samvetet kan det liknas vid att bränna sig med ett brännjärn. När man gör det bildas det ärrvävnad i huden. Den saknar nervändar, och all känsel är därför borta. (1 Timoteus 4:2) Om vi hanterar vårt samvete på ett sådant sätt, kommer det inte att döma oss om vi begår en synd, och det kommer inte att varna oss så att vi hindras från att upprepa synden. Ett skadat samvete nonchalerar Bibelns normer för rätt och fel och fungerar därför inte bra. Det är besudlat, och den som har ett sådant samvete har ”förlorat all moralisk känsla” och har avlägsnat sig från Gud. (Efesierna 4:17–19; Titus 1:15) Vilket tragiskt resultat!

”Ha alltid ett gott samvete”

Man behöver hela tiden anstränga sig för att bevara ett gott samvete. Aposteln Paulus förklarade: ”[Jag] bemödar ... mig verkligen ständigt om att ha medvetande om att inte  begå någon förbrytelse mot Gud och människor.” (Apostlagärningarna 24:16) Som kristen fortsatte Paulus att granska och rätta till sitt handlingssätt, så att han skulle vara säker på att han inte begick någon förbrytelse mot Gud. Paulus visste att det till sist är Gud som avgör om det vi gör är rätt eller fel. (Romarna 14:10–12; 1 Korinthierna 4:4) Paulus sade: ”Allting ligger naket och blottat inför ögonen på honom som vi har att avlägga räkenskap för.” (Hebréerna 4:13)

Paulus nämnde också att man inte skall begå någon ”förbrytelse mot ... människor”. Ett belysande exempel finns i hans råd till de kristna i Korinth som gällde att ”äta mat som varit offrad åt avgudar”. Han framhöll att även om ett visst handlingssätt inte strider mot det som står i Guds ord, är det viktigt att ta hänsyn till andras samvete. Om man inte gör det kan det leda till att våra bröder, ”för vars skull Kristus har dött”, störtas i fördärvet. Vi kan också fördärva vårt eget förhållande till Gud. (1 Korinthierna 8:4, 11–13; 10:23, 24)

Fortsätt därför med att öva ditt samvete och att bevara det rent. Sök Guds vägledning när du skall fatta beslut. (Jakob 1:5) Studera Guds ord och låt principerna i det forma ditt sinne och hjärta. (Ordspråksboken 2:3–5) Om det uppstår allvarliga problem, tala då med mogna kristna så att du är säker på att du har förstått de bibliska principer som är inbegripna. (Ordspråksboken 12:15; Romarna 14:1; Galaterna 6:5) Tänk över hur ditt beslut kommer att påverka ditt samvete, hur det kommer att påverka andra och, framför allt, hur det kommer att påverka ditt förhållande till Jehova. (1 Timoteus 1:5, 18, 19)

Samvetet är en fantastisk gåva från vår kärleksfulle himmelske Fader, Jehova Gud. Om vi använder det i överensstämmelse med vår Skapares vilja, kommer vi att dras närmare honom. När vi strävar efter att ”alltid [ha] ett gott samvete” i det vi gör, visar vi ännu tydligare att vi är skapade till Guds avbild. (1 Petrus 3:16; Kolosserna 3:10)

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 13]

Är ditt samvete övat till att inte bara döma dig utan också ge dig vägledning?

[Bild på sidan 14]

Vi får ett väl övat samvete genom att studera och tillämpa Bibelns principer

[Bilder på sidan 15]

Ignorera inte de varningar ditt samvete ger